Ulf Ekman lämnar protestantismen för papismen

Frödings gravI egenskap av gravdyrkare betraktar jag Ulf Ekmans övergång från protestantismen till papismen som ett steg i rätt riktning. Jag har alltid avskytt puritaner och ikonoklaster och dragits till helgon-, relik- och gravdyrkare. Inom islam avskyr jag wahhabiter, de värsta och mest intoleranta muslimska protestanterna, och älskar kätterska sufier och shiiter. Så var det faktiskt även under perioden 2009-2011 då jag var dum nog att kalla mig ”islamist”. Det var hos de ylande dervischerna jag fick min andliga näring. Jag inser alltmer att jag har en okuvlig polyteistisk böjelse, ja, jag finner den rena och strikta monoteismen skrämmande. Därför trivs jag, när jag nu befinner mig i en monoteistisk religion som islam, i de kryptopolyteistiska miljöerna. Pastor Ekman har alltså tagit ett steg i rätt riktning, men jag tvivlar på att vi i den katolska kyrkan tycker om samma saker, och om vi gör det har vi nog olika anledningar. De saker som jag tycker om vill man gärna ”tvätta” och ge en mer ”ortodox” förklaring. Tag Mariadyrkan, som man menar egentligen inte är någon dyrkan och så vidare, medan jag däri gärna ser en intressant fortsättning av gamla hedniska traditioner. Till skillnad från den katolska kyrkan vill jag inte heller begränsa min helgon- och gravdyrkan, som de inte vill kalla dyrkan, till de kanoniserade helgonen, eller ens de fromma kristna, utan låter den även omfatta muslimska helgon som Mansur al-Hallaj – han som korsfästes i Bagdad år 922 e. Kr för att ha utropat Ana al-Haqq! (Jag är Sanningen!) – och vidare till judar, hinduer, buddhister, ja alla sorters hedningar och därtill gudsförnekare och hädare. På bilden ser ni mig dyrka skalden Frödings grav i Uppsala sommaren 2013. Jag böjde mig ner och kysste den fina urnan ritad av Carl Eldh.

Den här bloggen har underrubriken ”Pasolini i Tehran”. Läs mer här

Läs om mina böcker här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

En reaktion på ”Ulf Ekman lämnar protestantismen för papismen

  1. Gunilla

    ”Den skrämmande monoteismen…”
    Eller tvärtom: Ju mer dekorerad och överlastad gudslokal desto mindre rum för andlighet. Helgonbilderna, alla guldornament, rökelsen som skymmer vägen mot gud.
    Bättre att se honom i hans skapelse, i vattnet, trädgläntan, skyarna över slätten. Då hamnar vi på samma frekvens; ser samma syner, andas samma andetag. Ingenting emellan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s