Aladdins son – intervju med Björn Ismail Ericsson

Aladdins sonI en lägenhet på Sveavägen i Stockholm träffar jag allkonstnären Björn Ismail Ericsson (f. 1934), en mytomspunnen gestalt i den lilla krets, som är intresserad av svensk islams korta historia. På senare år har han dragit sig tillbaka och är okänd för de flesta. Men det har inte alltid varit så. Vid en gudstjänst i Storkyrkan 1967 var Ericsson den förste som läste högt ur Koranen i en svensk kyrka.

På 1920-talets uppstod en populärkulturell strömning som kallades ”schejkromantik”. Man kunde läsa schejkromaner, i veckotidningarna kom ständigt nya spännande avsnitt av schejkföljetonger och på biograferna visades schejkfilmer. En av de som satt i biosalongen och suckade när den vita kvinnan fördes bort av en arabisk schejk till häst var Marie, Björn Ismails mor.

I början av 30-talet fick Marie plats på ett svenskt storföretag i Paris och där mötte hon sina ”drömmars schejk”: kapten Ala el-Din, officer i den franska armén. Efter ett tag gör omständigheterna att de två går skijda vägar och Björn Ismail växer upp faderlös i Sverige. I pojkens fantasi förvandlas pappa eftersom till något av en sagofigur ur Tusen och en natt.

Björn Ismail får inte återse sin far förrän vid vuxen ålder. Då har han redan hunnit lära sig arabiska och konvertera till islam. I boken Aladdins son [1] berättar han om sin barn- och ungdom, sin omvändelse till islam och hur han återfann sin far i Frankrike.

”Det var när jag gjorde värnplikten som jag började lära mig arabiska. Det var ett sätt för mig att uthärda det året. Jag kände att jag åtminstone gjorde något som var meningsfullt. Även om Marie alltid betonat att min pappa kom från en familj där man talade franska med varandra, så visste jag nu att arabiskan var hans hemlands språk.

Jag hade ingen lärare. Jag köpte mig en lärobok och så började jag med att lära mig alfabetet. Och när jag så småningom kommit så långt att jag började förstå hela meningar skaffade jag mig en Koran med arabisk text och en översättning att jämföra med. Så blev Koranen, muslimernas heliga skrift, min första läsebok på arabiska.

Men det var själva språket som intresserade mig. Det religiösa budskapet var jag helt ointresserad av när jag skaffade mig böckerna. Det kunde lika gärna ha varit en kokbok eller en bok om trädgårdsskötsel. Det var bara det att Koranen var den enda bok som fanns att få med vokalerna utsatta i texten. För precis som i hebreiskan skrivs vokalerna vanligen inte ut på arabiska.

Men medan jag stavade mig igenom boken så blev jag alltmer intresserad av vad som stod i den, även om jag fortfarande upplevde det mer som en saga än som verklighet. Det var som i söndagsskolan en gång. Där satt jag nu och lyssnade till berättelserna i väntan på det nya ‘klistermärket’ som den här gången skulle bli min fars och hans släkts språk, och det språk som mina vänner från Nordafrika också talade ibland. Men den dag då jag hade läst igenom hela Koranen så visste jag också inom mig att Gud finns.

Det hade inte varit en plötslig omvändelse. Jag hade värjt mig, men vissheten hade ändå vuxit fram och den hade blivit stark.

Jag fortsatte att värja mig, men till slut förstod jag ändå att jag var muslim.” (s. 145-146)

MO: Du har levt ett ovanligt liv som poet, musikant och en av Sveriges första imamer. Jag skulle vara tacksam om du kunde sammanfatta det i några meningar.

BE: Jag är född 1934, svensk mor, syrisk-fransk far, uppvuxen i Enköping. Jag ingick i Metamorfosgruppen [2] på 50-talet, mest som musikant. Jag började skriva surrealistisk poesi som 16-åring. Deltog i uppläsningar i källaren Tunneln och på Nalen. Gangster-Norma var ett annat tillhåll.

