Egyptologen

Aleister Crowley 1

Dikten ”Egyptologen” publicerades första gången i samlingen Skymning öfver Upsala, som kom ut i september 2013 på Björkmans förlag.

Egyptologen

Man väntar sig inte att hitta en kattmumie i en lägenhet på Bellmansgatan
och så vitt jag vet var det bara i en enda lägenhet det fanns en,
nämligen i den som tillhörde den amerikanske egyptologen Jacob Schneider.
I sin lägenhet hade han en mumifierad katt, men också en levande, svart honkatt.

I hyllorna stod rader av böcker om egyptologi och ockultism.
Han hade nästan alla Aleister Crowleys titlar.
Ur högtalarna strömmade musik av Led Zeppelin och Jethro Tull.
Ian Andersons och Roberts Plants röster blandades med Schneiders
och ibland, när jag tänker tillbaka på den tiden,
hör jag honom sjunga,
fast han aldrig gjorde det.

När jag var femton, sexton och sjutton år
var denna lägenhet mitt andra hem.
Jag var mycket mottaglig för intryck.
Jag lärde mig vad en ushebti var för något och fick hålla i några.
Ushebtier är små mumieformade statyetter.
”Dessa lades ner i graven”, berättade Schneider.
”Ibland fanns det en för var och en av årets dagar.
”Figurerna var den dödes tjänare och skulle arbeta för honom.”
Jag minns att jag önskade att jag hade en ushebti redan i det här livet,
som kunde gå till min trista praktikplats i mitt ställe.

Schneider berättade om sin kattmumie.
”När det behövdes en ny inkarnation av gudinnan Bastet”, sa han,
”fanns det kännetecken för att bli igenkänd och utvald.
Katten granskades och godkändes av prästerna.
Till vardags fick det gudomliga djuret
bo litet vid sidan om tempelbyggnaden på en särskild gård.
Prästerna betjänade henne, matade.
När hon dog sörjde man.
Folk fastade och klagade.
Katten mumifierades och begravdes och fortsatte att dyrkas.”

Jag berättade allt för egyptologen.
Hans svarta soffa var min divan.
Jag sökte hans godkännande för mina vägval.
Jag hade ett praktikarbete på teologen.
Där hade jag kommit i kontakt med en katolsk professor.
Jag var intresserad av den medeltida kyrkan.
Tyckte att den latinska mässan var vacker.
Men när jag avslöjade mitt intresse för den katolska kyrkan för egyptologen
blev han ursinnig och gav mig en utskällning.
Han skrämde mig.
Jag hade kommit för att få bekräftelse och uppmuntran
och nu nästan skrek han.
Han var arg för att katolska kyrkan hade bränt häxor på bål.
Det var en personlig ilska, som om häxorna vore hans egna systrar,
och som om de hade dödats igår.

Schneider hade en mycket känslig gammal våg.
Den vägde han hasch på.
Han rökte hasch som andra röker tobak.
Dagen började med en holk.
Han klippte loss bitar från sina fina, bruna kakor.
Det som han skrapade ur holken gav han till mig.
Det kallade han ”klägg”.
Det var svart och klibbigt.
På natten kunde någon kasta grus på hans fönster.
Katten Hermes sprang upp för att se efter.
Schneider öppnade dörren.
Det var någon som ville köpa en bit hasch.
Schneider var en så kallad ”kran”.

Han mätte också upp pulver med sin våg.
”Det här”, sa han, ”är mumia vera, det vill säga äkta mumie.
Nermalda mumier. Det är en universalmedicin mot alla möjliga sjukdomar.”
”Är inte det kannibalism?”, undrade jag.
”Jo, det skulle man kunna säga”, sa Schenider med ett grin.
”Vi är alla kannibaler. För människor förmultnar och blir jord
och ur jorden växer det vete, som vi gör bröd av.”

Jag frågade varför egyptierna mumifierade sina döda
och Schneider förklarade:
”Egyptierna trodde att varje människa hade en själ,
som kallades ba, och en osynlig tvilling som kallades ka.
Ba framställdes som en fågel med människohuvud.
För att en människa skulle få evigt liv måste ba och ka känna igen kroppen,
annars kunde de inte finna den.
Det var därför kroppen behövde konserveras och mumifieras.”

När han vänder sig emot mig med ett ryck
och ger mig en vild blick genom sina tjocka glasögon
liknar han sångaren Ian Anderson i Jethro Tull.
Fast istället för en tvärflöjt
håller Schneider i en långskaftad pipa.

