Ivan Aguéli bodde på Hotell Oden i Uppsala

Alfred Dahlgren, OdenTvå ämnen som återkommer på Nya Il Convito är agueliana och upsaliana, det vill säga vi tar upp saker som rör konstnären Ivan Aguéli (1869-1917) och saker som rör Uppsalas historia. Bloggen har tagit sitt namn av Aguélis italiensk-arabiska tidning Il Convito/al-Nadi, som gavs ut i Kairo i början av 1900-talet. Det händer, eftersom Aguéli besökte Uppsala och hade vänner här, att vi har lyckan att kunna klämma in både agueliana och upsaliana i ett och samma inlägg. Det här är ett sådant.

I boken Minnen från skoltiden av Gotländingar, utgiven 1930 av Tor Sillén i Göteborg, finner vi en minnesteckning skriven av Aguélis skolkamrat på Gotland, kyrkoherden och botanikern Reinhold Matsson (1870-1938). Utdrag ur denna text har tidigare publicerats i konsthistorikern Axel Gauffins monografi Ivan  Aguéli. Människan, mystikern, målaren (1940-41).

Artikeln bär rubriken ”Aguéli i Visby och Uppsala” och föga överraskande skildrar den glimtar av Aguélis tillvaro i de båda städerna. Visbyhistorien lämnar vi därhän. I början av år 1897, kring våren, råkar Reinhold sin barndomskamrat Aguéli i Uppsala. Det framgår att besökaren bodde på hotell Oden:

Agueli”Det var givet, att den återfunne vännen även skulle se något materiellt bevis på vänskapen. Men vart skulle vi gå utan att väcka allt för stort uppseende? Lyckligtvis var Aguéli icke nogräknad. Vi tågade iväg till källaren Republiken på Vaksalagatan. Namnet i fråga var icke ditsatt av innehavaren. Men den kallades så i studentkretsar efter de folkelement som besökte den. Bostadsfrågan klarades sedan i hotell Oden.”

Hotell Oden låg i hörnet Drottninggatan/Nedre Slottsgatan, på samma plats där Hantverksföreningens hus nu står. På fotografiet, taget av Alfred Dahlgren 1901 eller 1902, ser vi det låga trähuset och skylten ut mot gatan. Hotellet kallades också ”gamla gästgivaregården”. Det höga huset i bakgrunden uppfördes 1885 som bostadshus för att sedan köpas av Sällskapet Uppsala Enskilda läroverk och göras om till skola. Den som kom att kallas ”Skrapan”.

Sedan 1993 ägs skolbyggnaden av jesuiterna, vilka driver den välrenommerade Katarinaskolan (uppkallad efter helgonet) där min äldste son studerar. Aguéli hade blivit rasande om de funnits där på hans tid, som han avskydde jesuiter! (liksom sin landsman Strindberg, som också dragits till Parisockultismen, hade han en lättrörd fantasi med inslag av paranoia och hade fått för sig att munkarna förföljde honom genom en svartmagisk ”osynlig hand”). Deras närvaro oroar dock inte mig. De tyska jesuiter jag har bekantat mig med i staden har varit gentlemän. Många stora män har fostrats av orden. Fidel Castro gick i jesuitskola som pojke. I en intervju berättar han:

Slottsbiografen”Jesuiterna påverkade mig mycket genom sin strikta organisation, sin disciplin och sina värderingar. De bidrog till min personliga utveckling och påverkade min rättskänsla. Man kan säga att jag gick från en religiös till en politisk tro.” (Björn Kumm: Fidel Castro, 2011, s. 22)

Som aula använder Katarinaskolan Slottsbiografens salong, inhyst i nämnda Hantverksföreningens hus, som alltså ersatte det ruckliga trähuset. Biografen invigdes den 26 oktober 1914. En av Aguélis skolkamrater från Västerås allmänna läroverk 1883-84, konsthistorikern August Hahr (1868-1947), beskrev den nya och märkvärdiga biografen i Upsala Nya Tidning. Utdrag ur artikeln trycktes i årsskriften Uppland 1995 (s. 55-57).

Läs om min blogg Nya Il Convito här

Läs om Aguéli förlag här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s