Tidningen Kulturen recenserar ”Därför lämnade jag islamismen” – igen

Därför, omslag2Tidningen Kulturen anmäler min småskrift Därför lämnade jag islamismen (juni 2013) för andra gången. Läs den första här. Denna gång heter recensenten Sofie Niemi. Hon anser att jag har ett ”stort ego”, vilket förmodligen stämmer, men också en ”aldrig sinande entusiasm”. Recensionen avslutas sålunda:

”Förvånande nog så var den främsta effekten av den här boken snarare att jag fick lust att läsa hans poesi. Och jag är inte säker på om det är ett gott eller dåligt betyg.”

Läs recensionen i sin helhet här

Läs mer om mina böcker här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

En not om den faustiska människan

Faust i sin studerkammareI den självkritiska småskriften En opieätares bekännelser, utgiven på Aguéli förlag i augusti 2012, finns ett stycke som snuddar vid ”det faustiska”:

”Det är härligt att leva. Det är härligt att tänka fel och gå vilse. Inom mig kommer det alltid att finnas en faustisk, rastlös västerlänning som vill utforska det okända, ja, som helt enkelt inte kan sitta still. Jag bodde några år i Kenya. På swahili kallas västerlänningar ‘wazungu’. Det sägs komma från ordet ‘zunguka’, som betyder att ”röra sig” eller ‘gå omkring’. Det kan också komma från ordet ‘kizunguzungu’, som betyder ‘förvirrad’ eller ‘snurrig’. Ivan Aguéli hyllade Christofer Columbus och kallade honom ‘västerlänningen par excellence’. Columbus vågade språnget och upptäckte en ny värld. Det var stort. Det var också en katastrof.” (s. 25)

Den svenske konstnären Ivan Aguéli (1869-1917) konverterade till islam någon gång på 1890-talet. Han var en del av den ockultistiska miljön i Paris. Det var där han befann sig när man firade 400-årsjubileet av Amerikas upptäckt och i ett brev beskrev Columbus som ”västerländingen par excellence”. Han är vidare ”mannen som avstår från sömnen därför att han har ett Amerika att upptäcka”. [1]

Doktor Faustus var en tysk lärd, magiker, alkemist och astrolog som skall ha levt i brytningstiden mellan medeltiden och renässansen. Enligt legenden sålde han sin själ till Satan i utbyte mot all världens kunskaper.

Begreppet ”den faustiska människan” har framför allt blivit känt genom Oswald Spenglers historiefilosofiska verk Der Untergang des Abendlandes (1918-22). Jag kan inte tyska utan har läst det i svensk översättning av Martin Tegen (1996).

Enligt Spengler är just uppfinnar- eller upptäckarivern utmärkande för den faustiska mentaliteten. ”Hela vår kultur”, skriver han, ”har en upptäckares mentalitet”. [2] Han kallar vidare Faustgestalten ”den stora sinnebilden för en äkta uppfinnarkultur”. [3]

Aguéli beskriver Columbus som en man som inte kunde sova, som var full av längtan och oroskänslor. Denna oro, oförmågan att sitta still och nöja sig med tillståndet så som det är, gör honom enligt Aguéli till en typisk västerländsk och därmed faustisk människa. Förutom lusten att utforska det okända fanns där också någonting annat: ärelystnad.

Denna ärelystnad, längtan efter berömmelse, är något som förekommer i alla skildringar av Faustgestalten, både gamla och nya. Faust vill bli en gud. Han lider av det grekerna kallade hybris. Spengler skriver: ”Uppfinnarna dukade ständigt under för denna ärelystnad; de pressade gudomen på dess hemlighet, för att själva kunna vara gud.” [4]

I Goethes Faustdrama förekommer detta motiv, människan som strävar efter gudomlighet, mycket tydligt i scenen [5] där demonfursten Mefistofeles iklär sig doktor Faustus mantel och tar emot en färsk student vid universitet. Studenten ber den lärde skriva ner ett gagneligt ord i sin stambok. Mefistofeles tar boken och antecknar på latin det bibelcitat som i den äldre svenska översättningen (1917) lyder: ”I skolen bliva såsom Gud, vetande vad gott och ont är”.

