Nu börjar jag läsa latin

Dante och VergiliusDen här bloggen heter som bekant Nya Il Convito. Den gamla Il Convito/Al-Nadi var en arabisk-italiensk tidskrift som gavs ut i Kairo i början av 1900-talet. Målaren och mystikern Ivan Aguéli (1869-1917) var redaktör. Två återkommande ämnen på Nya Il Convito är agueliana och upsaliana, det vill säga vi tar upp saker som rör konstnären Aguéli och saker som rör Uppsala.

Ivan Aguéli hade en exceptionell språkbegåvning. Han behärskade åtminstone ett dussin språk. På arabiska, ett språk han hade en ”varm tillgivenhet” för, kunde han skriva avancerade uppsatser som imponerade på den tidens arabiska lärde. Han översatte Rabelais till arabiska! Han skrev väldigt lite på sitt modersmål. Det flesta artiklarna är på arabiska, franska och italienska.

I sin ungdom for Aguéli till Paris för att studera målarkonsten under Émile Bernard. Han blev även teosof och trädde in i La loge Ananta (Anantalogen). Ordförande för denna franska sektion av Teosofiska samfundet var den vänsterradikale journalisten Arthur Arnould, direkt underställd den internationella ledaren Helena Blavatsky, som Strindberg kallade ”Isisprästinna” och ”gynander”. En av de tongivande medlemmarna i logen hette M. Jacques Tasset. När denne många år senare uppsöktes av Aguélis biograf Axel Gauffin och fick titta på ett porträtt av konstnären kommenterade han:

”Det ger fullkomligt hans väsen, så som jag älskade honom och minns honom. Dessa ögon som tycks blinda för världen, för människorna, men se inåt – det är just sådan han såg ut, när han sökte tränga in i dämonernas värld, den värld som vi känna från Eneidens VI. bok. Det var den tid då den ockulta vetenskapen upplevde sin pånyttfödelse”. [1]

I alla tider har den romerske skalden Virgilus (70-19 f. Kr) och hans verk Eneiden förknippats med magi och ”den ockulta vetenskapen”, kanske särskilt med praktiken att ”spå i Vergilius” eller sortes vergilianae. Han anses ha varit något av en profet och magiker. Men Vergilius var också den som fullbordade antikens Romidé.

I första boken av Eneiden yttrar Jupiter de ofta citerade, mäktiga orden: His ego nec metas rerum nec tempora pono: imperium sine fine dedi eller “För dem sätter jag inga gränser i tid och rum. Jag har givit dem ett välde utan ände.” I den sjätte boken vid sitt besök i underjorden möter Aeneas de andar, som en gång ska uppstiga till jorden och bli Roms stora män. Här finns de berömda orden om romarnas uppgift i världen: Tu regere imperio populos, Romane, memento: hae tibi erunt artes, pacisque imponere morem, parcere subiectis et debellare superbos eller “Minns, romare, att styra folken med härskarmakt – det skall vara din konst – och att införa fred i världen och en moralisk ordning, skona de besegrade och nedslå de övermodiga.”

Den klassiska Romidén, läser jag i antologin Romarriket – decennierna före upplösningen: Romidén genom tiderna (1974), ur vilken jag även hämtat citaten ovan, innebar inte bara tron på Roms eviga bestånd, urbs aeterna, utan också övertygelsen, att staden är av försynen bestämd att vara huvudstaden i ett världsrike och har en civilisatorisk mission.

I hur stor utsträckning Aguéli omfattade Romidén är svårt att svara på, men i hans texter framgår att han trodde på någon slags ”human imperialism” och knöt sina förhoppningar än till Frankrike, än till Italien. Det är säkert att han beundrade det hedniska Rom för den religiösa tolerans han föreställde sig fanns där. Han följde sufismen, islams mystik, och såg samma ”romerska” tolerans i den sufiske filosofen Ibn Arabis lära (1165-1240)*, som han hoppades skulle vinna inflytande i den muslimska världen på bekostnad av inskränkthet och dogmatism. Människor borde lämnas i fred att dyrka sina gudar, menade han.

