Forte Jesus de Mombaça

Fort Jesus77På det här fotografiet ser ni min mor stå vid murkrönet på Forte Jesus de Mombaça, den fästning som byggdes av portugiserna i staden Mombasa på ön med samma namn, belägen tätt intill Östafrikas kust. Min mor håller upp mig medan hon ser ut över Indiska oceanens böljor. Ett steg nedanför står min storasyster, som vid tillfället inte tycks särskilt road av kameran.

Jag föddes i juni 1976. Bilden togs i december 1977. Det var min första resa till Kenya för att hälsa på pappas familj. Min pappa, som adopterade mig, kommer därifrån. Pappa kom till Sverige i juni 1966 genom ett SIDA-stipendium för att studera marklära på geovetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet. Anledningen till att jag publicerar det här fotografiet på min blogg nu är för att det spelar en viss roll i en dikt i min kommande diktsamling som ska heta Natt öfver Upsala.

Sedan tonåren har jag återvänt till Mombasa och den gamla portugisiska fästningen många gånger. Jag har suttit i backen med utsikt mot havet och tuggat qat, en växt som ger ett lätt rus och framför allt odlas i ett område som kallas Meru.* På swahili har drogen många namn. Det vanligaste är miraa (araberna säger gat). Fästningen uppfördes 1593-96 av fortifikationsingenjören Giovanni Battista Cairati för att skydda infarten till hamnen och är ett av de finaste och mest välbevarade i sitt slag.

Mombasa har varit och är fortfarande en väldigt mångkulturell stad. Här finns indier, araber, somalier, européer, swahilier och folk från det afrikanska inlandet. Här finns hinduer, sikher, zoroastrier, kristna, sunni- och shiamuslimer. Det bidrar till dess charm. På samma gata kan man hitta en moské och ett hindutempel. Det finns alla sorters muslimer, en grupp inom ismailismen, bohraiterna, har till exempel en praktfull moské i ljusa marmoraktiga färger nära Forte Jesus de Mombaça.

När Adrian Conan Doyle, son till den mer kände Arthur Conan Doyle, besökte Mombasa på 1950-talet tyckte han att staden hade en påtagligt indisk prägel: ”Det var som om jag hade råkat vilse någonstans under resan och anlänt till Indien istället för till Afrika”, skriver han i boken Djungel och djuphav (sv. 1956, s. 27). Det verkade ”Indien helt och hållet”. Han såg indier överallt, kvinnor klädda i saris, och atmosfären var mättad med betelkryddor.

Skymning öfver UpsalaMombasaborna, både indier och andra, tycker om att tugga på betelblad. Det inte berusande utan fungerar bara som snus för oss svenskar. Bladen kallas tambuu på swahili. Tänderna färgas röda. Bladen fylls med kryddor, frön, tobak, diverse vätskor och hackad muskotnöt, kallad supari på hindi, på swahili popoo. En liknande mixtur kan man använda när man tuggar qat för att mildra dess bittra smak.

Diktsamlingen Natt öfver Upsala följer på Skymning öfver Upsala, som gavs ut på Björkmans förlag i september 2013. Den finns att få tag på hos de flesta nätbokhandlar. I Uppsala hittar man den på Drottninggatans bokhandel och Röda rummet. Man kan också köpa boken direkt av mig. Då kostar den 150 kr. Jag bjuder på porto. Sätt in beloppet på plusgirokonto 548413-4. Ange namn och adress.

*Förespråkar inte qat, det var en ungdomssynd.

Lyssna på Skymning öfver Upsala på YouTube här

Varför har jag gammalstavat titeln på min diktsamling? Svaret finns här

Läs mer om mina böcker här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s