Redan tidigt intresserade jag mig för sonetter. Jag har skrivit hundratals på rim och meter av vilka de flesta har publicerats i tidningar. Har även tonsatt ett antal egna dikter och framfört dem till medeltida fiddla.

Sedan 40 år har jag varit verksam i pressen. På TT som teleprinteroperatör 1956-65 och som teleredaktör på Svenska Dagbladet 1965-95. Förutom mitt ordinarie arbete har jag varit anlitad som kulturskribent i bland annat Aftonbladet. Jag har skrivit massor med kulturnotiser i tidningar.

Jag har också översatt litteratur från engelska. I mitten av 1950-talet började jag intressera mig för mina förfäders språk arabiska vilket ledde till islamstudier. Sedan dess läser jag Koranen på originalspråket.

På 60-talet ingick jag i den första islamförsamlingens styrelse. De senaste 30 åren har jag varit lektör hos Bibliotekstjänst (BTJ) i ämnet islam. Jag anlitas stundtals som sakkunnig i ämnet av skolor, Sveriges Radio och föreningar. Det hände förr att jag gick ut till skolor och föreningar som svenskfödd muslim för att berätta om mina erfarenheter av islam. Jag gör musikaliska framträdanden samt lär ut konsten att skriva sonetter.

Jag är också skådespelare. Jag var med i en nyskriven pjäs på Strindbergfestivalen i år. Den handlade om förhållandet mellan Fanny och Strindberg. Jag var med som brevbärare och som underhållare i pauserna.

Min hustru Ann-Madeleine Gelotte, som gick bort för några år sedan, intervjuade mig om min barndom. Det blev en bok med titeln Aladdins son. Det var en väldigt plågsam process. Jag orkade inte skriva den själv.

I min ungdom var jag statist på Dramaten för att få ihop till fiollektioner. Även i en del filmer. Just nu, efter pensionen, försörjer jag mig som blomsterbud och musikant. Som blomsterbud upptäcker jag hela stan. Det finns adresser som jag inte har haft en aning om.

MO: Din fars namn var Aladdin?

BE: Ja, han hette Mohammad Ala el-Din al-Imam. Han kom från Damaskus i Syrien. Han var fransk officer under kriget. Han blev svårt sårad. När jag växte upp var han ute i kriget. Det var först som vuxen som jag fick kontakt med honom. Då bodde han i Poitiers. Det står om det i boken.

MO: Det är märkligt att inte fler har uppmärksammat ditt levnadsöde.

BE: Jo, det beror på att jag är muslim, hade jag varit jude hade jag säkert blivit mer uppmärksammad.

MO: Du sågade Mohammed Knut Bernströms Korantolkning [3] i BTJ.

BE: Jag föredrar K. V. Zetterstéen [4]. Hans nästan ordagranna översättning kom ut 1917 samtidigt som Bibelöversättningen och har samma tydliga språk. Trots det nu föråldrade språket ger den till skillnad från Bernströms tolkningsförsök mer korrekt information om vad som verkligen står i Koranen. Något som är synnerligen viktigt i till exempel skolundervisning och massmedia.

Bernströms tolkning är väldigt klumpigt formulerad så man kan inte använda den liturgiskt. Jag läser ju Koranen varje dag i mina böner. Varje dag läser jag också sura Ya Sin [5]. Jag har jämfört Zetterstéens översättning med det arabiska originalet. Det stämmer, varendaste ord.

Jag vände mig till arabisten Christopher Toll för att få stöd för min åsikt. Jag är lite sur för att Bernströms tolkning har fått en sådan spridning.

MO: Personligen använder jag ibland Crusenstolpes [6] från 1843.

BE: Ja, den är bra.

MO: Koranen är skriven på ett arkaiskt språk som inte används i dagligt tal av araber. Då kanske det är bättre om vi använder en äldre svensk tolkning som förmedlar något av samma känsla.

