Idag spelade jag in de tre första dikterna

Studion31oktI morse (31/10) var jag i studion och spelade in de tre första dikterna ur min nya samling Skymning öfver Upsala. Den gavs ut den 18 september i år (2013) och fick ett hyggligt mottagande.

Författaren och diktarkollegan Kristian Lundberg gjorde mig nästan generad med sina lovord i en förstadagsrecension i Helsingborgs Dagblad (18/9). Det roligaste omdömet hittills tillkommer Gunder Andersson i Dala-Demokraten (19/10) som skrev: ”Det är trevligt och lättläst …” Lisa Gidlöf i Upsala Nya Tidning (22/9) menar att jag ”förenar krass verklighet med symbolisk fantasivärld och det är dikternas främsta stilistiska behållning.”

Nu har jag börjat spela in mina dikter så att de kan nå en större publik. Jag har hittat en lämplig studio i en källare på Kungsängsgatan. På bilden ser ni mig läsa i studion. Jag kommer att lägga ut alla tolv dikter på Youtube, men trycker även upp en CD-skiva med ett helt nytt omslag i mörk ”uppsalagotisk” stil. (Bry er inte om att slå upp det, jag har hittat på begreppet). Fotografen Bengt Backlund, som arbetar på Upplandsmuseet, står för den biten.

Skymning öfver UpsalaDikterna läser jag till stämningsfull bakgrundsmusik av den italienske kompositören Giacinto Scelsi (1905-1988). Läs mer om honom här. På Youtube kommer man att kunna lyssna gratis, men för CD-skivan tar jag 50 kr. Det går att förbeställa den redan nu. Sätt in beloppet på plusgirokonto 548413-4. Ange namn och adress. Den kommer så fort den är färdig. Jag bjuder på portot.

Den vanliga pappersboken Skymning öfver Upsala ges ut av Björkmans förlag  och finns att få tag på hos de flesta nätbokhandlar. I Uppsala hittar man den på Drottninggatans bokhandel och Röda rummet. Man kan också köpa boken direkt av mig. Den kostar 150 kr. Sätt in beloppet på plusgirokonto 548413-4. Ange namn och adress. Bry er inte om portot.

Varför har jag gammalstavat titeln på min diktsamling? Svaret finns här

Läs mer om mina böcker här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

Dala-Demokraten recenserar ”Skymning öfver Upsala”

Skymning öfver UpsalaMin nya diktsamling Skymning öfver Upsala kom ut den 18 september i år. Den fick bara en förstadagsrecension i en papperstidning. Det var diktarkollegan Kristian Lundberg som skrev för Helsingborgs Dagblad.

Sedan har det blivit recensioner i Upsala Nya Tidning och Norrländska Socialdemokraten och på bloggar. Den 19 oktober blev boken omskriven i papperstidningen Dala-Demokraten under rubriken ”Mohamed Omar skriver pratlyrik”. Omdömet var blandat. Tyvärr finns inte artikeln på nätet.

”Boken kan karakteriseras som en berättande pratlyrik, en epik med ojämn högerkant mer än förtätad lyrik, med ett tydligt avläst jag som berättarröst.”

”Det är trevligt och lättläst”, tycker recensenten Gunder Andersson. Men han stör sig samtidigt på vissa långa och faktafyllda meningar och slutrader som enligt honom borde ha strukits.

”Men visst kan jag samtidigt rekommendera dessa utflykter till Uppsala, det tidigare, det rätt samtida och de fantasieggande egendomligheter som göms under ytan av den gamla lärdomsstaden.”

Skymning öfver Upsala ges ut av Björkmans förlag och finns att få tag på hos de flesta nätbokhandlar. I Uppsala hittar man den på Drottninggatans bokhandel och Röda rummet. Man kan också köpa boken direkt av mig. Då kostar den 150 kr. Jag bjuder på porto. Sätt in beloppet på plusgirokonto 548413-4. Ange namn och adress.

Varför har jag gammalstavat titeln på min diktsamling? Svaret finns här

Läs mer om mina böcker här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Giacinto Scelsi gör bakgrundsmusiken när jag spelar in mina dikter

ScelsiDen nya diktsamlingen Skymning öfver Upsala gavs ut den 18 september i år (2013) och fick ett hyggligt mottagande. Författaren och diktarkollegan Kristian Lundberg gjorde mig nästan generad med sina lovord i Helsingborgs Dagblad.

Nu ska jag spela in mina uppsaladikter. Jag har hittat en lämplig studio i en källare på Kungsängsgatan. Jag kommer att lägga ut alla tolv dikter på Youtube, men trycker även upp en CD-skiva med ett helt nytt omslag i mörk ”uppsalagotisk” stil. (Bry er inte om att slå upp det, jag har hittat på begreppet). Fotografen Bengt Backlund, som arbetar på Upplandsmuseet, står för den biten. På Youtube kommer man att kunna lyssna gratis, men för CD-skivan tar jag 50 kr.

Bakgrundsmusiken har gjorts av den italienske kompositören Giacinto Scelsi (1905-1988). Hans musik är ganska obskyr, liksom han själv. Scelsi vägrade att låta sig fotograferas. De enda bilder som finns på honom är från ungdomen. Som namnteckning använde han en symbol: en cirkel med en horisontell linje undertill.  Den enda gång hans musik har fått en större spridning var när den inkluderades i soundtracket till Martin Scorseses psykothriller Shutter Island (2010).

Jag klandrar inte er som inte känner till Scelsi. Det gjorde inte jag heller fram tills för några veckor sedan. En vän som håller på med ockultism tipsade mig och jag föll för den direkt. Hans musik är stundtals skrämmande, men det är också tanken på det lilla skälvande livet i ett till synes oändligt, svart universum. Den påminner om en mardröm, men det gör också vår vakna verklighet.

Giacinto Scelsi föddes 1905 i staden Valva i Italien där han växte upp på ett medeltida slott. Han kom från en grevlig familj och lärde sig fäktas i unga år. Han studerade även latin och spelade schack. Till en början influerades Scelsi av surrealismen och futurismen. År 1950 drabbades han av ett psykiskt sammanbrott och togs in på mentalsjukhus.

Under de följande åren tillbringade han långa perioder med att på sitt piano upprepa en och samma ton. Så upptäckte han de möjligheter som dolde sig i detta monotona ljud. Hans musik rörde sig bort från harmonier till att utforska de enskilda tonernas register av subtila uttryck. Parallellt med denna förändring drogs han till ockultismen. Han studerade Madame Blavatsky och Gurdjieff.

Den vanliga pappersboken Skymning öfver Upsala ges ut av Björkmans förlag  och finns att få tag på hos de flesta nätbokhandlar. I Uppsala hittar man den på Drottninggatans bokhandel och Röda rummet. Man kan också köpa boken direkt av mig. Den kostar 150 kr. Jag bjuder på porto. Sätt in beloppet på plusgirokonto 548413-4. Ange namn och adress.

Varför har jag gammalstavat titeln på min diktsamling? Svaret finns här

Läs mer om mina böcker här

Lyssna på Giacinto Scelsi här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Eldträd tidig morgon. Ny diktsamling med vackert omslag

EldträdMattias Jeschko-Edberg är född 1973 i Lund. Efter att i flera år bott utomlands, i Förenta staterna och Storbritannien, har han återvänt till hemstaden igen. 2010 debuterade han med novellsamlingen Goplana på Hazard & Palm Förlag. Eldträd tidig morgon är hans första diktsamling.

Jag hade aldrig hört talas om Jeschko-Edberg. Av en slump fick jag syn på det vackra bokomslaget på Facebook och tog kontakt direkt. En sådan bok torde även innehålla bra dikter, tänkte jag, och jag blev inte besviken.

Omslaget har formgivits av Susanne Viborg för Bok & Form. Bilden är ett snitt från en fransk annons för lampolja från 1897. Det var poeten som valde den.

I Eldträd en tidig morgon vandrar poeten genom ett sönderfallande Europa. Klassamhället blir hårdare. Flera dikter har en vemodig ton. Ibland liknar den min egen poesi – egna minnen blandas med platsens historia. Det tycker jag förstås om. Politiska kommentarer vävs in i texten utan att störa, snarare tillför de en extra dimension.

I ”Eurodisney/Place de Stalingrad” befinner sig diktjaget i Paris:

Lewis Carols opiefantasier
ställs i kapitalets tjänst, barnen
förs in i en labyrint,
tonårsflickor låter sig fotograferas
framför den piprökande masken,
de ler och rättar till sina bh-band,
en docka av drottningen ropar
”av med deras huvuden!”

Den här diktsamlingen tycker jag att ni ska skaffa. Det är en utsökt sak.

Läs om diktsamlingen hos utgivaren Celanders förlag här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Nu spelar jag in min nya diktsamling

Studion2Den nya diktsamlingen Skymning öfver Upsala gavs ut den 18 september i år (2013) och fick ett hyggligt mottagande. Författaren och diktarkollegan Kristian Lundberg gjorde mig nästan generad med sina lovord i Helsingborgs Dagblad. Nu ska jag spela in mina dikter så att de kan nå en större publik. Jag har hittat en lämplig studio i en källare på Kungsängsgatan. På bilden ser ni mig dricka morgonkaffe ihop med två av studioarbetarna. Jag kommer att lägga ut alla tolv dikter på Youtube, men trycker även upp en CD-skiva med ett helt nytt omslag i mörk ”uppsalagotisk” stil. (Bry er inte om att slå upp det, jag har hittat på begreppet). Fotografen Bengt Backlund, som arbetar på Upplandsmuseet, står för den biten. Dikterna läser jag till stämningsfull bakgrundsmusik av den italienske kompositören Giacinto Scelsi (1905-1988). På Youtube kommer man att kunna lyssna gratis, men för CD-skivan tar jag 50 kr.

Den vanliga pappersboken Skymning öfver Upsala ges ut av Björkmans förlag  och finns att få tag på hos de flesta nätbokhandlar. I Uppsala hittar man den på Drottninggatans bokhandel och Röda rummet. Man kan också köpa boken direkt av mig. Den kostar 150 kr. Jag bjuder på porto. Sätt in beloppet på plusgirokonto 548413-4. Ange namn och adress.

Varför har jag gammalstavat titeln på min diktsamling? Svaret finns här

Läs mer om mina böcker här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Marx 2013. Kris och kritik

Marx 2013Idag (20/10) besökte jag Marx-konferensen på ABF-huset i Stockholm. Jag uppehöll mig mestadels vid bokborden där jag förutom företrädarna för olika organisationer och bokförlag pratade med vänner och bekanta. Jag hann dock lyssna till delar av två föreläsningar, som till min besvikelse inte var så spirituella. Mina fragmentariska intryck räcker dock inte för att betygsätta konferensen i sin helhet. Jag missade till exempel John Bellamy Foster, redaktör för Monthly Review, som ska ha varit kanon.

Det är hur som helst roligt att Karl Marx åter är i ropet. Det har gått upp och ner genom åren. Konferensens moderator, Shabane Barot, publicerade en artikel på Aftonbladets kultursida i fredags (18/10) med den hoppingivande rubriken: ”Röda stjärnans dragningskraft”. Hon skriver: ”Det finns flera tecken på ett uppseglande intresse för Kapitalet och Marx tänkande i Sverige i dag.” Helgens föreläsningar ska ha varit ett sådant tecken.

Vid ett av bokborden hittade jag några upsaliensare som jag känner sedan förr. De tre litteraturstudenterna är vid sidan av litteraturhistoria även väl bevandrade i marxistisk teori. Mycket mer än jag. De har gett ut en tidskrift som heter Kris och kritik, vars första nummer i passande röd färg de presenterade vid sitt bord. Jag fick ett exemplar som jag ögnade igenom vid hemkomsten. I det långa linjetalet förklarar redaktionen sina syften. I det inledande stycket får vi veta att:

Kris och kritik är ett projekt med kritiska och strategiska ambitioner, en brokig framställning av livet i kriskapitalismen och ett försök att vända den självstympning detta liv i många avseenden innebär till ett angrepp.”

Tidskriften innehåller en lärd uppsats av forskaren Rasmus Fleischer, som man nog bör ha specialkunskaper för att recensera. Det har inte jag. Jag lyckades dock uppfatta en slags kritik av ”traditionell marxism”. Klasskampen är inte så viktig, däremot ”fetischförhållanden”. Uppsatsen är en kommentar till en annan författare vid namn Robert Kurz, som jag inte har läst. Utifrån vad jag förstår av Fleischers referat är denne betydligt mer pessimistisk än Marx:

”Kurz förutspår utan tvivel kapitalets sammanbrott. Men han är tydlig att det inte finns någon historisk nödvändighet som säger att ett bättre samhälle ska ta dess plats. Tvärtom beskriver han kapitalets destruktiva potential som oändlig.”

”Produktivkrafternas utveckling innebär att allt fler människor ur kapitalets synvinkel blir överflödiga, oanställningsbara, värdelösa. Om inte kapitalfetischismen övervinns, kommer dess slutkris att leda till en ny form av storskaligt, avritualiserat, byråkratiserat människooffer.”

Kris och kritikDet låter som om en Förintelse av aldrig tidigare skådat slag vore i annalkande. Jag blir både skrämd och nyfiken och skulle vilja gå direkt till källan för att lära mig mer om denne Kurz’ idéer. Tidskriften innehåller också skönlitterära inslag – undertiteln lyder ju ”Kritisk teori, strategi och estetik” – bland annat en handfull dikter av Pedram Nassouri, en ung poet bosatt i Uppsala, vars ”pratiga” prosdiktning andas intelligent humor.

På bilden ser ni mig, min kamrat Ashkan Amiri och de tre medlemmarna av redaktionen från Uppsala. Jag håller i Kris och kritik. Läs den!

Läs mer om Marx 2013 här

Läs om tidskriften Kris och kritik här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Rymdkommunismen diskuterades på sf-kongress

RymdkommunismFantastika 2013 science fiction- och fantasykongress som anordnas i Stockholm helgen 18-20 oktober. Under fredagskvällen deltog jag i seminariet ”Rymdkommunism – vad som komma skall”, som arrangerades av Facebooksidan ”Röda nördar”. Panelsamtalet fördes mellan serietecknaren Lisa Medin, Röda nördar-administratören Daniel Wiklund, rollspelskännaren Karl Bergström, Åsa Roos och Frida Gustavsson. Moderatorn var litteraturvetaren Jerry Määttä, som 2006 disputerade vid Uppsala universitet med avhandlingen Raketsommar? Så kom science fiction till Sverige.

Vad är rymdkommunism? Någon exakt definition presenterade inte. (Finns det någon exakt definition av jordkommunism?) Men paneldeltagarna tycktes ganska överens om att begreppet innefattade någon slags kommunistiska utopier förlagda i framtiden och ute i rymden. The Federation, det interplanetariska politiska systemet i teveserien Star Trek, lyftes fram som ett exempel på rymdkommunism. En annan undrade varför varpå Karl Bergström svarade: ”De är kommunister och de finns i rymden”. Bergström fortsatte med att säga att det som utmärker rymdkommunismen är optimismen, att man tror att det finns möjliga lösningar på våra resurs- och miljöproblem och att den mänskliga civilisationen överlever och blomstrar.

En tvättäkta rymdkommunistisk roman som inte nämndes, men som jag själv läser för tillfället, är den ryske författaren Ivan Jefremovs (1908-1972) Andromeda från 1957. Jefremov var en övertygad sovjetkommunist och vetenskapsman som såg framför sig en framtid där det kommunistiska systemet inte bara hade brett ut sig över hela jorden utan även över delar av rymden. Uppskjutningen av Sputnik 1 den 4 oktober 1957 bidrog till att ytterligare underblåsa optimismen och i förordet till den tredje upplagan skriver han om ”de gigantiska möjligheter och praktiskt taget obegränsade krafter, som det kommunistiska samhället ger mänskligheten”.

Andromeda”Första upplagan av denna roman hann knappt ens ut från trycket, förrän de första konstgjorda satelliterna började snurra kring vår planet. Jag hade därvid glädjen att konstatera, att det som skedde endast bekräftade riktigheten av de idéer, som legat till grund för romanen.

Fantasibilderna av mänsklighetens tekniska frammarsch och tron på ett förnuftigt samhälles oavlåtliga fullkomnande och lysande framtid, allt detta har påtagligt och åskådligt understrukits av de små månarnas signaler. Det överraskande snabba förverkligandet av en av drömmarna ur Vägen till Andromeda ställde mig inför frågan: i vad mån kan de i romanen utvecklade historiska framtidsperspektiven betraktas som riktiga? Redan innan jag skrivit boken färdig måste jag ändra på tidsavståndet fram till de skildrade händelserna. Jag ansåg i början att den väldiga omdaning av planeten och dess liv, som beskrivits i romanen, inte kunde ha ägt rum på kortare tid än tre tusen år. I mina beräkningar hade jag utgått från den mänskliga historien i dess helhet, men räknat fel på den tekniska utvecklingens fortgående tempostegring och även i hög grad på de gigantiska möjligheter och praktiskt taget obegränsade krafter, som det kommunistiska samhället ger mänskligheten.

Så när jag var färdig med romanen hade jag kortat ner det från början beräknade tidsavståndet till ett årtusende. Men sputnikarnas ringdans kring jorden visade mig att bokens händelser skulle kunna bli verklighet ännu tidigare. Alla härför avgörande tidsbestämningar i Vägen till Andromeda har därför ändrats till vad som bättre överensstämmer med de beräkningar och föraningar om framtiden, som jag nu kommit fram till.”

(Svensk översättning av Arthur Magnusson, Arena 1960)

Daniel Wiklund, den som ska ha myntat och gett spridning åt begreppet rymdkommunism på nätet genom sin Facebooksida, klargjorde vad han menade var ett vanligt missförstånd, nämligen att kommunism innebär att man som individ inte får äga någonting. Så är det inte.

Ett riktigt seriöst och ”hårdkokt” verk utopisk science fiction som diskuterades alltför kortfattat är den amerikanske författaren Kim Stanley Robinsons Marstrilogi (1992, 1994, 1996). Romanerna skildrar kolonisationen av den röda planeten och uppbyggandet av ett rationellt, ekologiskt och i någon mån socialistiskt samhälle.

Panelen rörde sig ganska fritt och odogmatiskt inom ”vänstertraditionen” och berörde även olika former av frihetlig socialism och anarkism. En åhörare tog upp frågan om teknikutvecklingens förmåga att befria människan från monotona och tråkiga arbetsuppgifter. Han hänvisade till ”techno liberation”, en smal sf-genre som skildrar en värld där tekniken befriats från kapitalistiska intressen och i sin tur befriar människan så att hon kan utveckla sin fulla andliga potential.

Röda nördar finns på FB här

Läs mer om Fantastika 2013 här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter