Ivan Aguéli och Shakespeare

Delacroix, HamletIgår tittade jag på Laurence Oliviers tolkning av Hamlet från 1948. Jag har också läst Hamlet i översättning av författaren Per Hallström. Han översatte Shakespeares samlade pjäser som gavs ut på 1920-talet i tolv band och fick ett visst genomslag på teatrarna.

Hallström och konstnären Ivan Aguéli var vänner. Jag slog i Axel Gauffins monografi över Aguéli, utgiven i två volymer 1940-41, för att se om Shakespeare finns nämnd. Jag hittade några ställen.

I ett brev från Mazasfängelset till vännen Werner von Hausen den 20 april 1894, skriver Aguéli:

”Gör också bekantskap med Honoré Daumier, den store franske artisten. Han är för Raffaëlli och alla de andra modärna naturalisterna-karikatyristerna vad Balzac var för Zola. Han är inte nog förstådd ännu. Man betraktar honom som en karikatyrist med talang, men för mig är han kanske århundradets störste ande, åtminstone som analys, mäktighet, ingivelse och stil. För mig går han utanpå Delacroix och du vet hur mycket jag älskar honom. Det är en fruktansvärd skönhet – Shakespeares.” (Gauffin, vol. I, s. 153)

I ett brev till konstnären Artur Bianchini, Paris den 1 november 1895, berättar Aguéli hur han ”bråkar” med den store engelske dramatikern:

”Jag bråkar med Shakespeare också, och hans dramatiska arkitektur, allt detta med en viss, åh, vi kan tillstå det, mycket stor motvilja. Det enda som intresserar mig i dessa förbannade klimat, det är att sitta hemma, med benen i kors à la turque och titta på min vackra katta, fyrbent s. v. p. o. avguda henne, o. tycka att hon är f. n. så mycket vackrare än hela människosläktet.” (Gauffin, vol. II, s. 21)

Den 9 juni 1900 avlossar Aguéli ett skott mot toreadoren på en tjurfäktning utanför Paris. Han var nämligen en fanatisk djurvän. I odaterat brev från fängelset i Pontoise till en ej namngiven adressat, skrivet någon gång efter attentatet, kallar han den danske prinsen Hamlet ”förälder”:

”Jag för min del håller i synnerhet på att mina ryktbara föräldrar, Hamlet och Don Quixote, inte måtte förneka mig och hindra mig att visa mig inför Gud, och jag vill inte heller att Don Juan föraktar mig uppifrån sitt helvete.” (Gauffin, vol. II, s. 107)

Med anledning av Daumier-utställningen i l’Ecole des Beaux-Arts år 1901 skrev Aguéli en recension för tidningen L’Encyclopédie Contemporaine:

”Honoré Daumier är ett 1500-talsingenium, som har förmågan att se evigheten genom sitt tidevarv. Han är realist och romantiker, en jämbördig till Shakespeare, Rabelais, Watteau, Delacroix, Balzac, Victor Hugo och Corot. Han står särskilt Shakespeare och Balzac nära.” (Gauffin, vol. II, s. 116)

Angående Shakespeareöversättaren Per Hallström och Aguéli finns denna anekdot från Stockholm i början av 1890-talet återgiven av Artur Bianchini:

”A propos Hallström! Då vi gemensamt genombläddrade ett stort planschverk om orientalisk ornamentik var Aguéli i extas och utbredde sig i de mest djupsinniga utläggningar angående betydelsen av alla de skiftande formerna och färgerna, varvid Hallström gjorde sina inpass med mild men dock ironi, när filosofien blev alltför vittsvävande – för mig var alltsammans mycket roande att åhöra.” (Gauffin, vol. I, s. 79)

Som illustration till detta inlägg har jag valt en Hamletmålning av Delacroix. Aguéli hade uppskattat det.

Aguéli förlag i Uppsala är uppkallat efter Ivan Aguéli. Läs mer om förlaget här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s