Alla helgons dag vid Atterboms grav

Atterboms gravFör mig som gravdyrkare är Allhelgonahelgen nog den största högtiden. Svenskans ”dyrkan” kan betyda minst två saker: tillbedjan och adoration. För mig är den senare betydelsen viktigast. Idag är det Alla helgons dag och många besöker kyrkogårdarna för att tända ljus, smycka och vaka över anhörigas gravar.

Jag och en vän tog en promenad på Gamla kyrkogården i Uppsala för att uppleva stämningen. Det var fullt av folk, och ljus och lyktor brann i höstmörkret. Dagen får allt större betydelse i vårt sekulariserade land, något jag som gravdyrkare gläder mig åt. Vid Gamla kapellet sålde Stadsmissionen korv, bullar och kaffe. Kapellet används numera av den gammalkalendariska grekisk-ortodoxa kyrkan, den s. k. ”Motståndssynoden”.

Jag har ingen anhörig begravd här. Atterboms grav var dock täckt av mörker. Ingen hade brytt sig om att lysa upp den. Så jag ställde dit ett ljus och skänkte honom en tanke. Från en poet till en annan. Jag har en samling av hans dikter hemma, utgiven av FIB:s lyrikklubb 1955. Dikterna är valda av poeten Harald Forss (1911-1996), som också skrivit förordet. Han skriver bland annat:

”Atterbom förfäktade att poesin hade en förförande och farlig makt över de människor som kommo under dess välde. Dess glittrande förvillelser inneburo också risk för estetisk självförgudning.”

Atterbom kom till Uppsala som femtonåring (1805). Han studerade den moderna tyska poesin och filosofin. Tillsammans med sina vänner Hedborn, Ingelgren m.fl. stiftade han 1807 ett nytt litterärt sällskap som först kallades för ”Musis amici” och sedan för Auroraförbundet.

AtterbomUppsala var då ett centrum för poesi. Hur är det idag? I den proletäre deckarförfattaren Kjell Erikssons självbiografi Simma i mörker. En självbiografisk klassresa (2012) skriver han att staden är diktartät. ”Det står minst en missförstådd poet i varje gathörn …” (s. 85)

Ack, om det vore så väl att det stod en poet, missförstådd eller ej, i varje gathörn! I verkligheten är poesins tillstånd ganska dåligt. Det finns väldigt få poeter i Uppsala och väldigt få läsare. (Om man inte räknar Poetry Slam förstås …)

År 1997 gavs det ut en antologi med titeln Levande poeters Uppsala (Edda förlag). Bo Gustavsson var redaktör och skrev också förordet. Gustavsson är själv en fin poet. I förordet skriver han att antologin föddes ur irritation.

”Jag har länge irriterats över att när Uppsalapoesi kommer på tal, då nämns på sin höjd sådana namn som Boye, Fröding eller Thunman. Ytterst sällan nämns någon nu levande poet. I det allmänna medvetandet förknippas begreppet Uppsalapoesi nästan reflexartat med ett sällskap döda poeter. Med denna antologi vill jag visa att så inte är fallet. Tvärtom lever och skapas Uppsalapoesin i nuet!”

Flera av bidragsgivarna i Levande poeters Uppsala lever inte längre. Man får söka dem på kyrkogårdarna. Det är dags för en ny antologi.

Förslag på läsning: ”Jag finns även på Twitter” (8/2 2013) och ”Döda och levande poeters Uppsala” (17/10 2013)

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook och Twitter (Jag är annars lätt att hitta, heter så klart ”Gravdyrkare”)

Annonser

En reaktion på ”Alla helgons dag vid Atterboms grav

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s