Assassinerna: politisk och andlig revolution

Borgen AlamutI boken Lords of the Left-Hand Path. Forbidden Practices and Spiritual Heresies (1997, 2012) gör den amerikanske religionshistorikern och ockultisten Stephen E. Flowers nedslag i olika andliga traditioner ur ett vänstra handens väg-perspektiv. Den vänstra och högra handens vägar skulle grovt förenklat kunna översättas med inofficiell respektive officiell eller heterodox respektive ortodox religion. I inledningen förklarar författaren att emedan den högra handens väg är teocentrisk (gudscentrerad) så är den vänstra handens väg psykocentrisk (självcentrerad):

”The left-hand path considers the position of humanity as it is; it takes into account the manifest and deep-seated desire of each human being to be a free, empowered, independent actor within his or her world. The pleasure and pain made possible by independent existence are seen as something to be embraced and as the most reasonable signs of the highest, most noble Destiny possible for humans to attain – a kind of independent existence on a level usually thought of as divine.” (. 8)

I ett kapitel, som är särskilt intressant för mig, tar han upp vänstra handens väg-tendenser inom den islamiska traditionen. En grupp med en sådan tendens, som blivit mycket ryktbar på senare tid, är assassinerna. Det beror förstås mest på dataspelet Assassin’s Creed. Ett av flera exempel på assassinervågen är ett nummer av den svenska serietidningen Fantomen. Äventyret heter ”Rädda Jerusalem” (9/2012) och verkar ha lånat en hel del av Disneyfilmen Prince of Persia. The Sands of Time (2010), där assasinerna spelar en framträdande skurkroll, och som i sin tur bygger på dataspelet Prince of Persia.

Flowers menar att assassinerna, vars namn kommer av arabiskans hashhashin eller ”haschätare”, är en grupp som står den vänstra handens vägs perspektiv mycket nära. Gruppen uppstod år 1074 när persern Hassan Sabbah initierades i ismailismen, en shiitisk esoterisk grupp, i Kairo, som då var huvudstad i det fatimidiska riket.

Edmund DulacÅr 1094 lade Hassan Sabbah sitt säte i borgen Alamut, örnnästet, i Persien. Där blev han känd som ”den gamle på berget”, som Marco Polo hörde talas om under sin resa. Flowers skriver att assassinernas mästare utvecklade en filosofi som innebar att religionens inre dimension, det esoteriska, sattes över den yttre dimensionen, det exoteriska.

Hassan Sabbah är känd för sitt yttrande ”Inget är sant. Allt är tillåtet”, som i subversiv kraft bara kan jämföras med Al-Hallajs ”Ana al-Haqq!” Hassan formulerade med andra ord thelemas lag nästan tusen år före Aleister Crowley:  ”Do what thou wilt shall be the whole of the law. Love is the law, love under will”. Nietzsche citerar honom i Moralens genealogi där han också kallar assassinerna ”fria andar, par excellence”. År 1162 blir Hassans son, Hassan II, herre i Alamut. Den 17:e dagen i månaden ramadan 1164 förkunnar denne att qiyamat, uppståndelsens dag, har inträffat redan i jordelivet, och utropar: ”Lagens bojor är brutna!”

”On 17 Ramadan (8 August) 1164, he declared the Qiyamat: the Great Resurrection. In doing this, he proclaimed: ‘The chains of the Law are broken!’ The inhabitants of the Eagle’s Nest were free of obligations of Islamic religious laws and a perpetual holiday was declared. Hassan II can be said to have realized the ‘Imam-of-his-own-being’ and he then invited all his followers to participate in this. With the Qiyamat, Hassan II maintained that the resurrection of the dead in physical bodies was possible in life.” (s. 124)

Det esoteriska triumferar över det exoteriska. Lagen eller sharia, är ett skal som inte längre är nödvändigt och människan anses ha blivit sin egen ”imam”, i den djupare betydelsen av insan al-kamil eller ”fullkomlig människa”. Assassinerna lägger i praktiken, långt före renässansen och den franska revolutionen, grunden till det faustiska ”Människoriket”.

Begreppet ”Människoriket” användes av en svensk filosof och skriftställare, företrädare för den högra handens väg, Tage Lindbom (1909-2001), för att beskriva det moderna, sekulära samhälle som kommit att ersätta medeltidens teokrati. I en småskrift med titeln Människoriket. Tankar om Västerlandets sekularisering (1978) skildrar han utvecklingen som ett triumftåg för ”de sataniska krafterna”. Han ser renässansen som dekadensen, upplysningen som en förmörkelse, franska revolutionen som Guds straff för människornas synder och den ryska revolutionen som en ohygglig katastrof efter vilken inget annat återstår förutom apokalypsen.

