Ådalen 31 och bildningen

Ådalen 31En arbetarpojke och en överklassflicka möter varandra under ett äppelträd. Några blad singlar ner. Deras blickar möts. Pojken ler, tar tag i grenen och skakar den. Bladen regnar ner. Han skakar den ytterligare en gång och hans leende blir allt bredare. Flickans ögon blir blanka. Detta är en scen ur Bo Widerbergs film Ådalen 31 från 1969 och ett exempel på hur han förmår skildra starka känslor i stillsamma bilder.

Filmen skildrar upptakten till skotten i Ådalen då fem personer i ett demonstrationståg sköts ihjäl av svensk militär. Deras brott var hunger, som Erik Blomberg skriver i sin havamalskt ordkarga dikt. Vapenlösa, värnlösa. Stupade i fredstid.

Bo Widerberg låter oss blicka in i både de strejkande arbetarnas och kapitalisternas tillvaro. Den ena präglad av fattigdom, trångboddhet och obildning, den andra av välstånd och bildning, symboliserat av ett stort och välsorterat bibliotek.

De både världarna möts i kärleken mellan arbetarpojken Kjell och disponentens dotter Anna. Det är en omöjlig kärlek. Här har vi motivet med den fina flickan som förälskar sig i en man av folket. Anna blir med barn, men skickas till Stockholm för att göra abort. Annat vore skandal.

Men filmen är mer än en kärlekshistoria, den tar politisk ställning. Den visar misären bland svenska arbetare, inte bara ekonomiskt och utan också intellektuellt. Stora delar av svenska folket var utestängda från bildningen, det kulturella kapitalet.

Kjell och hans familj går förbi disponentvillan där Anna bor och hör pianospel på avstånd. Kjell säger: ”Det där är Chopin”. ”Chokladpeng?” svarar hans lillasyster.

Kjells mamma är tvätterska hos Annas familj. I det ”fina” hemmet blir Kjell introducerad till böckernas och konstens värld. Han får njuta av impressionisternas verk och lära sig att uttala namnet på den franska målaren Renoir. I slutet av filmen, efter skotten, när tusentals och åter tusentals arbetare gick ut och protesterade över hela Sverige, är stämningen revolutionär. En arbetarpojke tittar på Kjell och säger: ”Alla är med”. Då svarar Kjell: ”Vi måste läsa också. Vi måste ha kunskap när vi tar makten”.

Lönesänkningarna motiveras bland annat med att arbetarna saknar utbildning. ”De har ju inte gått i skolan”, säger disponenten, Annas far, i ett samtal om krisen.

Kjells pappa är en av de dödade. Familjen sörjer, allt arbete avstannar i flera dagar. Kjell blir med ens den vuxne i huset. Han river sönder pappans blodiga skjorta och säger till sin mor: ”Vi har inte råd att sörja”. Klassperspektivet är närvarande hela tiden.

Scenen när demonstranterna skjuts ned är verkligt uppslitande, och detta helt utan några häftiga specialeffekter. ”Jävla mördare!” ropar demonstranterna när de förstår vad som hänt. Kjell rusar fram och försöker slita gevären ur händerna på soldaterna, som inte längre gör motstånd. De inser att gått över en gräns och havererat moraliskt.

Filmen säger något om den tidiga arbetarrörelsens bildningsideal. Man skulle lära sig uttala Renoir och Chopin. I en liten biografi (1951) över Kata Dalström, ”arbetarrörelsens moder”, skriver Mauritz Västberg:

”Kata risade präster och överhet för att de undanhöll folkets barn kunskap och bildning. Hon gav råd hur arbetets kvinnor och män skulle skaffa sig vetande i olika ämnen. Bland författare hon rekommenderade var Viktor Rydberg, August Strindberg och Selma Lagerlöf. Vidare böcker av Gorki, Schiller och Shakespeare. Och alldeles apropå kom ett råd som detta: Låt så literbuteljen och kortleken vara!”

Jag har ingenting emot vare sig sprit, kortspel eller några andra nöjen. Jag tror på måttfullhet. Det jag vill ha sagt är att bildning var något de tidiga socialistiska agitatorerna satte högt. Den här filmen borde visas i skolorna så att den uppväxande generationen förstår att vi har fått strida för vår välfärd och vår kostnadsfria utbildning. För att inte tala om biblioteken i varenda kvarter där vem som helst kan gå in och plocka med sig Gorki, Schiller och Shakespeare. Minst lika bra som eller bättre än i forna tiders disponentvillor.

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

En reaktion på ”Ådalen 31 och bildningen

  1. Filmen låter fett intressant, jag måste ta och se den. Tack för tipset! Det är märkligt hur aktuellt Ådalen fortfarande är, historien repeterar sig. Håller verkligen med om att det behövs mer i skolan om sveriges politiska utveckling och historia, tänker på mig själv som ändå inte gick ut gymnasiet för så många år sedan. I princip inget av det jag vet om sveriges politiska historia har jag lärt mig i skolan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s