Skymningssång. Noveller av Patrik Centerwall

SkymningssångDet var när jag och mina klasskamrater i mitten på 1980-talet upptäckte rollspelshobbyn med spel som Drakar och Demoner och Mutant som mitt intresse för fantasy vaknade. Jag var entusiast, men befann mig ändå i periferin. Sedan dess har intresset gått upp och ner i vågor. Jag har följt vad som sker i ögonvrån genom åren och den sista tiden har jag mer aktivt börjat utforska fantasy- och sf-kulturen på Facebook, bloggar och pubmöten. Det har varit mycket givande och jag har fått upp ögonen för flera svenska författare som jag inte kände till tidigare, och som få känner till utanför kulturen. En av dem är Patrik Centerwall.

Centerwall, född 1972 i Göteborg, är poet och novellist. Hans senaste novellsamling heter Skymningssång och har getts ut på Undrentide förlag. Det ”alvgröna” omslaget i art nouveau anger tonen: en graciös och avmätt prosa med en släng av vemod.  I förordet läser jag att han ”fick upp ögonen för rollspel vid unga år”, vilket ”spelade en viktig roll för intresset för andra världar”.

Flera av novellerna är präglade av sorg över människans belägenhet att i sin fantasi ha förmågan att överskrida vardagsverkligheten, men alltid fysiskt vara begränsad av den. Se, men inte röra. Ett motiv som Stagnelius berör i de ofta citerade raderna i dikten ”Suckarnas mystär”: ”Tvenne lagar styra detta liv. Förmågan att begära är den första. Tvånget att försaka är den andra.” Författaren suckade förmodligen stagneliskt när han skrev novellen ”Målningen” om alvprinsen i en luffares skepnad som längtar hem till sitt rike.

Men Centerwall kan också vara humoristisk, som i den absurda samhällskritiska novellen ”Kretsloppets vedermödor” om vad som händer när den statliga ”Reinkarnationsmyndigheten” ska säljas ut till det privata näringslivet. ”För även om vi sysslar med det kanske viktigaste människor har, deras själar, så kan vi ju fortfarande tjäna pengar”, säger konsulten. Ja, här finns flera lysande formuleringar som förtjänar att återges, men jag nöjer med denna:

”Det var bråda dagar på reinkarnationsmyndigheten. Så fort affären blev offentlig strömmade medborgarna in, oroliga över hur deras framtid skulle förvaltas.”

Min favoritnovell är dock ”Gustaf Frödings hemliga liv” eftersom jag njuter av Centerwalls förmåga att förena fakta och fiktion för att skapa en illusion av verklighet. Till stämning och uppbyggnad, en akademiker närmar sig i sin forskning den onämnbara fasan, ligger den nära H. P. Lovecraft, och denne avtackas också med en vänskaplig blinkning. Allusioner till Lovecraft förekommer på flera håll i Skymningssång. Alltid subtila, aldrig störande.

Novellformatet verkar passa Centerwalls temperament som hand i handsken. Han är en poet som vill berätta historier.

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

4 reaktioner på ”Skymningssång. Noveller av Patrik Centerwall

  1. Pingback: Recension av Skymningssång | Undrentide

  2. Pingback: Väldigt fin recension | Skymningssång

  3. Pingback: Centerwall i Danmark | Undrentide

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s