I den tidigaste skildringen av Faustgestalten, folkboken från 1587, fördöms Faust för sitt högmod på ett ensidigt, traditionellt kristet sätt. Högmodet är ju den första och största synden. I förordet kallas boken ”ett avskräckande och avskyvärt exempel och en trohjärtad varning åt alla högmodiga, frågvisa och gudlösa människor.” Man kan dock ana en underliggande fascination. Författaren ser högmodets faror, men också dess möjligheter. När människan blir ”såsom Gud” kan hon utföra storverk, men hon kan också hemfalla åt ondska.

”I skolen bliva såsom Gud”. Det är ormens ord till Adam och Eva i lustgården när han lockar dem att äta av kunskapens frukt. När de blir ”såsom Gud” blir de också människor till fullo, med kunskap om gott och ont och friheten att välja. Det är underbart och mycket farligt.

I Thomas Manns roman (1947) säljer Adrian Leverkühn, den fiktive kompositören, sin själ till Satan, vilket kan ses som en metafor för att han söker kontakt med sin egen demoniska sida, sin totala gränslöshet. Han skapar fantastisk musik, men dukar till sist under för vansinnet.

Även Adrian, en modern Faustgestalt, lider av högmod. Det är det som gör honom till en stor konstnär, men det är också det som bryter ner honom. Hans mästerverk heter Apokalypsen. I ett samtal mellan Adrian och Satan säger den senare: ”Vi har redan tidigt haft ögonen på dig, på ditt klara, högmodiga intellekt, ditt förträffliga ingenium och memoriam.” [7]

Den faustiska mentalitet, som vuxit fram parallellt med sekulariseringen av Västerlandet, tror jag är en förutsättning för vetenskaplig och kulturell utveckling. Det råder inget tvivel om att Adam och Eva gjorde rätt som åt av den förbjudna frukten. Det finns ingen väg tillbaka. Den verkliga frågan är hur vi ska sätta gränserna. Hur bejaka skaparkraften, det som gör oss till gudar, och samtidigt stävja dess destruktiva möjligheter?

I min andra småskrift, Därför lämnade jag islamismen (juni 2013), tar jag upp syndafallet och Faustgestalten med mera. Den är en kritik av teokratin och ett försvar för sekularismen. En linje som fortsätter i den kommande, tredje småskriften som är under arbete och bär titeln Människoriket.

Läs mer om mina böcker här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Källor

Axel Gauffin: Ivan Aguéli. Människan, målaren, mystikern (1940-41)
Spengler: Västerlandets undergång (Översättning Martin Tegen, 1996)
Historien om doktor Johann Faustus. Den tyska folkboken från 1587 (Översättning Hans Levander, Forum, 1981)
Thomas Mann: Doktor Faustus (Översättning Nils Holmberg, Bonniers Delfinserien 1966)
Goethe: Faust (Översättning Britt G. Hallqvist, Natur och Kultur, 2000)

Noter

[1] Gauffin II, s. 145
[2] Spengler, vol. II, s. 46
[3] Ibid.
[4] Ibid.
[5] Goethe, s. 22
[6] Folkboken, s. 7
[7] Mann, s. 261

Lovecraft kallade sig muhammedan som barn

LovecraftTisdag den 1 oktober ska jag delta i en bokcirkel på Uplands nation. Därför har jag läst om den amerikanske författaren H. P. Lovecrafts roman At The Mountains of Madness (Vid vansinnets berg, sv. övers. Arthur Isfelt, Alastor Press, 2009).

I bokens början, innan berättelsen tar vid, har förlaget stuckit in en självbiografisk text av författaren. Där hittade jag en lustig uppgift: Lovecraft kallade sig muhammedan som barn! Det var nog det mest hedniska och hädiska han kunde komma på.

”Av alla unga hedningar var jag den mest obotfärdige. Söndagsskolan – som jag skickades till när jag var fem – gjorde inget intryck på mig; (även om jag älskade den gamla georgianska behagfullheten hos min mors barndomskyrka, den imponerande First Baptist, rest 1775) och jag chockerade med alla mina hedniska yttranden – kallade mig till en början muhammedan och sedan romersk hedning. I skogarna byggde jag altaren till Pan, Jupiter, Minerva och Apollon, och offrade små föremål i doften av rökelse.” (s. 20)

Jag ser fram emot en givande bokcirkel. Lovecraft har alltid var en sådan författare jag läst av ren lust, vid sidan om Conan Doyles berättelser om Sherlock Holmes och några andra. Det är alltid trevligt att komma i kontakt med andra läsare som delar med sig av sina upplevelser och tankar. Lovecraft har tidigare varit nämnd på den här bloggen här, här och här.

