Tapirskrift. Rasmus Fleischers nya bok

ARS ELECTRONICA 2009I oktober förra året besökte och jag och min vän Ashkan Amiri Marx 2013, en konferens på ABF-huset i Stockholm. Ashkan bloggar på Anteckningar från källarmoskén. Vi uppehöll oss mestadels vid bokborden där vi förutom med företrädarna för olika organisationer och bokförlag småpratade med vänner och bekanta. Konferensens moderator, Shabane Barot, publicerade en artikel på Aftonbladets kultursida två dager före öppnandet (18/10) med den hoppingivande rubriken: ”Röda stjärnans dragningskraft”. Hon skriver: ”Det finns flera tecken på ett uppseglande intresse för Kapitalet och Marx tänkande i Sverige i dag.” Konferensen skulle vara ett sådant tecken.

Vid ett av bokborden hittade jag ett gäng upsaliensare som jag känner sedan förr, mest från litteratursammanhang. De ger ut en tidskrift som heter Kris och kritik. Det första numret innehöll en lärd uppsats av forskaren Rasmus Fleischer, som jag uppfattade som en kritik av ”traditionell marxism”. Vid ett annat bord hittade vi ett blad som pålyste släppet av Fleischers nya bok Tapirskrift,  Ashkan, som är en kvick ordlekare, visade mig bladet och sa med ett leende: ”Takfirskrift”. Jag log ett lika finurligt leende tillbaka och svarade: ”Fakirskrift”.

”Takfir” är en arabisk, islamisk teologisk term som betyder ”exkommunikation”, det vill säga att stöta ut andra muslimer ur den muslimska gemenskapen för att de tänker fel. De som sysslar med takfir kallas för ”takfiriyûn” eller på svenska ”takfiriter”. Termen används flitigt i arabiska medier i samband med rebellerna i Syrien som förföljer och dödar ”kätterska” muslimer som alawiter, druser och shiiter. ”Fakir” är ett arabiskt ord som betyder fattig, men används också i sufismen, den islamiska mystiken, som benämning på en som är ”fattig i anden”, det vill säga en sufi. På persiska säger man ”dervisch”. Så kan tankarna löpa när två muslimer för första gången möter Tapirskrift.

TapirskriftI förordet till denna samling texter skrivna mellan 2010 och 2013 förklarar Fleischer att tapiren är ”ett däggdjur som lever i djungeltrakter i Amerika och Asien”. Men ”tapir”, fortsätter han, ”är även ett anagram och som sådant pekar det på en ny konstellation av befintliga element. Under en kort period år 2009 var jag involverad i en grupp vid namn Tapirbyrån som blev en katalysator för avvecklingen av Piratbyrån.”

År 2003 var Fleischer med och startade Piratbyrån, en upphovsrättskritisk grupp. Namnet var en variant på den redan existerande Antipiratbyrån, en juridisk företrädare för filmindustrin i Sverige. I gruppen fanns en del vänsteraktivister som såg fildelning som ett nytt sätt att göra motstånd mot kapitalismen. The Pirate Bay, som hamnade i en medialt uppmärksammad David och Goliat-kraftmätning med film- och musikindustrin, startades på initiativ av Piratbyrån. Fleischer driver även sedan några år tillbaka den välbesökta bloggen Copyriot (uppror mot upphovsrätten) där han skriver om frågor som rör den rättsliga regleringen av internet, och en hel del annat.

Jag tycker att själva idén med ett anagram som titel, att dölja ett ord i ett annat, också fungerar som symbol för vår tids övervakningssamhälle, som Fleischer i en av sina essäer kallar ”flygplatssamhället”, där oppositionella kanske blir tvungna att kommunicera med koder för undgå upptäckt och registrering.

Fleischer är en lysande stilist och alltså något så ovanligt som en författare som förmår förena humanistisk bildning med expertkunskaper i teknik, internet och juridik. Därför kan han i en ledig och elegant prosa diskutera vad teknikutvecklingen betyder för vårt tänkande och vår livsstil. I essän ”Privatsfärens kris”, som bland annat belyser FRA-lagens innebörd, målar han upp en dystopisk vision, som skulle kunna utgöra fröet till ett science fictionfilmmanus.

”Tänk vad som kan göras med en fjärrstyrd flygfarkost i samma storlek som en mygga – ja, kanske rentav förklädd till en mygga. Tänk sedan på vad som kan göras med tiotusentals övervakningsmyggor kopplade till en superdator för mönsterigenkänning. Tänk på de lagar som troligen kommer att stiftas när staten vill skaffa sig monopol på sådan övervakning. Och tänk på hur övervakningen inte ens behöver vara verklig för att påverka våra beteenden – alldeles naturliga myggor kommer att sprida inte bara malaria utan även paranoia.” (s. 91)

Den där bilden var så bra att jag tänker sno den till min nästa diktsamling, Natt öfver Upsala. Den duktige författaren, som jag aspirerar på att bli, lånar inte utan stjäl, skrev T. S. Eliot. Med sno menar jag att stycket integreras i ett nytt sammanhang och får en annan innebörd än vad det ursprungligen hade, inte att jag sätter mitt namn under den och påstår att det är jag som är författare. Här stödjer jag mig på citaträtten, vilket kan behöva påpekas så att jag inte i onödan gör mig misstänkt för copyrioting.

