Det vore bra med fler moskéer

Mellan 2009 och 2011 kallade jag mig islamist. Jag var sufi, stod mystiken närmast, men ansåg att religionen borde vara ett viktigt element i muslimers politiska aktivism. Det gör jag inte längre, jag lämnade islamismen officiellt med småskriften En opieätares bekännelser i augusti 2012. Idag är jag muslim och sekularist. I tjugo år har jag på olika sätt haft kontakt med den svenska muslimska miljön. Jag har haft både bra och dåliga erfarenheter. Jag kan dock konstatera att konservativa uppfattningar dominerar i de flesta moskéer och föreningar.

Hur illa det ser ut i flera moskéer framkom i teveprogrammet Uppdrag granskning i maj 2012. De råd som imamerna gav hjälpsökande kvinnor var, milt uttryckt, inte särskilt konstruktiva. Inte ens när jag kallade mig islamist hade jag en så inskränkt syn på religionen som dessa imamer, även om jag gjorde andra dumma saker – liksom min namne Omar Mustafa, Islamiska förbundets ordförande, bjöd jag antisemiter som talare på möten.

Det som Uppdrag granskning gjorde och flera andra medier kommer att göra framöver, borde muslimerna själva ha gjort för länge sedan. Utmana och ifrågasätta de konservativa. Men de muslimer som inte trivs glider i stället undan. De vill vara muslimer, men kan inte vara det på sitt sätt i moskéerna. De känner sig maktlösa inför internationella organisationer och stater med stora ekonomiska resurser.

Den syriske poeten Adonis har påpekat att ”religionen och pengarna är oskiljaktiga”. Den som betalar bestämmer helt enkelt. Just nu är det Saudiarabien med dess oljepengar som betalar. Det är till stor del därför ser religionen ut som den gör på många håll. Den har inte alltid gjort det. Islam har förändrats genom tiden. Salafismen, den mest inskränkta och ytligt bokstavstrogna trenden i vår tid, har visserligen rötter långt tillbaka i tiden, men hade inget inflytande att tala om utanför den arabiska halvön tills för ungefär trettio år sedan. Idag har salafismen växt oerhört. Det är oroväckande, framför allt för andra muslimer.

Salafismen, som också kallas wahhabism, utmärks av en extrem intolerans inte bara mot icke-muslimer, utan också mot muslimer, ja, man skulle kunna säga att den är islamofobisk. En stor del av den salafitiska missionen går ut på att demonisera andra muslimer, särskilt sufier. De sufiska muslimerna är diskriminerade och förtryckta i Saudiarabien.

När det ska byggas nya moskéer, eller när det bara ska inrättas nya moskéer i gamla lokaler, dyker Nej till moské-grupperna upp på Facebook, och som svar självklart Ja till moské-grupperna. I religionsfriheten ingår rätten att öppna en gudstjänstlokal. Jag stödjer religionsfriheten till hundra procent. Men jag kan ändå inte ansluta mig till gruppen Ja till moské om det till exempel handlar om en salafitisk moské som jag vet sprider intolerans och islamofobi mot andra muslimer. Ja till moskéer, javisst, men inte till just den moskén. Den har rätt att existera, men jag tänker inte gilla eller stödja den på något sätt. Jag kan heller inte ansluta mig till Nej till moské-gruppen eftersom det kan tolkas som om jag vore emot moskéer i allmänhet eller att jag vill inskränka religionsfriheten.

Jag är för religionsfriheten, men jag är inte för alla former av religion. Jag är inte för vissa specifika moskéer som står för budskap jag inte kan acceptera. De har rätt att finnas, men jag gillar dem inte. Däremot finns det andra typer av moskéer som jag skulle kunna gilla. Om någon planerar att starta en moské som är tolerant och progressiv skulle jag helt utan reservationer eller samvetsbetänkligheter kunna ansluta mig till Ja till moské-gruppen.

I Paris finns numera en progressiv moské och i en intervju har imamen, Ludovic-Mohamed Zahed, förklarat att han inte stod ut med predikningarna i de ”vanliga moskéerna” som ofta var homofobiska och ”nedlåtande mot kvinnor”.

