Geijers tanke. En satanisk uppsaladikt

Geijers tanke

Dikten ”Geijers tanke” publicerades första gången i samlingen Skymning öfver Upsala, som kom ut i september 2013 på Björkmans förlag.

Geijers tanke

Mellan den 2 november 1992 och den 1 februari 1993 jobbade jag på ett vaktmästeri.
Det var på Kyrkans hus, ett stort rött hus på Sysslomansgatan, byggt på 1970-talet.
Det är ovanligt för sin tid på så vis att arkitekten ansträngt sig
för att huset ska passa in i den känsliga miljön kring Domkyrkan.

Mitt jobb på vaktmästeriet bestod mest i att vika brev och stoppa dem i kuvert.
Jag satt vid ett bord mellan två travar.
När traven till höger blev lägre blev den till vänster högre.
Ibland gick jag också ner i källaren och hämtade saker med pallkärra.
Det var ett oerhört tråkigt arbete och jag försökte smita så ofta jag kunde.

Maten värmde vi i ett skåp. Mikro fanns inte.
Jag var anorektisk under den perioden
och åt bara makaroner utan ”sovel”, som min mor sa.
Jag åt så lite att jag drabbades av yrsel och akut matthet.

Det var mamma som hade fixat jobbet åt mig.
Hon var sekreterare på Svenska kyrkans mission.
Jag rökte, men hade inte råd med cigaretter.
Därför passade jag på att ta min rökpaus när mamma gjorde det.
Då kunde jag gama på hennes cigg, fast jag tyckte Gula Blend smakade pyton.
När jag hade pengar köpte jag helst Röd Marlboro.
Vi stod ute på lastkajen eller så gick vi ner på trottoaren på S:t Larsgatan.

Till vänster om oss hade vi Ekermanska huset, som då inhyste Historicum.
Till höger hade vi S:t Olofsgatan och på andra sidan Snerikes nation.
Rakt framför oss låg universitetsparken med Geijerstatyn.
”Vem är kvinnan vid Geijers fot?”, undrade jag.
”Det är Geijers tanke”, sa mamma.
Geijers tanke var vacker.
Jag tittade mer på den än på Geijer.

Jag var som sagt nästan anorektiker
och hade gått på samtal hos en psykolog för det.
Men det hjälpte inte.
Jag bantade för att jag ville likna min idol: den svarte baronen.
Baronen var några år äldre än jag,
anarkist och lyssnade på mörk, tysk industrisynt.
Jag hade svarta kläder för att likna honom.
Men när jag tittade mig i spegeln var jag inte nöjd.
Jag var fortfarande inte han.
Det fattades alltid något.
Hur jag än försökte kunde jag inte bli helt lik honom
och det gjorde mig deppad.

Jag hade hoppat av skolan efter nian.
Min handledare på Ungdomsvägledningen hette Magnus Hjertson.
Han kom och hälsade på mig på vaktmästeriet, för att se till att det funkade.
Han slog sig ner bredvid mig där jag satt mellan mina två travar.
Jag vek inte papper då han kom, jag läste en bok.
”Vad läser du?”, frågade Hjertson
Centralism eller självförvaltning av Michail Bakunin”, svarade jag.
Det var en grön bok, utgiven av Federativs förlag 1980.
Han log. ”Du är filosofiskt lagd”, sa han.
”Vad vill du bli?”
”Jag vill bli en tänkare.”
”Jaha.”
”Visst har du hört talas om ormen i lustgården?”
”Ja, den som frestade Eva att äta av frukten.”
”Ormen var människans vän”, sa jag
”Varför?”
”Ormen uppmanade människorna att äta av kunskapens frukt.”
”Vad innebär det?”
”Det innebär att vi blir som gudar, att vi kan tänka själva.
Bakunin skriver om det.”
Då kommer vaktmästerichefen in, Sven-Erik,
och jag lägger ifrån mig boken
och börjar vika papper igen. Hjertson ler.
”Dom ska iväg idag”, säger Sven-Erik
”Inga problem”, säger jag

Medan jag viker och viker och viker
dagdrömmer jag om vilda upplopp på stan.
Jag drömmer om hur jag, den svarte baronen och våra kamrater
drar runt med svarta fanor och facklor i händerna
och bränner ner hela jävla samhället.

Jag står på lastkajen med mamma och röker en äcklig Gul Blend.
Mamma vill inte att jag ska röka,
men bjuder mig på cigg
enligt logiken ”det är bättre än att han går och stjäl”.
Jag klagade på att jobbet var tråkigt.
”Man måste jobba för att leva”, sa hon.
”Är det inte ett jobb att tänka?”, sa jag
”Var inte dum”.
Så blev vi tysta, drog våra bloss
medan vi betraktade Geijers tanke på andra sidan gatan.
Hon var vacker.

Skymning öfver UpsalaDiktsamlingen ges ut av Björkmans förlag och finns att få tag på hos de flesta nätbokhandlar. I Uppsala hittar man den på Drottninggatans bokhandel och Röda rummet. Man kan också köpa boken direkt av mig. Då kostar den 150 kr. Jag bjuder på porto. Sätt in beloppet på plusgirokonto 548413-4. Ange namn och adress.

Dikten ”Geijers tanke” liksom övriga dikter i Skymning öfver Upsala finns att lyssna till på YouTube. Bakgrunds- musiken har gjorts av den italienske kompositören Giacinto Scelsi (1905-1988). Hans musik är ganska obskyr, liksom han själv. Scelsi vägrade att låta sig fotograferas. De enda bilder som finns på honom är från ungdomen. Som namnteckning använde han en symbol: en cirkel med en horisontell linje undertill.  Den enda gång hans musik har fått en större spridning var när den inkluderades i soundtracket till Martin Scorseses psykothriller Shutter Island (2010). Hans musik är stundtals skrämmande på ett lovecraftianskt sätt, som tanken på det lilla skälvande livet i ett till synes oändligt, svart universum.

Lyssna på ”Geijers tanke” på YouTube

Varför har jag gammalstavat titeln på min diktsamling? Svaret finns här

Läs mer om mina böcker här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s