Den svarte baronen. En upsaliensisk ”dieselpunk”-dikt

Den röde baronen

Dikten ”Den svarte baronen” publicerades första gången i samlingen Skymning öfver Upsala, som kom ut i september 2013 på Björkmans förlag.

Det var längst ner på Salabacksgatan.
På den tiden fanns det inga portkoder.
Luffare hade alltid någonstans att ta vägen under kalla nätter.
Men även bovar och våldtäktsmän. Fast de var få.
Jag satt i trappuppgången med en flaska vin och tyckte synd om mig själv.

Jag hade ringt på hos den svarte baronen, men han öppnade inte.
Han fanns därinne, det var jag säker på.
Jag hörde musik på låg volym.
Jag var utestängd.
Den svarte baronen hade dumpat mig.
”Jag är ensam”, snyftade jag och tog en klunk ur flaskan.
Jag uppfattade steg i trappan, någon hade kanske hört mig.
Jag ville inte att grannarna skulle ta mig för en bov eller något ännu värre,
så jag gick ut och lade mig i gräset på gården
och tittade upp mot de brinnande stjärnorna.
Jag minns inte vilken årstid det var.
Det var kallt, men ingen snö hade fallit.

Den svarte baronen var lång och smal.
Han var alltid klädd i svart.
Förutom sin vita, pösiga piratskjorta
med snören i kragen i stället för knappar.
Han hade långt svart hår, uppsatt i en hästsvans.
Han hade tunna, bleka läppar och skarpa konturer,
och en klassisk grekisk näsa.
Familjen var ursprungligen tysk adel från Schlesien.
Han var faktiskt ättling till flyghjälten Manfred von Richthofen,
mera känd som den röde baronen.
Den svarte baronen och hans flickvän hyrde först ett rum på Bellmansgatan
hos en amerikansk egyptolog.
Det var innan de flyttade de till Salabacke.
Jag höll dem uppe hela nätterna med mitt prat.
Jag tänkte inte på att de kanske ville vara för sig själva.
De satt och gäspade medan jag pratade.
Om vad? Om vem jag ville bli och vad jag skulle göra.
Om de antydde att jag borde gå hem, blev jag sårad.
Han lyssnade på Sisters of Mercy, därför gjorde jag också det.
Jag köpte deras plattor i källaren bakom Sparbanken.
Jag gjorde allt för att likna den svarte baronen.
Jag undvek solen för att bli lika blek som han,
sov på dagen när jag kunde, och var ute om natten.
Jag köpte en svart sammetsväst på Myrornas.
Någon piratskjorta kunde jag inte hitta. Han hade sytt sin själv.
Men jag var inte han. Jag var inte inåtvänd och tystlåten.
(Denna upphöjda tystnad!)
Jag var pratsam. Jag var sentimental, till och med melodramatisk.
Jag hade dåligt självförtroende.
Mera bondsk än aristokratisk.
Jag kände mig som Sancho Panza när jag gick vid hans sida.

Baronens pappa bodde också på Bellmansgatan, några hus bort.
Jag var hemma hos honom en gång. Lägenheten var full med böcker.
Pappan var arkeolog och mycket lärd.
Han hade samma namn som en av kejsarna under trettioåriga kriget.
Jag drömde om båda två en natt.
Jag satt vid deras köksbord.
Den svarte baronen och hans pappa hällde upp te åt mig ur en silverkanna.
”Ta en bit bröd”, sade pappan. ”Det är nybakat”
”Varför är jag här?” frågade jag.
”Därför att vi vill visa dig en hemlighet”.
Pappan tog fram en foliant. Han lade den på bordet och bläddrade långsamt
medan han följde mina reaktioner med blicken.
Bilderna var fantastiska!
”Det här är Atlantis”, sade pappan. ”Vi har funnit det i Uppsala”.
Jag greppade folianten, vände ett blad.
Jag såg strålande tempelbyggnader.
”Du ska få ett rum här hos oss”, sade pappan.
”Där kan du sitta hela dagarna och bara titta i den här folianten.
Du behöver inte gå i skolan mer. Det ska jag se till.
Du är en av oss nu.”
Jag var så lycklig. Så vaknade jag.

Den svarta baronen hade ett ändlöst tålamod.
Det förstår jag nu.
En efterhängsen, ombytlig, självupptagen tonåring
kan ta knäcken på vem som helst.
Jag bodde på Almqvistgatan 12 i Gränby.
Det tog fem minuter att gå till Bellmansgatan på andra sidan Råbyvägen.
Efter flytten till Salabacke minskade vår kontakt.
Han behövde inte öppna dörren när jag ringde på.
När han bodde hos egyptologen var det denne som släppte in mig.