BE: Det var en radiosändning från Malmö nyligen i samband med Eid al-Fitr tror jag. Då så använde man Zetterstéen. Fast man hade ändrat på pluraländelser på verb. Det stämde bra. Hade man använt Bernström hade det blivit pannkaka av alltihop. Eftersom de numera envisas om Bernström så vill jag inte vara med.

MO: På 50-talet var du med i Metamorfosgruppen. Birgitta Stenberg [7] har skrivit romaner som utspelas i den miljön där bland annat poeten Paul Andersson [8] figurerar. Är du också med?

Paul AnderssonBE: Ja, det glada 50-talet. Jag är inte med i just Birgittas böcker, lyckligtvis inte, men i andra. Jag finns med på ett par ställen i en nyutkommen biografi om Paul Andersson [9]. Jag kände Birgitta på den tiden och gör det fortfarande. Hon finns kvar, men nästan alla andra är borta.

Vi höll till på en enkel mjölkbar [10], hörnet Kungsgatan-Sveavägen. Vi var så fattiga. Där var alla Klarabohemerna. Var man lite rikare kunde man gå på krogen.

MO: Hur var det muslimska samfundet i Sverige på 50-talet?

BE: Jag var den ende svensken. Det fanns nordturkar, tatarer alltså, som grundade den första islamförsamlingen. De kom från Estland. De hade ingenstans att hålla till, men två gånger om året firades det eid i Medborgarhuset på Söder. Vi hyrde lokal. Jag var sekreterare i församlingen och därefter vice ordförande. Då var muslimerna enade. Sedan splittrades alltsammans upp efter olika nationaliteter.

I slutet på 50-talet hade jag en mentor. Han var en bosnisk civilingenjör som hette Karam. Han menade på att det inte räcker med att tro, man måste veta också. Så fick han igång mig på islamstudier.

I Paris’ moské fick jag hjälp av en sudanes med turban på huvudet att uttala arabiska ordentligt. Jag bodde i kvarter med mycket nordafrikaner. De envisades med att bjuda på myntate. När jag gick förbi lite sjabbigare hotell skulle alla araber dra in mig och bjuda på te. Så det kunde bli flera liter om dagen.

De hade det rysligt besvärligt i Frankrike på 50-talet. De var kanske ett dussin i samma hotellrum.

MO: Visst hade Metamorfosgruppen en viss öppenhet för religion?

BE: Nja, så här var det, de som höll till på Gangster-Norma, de delades upp i ”psykomystiker” och ”psykopater”. Vi hade inga pengar och satt där med en kopp kaffe hela eftermiddagen. De var alla möjliga konstiga typer som höll till där. Vi satt och diskuterade i det oändliga. Vi skulle lösa alla världsgåtor. Alla ismer var på tal: existentialism, surrealism och så vidare.

MO: Det var Koranläsningen som ledde till din omvändelse. Vad betyder den för dig?

BE: Jag har gjort en upptäckt. Det finns ett dolt alef i ordet bismillah [I Guds namn]. Om man räknar så finner man tjugo bokstäver i Koranens första del, så är det fyrtio och sedan åttio. Det blir 140 bokstäver sammanlagt och så är det sju rimmade verser. Sjutalet kommer igen. Det är så väl uttänkt att ingen människa skulle kunna göra det. Inte ens om jag hade sju hundra år på mig skulle jag kunna åstadkomma något liknande. I en översättning går rim så väl som matematisk exakthet förlorade.

[Jag hängde inte riktigt med i BE:s uträkning och kan inte verifiera den. Men jag vet att många har funnit liknande koder i Koranen]

Den första suran Al-Fatiha, ”Öppningen”, anses sammanfatta allt som står i Koranen. Det kan jämföras med temat i ett klassiskt musikstycke som sedan varieras genom hela kompositionen.

Tyvärr underskattar vi i Väst betydelsen av den dagliga läsningen av de sju inledande verserna av Koranen. En och en halv miljard muslimer läser den på arabiska i sina dagliga böner. Det är en andlig maktfaktor som ingen vapenmakt i världen rår på. Världsherraväldet tillhör Gud, varje försök av någon enskild makthavare att med våld och list skaffa sig herravälde är således på förhand dömt att misslyckas enligt muslimsk tro. Tillgång till massförstörelsevapen är inte utslagsgivande på sikt.

