Statisten. En uppsaladikt med Lasse Åberg

Omar och Lasse

Dikten ”Statisten” publicerades första gången i samlingen Skymning öfver Upsala, som kom ut i september 2013 på Björkmans förlag. Lasse Åberg skymtar i en av stroferna. Söndagen den 30 mars 2014 råkar jag Åberg på seriemässan Uppsala Comix på Grand. Jag visar honom dikten, som han läser. Han är road. Så tar vi kort. Han håller i boken.

Statisten

 ”Vet ni om att er skola var ett regemente förr i tiden?”
”Ja, lärarna har berättat det”, säger mina barn.
De går i en skola inhyst i de gamla kasernbyggnaderna på Polacksbacken.
Namnet kan ha kommit av att polska soldater under kung Sigismund hade sitt läger där.
Men det finns också andra teorier.

”Det finns faktiskt en film som utspelar sig här”, berättar jag.
”Kan vi inte få se den?”
”Jovisst. Det vore trevligt.”
Nästa dag går jag till Gottsundabiblioteket
och lånar Lasse Åbergs Repmånad.
När vi på kvällen sitter och tittar på filmen händer något märkligt.
Jag är osäker på om händelsen har några lyriska kvaliteter,
men den är så pass märklig att den förtjänar att berättas ändå.

”Pappa! Där är du”, utbrister plötsligt en av mina pojkar.
”Nej”, säger jag.
”Jo, du var där. Spola tillbaka.”
Jag tycker att han är fånig,
men för att slippa mera tjat går jag med på att spola tillbaka.
Och där är jag!
Vi pausar skivan och zoomar in för att se bättre.
Jag är ung, kanske sjutton år. Jag röker.
Mina barn vet inte om att jag rökte som ung.
Faktum är att jag rökte som en borstbindare tills jag blev tjugofyra.
Jag är avslöjad. Det går inte förneka att det är jag.
”Jag måste ha glömt att jag extraknäckte som statist”, säger jag.
Förklaringen bara poppar upp i skallen.
Min äldste son tar upp fodralet, läser på baksidan och säger:
”Den här filmen kom ut 1979. Då var du tre år.
Men man ser att du är minst sjutton.”
Vilken klok pojke jag har.
Han är inte lättlurad.
Men jag försöker inte lura dem.
Jag kan inte förklara varför jag är med i filmen,
och hur det kommer sig att jag är sjutton när jag borde vara tre.

”Den här filmen är tråkig”, säger jag.
”Vi ser på en annan i stället”.
Men pojkarna vill inte byta.
De sitter som förhäxade och bara tittar på den där unge mannen.
Jag kan inte heller slita min blick ifrån honom.
Jag tror att det är brass han röker.
Han ser stenad ut.
Han har en brun manchesterkavaj.
Hår till axlarna.
Blå, slitna jeans.
Han står vid grinden, intill vaktkuren.
Det är kväll.
Byggnaderna är rödaktiga, inte gula som nu.
Jag erinrar mig att Einar Malm,
i sina studentminnen från åren 1918 – 23
skriver om ”de skära kasärnkomplexen”. *
Fasaderna är smutsiga.

Den tafatte Jonsson, som spelas av Lasse Åberg,
kommer smygande på grusgången.
Han har återvänt från en rendezvous på stan.
Sjuttonåringen lägger inte märke till honom.
Han tittar åt ett annat håll.
Det verkar inte som att han interagerar med de andra.
Och det beror inte bara på att han är stenad.
Han verkar inte vara med i filmen.
Ändå är han med.

”Är det verkligen du?” säger min son.
”Jag är inte säker längre. Jag känner inte igen mig själv”.

  • Einar Malm, Uppsala i mitt hjärta, 1955

Skymning öfver UpsalaDiktsamlingen ges ut av Björkmans förlag och finns att få tag på hos de flesta nätbokhandlar. I Uppsala hittar man den på Drottninggatans bokhandel och Röda rummet. Man kan också köpa boken direkt av mig. Då kostar den 150 kr. Jag bjuder på porto. Sätt in beloppet på plusgirokonto 548413-4. Ange namn och adress.

Dikten ”Statisten” liksom övriga dikter i Skymning öfver Upsala finns att lyssna till på YouTube. Bakgrunds- musiken har gjorts av den italienske kompositören Giacinto Scelsi (1905-1988). Hans musik är ganska obskyr, liksom han själv. Scelsi vägrade att låta sig fotograferas. De enda bilder som finns på honom är från ungdomen. Som namnteckning använde han en symbol: en cirkel med en horisontell linje undertill.  Den enda gång hans musik har fått en större spridning var när den inkluderades i soundtracket till Martin Scorseses psykothriller Shutter Island (2010). Hans musik är stundtals skrämmande på ett lovecraftianskt sätt, som tanken på det lilla skälvande livet i ett till synes oändligt, svart universum.

Lyssna på ”Statisten” på YouTube

Varför har jag gammalstavat titeln på min diktsamling? Svaret finns här

Läs mer om mina böcker här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

En reaktion på ”Statisten. En uppsaladikt med Lasse Åberg

  1. Pingback: Min nya bok är ute nu! | Nya Il Convito

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s