Han inredde sitt hem som ett museum.
Han var händig. Han gjorde sina montrar själv – sågade, filade, slipade.
Jag fick hjälpa till och kände mig som lärjungen i alkemistens verkstad.
”Varje grav”, berättade han medan vi snickrade,
”hade en falsk dörr där den dödes ka kunde gå ut och in.
Ögon målades på kistan så att den döde kunde se ut.
Därför gör jag likadant med mina montrar.
Jag målar dit dörrar och ögon”.
Schneider hade kontakter över hela världen, köpte och sålde antikviteter.
När han satt med sina papper
brukade de stora glasögonen halka ner på näsan.

Jag frågade Schneider varför han valt att studera egyptologi.
Han sa att det var Crowley som fört in honom på ämnet.
Själv funderade jag över olika religioner.
Vilken religion hade jag? Det visste jag inte.
Schneider berättade att Crowley hade förutsett Horus tidsålder.
”Det är individens tidsålder.
De stora religionerna ska dö ut.
I Horus tidsålder försvinner rädslan för döden.
Det finns bara liv i olika former.
Döden är bara en förvandling från en form till en annan”.

”Du har väl hört Led Zeppelins Stairway to Heaven?
Det finns en stege som leder upp till himlen”, sa han.
”Det finns en flöjtblåsare. Du ska följa hans ton.
Ta den här så länge.”
Han gav mig en liten pipa.
”Pipan och flöjten. De liknar varandra, eller hur?”
Så skrattade han så där satyriskt.
”Skogarna kommer en dag att eka av skratt”, sa han.

När egyptologen inte var hemma var han på Viktoriamuseet på Gustavianum.
Där arbetade han på en avhandling som aldrig blev färdig
men hjälpte även till med att ordna samlingarna.

Min känsla för det gamla Egypten har jag burit med mig.
Det finns inget vetenskapligt i det, utan det är just en känsla.
År 2007 gick jag på en utställning på Gustavianum.
Men det var bara en ursäkt. Jag längtade egentligen efter att återse Schneider.
Jag hade varit på British Museum i London under sommaren
och återuppväckt mitt intresse för det forna Egypten.
Schneider satt bakom disken i butiken på Gustavianum när jag kom in.
Han var förändrad.
Kall på något sätt.
Förr kunde vi sitta och prata hela nätterna,
nu var han stressad och verkade helst vilja slippa mig.
Jag köpte en souvenir och han behandlade mig som vilken kund som helst.

Jag struntade i utställningen, gick ut, och upp på Domkyrkoplan.
Var jag inte lika viktig för honom som han var för mig?
Kajorna skrek och lyfte.
Det sägs att våra kajor talar latin, men vilket språk skriker de på?
Jag mindes att Schneider hade lärt mig att egyptierna avbildade själen
– som de kallade ba – som en fågel med människohuvud.
Genom besöket på Gustavianum, förstod jag,
hade jag velat hitta tillbaka till den jag en gång varit,
liksom själen i den egyptiska mytologin återvände till sin gravkammare.
Jag finns i andra, tänkte jag, men jag finns trots allt mest i mig själv.

Skymning öfver UpsalaDiktsamlingen ges ut av Björkmans förlag och finns att få tag på hos de flesta nätbokhandlar. I Uppsala hittar man den på Drottninggatans bokhandel och Röda rummet. Man kan också köpa boken direkt av mig. Då kostar den 150 kr. Jag bjuder på porto. Sätt in beloppet på plusgirokonto 548413-4. Ange namn och adress.

Dikten ”Egyptologen”  liksom övriga dikter i Skymning öfver Upsala finns att lyssna till på YouTube. Bakgrundsmusiken har gjorts av den italienske kompositören Giacinto Scelsi (1905-1988). Hans musik är ganska obskyr, liksom han själv. Scelsi vägrade att låta sig fotograferas. De enda bilder som finns på honom är från ungdomen. Som namnteckning använde han en symbol: en cirkel med en horisontell linje undertill.  Den enda gång hans musik har fått en större spridning var när den inkluderades i soundtracket till Martin Scorseses psykothriller Shutter Island (2010). Hans musik är stundtals skrämmande på ett lovecraftianskt sätt, som tanken på det lilla skälvande livet i ett till synes oändligt, svart universum.

Lyssna på ”Egyptologen” på YouTube

Varför har jag gammalstavat titeln på min diktsamling? Svaret finns här

Läs mer om mina böcker här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s