Detta skrev jag om i ett brev till dåvarande försvarsministern Björn von Sydow före invasionen av Afghanistan. Så länge muslimerna läser Koranen kan de inte besegras. USA slår ihjäl en massa människor och försöker införa ”demokrati” men Koranen lovar att muslimerna ska segra.

[BE reciterar sura 110, An-Nasr, ”Segern”, på arabiska]

I den här suran sägs att människorna kommer att ansluta sig till islam i ”flockar” (afwaja). Men det kan vara en plågsam process fram tills dess.

Enligt min uppfattning går det inte i längden att med militärt våld kuva muslimska folk. Redan William Gladstone hade det klart för sig på 1800-talet. Som svensk medborgare förordar jag att vi slår vakt om vår tvåhundraåriga fred. Det är för jävligt att svenskar är i Afghanistan. Det är för hemskt.

I våra massmedia utgår man från att om man kommer till rätta med ”extrema tendenser” hos muslimer, de så kallade ”terroristerna”, så har man besegrat fienden och kan tillskansa sig billig olja till bilar och uppvärmning med mera. Men då underskattar man den breda folkliga förankring som islam har sedan drygt 1400 år bortsett från att dollarriket [USA] håller på att förvandlas till ett sjunkande Atlantis.

Det är tyvärr vad som händer.

MO: Men terroristspöket fanns väl inte när du blev muslim?

BE: Nej, men det var väldigt med anti-muslimsk propaganda. Det var rent ruskigt.

MO: Du fick smaka på din del av det giftiga islamhatet redan då?

BE: Ja, verkligen. Jag blev ganska påpucklad. Det har blivit lite bättre nu. Men fortfarande är det så att om man skriver något ofördelaktigt om islam så är det lättare att få det publicerat. Jag tänker på Rushdies Satansverserna.

För övrigt har jag funderat på det där med terrorismen. Vem var det som tjänade på attacken på tvillingtornen? Jo, det var ju för fan Bush. Han blev vald genom valfusk. Efter 11/9 fick Bush 70 % av den amerikanska befolkningen med sig från att nätt och jämnt ha varit president. Och så har du den amerikanska krigsindustrin som behöver avsättning för sin produktion. De som röstar i USA har inte ett skit att säga till om. Det är ingen demokrati. De värsta terroristerna är USA.

MO: Var du vän med Paul Andersson?

BE: Ja, han bad mig läsa Koranen för honom. Han var lite intresserad av det då. Han brukade säga till mig att eftersom jag hade en arabisk bakgrund så borde jag läsa Koranen.

Han konverterade till judendomen men bland judarna blev han aldrig accepterad. Jag har hans skrifter här. Han hade det väldigt svårt. Många personliga problem och problem med droger.

Pauls farfar var halvbror till kung Gustaf V. Hans hade en faster som fanns på slottet. En gång när vi gick ner för slottsbacken försvann han plötsligt in genom ett valv. Så kom han tillbaks efter en stund med en hundring som han hade fått av sin faster. Hon var första hovdam eller någonting sånt.

MO: Går du i moskéerna här i Stockholm?

BE: Jag undviker moskéerna nu för tiden. Orsakerna är att imamerna håller predikningar som är åt helvete. De är helt korkade.

Till exempel var det en imam här i stan som sa att man inte ska låta barn rita teckningar. Själv sitter han uppe på nätterna och tittar på cowboyfilmer. Jag orkar inte med att lyssna på sånt. Jag stannar hemma och läser i min Koran och håller mina dagliga böner. I väntan på att jag själv ska trilla ifrån. Det är min religiositet.

På 50-talet umgicks jag i församlingslivet med tatarerna. Jag öppnade den första moskén i Söderförorten Kärrtorp 1959. Jag kallade den Muslim Club. Där var det väl ett 20-tal medlemmar. Vi turades om att vara imamer. Jag hade den i tre år. Det var en halv trappa ner så det var den första källarmoskén.