Sekulariseringen, menar Lindbom, är Gudsrikets stegvisa bortträngning till förmån för Människoriket. I detta rike härskar ”den profana människan” oinskränkt. Det var detta rike som proklamerades i borgen Alamut först av Hassan Sabbah och hans son. Människans imamat.

Sansculottes”Den profana människan står ej längre i ett lydnadsförhållande till Skaparen”, skriver Lindbom. ”Hon förnekar ej Skaparen, men hon förnekar att Han ingriper, att Han kräver en lydnad, som innebär en begränsning av alla jordiska maktsträvanden. Profanvetenskapen blir en förnekelse, ty nu gäller det att njuta i fulla drag av de frukter, som kunskapens träd skänker. Det finns inga förbud för mänsklig maktsträvan, det finns inga förbjudna frukter, inga gränser, som ej kan överskridas i Människans och Människorikets segertåg.”

Lindbom menar att det upproriska, sataniska och fruktansvärda Människoriket träder fram ”i sin fullbordade gestalt” i de mänskliga rättigheternas förklaring 1789. Med handen darrande av upprördhet anmärker han: ”1789 års verk blir liksom ett ideologiskt vulkanutbrott, en höjdpunkt av alla de sublima galenskaper, som samlats under århundraden.” Med qiyamat skedde i Persien i mindre skala vad som skulle fullbordas i Frankrike i slutet av 1700-talet: ”Sekularisering betyder nu, i 1789 års fullbordade form, att människan faller ned i tillbedjan av sig själv.”

Lindbom fortsätter:

”År 1789 är den första stora segern för den Människa, som drömmer om att vinna all makt på jorden. Det är en revolution i ordets egentliga mening, ty de mänskliga rättigheternas förklaring innebär en total omvälvning av vår uppfattning av såväl den enskilde människan som av samhället. Men 1789 är också – vilket inte alltid tillbörligt uppmärksammas – en moralisk revolution. För den traditionella människan är det goda förbundet med en andlighet, som ej är av denna världen, och det onda därmed förbundet med den sataniska kraft, som står Gud och Hans rike emot.  Den franska revolutionen 1789 förkunnar det motsatta.”

Den franska revolutionen är alltså inte bara politisk till sin karaktär, utan även andlig. Man omkastar eller inverterar de andliga värdena. Det traditionellt ”onda” betraktas med nya ögon. I revolutionen möts alltså politisk vänster med ”andlig vänster”: den vänstra handens väg. Så är det också med assassinerna: den är en politisk, militant grupp med målet att störta det ortodoxa kalifatet. Den så kallade ”lönnmördarsekten” är i själva verket en slags gerilla och Hassan Sabbah, antikalifen, en blandning av både Aleister Crowley och Che Guevara.

Författaren William S. Burroughs ansåg att Hassan Sabbah är ”den ende andlige ledare som har någonting betydelsefullt att säga i rymdåldern” (… the only spiritual leader who has anything significant to say in the Space Age).

Läs även:

Leve den sublima galenskapen!

De sataniska sufierna

Anteckning rörande höger- och vänsteresoterism

Mystik och revolution. Kenneth Grant och Rosa Luxemburg

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

5 reaktioner på ”Assassinerna: politisk och andlig revolution

  1. Eller också är det tvärtom. Dvs den dekadenta franska förrevolutionära aristokratin som bröt alla regler och det dygdiga laglydiga borgerskapet som försökte återupprätta lagens välde genom att göra revolution mot dem. Förändra allt för att ingenting ska förändras, som det heter.

    För som Craig Calhoun har konstaterat – http://press.uchicago.edu/ucp/books/book/chicago/R/bo12274786.html – är det bara de konservativa som gör revolution.

    1. Mohamed Omar

      Du förstod inte vad jag skrev. Jag skrev inte att aristokraterna var dygdiga, jag skrev att de upprätthöll kyrkans traditionella dygder. De utsvävningar du talar om utgjorde aldrig något brott mot den gamla ordningen, lika lite som Borgias orgier.

  2. Om de upprätthöll kyrkligheten eller inte ser jag som irrelevant. Poängen är att de som gjorde revolution mot dom inte gjorde det för att få konsumera och njuta. De gjorde det för att få tillbaka en ordning, som de uppfattade det. Alla revolutioner är konservativa i den meningen. Förändra allt för att inget väsentligt ska förändras.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s