Adonis om den arabiska kulturens nedgång och västerländsk imperialism

cm03_adonis_poet.JPGSigrid Kahle intervjuar den syriske poeten Adonis (f. 1930). Intervjun publicerades i antologin En tid mellan askan och rosorna, utgiven på Alhambra förlag 2001. Följande är ett utdrag.

I min bok Den syriska tragedin, som kom ut i december 2012, refererar och kommenterar jag Adonis tankar kring konflikten i Syrien. Han menar att han inte kan stödja ett uppror som domineras av ”religiös fascism”. Köp den här

Sigrid Kahle: Hur ser du som poet på arabvärlden idag?

Adonis: Den arabiska kulturen har verkligen givit ett stort bidrag till den mänskliga civilisationen. Men den är inte längre skapande. Den befinner sig i full nedgång, den upplöser sig. Och den måste upplösa sig ännu mer, tills den finner sig själv. Det finns bara två slags arabisk kultur i dag, den fundamentalistiska och den översatta, övertagna. En arab erkänner aldrig ett nederlag. Araben vill inte medge att han är totalt beroende av västerlandet. Han bugar sig inte för västerlandet, men han kan inte göra någonting utan västerlandet. Han har talat i årtionden om ”revolutionen” men rör sig inte ur fläcken. Allt fortsätter traditionellt. Det finns inga arabiska filosofer som skriver på arabiska. Inget radikalt nytänkande existerar. Ingen ställer de förutsättningslösa frågorna om religion, politik och sexualitet, om förhållandet mellan människa och Gud. Filosofin tvingas överensstämma med religionen.

SK: Vad kan då rädda arabvärlden?

A: Demokrati och kreativitet. I hela arabvärlden finns icke en folkvald president. Tolerans finns gentemot personer men inte som institution. Det finns ingen verklig opposition. Men detta är västerlandets fel. Västerlandet har konsekvent uppmuntrat och stött diktatoriska regimer. Västerlandet har aldrig brytt sig om folket i de arabiska länderna. Det arbetar för sina egna intressen. Men det är araberna själva som har ansvaret för att skapa demokrati, inte USA.

SK: 1968 skrev du dikten ”En grav för New York”, en bitter dikt mot USA och västerlandet. Har du ändrat din inställning sedan dess?

A: Nej. Västerlandet är alltid imperialistiskt, även gentemot sig självt. Jag misstror det ekonomiska, politiska och tekniska västerlandet. Mitt västerland är det kreativa västerlandet, Goethes, Hölderlins, Rimbauds västerland. Det krävs två revolutioner, en arabisk och en västerländsk, inte mot varandra, utan gemensamt för ett kreativt universum. Det är modernismens innebörd.

SK: Vad kan vi västerländska intellektuella göra för att främja detta gemensamma kreativa, demokratiska och fria universum?

A: Ni kan i ert arbete verka för ett kreativt västerland och föra en dialog med oss och försöka hjälpa oss att ändra vår mentalitet och sensibilitet. Det konstnärliga, poetiska och kreativa arbetet är det enda vi araber har att sätta upp mot den mördande ekonomiska, politiska och tekniska verkligheten, och det enda som kan föra oss samman här i vår jordiska tillvaro.

Den syriska tragedin

I boken Den syriska tragedin (december 2012) ifrågasätter jag den förenklade och svartvita bilden av konflikten i Syrien som en motsättning mellan ”folket” och ”diktatorn”. Jag menar att oppositionen i själva verket till stor del består av djupt antidemokratiska, religiöst fundamentalistiska krafter. Köp den här

Läs mer om mina böcker här

Vem är Mohamed Omar idag? Läs här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

2 reaktioner på ”Adonis om den arabiska kulturens nedgång och västerländsk imperialism

  1. Om det är något land i världen som har plågats av europeisk imperialism så torde det vara Indien som fick en blomstrande industri sönderslagen av brittiska pålagor. Dom klagar ganska lite över europeisk imperialism nu när dom kan styra sig själva. Den har blivit irrelevant för dem.

    Jag misstänker att Nordafrikas/Västasiens problem är att dom har för mycket olja. Ett land som kan leva på export av råvaror slipper investera i människor och kompetens. Det blir därför underutvecklat. Det blir också grovt ojämlikt eftersom pengarna hamnar i fickan på en härskande klass. I ett land som saknar råvaror och måste arbeta för att leva blir de arbetande klasserna mer nödvändiga för överklassen och måste tas hänsyn till.

    Jag misstänker att mycket av det självhat och den perverterade nationalism som tar sig uttryck i ”rör inte våra heliga sedvänjor” i Nordafrika/Västasien beror på den korruption som råvarustater drabbas av. De är litegrann i samma situation som en ung man som lever av bidrag från en far han hatar – man får alla sina pengar från Europa, genom att sälja olja, och både vill och inte vill att det skulle vara annorlunda.

  2. Pingback: Sigrid Kahle har gått bort | Nya Il Convito

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s