Pasolini: ”Och idag, ska jag säga er”

Kommunistisk hälsningHäromdagen när jag på Stadsbiblioteket i Uppsala lånade Pasolinis diktsamling Jordiska rader. Dikter 1952-75 i svensk tolkning av Carl Henrik Svenstedt (1988) upptäckte jag mina egna understrykningar, som jag gjort i november 1993. Det var då boken utlånades senaste gången enligt bibliotekets anteckning. Det är alltså ingen annan som haft den hemma under de gångna tjugo åren. Jag vet att man inte får stryka under i låneböcker, men skyller på min ålder. Idag hade jag inte gjort det.

De här raderna har alltså en sjuttonårig Mohamed Omar strukit under med bläckpenna: ” … eftersom drogerna, skiten, ursinnet /självmordet / är det enda hopp som återstår, vid sidan av religionen …” Jag får rysningar. Det verkar som om min väg in i islamismen 2009 var utstakad många år tidigare enligt någon slags kuslig bestämmelse. Oavsett denna not, som är mest intressant för mig själv, är dikten mycket bra och förtjänar en publicering på nätet.

Och idag, ska jag säga er,
får man inte enbart hänge sig åt skrivandet,
utan också åt att leva:
man måste framhärda i sin upprördhet
och i den stora vreden, mer än någonsin,
oskuldsfullt som djuren inför slaktarna,
upprört, just det, som ett offer:
man måste högre än någonsin skrika ut sitt förakt
för borgerligheten, vråla mot dess vulgaritet,
spotta på dess förljugenhet som den utvalt till verklighet,
inte ge efter med ett enda ord eller en enda handling
i sitt totala hat mot den och mot dess polis,
dess domstolar, televisioner och tidningar:
och här är jag,
småborgaren som allt ska dramatisera,
så väl fostrad av min mor i den milda och försynta anda
som är den bondska moralen,
och jag vill skriva en lovsång
till smutsen, till eländet, drogerna och självmordet;
jag, privilegierad marxist
som har de ideologiska redskapen och vapnen för att kämpa,
och moralism nog att fördöma de oskrymtade skandalerna,
jag, djupt anständig,
gör denna hyllning, eftersom drogerna, skiten, ursinnet,
självmordet
är det enda hopp som återstår, vid sidan av religionen:
naket motstånd och handling
mot vilka världens väldiga misstag kan mätas.

En opieätares bekännelseEn opieätares bekännelser

I denna småskrift, som kom ut i augusti 2012, gör jag upp med islamismen i dess olika varianter. Jag försöker förklara hur det kom sig att jag började kalla mig islamist och varför jag efter tag insåg att jag hade valt fel väg och ändrade mig. Den handlar mycket om att äta opium.

Du kan beställa En opieätares bekännelser direkt av mig genom att sätta in 72 kr (60 kr för boken, 12 kr för porto) på pg-konto 548413-4. Ange namn och adress. Den som bor i Uppsala och inte har något emot att ta en promenad kan dessutom köpa småskriften på Drottninggatans bokhandel, Drottninggatan 7, Thomas Anderssons antikvariat, Övre Slottsgatan 10, och på Röda rummets antikvariat, Dragabrunnsgatan 56. På Adlibris hittar man den här

Relaterade inlägg:

Min förste porträttör har gått bort

Det var en gång en ung poet

En tid i helvetet

Négritude, migratude, islamitude

Året som gått

Därför lämnade jag islamismen

Karl Marx var en opieätare

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s