Linn Spross – godis för uppsalanördar

Linn SprossHanna är tjugo och har börjat plugga statsvetenskap vid Uppsala universitet. Hon är en smådeppig intelligensaristokrat utan polare. Plötsligt uppenbarar sig Imagine och väcker och hänrycker henne. Hon är uppkallad ”Efter Lennon-låten, du vet.” Imagine vill göra revolution. Allt är möjligt och i rörelse. Det är 1968 igen, fast mer feministiskt och mycket mera queer. Man letar förgäves efter hyllningar till Mao och Ho Chi Min. Tänkarna som betyder något för huvudpersonerna i Linn Spross debutroman Grundläggande studier i hoppfullhet och hopplöshet (2013) är i stället feministerna Judith Butler och Donna Haraway.

Romanen har fått blandad kritik, men jag tycker om den. Förmodligen för att den är ganska bra, framför allt rolig, men mest för att jag som uppsalanörd glupskt stoppar i mig godiset Spross strör omkring sig: Kantorn, Rackarberget, Carolina, Odinslund, Gamla kyrkogården, Ofvandahls och så vidare. Jag uppfattar en blinkning mot Karin Boye och hennes berömda Carolinadikt i skildringen av det ståtliga biblioteket på backkrönet som ”förkrossande”, men också som ”en god moder att ty sig till, en källa till kunskap där man alltid är välkommen.” Som uppsalanörd är jag inte kräsen, jag slukar allt som har att stan med att göra, till och med pekoralen i gamla dammiga diktantologier.

Studentlivet har jag ett oklart förhållande till. Jag är akademikerbarn men har själv aldrig varit formellt inskriven. Däremot har jag gått på massor av föreläsningar. Nästan alla mina vänner är eller har varit studenter. Jag sitter också ofta och läser i Engelska parken eller på Carolina. När jag 1995 gav ut min första diktsamling Orientalisk sejd tänkte jag: ”Jag är poet, nu kan jag skita i utbildning”. Sen har det visat sig att livet som fri konstutövare inte var en dans på rosor. Det har blivit många skitjobb. För många.

Jag nämnde queer. 2013 kan vara sextioåttigt, men inte sextioåtta. Jag har precis läst romanen Äventyr i studentfabriken från 1978. Den handlar om en grupp killstudenter i början av 70-talet. Grabbigheten i romanen gör att den idag aldrig hade kunnat publiceras på något anständigt förlag. Det hoppar grodor ur munnen på dem som hade fått Zlatan att rodna. Och vi talar alltså om radikala killar som delar ut Vietnambulletinen och ifrågasätter den borgerliga hegemonin på universitetet, inte om några unga gubbar. Spross ”brudighet” känns samtidspulsig och uppfriskande.

Grundläggande studierDen är som sagt – med sina mörka stråk – också underhållande. Hanna jobbar på ett café, Imagine undrar vad hon ska med pengar till. ”Alla kan ju inte göra som du”, svarar Hanna, anspelande på Imagines snattande. ”Varför inte det?” frågar Imagine och svarar själv: ”För att annars skulle inte kapitalismen fungera?” och  ”anlägger en parodiskt bekymrad min”. ”Nej, det har du fan rätt i. Att jag inte tänkte på det. Vilken fasa.”

Linn Spross har i en intervju sagt att hon hoppas få 15-åriga brudar som läsare. Det tycker jag de ska göra, bara de inte omsätter Imagines läror i praktiken. Det finns klokare sätt att göra revolution. Även om Folkes livs på Rackarberget, som Imagine plockar sina varor på, tar ockerpriser. Folkes livs är sannerligen inte Folkets livs.

Läs Bokhoras recension här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

3 reaktioner på ”Linn Spross – godis för uppsalanördar

  1. Pingback: Linn Spross och Satan | Nya Il Convito

  2. Pingback: Nattens jägare. En ny uppsalaroman | Nya Il Convito

  3. Pingback: Ny sajt! Jag skriver om varför jag älskar västerländska värderingar | Nya Il Convito

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s