Jag gick till biblioteket och lånade en bok om den röde baronen,
som jag tog med till Ungdomens hus vid Haglunds bro.
Det var där alla svartklädda ungdomar höll till.
När jag öppnade boken kändes det som om jag gjorde något förbjudet,
som om jag kikade i någons dagbok.
Nu skulle jag få reda på den svarte baronens hemligheter, tänkte jag,
fast det var den röde baronen jag läste om.
Vid grannbordet satt tre svartklädda killar.
De avvek från de flesta andra depprockare.
De hade nämligen slitna cowboyhattar på sig.
”Neffligt”, sade en av dem. De andra flinade.
Under sin korta flygkarriär, läste jag i boken,
sköt den röde baronen ned 80 fiendeplan.
Biografin, som är skriven av Lars Hillström, gavs ut 1984.

”Inte många människor blir legender under sin livstid. Manfred von Richthofen hör obetingat till dem. Ingen av det första världskrigets piloter har varit så dyrkad, hatad, fruktad och beundrad som han. Själv var han tystlåten, tillbakadragen och omgav sig med få verkliga vänner, vilket ökade mystiken kring hans namn.”

Den röde och den svarte baronen.
Piloten och piraten.
Rött och svart.
Det var som om de två i själva verket var en och samma människa.
Jag lade ned boken på bordet.
De ”neffliga” satt kvar. De nynnade på en låt.
Jag uppfattade en mening i refrängen: ”Stairway to Hawaii”.
Det var förmodligen låtens titel.
På väggen framför mig hängde
en kopia av Delacroix målning ”Friheten leder folket”.
Men den barbröstade Friheten greppade inte trikoloren.
I dess ställe var en rödsvart flagga.
Svart betyder ”vi ger oss inte”. Det är piraternas flagga.
Rött betyder ”blod och strid”.
Jag läste också om anarkismen för att bättre förstå den svarte baronen.
Han var ju anarkist. Och om han var det så måste jag bli det.
I en småskrift om Hinke Bergegren läser jag att den 15 mars 1891
utkom det första numret av Hinkes tidning Under röd flagg.
”Litet format, men typografiskt mycket förnäm.
Titeln fyller hela första sidan, tryckt i två färger, svart text, samt en röd barrikadfana.”
De två färgerna igen.

Jag ligger i gräset och tittar upp mot de brinnande stjärnorna.
Den svarte baronen har dumpat mig.
Han vill inte släppa in mig i sin nya lägenhet i Salabacke.
Det är kallt, men ingen snö har fallit.
Högt i skyn får jag syn på en röd Fokker Dr I Dreidecker.
Det är jag som flyger den.
Jag är en tysk pilot och det första världskriget rasar.
Jag är på väg ner efter en lyckad luftstrid.
På marken blir jag välkomnad av en jublande folkmassa.
Jag kommer att tilldelas Pour le Mérite.
I folkmassan skymtar jag två bekanta gestalter.
Det är den svarte baronen och hans flickvän.
De söker min blick. De vill att jag ska gå fram till dem.
De ler mot mig. De vänder sig mot andra och pekar mot mig.
Jag tror att de säger: ”Vi känner honom. Han är vår vän”.
Men magnetfältet kring den svarte baronen är borta.
Jag dras inte till honom.
Han är bara en av många människor här.
Jag går bara förbi dem, som om jag inte kände dem.
Jag har vunnit i luften.
Nu har jag vunnit också på marken.

Skymning öfver UpsalaDiktsamlingen ges ut av Björkmans förlag och finns att få tag på hos de flesta nätbokhandlar. I Uppsala hittar man den på Drottninggatans bokhandel och Röda rummet. Man kan också köpa boken direkt av mig. Då kostar den 150 kr. Jag bjuder på porto. Sätt in beloppet på plusgirokonto 548413-4. Ange namn och adress.

Dikten ”Den svarte baronen” liksom övriga dikter i Skymning öfver Upsala finns att lyssna till på YouTube. Bakgrunds- musiken har gjorts av den italienske kompositören Giacinto Scelsi (1905-1988). Hans musik är ganska obskyr, liksom han själv. Scelsi vägrade att låta sig fotograferas. De enda bilder som finns på honom är från ungdomen. Som namnteckning använde han en symbol: en cirkel med en horisontell linje undertill.  Den enda gång hans musik har fått en större spridning var när den inkluderades i soundtracket till Martin Scorseses psykothriller Shutter Island (2010). Hans musik är stundtals skrämmande på ett lovecraftianskt sätt, som tanken på det lilla skälvande livet i ett till synes oändligt, svart universum.

Lyssna på ”Den svarte baronen” på YouTube

Varför har jag gammalstavat titeln på min diktsamling? Svaret finns här

Läs mer om mina böcker här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s