I sin sista artikel, publicerad i L’Encyclopédie Contemporaine Illustrée den 25 maj och 30 juni 1913 hyllar Aguéli ”den skönaste sidan av det gamla Roms religion, nämligen universaliteten, den beundransvärda omsorgen om att skänka alla, även de mest utblottade, lite solsken.” [3]

I tidningen Il commercio Italiano, föregångaren till Il Convito, den 18 april 1903 skriver han om Roms tolerans: ”Och för resten, om man vill vinna universalitet, måste man respektera individualiteten. Blott de toleranta folken ha förvärvat storheten och ha grundat varaktiga imperier, det hedniska Rom var stort därför att det respekterade alla helgedomar.” [4]

Detta var en uppmaning till de brittiska och franska imperierna, men lika mycket till det ottomanska kalifatet, om att ta lärdom av Rom i den frågan. Men Aguéli tycks ha satt grekiskan före latinet. I ett långt brev på franska till Richard Bergh den 4 januari 1916, skriver han:

”Jag kan inte ännu grekiska men studerar det, och detta språk har slutligen börjat intressera mig mer än latinet. Grekiskan har något, jag vet inte vad, förföriskt med sig.” [5]

Det kan inte ha undgått läsarna av bloggen Nya Il Convito att jag betraktar mig som något av en lärjunge till Aguéli, men en kritisk sådan, ja, långtifrån en blind slav, och jag känner mig mer lockad av Dantes vägvisares språk än av grekiskan. Jag har valt att lära mig latin.

Mina språkkunskaper är mycket blygsamma. Det enda språk jag behärskar vid sidan om svenska och engelska är det afrikanska språket swahili, som även Aguélis studerade. Jag är liksom Aguéli arabofil, en vän av det arabiska, men till skillnad från honom är min arabiska usel. Jag kan dock staka mig fram genom Koranen och har memorerat några korta kapitel och en del verser. ”Jag har en varm tillgivenhet för detta språk”, skriver han i ett brev. ”Orden äro små poem, morfologins teckning och frasernas konstruktion bildhuggarkonst. Detta folk har ej behov av att skapa plastisk monumentalkonst. Det har sitt språk.” [6]

Förmodligen intresserades Aguéli av de latinska låneorden i arabiskan, varav ett antal i Koranen, och kanske kommenterade han det någonstans, även om jag inte har sett det. En viktig rad i Koranens första kapitel, Al-Fatiha eller ”Öppningen”, innehåller ett uttryck som har fått ge namn åt hela den islamiska religionen, nämligen sirat al-mustaqim eller ”den raka vägen”. Arabiskan använder här ordet sirat för väg, som är ett latinskt låneord, strata. Det finns flera exempel.

Ställ inga knepiga frågor! Jag är en fullständig nybörjare som knappt har tagit mina första stapplande steg på vägen mot Rom. Vilket äventyr! För att illustrera detta inlägg har valt Delacroix’ målning från 1822 som föreställer Dante och Vergilius i underjorden. I ett brev till en vän den 19 april 1894 skriver Aguéli om Delacroix, ”du vet hur mycket jag älskar honom.”

[1] Gauffin, Axel: Ivan Aguéli. Människan, mystikern, målaren, vol. I, s. 62-63
[2] Romarriket – decennierna före upplösningen: Romidén genom tiderna. Wistrand: ”Antikens Romidé”, s. 39 (1974)
[3] Wessel, Porträtt av en rymd, s. 116 (1988)
[4] Gauffin, vol. II, s. 126
[5] Ibid., vol. II, s. 258
[6] Ibid., vol. I, s. 153
[7] Ibid., vol. I, s. 153)

* Som exempel på Ibn Arabis religiösa tolerans kan man anföra följande rader ur diktsamlingen Tarjuman al-Ashwaq: ”My heart has become capable of every form; it is a pasture for gazelles and a convent for Christian monks … And a temple for idols and the pilgrim’s Ka’ba and the tables of the Tora and the book of the Koran. I follow the religion of Love: whatever way Love’s camels take, that is my religion and my faith.” (Översättning till engelska av Reynold A. Nicholson, 1911).

Annonser

2 reaktioner på ”Nu börjar jag läsa latin

  1. Fin text. Vilken översättning kommer de där två Virgiliuscitaten från? Egen eller? Läser just nu en engelsk prosaupplaga, och dina citat var precis den typen av religiös propaganda jag letar efter.

  2. Mohamed Omar

    Citaten är hämtade ur Wistrand artikel ”Antikens Romidé” i antologin ”Romarriket – decennierna före upplösningen: Romidén genom tiderna” (1974).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s