Robert KurzPå åtminstone en punkt känner jag mig inte helt överens med Fleischer. Det är i den pessimism jag tycker mig kunna skönja i hans kapitalismkritik, som är utbildad i en tysk skola, den ”värdekritiska”. De två stora föregångarna till denna värdekritik, skriver Fleischer, är Marx och Adorno. En av skolans samtida, men nyligen bortgångna, företrädare heter Robert Kurz, som började sin bana som 68-maoist. Kurz har enligt författaren gjort en ”genuint originell omläsning av Marx”. Det innebär bland annat, om jag förstått det riktigt, att klasskampen inte är så viktig och att man hellre talar om ”fetischism”.

I mitt arbete som taxichaufför och tidigare som städare, postsorterare, badbusschaufför, kioskbiträde, diskare, pizzabagare med mera har jag dock upplevt motsättningar som skulle kunna betecknas klasskamp. Jag är därför ännu inte övertygad om att föreställningen om en kamp mellan klasser är förlegad eller en inbillning. Antingen har jag missförstått det lilla jag läst om Kurz tankar eller så har jag läst för lite. Så här spontant tänker jag att det borde finnas en möjlighet att tala om både klasskamp och fetischism utan att de två begreppen behöver stå i motsättning till varandra.

I Det kommunistiska manifestet skrev Marx och Engels att all hittillsvarande historia är ”historien om klasskamp”, men Robert Kurz, förklarar Fleischer, ”förkastade denna klassfixerade historieuppfattning för att i stället utgå mer konsekvent från den teori om ’fetischism’ som Karl Marx lade fram i Kapitalet.” (s. 237) I stället för att all historia är ”historien om klasskamp” vill Kurz alltså ha det till att alla historia är ”historien om fetischförhållanden”. Det är inte helt lätt att hänga med i resonemangen, man måste nog ha läst en hel del litteratur på tyska, ett språk jag inte behärskar.

KaliMen dessa värdekritiska texter hittar jag flera saker som verkar meningsfulla, och som jag skulle vilja fördjupa mig i, till exempel jämförelser mellan ekonomi och religion (myntet var från början en offergåva) och teorin om kapitalismens ursprung. Vari ligger pessimismen? Kurz menar att kapitalismen kommer att leda till en ”världsförintelse”, samtidigt erbjuder han inget alternativ och inget hopp.

”Den destruktiva potentialen i kapitalets kris är i princip oändlig. Om kapitalförhållandet inte blir övervunnet kommer krisen att eskalera i riktning mot världsförintelse. Robert Kurz talar i vissa sammanhang om hur värdets absurda självändamål ytterst är att förstå som en dödsdrift.” (s. 229).

Efter att ha gjort upp med den så kallade traditionella skolan och dess lära om att vi befinner i den sämsta av världar, i det som av hinduerna kallas Kali yuga eller mörkrets tidsålder, har jag tröttnat på apokalyptiska stämningar och blivit mer intresserad av framstegsoptimism. Jag håller med Kurz och Fleischer om att kapitalismen – om den får hållas – går mot ett totalt sammanbrott, men jag tror samtidigt – ja, jag måste tro – att människan med sitt förnuft och sin överlevnadsinstinkt – om vi anstränger oss – kan undvika katastrofen.

Robert Kurz’ namn får mig, fast jag försöker undertrycka det, att tänka på Kurtz i Joseph Conrads roman Mörkrets hjärta, som döende stönar sina sista ord: ”The horror! The horror!”

Läs om Marx 2013 här

Läs en kortfattad kritik av den så kallade traditionella skolan och en hyllning till den franska revolutionens optimism och ”sublima galenskaper” här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

En reaktion på ”Tapirskrift. Rasmus Fleischers nya bok

  1. Jag bara undrar… men har du läst José Luis Ramirez doktorsavhandling ”Skapande mening” i sju delar (inkl. förberedande och efterkommenterande arbeten) ?
    Om vi enas om att man inte behöver vara en efterföljare för att man vill vara en fortsättare, kan man lära sig att inse den röda tråden från Aristoteles-Averos/Avisenna-Marx-(Bloch, Sohn-Rethel, Adorno, Arendt)-Nietzsche-(Focault, Deleuze, Derrida)- och fram till idag härmed den helt oöverträffade språk-handlings-mannen José Luis Ramirez y Gonzalez.

    Kom igen nu – Du om någon bland dina generationskamrater kan utveckla förmågan att inse det r-evolutionära i Ramirez’ gärning. Läs och tolka hans curriculum vitae och frônésis. Skriv om det och din upplevelse. Forska och för-fatta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s