A Tale of Two Eternal Cities. Samtal med latindoktorn Moa Ekbom

Omar och Moa 3Den här bloggen heter som bekant Nya Il Convito. Den gamla Il Convito/Al-Nadi var en arabisk-italiensk tidskrift som gavs ut i Kairo i början av 1900-talet. Målaren och mystikern Ivan Aguéli (1869-1917) var redaktör. Två återkommande ämnen på Nya Il Convito är agueliana och upsaliana, det vill säga vi tar upp saker som rör konstnären Aguéli och saker som rör Uppsala.

Ivan Aguéli hade en exceptionell språkbegåvning. Han behärskade åtminstone ett dussin språk. På arabiska, ett språk han hade en ”varm tillgivenhet” för, kunde han skriva avancerade uppsatser som imponerade på den tidens arabiska lärde. Han översatte Rabelais till arabiska!

I sin ungdom for Aguéli till Paris för att studera målarkonsten under Émile Bernard. Han blev även teosof och trädde in i La loge Ananta (Anantalogen). Ordförande för denna franska sektion av Teosofiska samfundet var den vänsterradikale journalisten Arthur Arnould, direkt underställd den internationella ledaren Helena Blavatsky, som Strindberg kallade ”Isisprästinna” och ”gynander”.  En av de tongivande medlemmarna i logen hette M. Jacques Tasset. När denne många år senare uppsöktes av Aguélis biograf Axel Gauffin och fick titta på ett porträtt av konstnären kommenterade han:

Agueli”Det ger fullkomligt hans väsen, så som jag älskade honom och minns honom. Dessa ögon som tycks blinda för världen, för människorna, men se inåt – det är just sådan han såg ut, när han sökte tränga in i dämonernas värld, den värld som vi känna från Eneidens VI. bok. Det var den tid då den ockulta vetenskapen upplevde sin pånyttfödelse”. [1]

I alla tider har den romerske skalden Virgilus (70-19 f. Kr) och hans verk Eneiden förknippats med magi och ”den ockulta vetenskapen”, kanske särskilt med praktiken att ”spå i Vergilius” eller sortes vergilianae, det vill säga att slumpmässigt välja ut en vers hos Vergilius och med dess hjälp tolka sin livssituation. I de flesta handböcker brukar man härleda denna praktik till antiken, men i sin avhandling The Sortes Vergilianae: A Philological Study (2013), visar latinforskaren Moa Ekbom att det inte finns några skriftliga belägg för sortes förrän renässansen. Den är den första monografin över ämnet.

Fettisdagen den 4 mars träffas vi på café Ofvandahls i Uppsala. Jag tar en semla och en kopp kaffe och upprepar den sats jag hört Christer Sturmark hamrar in i sina debatter: man kan bevisa att något existerar, men inte att något inte existerar. Moa Ekbom instämmer. De finns inga textbevis, men det utesluter inte att sortes ändå kan ha praktiserats under antiken. Hon vill kalla det rapsodomantik, versmagi, snarare än bibliomantik, eftersom man inte behöver använda böcker eller rullar.

Hur kom det sig att hon valde latinet? Moa berättar att hon som gymnasist läste helklassisk linje på Katedralskolan i Uppsala. Då fanns inte Vergilius med i bilden, utan det var kärlekspoesin och Catullus som gällde. Efter en termin latin på universitet var hon ”fast”. Nu upptäckte Moa Vergilius och blev, som hon säger, ”blown away”.

Moa understryker hur viktigt latinet är för att förstå västvärldens intellektuella historia. I princip all är skrivet på latin. Och den störste latinske poeten är Vergilius. Han är enorm. I Sverige är dock Vergilius ganska undanträngd till förmån för Homeros, även om han finns nämnd i skolböckerna. En del lärare, berättar Moa, tycks tro att det räcker för eleverna att lära sig om grekerna.

VirgilJag undrar om hon själv spår i Vergilius. Ja, det gör hon. ”Det är kul”. Men stämmer svaren hon får? ”Javisst, det har hänt”, menar Moa, och delar med sig av en anekdot om hur hon fick en träffande beskrivning av en händelse. Men leendet avslöjar att det rör sig mer om lek än allvar.

Rom kallas ”den eviga staden” och jag frågar Moa hur denna föreställning såg ut under antiken.  ”Romarna”, förklarar hon, ”såg sin stad som särskild. Det var mer än en vanlig stad. Och när Rom blev ett imperium växte också föreställningen om dess särskildhet och helighet”.