Vad ska man göra åt den konservativa dominansen? Inskränka religionsfriheten? Motarbeta moskéetableringar? Nej, jag tycker man ska göra tvärtom, nämligen bejaka religionsfriheten och etablera flera moskéer! Mitt råd till alla muslimer som inte trivs i de befintliga moskéerna, som stämplas som ”kättare” och mobbas och trycks ner: Starta eget! Visst kan man känna sig maktlös inför Saudiarabiens oljemiljarder, men man kan göra något även om det är litet. Salafiternas starka ställning varar inte för evigt – före den såg islam annorlunda ut – och när den försvinner kommer något annat i dess ställe. Den kloke förbereder sig för morgondagen redan idag.

Det behövs ingen licens från någon högre islamisk instans för att starta upp en moské. Vem som helst kan göra det. Och det har flera fördelar. Muslimer som vill vara progressiva, men ändå ha kvar sin muslimska identitet, kan hitta gemenskap med andra.  Islamofoberna får sig en känga genom att man visar att det finns mångfald och utveckling inom islam – många muslimer håller inte med imamerna i Uppdrag gransknings inslag. En annan god sak är att islams vackra humanistiska tradition, som de islamofobiska salafiterna försöker utplåna, förhoppningsvis kan komma upp till ytan och blomma.

Därför, omslag2Därför lämnade jag islamismen

I denna småskrift gör jag ett försök att förklara vad jag menade med begreppet ”islamism” och varför jag så småningom helt lämnade denna tankeströmning till förmån för sekularismen. Den är delvis en fortsättning på boken En opieätares bekännelser, som kom ut i augusti 2012. Jag tar också upp konflikten i Syrien, Omar Mustafa-affären, palestinafrågan och protesterna mot AKP-regeringen i Turkiet. Men huvudtemat är kampen mellan reaktion och progression och hur den moderna, sekulära världen har växt fram parallellt med en ny, ”faustisk mentalitet”.

”Här rör det sig om en renodlad åsiktspamflett, en politisk kritik av islamismen ur ett sekulärt humanistiskt perspektiv. Trots att Omar argumenterar från en snarlik ideologisk utgångspunkt som Richard Dawkins eller Christopher Hitchens i sitt försvar av ‘faustiska’ europeiska upplysningsideal gentemot religionens föråldrade auktoritetsdyrkan känns hans argumentation sakligare och mindre svartvit än deras aggressiva orientalistiskt (i Edward Saids bemärkelse) färgade attacker.” (Otto Ekman, ”En fundamentalists avbön”, 16/9 2013, Ny Tid)

Man kan beställa Därför lämnade jag islamismen genom att sätta in 80 kr på pg-konto 548413-4. Ange namn och adress. Vi bjuder på porto inom Sverige! I Uppsala finns den på Drottninggatans bokhandel, Drottninggatan 7, Röda rummets antikvariat, Dragarbrunnsgatan 56, och bokcaféet Röda stjärnan, Eskilsgatan 4 b. Den finns även på Adlibris här.

Läs mer om mina böcker här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

3 reaktioner på ”Det vore bra med fler moskéer

  1. Men gärna lite mindre moskéer… Jag tror på en avveckling av kärnkraften och därmed minskad energitillgång och högre uppvärmningskostnader.
    Jag är vän av religionsfrihet, men själv ateist sedan 1969, så där. Då gick jag ut ur Svenska Kyrkan. Fast jag är konfirmerad…

  2. Gunilla

    Intressant!
    Diskuterade just med en kvinna som sagt till en annan att ”rasister som du borde inte finnas”. Alla åsikter måste ju få finnas, att låta dem styra är en annan sak. Pappa brukar citera Kennedy(?): Jag delar inte din åsikt, men är beredd att dö för din rätt att uttrycka den.”
    Att inte låta konservativa /rasistiska /ogenomtänkta åsikter få höras i en debatt är att lägga locket på. Sedan gror möglet därunder…
    Säkert kommer de fundamentalistiska grenarna av islam förändras med tiden, som du skrev. Men det går nog fortare om deras konservatism kommer upp till ytan och kan diskuteras, ifrågasättas. Så om igen: Bra debattartikel, lägg till lite lokala inslag, skicka till Unt. Lycka till 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s