Latinare och lyriker. Ett möte med Adam Lundvall

Adam Lundvall8nov2Adam Lundvall är född och uppvuxen i Västerås. Till Uppsala kom han våren 2010. Han började studera grekiska och övergick sedan till latin. Nu läser han på masternivå. Idag (8/11) äter vi frukost tillsammans på Stockholms nation. Han är inte van vid att gå upp tidigt utan brukar vakna vid tolv eller ett och kombinera frukost och lunch.

Jag frågar vad han tycker om Tomas Tranströmer, som bodde i Västerås under många år. ”Jag har inte läst så mycket av honom. Har ingen åsikt”, svarar Adam. ”Men jag har gått på några av hans haikus, som finns inristade i gatan”.

”Vad har du för valfrändskaper?” Det första namnet som Adam nämner är Charles Bukowski. Jag nickar och säger att jag inte har läst dennes poesi så noga, men att jag läst romanen Postverket. ”Den är riktigt rolig”, säger Adam. En annan poet som Adam uppskattar är Bruno K. Öijer och Marcus Birro ”lite grann”. ”Jag läser hellre diktsamlingar än romaner”, säger Adam. ”En roman måste man läsa kontinuerligt. Man kan inte göra långa avbrott. Då glömmer man handlingen. Men i en diktsamling kan man läsa en dikt i taget då och då.”

Jag undrar hur han gör när han pluggar latin. Har någon vrå på Carolina att sitta i? ”Jag pluggar hemma, i studentkorridoren på Rackarberget. Har musik på. Det kan man inte ha på bibliotek.” ”Vad lyssnar du på?” ”Det får inte vara för medryckande, bara lagom. The Cure funkar. Deras tidiga plattor.” Adam samlar på vinylskivor. De köper han på Open Mind, S:t Larsgatan. Han har lärt känna ägaren och lyckas pruta ibland.

Adam Lundvall8nov1Av Adams vänner har jag hört att han är ”punkig”. ”Om det ligger något i det så handlar det inte om sättet jag klär mig på”, säger Adam. ”Det är mer en attityd … ‘skitsamma’-attityden”. ”Varför läser du latin?” ”Jag började intressera mig för det första året i gymnasiet, men upptäckte att det var väldigt svårt och lade av. Men nu tar jag revansch. Jag ska lära mig det där jävla skitspråket! Så har jag en fantastisk lärare!”

”Om jag skriver en dikt så vill jag att den blir läst”, säger Adam. För att han ska bli det publicerar jag härmed en dikt ur hans ännu outgivna diktsamling Jag ångrar att jag föddes. Adam är dock inte helt färsk. Han har redan hunnit bli publicerad i den nystartade tidskriften Populär Poesi.

ge mig ett vapen
förslagsvis en sawed-off shotgun
som clyde bar innanför kavajen
på sina desperata smårån
jag vill blåsa bort huvudet
på honom som hon pratar med

jag vill ha ett vapen
det behöver inte vara så kraftfullt
egentligen
en liten colt som en femme fatale
bär i sina stay-ups
det skulle räcka
jag vill bara göra ett hål
i honom som hon sitter bredvid

snälla ge mig ett vapen
det behöver inte ha lång räckvidd
en katana skulle duga
jag vill bara hugga av armarna
som han håller om henne med

egentligen behöver det inte vara
speciellt
vasst
det kan vara ganska mjukt
varmt
dofta gott
förstå mig
tycka om mig
jag vill bara glömma bort henne

(skrev jag det där?
vad patetiskt!)
ge mig shotgunen förresten
jag vill bara blåsa bort huvudet
på mig själv

Adam tycker om Uppsala. Det är mindre konformt här än i Västerås, anser han. Men hans dikter är inte uttalat präglade av miljöerna i staden. De skulle kunna utspelas var som helst. Däremot hämtar han stoff ur sin egen verklighet, han hittar inte på.

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

En reaktion på ”Latinare och lyriker. Ett möte med Adam Lundvall

  1. Pingback: Skål för Pasolini! | Nya Il Convito

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s