En ny uppsalapoet är född. Adam Lundvall debuterar

Lundwalls diktsamlingI den uppsalabördige deckarförfattaren Kjell Erikssons självbiografi Simma i mörker. En självbiografisk klassresa (2012) skriver han att staden är diktartät. ”Det står minst en missförstådd poet i varje gathörn …” Ack, om det stode en poet, missförstådd eller ej, i varje gathörn! I verkligheten är poesins tillstånd ganska dåligt. Det finns få poeter i Uppsala och få läsare, om man inte räknar Poetry Slam förstås …

Men nu har vi alla fall blivit en till! Uppsalastudenten Adam Lundvall, latinare, debuterar den här månaden med diktsamlingen Jag ångrar att jag föddes, utgiven på Oppenheim förlag. Ingenstans i sina dikter nämner han staden vid namn, vilket jag som uppsalanörd kan tycka är lite synd. Jag vill gärna veta var det var diktjaget söp sig full, var han kysste den där tjejen och var han ligger i sin säng och röker. När han skriver ”krogen” föreställer jag mig den sunkiga pizzerian Palermo. När han skriver ”halväten falafelrulle” föreställer jag mig att han köpt den på Rosa Pantern, mitt emot V-Dala.

Diktjaget går ”planlöst runt” och hittar till slut till en kyrkogård där han lägger ”en lilja på en okänd persons grav”. Det måste vara Gamla kyrkogården, tänker jag, som ligger på vägen från stan till studentbostäderna på Rackarberget och Studentvägen.

Studentlivet har traditionellt varit en tid av bohemeri och sanktionerat outsiderskap innan man stadgar sig, skaffar jobb och bildar familj. Diktjaget super sig genom natten. Det blir morgon och han betraktar ”de andra”, de som lever vanliga liv: ”vi mötte cyklister/folk som rastade sina hundar/eller gick till sina jobb”. Dessa ”vanliga” som i annan dikt kännetecknas av att de ”borstar tänderna på kvällen”. Denna situation, hur man drar omkring på stan efter en natts vaka och ser staden vakna, känner nog många igen. Det är en tid då man kan göra märkliga möten. Jag tänker på Ture Nermans roman Olympenett gammalt uppsalahus (1913) där studenten Erik Engberg en sådan timma råkar Kalle Friman med sin svarta bredbrättade ”socialisthatt” vid Svandammen.

Lundvalls dikter liknar luftiga skisser men är mycket intelligent disponerade och stringenta och ingen rad, inget ord, går att flytta på utan att förstöra helheten. Han är förvisso bara tjugotvå år gammal, men ingen amatör. Som poet in spe har hans alster skymtat i olika nätpublikationer. Att han är latinare märks på de flyktiga referenserna till Ovidius och Propertius. Han stavar deras namn med liten begynnelsebokstav så att de ska passa in och inte störa.

Ett citat av Nick Cave inleder diktsamlingen och lägger an den mörka ton (se omslaget!) som vibrerar genom hela verket. Pissoarer, svartsjuka, bakfylla. Antiken finns här, men den är skitig som snuskklottret i Pompeji. I Nermans roman ser huvudpersonen hur ”fyllan dragit fram” och lämnat efter sig ”glasbitar, cigarettstumpar, punschpölar, spyor”, och tillägger att det stank ”fruktansvärt”. Inte mycket tycks ha förändrats på hundra år i det avseendet, förutom att punschen är borta.

En kollega till mig, en annan uppsalapoet, sade mig att poesin är en död genre. Diktsamlingen Jag ångrar att jag föddes visar att ryktet om poesins död är betydligt överdrivet. Förmodligen var kollegan bara bitter för att ingen ville köpa hans böcker.

Studentlivet kan vara ångestfyllt, men har även sina lyckliga dar, som många har sjungit om. Det är till exempel tämligen fritt och bekymmerslöst i jämförelse med det inrutade och pliktfyllda yrkes- och familjelivet. Än vet vi inte om Lundvall blir som glunten som efter några år av bohemeri låter sig inlemmas i det borgerliga samhället eller om han blir som magistern som stannar kvar vid universitetet. Inte som evig yngling, men som evig student.

Hur det än blir hoppas jag att han forsätter skriva under tiden.

Köp Jag ångrar att jag föddes här

Läs om mina böcker här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

2 reaktioner på ”En ny uppsalapoet är född. Adam Lundvall debuterar

  1. Pingback: Blogāre necesse est | Nya Il Convito

  2. Pingback: En gravdyrkare om poeten Marcus Birro | Nya Il Convito

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s