Jag påpekar att Uppsala brukar kallas ”staden av evig ungdom”. Moa är född och uppvuxen i Uppsala. Finns det något särskilt även med vår stad? ”Eftersom jag levt här hela mitt liv”, säger hon, ”upplever jag inte nostalgi på samma sätt som om jag hade växt upp eller pluggat här, rest härifrån och sen kommit tillbaka. Nya minnen läggs hela tiden på de gamla. Som med en palimpsest, en handskrift där äldre text ersatts med ny.”

”Idén om det eviga, nästan gudomliga Rom, torde ha lett till ångest eller någon slags kris när staden föll”, kommenterar jag. Moas svarar: ”Jag tror inte att romarna fattade att Rom föll”, säger hon. ”Det var bara en invasion till. Det gick så gradvis.”

Men Roms förfall från glans och ära var romarna medvetna om. Det fanns olika sätt att förhålla sig till förfallet. De kristna skyllde till exempel på paganerna och paganerna på de kristna. Augustinus menar ju att eftersom Rom inte var ”dygdigt” lät Gud barbarerna komma.

”För att återgå till Uppsala. Vad betyder ’staden av evig ungdom’ för dig?” Moa skrattar och säger: ”Här blir ingen vuxen”. Sedan förklarar hon att Uppsala kan vara mycket av ett limbo, i gammal katolsk teologi ett tillstånd mellan paradiset och helvetet, det vill säga man är varken här eller där.

”Uppsala är en sorts transitstad”, fortsätter Moa. ”Man kommer hit och pluggar eller forskar några år och sen bär det vidare. Man är på väg mot någonting, möjligheterna är öppna.” Jag erinrar mig att Dante i sin komedi placerar Vergilius i limbo …

”Hur känns det när du ser nya studenter?” Moa suckar och utbrister: ”O, they are so young! De känns så små.” Men fastän hon anser att hon lagt ungdomen bakom sig är hon barnslig till sinnes och har inget emot att umgås med tjugoåringar. Det är väl det som gör Uppsala till den eviga ungdomens stad, tänker jag, att staden fylls på med en ny kull varje termin.

Semlorna är uppätna och vi ska bryta upp. Innan vi gör det påpekar Moa att forskningen om romersk spådomskonst bara kommit igång på riktigt de senaste trettio åren. Man har haft en bild av romarna som rationella statsbyggare och lagstiftare och inte riktigt velat kännas vid den ”vidskepliga” eller ”irrationella” dimensionen. Forskningen är ännu färgad av 1800-talet.

Omar och Moa 2Ivan Aguéli hyllade Rom för dess religiösa tolerans. Han följde sufismen, islams mystik, och såg samma tolerans i den sufiske filosofen Ibn Arabis lära (1165-1240), som han hoppades skulle vinna inflytande i den muslimska världen på bekostnad av inskränkthet och intolerans. Människor borde lämnas i fred att dyrka sina gudar, menade han. I sin sista artikel, publicerad i L’Encyclopédie Contemporaine Illustrée den 25 maj och 30 juni 1913 hyllar Aguéli ”den skönaste sidan av det gamla Roms religion, nämligen universaliteten, den beundransvärda omsorgen om att skänka alla, även de mest utblottade, lite solsken.” [2]

I tidningen Il commercio Italiano den 18 april 1903 skriver han om Roms tolerans: ”Och för resten, om man vill vinna universalitet, måste man respektera individualiteten. Blott de toleranta folken ha förvärvat storheten och ha grundat varaktiga imperier, det hedniska Rom var stort därför att det respekterade alla helgedomar.” [3]

Detta var en uppmaning till de brittiska och franska imperierna, men lika mycket till det ottomanska kalifatet, om att ta lärdom av Rom i den frågan. Men Aguéli tycks ha satt grekiskan före latinet. I ett långt brev på franska till Richard Bergh den 4 januari 1916, skriver han:

”Jag kan inte ännu grekiska men studerar det, och detta språk har slutligen börjat intressera mig mer än latinet. Grekiskan har något, jag vet inte vad, förföriskt med sig.” [4]

[1] Gauffin, Ivan Aguéli, vol. I, s. 62-63

[2] Wessel, Porträtt av en rymd, s. 116

[3] Gauffin, vol. II, s. 126

[4] Gauffin, vol. II, s. 258

Vill du prova att spå i Vergilius på nätet? Titta in här

Läs om mina böcker här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s