[BE skrattar]

MO: När började det dyka upp andra svenska muslimer?

BE: Det fanns någon som hette Gunnar Eriksson på 60-talet. Han stavade med k.

MO: Är du intresserad av sufism?

BE: Det viktigaste för mig är att läsa Koranen, särskilt sura Ya Sin. Jag har också kommit underfund med att kroppsspråket är viktigt, att man följer böneritualen. Det konstiga är att jag inte har kilat vidare för det är väl vad jag borde ha gjort vid det här laget. Jag blir piggare av bönerna.

Sura Al-Fatiha läses av miljoner muslimer över hela världen. Det är mäktigt. Det är ett andligt försvar för alla muslimer. Den sammanfattar allt som finns i Koranen.

Noter

[1] Aladdins son, Ann-Madeleine Gelotte, Tidens förlag, 1988. Gelotte (1940-2002) var barnboksförfattare och belönades med Kulla-Gulla-priset 1999. Hon slog igenom med boken Ida Maria från Arfliden, 1977, som är en skildring i ord och bild om hennes mormors tillvaro som dotter i en nybyggarfamilj i Lappland i slutet av 1800-talet.
[2] Metamorfosgruppen var en litterär grupp som bildades 1951 i Stockholm. De arrangerade diktuppläsningar och spelade jazz på restaurang Tunneln och Nalen. Vissa kritiker ironiserade över gruppens drogromantik och kallade dem ”metamorfinister”.
[3] Mohammed Knut Bernström (f. 1919), f d svensk diplomat. Han konverterade till islam 1986 och utgav en kommenterad översättning av Koranen till modern svenska under titeln Koranens budskap, Proprius förlag, 1998.
[4] Karl Vilhelm Zetterstéen (1866-1953), orientalist, professor i semitiska språk i Uppsala. Han är mest känd för sin Koranöversättning som utkommit i många upplagor.
[5] Koranens trettiosjätte sura som anses besitta särskild stor makt. Ya Sin är också ett namn på profeten Muhammed.
[6] Johan Fredrik Crusenstolpe (1801-1882), svensk ämbetsman, författare och orientalist. Han utförde den första publicerade fullständiga översättningen av Koranen till svenska 1843.
[7] Birgitta Stenberg (f. 1932), författare, ingick Metamorfosgruppen på 50-talet. Poeten Paul Andersson förekommer i romanen Kärlek i Europa, 1981.
[8] Paul Andersson (1930-1976), svensk vagabondpoet, experimenterade med droger, en Rimbaudtyp.
[9] Jan Magnusson, Blodrikets bortersta gränser, Ellerströms, 2004
[10] Mjölkbaren var en (1930-till 60-tal) enklare matservering utan utskänkningstillstånd. Typiskt för menyn var enkel svensk husmanskost såsom falukorv och pytt i panna.

Intervjun spelades in på Sveavägen 78 den 12/11 2006.

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Advertisements

En reaktion på ”Aladdins son – intervju med Björn Ismail Ericsson

  1. Där fick jag namnet. För många år sedan var jag på en diktuppläsning på Café 44 på Tjärhovsgatan i Stockholm. Enda gången jag varit på uppläsning för övrigt, vet inte hur jag hamnade där. Ibland har jag tänkt tillbaka och undrat vad karln hette. Hur som helst, denne gentleman läste upp sonetter och spelade lite fiol vad jag minns. Dessutom inbjöd han den lilla publiken att bidra med någon sonett. Hade aldrig skrivit någon men plitade ihop ett försök som han mottog med rörelse.

    Minns också att han pratade om Shakespeares sonetter och sade något i stil med att de måste vara skrivna av en kvinna eftersom de verkade fjolliga. Då uppstod ett hotfullt mummel bland den kvinnliga delen av publiken, och han slog raskt till reträtt. Den numera avlidne tecknaren Hillersberg var där också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s