Abu Casems tofflor

StrindbergHösten 1908 flyttar Strindberg in i Blå tornet och förälskar sig i den betydligt yngre flickan Fanny Falkner, hyresvärdens dotter. Det är också nu han skriver en pjäsen Abu Casems tofflor, som enligt Olof Lagercrantz [1], kan läsas som en allegori över deras otillbörliga kärlek.

Köpmannen Abu Casem har en skön dotter, Suleika. I en dröm har hon varnats för mäns svekfullhet och beslutat att förbli ungmö. En prins förälskar sig i henne och plågas intill sjukdom av sina obesvarade känslor. Den finurlige skomakaren Hassan uttänker en plan som ska föra de två i varandras armar, ”fromma svek vår heliga Koran oss tillstädjer”, hörs han viska.

Prinsen ligger blek och krank, förklädd till en gammal gubbe, på en säng som ställts utanför Suleikas port. Hon kommer förbi, ser honom, väcks till medkänsla, men frågar för säkerhets skull om den sjukes ålder. Hon vill ju inte komma alltför nära en ung man. ”En gammal hund”, försäkrar skomakaren Hassan.

”Om han är riktigt gammal vill jag komma och se om jag kan skänka honom lindring”, säger Suleika och skomakaren svarar: ”Det kan ni säkert, ni och ingen annan”. Suleika går fram till sängen, kallar den sjuke ”stackars gamle man” och tar hans hand för att lyssna på pulsen. Då den synes henne alltför hög lägger hon sin hand på hans hjärta.

Med ens stannar hjärtat i prinsens bröst, så upprörd blir han över den ljuva beröringen, men strax sätter det åter igång. Suleika uppfattar hjärtstilleståndet som att den sjuke är döende och samma stund möter hon hans blick och är hopplöst förlorad. Så här skildrar Strindberg scenen:

Nå stackars gamle man, vad har du?
Åt hjärtat? Hur är pulsen, räck mig handen!
Allah är stor! Du har ju feber
Och handen darrar, men en vacker hand,
För en så gammal herre; låt mig känna
På hjärtat nu! Det här står aldrig rätt till;
Det stannat ju! Nu går det åter, nej,
Det saktar av, står still – Han dör!
Få se ditt öga!

Suleika ser alltså in i hans ögon och faller offer för kärlekens makt. Hon inser nu att hon gått i en fälla som gillrats av skomakaren. ”Jiblis! Djinner! Hassan, skurk!” ropar hon efter den självrådige äktenskapsmäklaren.

Suleika tar sig åt hjärtat, svimfärdig: ”Bedragare från avgrundsdjupet! Himmel, nåd!” Den listige skomakaren gnider sina händer i triumf: ”Den pilen träffade! Ha ha! Här blir kalas!” Prinsen reser sig upp och tar av sig förklädnaden.

Scenen med Suleika vid prinsens säng går att läsa som en allegori över Strindbergs förhållande till Fanny. Ålderdomen är en mask, innerst inne förblir den gamle mannen en yngling. Suleika behöver bara upptäcka den till gammal gubbe förklädde prinsens unga ögon. Och just en sådan prins i en gammal mans kropp som väntade på att bli upptäckt – Strindberg – hade Fanny hemma i sina föräldrars hus, det Blå tornet.

Abu Casems tofflorI sin bok August Strindberg i Blå tornet [2], berättar hon om författarens arbetsrum:

Över arbetsbordet, stort och bekvämt, var utbredd en av dessa orientaliska dukar, som på sin tid såldes i Sthlm av kringvandrande sydlänningar. Denna duk tog Strindberg bort och hängde upp den på väggen framför skrivbordet, varpå han köpte sig själv en annan i mer ”arabisk” stil, som han lade över bordet. Han har själv förklarat, att det var denna enkla väggbonad, som han ständigt hade för ögonen, vilken ledde hans tankar till den gamla historien om Abu Casems tofflor och inspirerade honom till det sagospel med denna titel, som blev det första arbete han utförde i sitt nya hem. Av mina småsyskon lånade han vad de hade av Tusen och en natt, själv köpte han flera band av biblioteket Saga, bl. a. några tyska sagor.

Intima teaterns direktör, August Falck, har berättat om en duk med ”moskékupoler och minareter, turbanprydda sagoaraber med kameler o.s.v.”, som hade gjort ett starkt intryck på Strindberg [3].

Det är ingen tillfällighet att hjältinnans namn blev Suleika. Strindberg ägde West-Östlicher Divan i flera exemplar och i den finner man Buch Suleika, som är en allegori över den ålderstigne Goethes kärlek till flickebarnet Marianne von Willemer.

Fanny Falkner, en begåvad tecknerska, prydde pärmarna till pjäsen med en sirlig kalligrafisk text. Överst placerade hon en vers ur Koranen, nämligen sura 94, ”Alam nashrak” eller ”Bröstets öppnande”. Strindbergpjäsen inleds med en Koranvers! De arabiska tecknen är i flerfärgsupplagan tryckta i guldfärg. I C. J. Tornbergs tolkning från 1873, som författaren antagligen hade tillgång till, lyder den som följer:

I Guds, den förbarmandes, barmhertiges namn!
Hafva vi icke öppnat ditt bröst åt dig
Och befriat dig ifrån den börda
Som nedtyngde din rygg
Och gifvit dig ett berömdt namn
På lidande följer glädje
Ja! på lidande följer glädje
Då nu din nöd är förbi, så ansträng dig
Och längta efter din Herre

Det är antagligt att surans meningsinnehåll, på det psykologiska planet, anknyter till det tillstånd Strindberg befinner sig i då han skriver sagospelet. Författaren identifierar sig, liksom han ofta gjort förut med den lidande Kristus, nu med den profet, som tyngd av motgångar, tröstas och stärks av sin Herre, ”på lidande följer glädje”.

Strindberg ska med andra ord inte vara nedstämd, han ska vinna Fannys hand, resa sig ur sin krankhet och sitt tvivel och än en gång smaka ungdomens glädje. Ålderdomen betyder intet, den kastar man av sig som en mask, och i sitt inre är han en annan, en som han hoppas att Fanny skall upptäcka då hon möter hans blick.

Urpremiären ägde rum på Gefle Teater. När Gefle Dagblads referent hade varit på generalrepetitionen, uttryckte vederbörande sin förtjusning över ”att man fått se något så vackert” [4]. Scenarbetarna hade haft ”all möda att ta sig fram bland massan af pärlesmyckade danserskor, så mörkhyade och fagra som väl någon rättrogen muselman drömt sig paradisets houris”.

[1] Lagercrantz, Olof: August Strindberg, 1979
[2] Falkner, Fanny: August Strindberg i Blå tornet, 1921, s. 25 f.
[3] Falck, August: Fem år med Strindberg, 1935, s. 183 f.
[4] Gefle Dagblad 29/12 1908

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s