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Norrländska Socialdemokraten recenserar ”Skymning öfver Upsala”

Skymning öfver UpsalaIdag (23/9 2013) anmäler Norrländska Socialdemokraten (NSD) min nya diktsamling Skymning öfver Upsala (Björkmans förlag, september 2013). Recensenten Peo Rask är välvillig. Jag kallar samlingen debutbok eftersom jag äntligen har funnit mitt sätt att skriva. Det har ”lossnat”.

Två klipp ur recensionen:

”Mohamed Omar är stilsäker och berättar om platser och personligheter. Det personliga upphäver den linjära tiden och dåtid och nutid blir ett.”

”Jag kan inte Uppsala – men det kan Mohamed Omar. Och jag är övertygad om att många uppsaliensare kommer att gilla den här boken. Detsamma för dem som inte satt sin fot i staden. Kännedom om en stad kan inskränka sig till just kännedom. Men om man inte förmår att förmedla den är den inte mycket värd. Det kan Mohamed Omar. Och bra poesi är bra poesi.”

Läs recensionen i sin helhet här

Poetkollegan Kristian Lundberg på Helsingborgs Dagblad recenserade Skymning på publiceringsdagen den 18 september. Det var idel lovord. Läs den här.

Diktsamlingen Skymning öfver Upsala ges ut av Björkmans förlag. Den finns att få tag på hos de flesta nätbokhandlar. I Uppsala hittar man den på Drottninggatans bokhandel och Röda rummet. Man kan också köpa boken direkt av mig. Den kostar 150 kr. Jag bjuder på porto. Sätt in beloppet på plusgirokonto 548413-4. Ange namn och adress.

Läs mer om mina böcker här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Upsala Nya Tidning recenserar min nya diktsamling ”Skymning öfver Upsala”

Skymning öfver UpsalaIdag (22/9 2013) anmäler Upsala Nya Tidning min nya diktsamling Skymning öfver Upsala (Björkmans förlag, september 2013). Recensionen är si så där. Jag hade dock väntat mig värre med tanke på min olyckliga utflykt vid årsskiftet 2008-2009. Sådant kan påverka omdömet.

Det som stör mig är att recensenten Lisa Gidlöf är oinitierad. Hon har inte läst så noga. Hon menar till exempel att mina tidigare diktsamlingar har ”kretsat kring den muslimska tron”. Om hon menar att ”muslimsk tro” utmärker dem, är det dominerande motivet i dem alla, då har hon inte läst dem. De innehåller mycket mer än så. Miljöerna från Uppsala finns där, mina erfarenheter som städare på Fyrisskolan och Ackis. Edith Piaff och Pasolini är med på ett hörn.

En annan sak som stör mig är benämningen ”extrem islamist”. Hade hon bara kallat mig ”extremist” eller bara ”islamist” hade jag inte haft något att klaga på. Hon hade till och med kunnat skriva ”extremist och islamist”. Men ”extrem islamist” betyder att jag intog en ytterlighetsposition inom den breda och mångfacetterade islamistiska rörelsen, vilket är helt fel. I en islamistisk kontext hörde jag till de mer moderata.

Jag har alltid avskytt antiintellektuella, sekteristiska och aggressiva grupper, och allra mest talibanerna och Al-Qaida, och de har alltid avskytt mig. Jag sympatiserade visserligen med den iranska islamismen, men inte okritiskt, även då förespråkade jag reformer. Det bästa inom islam, ansåg jag, är mystiken. Detta gjorde mig suspekt inom i stort sett alla islamistiska läger. Idag förkastar jag alla former av islamism, både ”mjuka” och ”hårda”, vilket jag har förklarat i småskrifterna En opieätares bekännelser (augusti 2012) och Därför lämnade jag islamismen (juni 2013).

Två klipp ur recensionen:

”I ett ständigt irrande efter tro, akademisk lära och riktning i livet söker jaget upp dessa människor i utkanten av staden; teologer och professorer, som trots att de befunnit sig i stadens kunskapsnav ändå inte fått en rättmätig plats i samhället, de har i stället blivit ensamma och förvirrade av all kunskap som lever i deras kroppar. En bild av ett akademiskt Uppsala där bara en viss elit får plats träder således fram. Mohamed Omars outtömliga intresse för dessa bildade, originella människor i utkanten är ett sätt att höja upp deras status och livsgärning.”

