Rymdkommunismen diskuterades på sf-kongress

RymdkommunismFantastika 2013 science fiction- och fantasykongress som anordnas i Stockholm helgen 18-20 oktober. Under fredagskvällen deltog jag i seminariet ”Rymdkommunism – vad som komma skall”, som arrangerades av Facebooksidan ”Röda nördar”. Panelsamtalet fördes mellan serietecknaren Lisa Medin, Röda nördar-administratören Daniel Wiklund, rollspelskännaren Karl Bergström, Åsa Roos och Frida Gustavsson. Moderatorn var litteraturvetaren Jerry Määttä, som 2006 disputerade vid Uppsala universitet med avhandlingen Raketsommar? Så kom science fiction till Sverige.

Vad är rymdkommunism? Någon exakt definition presenterade inte. (Finns det någon exakt definition av jordkommunism?) Men paneldeltagarna tycktes ganska överens om att begreppet innefattade någon slags kommunistiska utopier förlagda i framtiden och ute i rymden. The Federation, det interplanetariska politiska systemet i teveserien Star Trek, lyftes fram som ett exempel på rymdkommunism. En annan undrade varför varpå Karl Bergström svarade: ”De är kommunister och de finns i rymden”. Bergström fortsatte med att säga att det som utmärker rymdkommunismen är optimismen, att man tror att det finns möjliga lösningar på våra resurs- och miljöproblem och att den mänskliga civilisationen överlever och blomstrar.

En tvättäkta rymdkommunistisk roman som inte nämndes, men som jag själv läser för tillfället, är den ryske författaren Ivan Jefremovs (1908-1972) Andromeda från 1957. Jefremov var en övertygad sovjetkommunist och vetenskapsman som såg framför sig en framtid där det kommunistiska systemet inte bara hade brett ut sig över hela jorden utan även över delar av rymden. Uppskjutningen av Sputnik 1 den 4 oktober 1957 bidrog till att ytterligare underblåsa optimismen och i förordet till den tredje upplagan skriver han om ”de gigantiska möjligheter och praktiskt taget obegränsade krafter, som det kommunistiska samhället ger mänskligheten”.

Andromeda”Första upplagan av denna roman hann knappt ens ut från trycket, förrän de första konstgjorda satelliterna började snurra kring vår planet. Jag hade därvid glädjen att konstatera, att det som skedde endast bekräftade riktigheten av de idéer, som legat till grund för romanen.

Fantasibilderna av mänsklighetens tekniska frammarsch och tron på ett förnuftigt samhälles oavlåtliga fullkomnande och lysande framtid, allt detta har påtagligt och åskådligt understrukits av de små månarnas signaler. Det överraskande snabba förverkligandet av en av drömmarna ur Vägen till Andromeda ställde mig inför frågan: i vad mån kan de i romanen utvecklade historiska framtidsperspektiven betraktas som riktiga? Redan innan jag skrivit boken färdig måste jag ändra på tidsavståndet fram till de skildrade händelserna. Jag ansåg i början att den väldiga omdaning av planeten och dess liv, som beskrivits i romanen, inte kunde ha ägt rum på kortare tid än tre tusen år. I mina beräkningar hade jag utgått från den mänskliga historien i dess helhet, men räknat fel på den tekniska utvecklingens fortgående tempostegring och även i hög grad på de gigantiska möjligheter och praktiskt taget obegränsade krafter, som det kommunistiska samhället ger mänskligheten.

Så när jag var färdig med romanen hade jag kortat ner det från början beräknade tidsavståndet till ett årtusende. Men sputnikarnas ringdans kring jorden visade mig att bokens händelser skulle kunna bli verklighet ännu tidigare. Alla härför avgörande tidsbestämningar i Vägen till Andromeda har därför ändrats till vad som bättre överensstämmer med de beräkningar och föraningar om framtiden, som jag nu kommit fram till.”

(Svensk översättning av Arthur Magnusson, Arena 1960)

Daniel Wiklund, den som ska ha myntat och gett spridning åt begreppet rymdkommunism på nätet genom sin Facebooksida, klargjorde vad han menade var ett vanligt missförstånd, nämligen att kommunism innebär att man som individ inte får äga någonting. Så är det inte.

Ett riktigt seriöst och ”hårdkokt” verk utopisk science fiction som diskuterades alltför kortfattat är den amerikanske författaren Kim Stanley Robinsons Marstrilogi (1992, 1994, 1996). Romanerna skildrar kolonisationen av den röda planeten och uppbyggandet av ett rationellt, ekologiskt och i någon mån socialistiskt samhälle.

Panelen rörde sig ganska fritt och odogmatiskt inom ”vänstertraditionen” och berörde även olika former av frihetlig socialism och anarkism. En åhörare tog upp frågan om teknikutvecklingens förmåga att befria människan från monotona och tråkiga arbetsuppgifter. Han hänvisade till ”techno liberation”, en smal sf-genre som skildrar en värld där tekniken befriats från kapitalistiska intressen och i sin tur befriar människan så att hon kan utveckla sin fulla andliga potential.

Röda nördar finns på FB här

Läs mer om Fantastika 2013 här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

2 reaktioner på ”Rymdkommunismen diskuterades på sf-kongress

  1. Pingback: Jan Myrdal släppte ny skriftställning. Kommunismens framtid | Nya Il Convito

  2. Pingback: Rymdkommunismen – mot en ny estetik | Nya Il Convito

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s