”Mohamed Omar förenar krass verklighet med symbolisk fantasivärld och det är dikternas främsta stilistiska behållning.”

Läs recensionen i sin helhet här

Poetkollegan Kristian Lundberg på Helsingborgs Dagblad recenserade Skymning på publiceringsdagen den 18 september. Det var idel lovord. Läs den här. Det kanske inte blir så många recensioner, eller så kommer de pö om pö. Man kan aldrig veta.

Diktsamlingen Skymning öfver Upsala ges ut av Björkmans förlag. Den finns att få tag på hos de flesta nätbokhandlar. I Uppsala hittar man den på Drottninggatans bokhandel och Röda rummet. Man kan också köpa boken direkt av mig. Den kostar 150 kr. Jag bjuder på porto. Sätt in beloppet på plusgirokonto 548413-4. Ange namn och adress.

Läs mer om mina böcker här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Boksläppet undanstökat

Boksläppet, litteraterNu har jag alltså debuterat som poet. Min första diktsamling heter Skymning öfver Upsala. Den ges ut på Björkmans förlag. Släppet ägde rum den 18 september på Drottninggatans bokhandel, Drottninggatan 7. Den gode Mats stod värd.

Det var fullt hus. Omkring fyrtio till femtio personer satt med genom hela programmet medan ett tjugotal kom, hälsade och gick. Vissa kom när allting var slut – förutom vinet.

Den innersta vänkretsen var där förstås, som Axel, tidigare ordförande för ockultistiska föreningen (och en av karaktärerna i Skymning), min persiske väpnare Farhad och ”den muslimske kättaren i läderjacka”, Ashkan Amiri. (Hör Ashkan tala här)

Jag hälsade välkommen. Därefter talade Aase Fridegård kort om sin pappa, Jan Fridegårds, förhållande till Uppsala, bl. a. om hans vänskap med Hedenius. Professor Christer Åsberg, som nyligen publicerat ett praktverk om manskören Orphei Drängar (OD), gav en lysande presentation över ämnet ”poeternas Uppsala”.

Min förläggare Peter Björkman (även redaktör för den finlandssvenska kulturtidskriften Horisont), förklarade varför han valt att ge ut min diktsamling. Jag avslutade programmet med att läsa dikten ”Spela schack”. Efter detta var det fritt fram att ta för sig av gudarnas nektar. Saxofonisten Mats Nygren underhöll.

Jag och den innersta kretsen av vänner, som jag kallar Upsala Tempels Hermetiska Orden, fortsatte kvällen på Grand Hotell. Det var en trevlig kväll och jag längtar redan efter nästa boksläpp. Den kommande samlingen ska heta Natt öfver Upsala. More of the same.

Poetkollegan Kristian Lundberg på Helsingborgs Dagblad recenserade Skymning på publiceringsdagen. Det var idel lovord. Läs den här. Det kanske inte blir så många recensioner, eller så kommer de pö om pö. Man kan aldrig veta.

Jag har tidigare läst mina nya dikter på bl. a. Stadsbiblioteket (Kulturnatten), Botaniska trädgården, Antikvariat Hundörat i Stockholm, Missionskyrkan, Bokhandeln Röda stjärnan, studentföreningen Heimdal, Walmstedtska gården och biblioteket i Nynäshamn.

Det går att köpa boken direkt av mig. Den kostar 150 kr. Jag bjuder på porto. Sätt in beloppet på plusgirokonto 548413-4. Ange namn och adress.

Läs mer om mina böcker här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Förstadagsrecensioner

Idag släpptes min nya diktsamling Skymning öfver Upsala (Björkmans förlag). Eftersom jag inte kommer ut på ett stort förlag får jag inte så många förstadagsrecensioner, faktiskt fick jag bara en, i Helsingborgs Dagblad, skriven av poetkollegan Kristian Lundberg. Räknar man bloggar kommer vi upp i tre. Thomas Nydahl anmälde diktsamlingen på sin blogg Vaka över ensamheten och den marxistiske skribenten Björn Nilsson anmälde den på Björnrecension. Alla tre var ganska förmånliga.

Det går att köpa boken direkt av mig. Den kostar 150 kr. Jag bjuder på porto. Sätt in beloppet på plusgirokonto 548413-4. Ange namn och adress.

Läs mer om mina böcker här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter