Kom och fira 1789-års sublima galenskaper!

SansculottesTage Lindbom (1909-2001) har kallats ”den svenska konservatismens grand old man”, och en mer konservativ skriftställare står nog inte att finna under hela 1900-talet. Han betraktar hela den västerländska historien sedan 1200-talet som ett förfall. Eländet började med Ockham och hans fördömda rakkniv.

I en småskrift med titeln Människoriket. Tankar om Västerlandets sekularisering (1978) skildrar han Västerlandets utveckling sedan medeltiden som en seger för de sataniska krafterna. Han ser renässansen som dekadensen, upplysningen som en förmörkelse, franska revolutionen som Guds straff för människornas synder och den ryska revolutionen som en ohygglig katastrof efter vilken inget annat återstår förutom apokalypsen.

Sekulariseringen är Gudsrikets stegvisa bortträngning till förmån för Människoriket. I detta rike härskar ”den profana människan” oinskränkt. Hon står endast i tjänst hos sig själv, ”och därför är hennes välfärd och hennes välbefinnande den högsta normen”, konstaterar Lindbom med skälvande stämma. Det är ju Gud, inte människan, som ska stå i centrum!

”Den profana människan står ej längre i ett lydnadsförhållande till Skaparen. Hon förnekar ej Skaparen, men hon förnekar att Han ingriper, att Han kräver en lydnad, som innebär en begränsning av alla jordiska maktsträvanden. Profanvetenskapen blir en förnekelse, ty nu gäller det att njuta i fulla drag av de frukter, som kunskapens träd skänker. Det finns inga förbud för mänsklig maktsträvan, det finns inga förbjudna frukter, inga gränser, som ej kan överskridas i Människans och Människorikets segertåg.”

”Den västerländska sekulariseringens väg är lång och mödosam, men under 1600-talet kommer det stora genombrottet. ’Den cartesianska revolutionen’ innebär den profana vetenskapens, rationalismens, den vetenskapliga metodens och det metodiska tvivlets slutgiltiga seger. Människan, förkunnas det nu, är en rationell varelse, och hon kan ohämmat och ostraffat äta av kunskapens träd – ja det är just genom denna förvärvade kunskap hon ägnar Skaparen sin hyllning.”

Tage Lindbom menar att det upproriska, sataniska och fruktansvärda Människoriket träder fram ”i sin fullbordade gestalt” i de mänskliga rättigheternas förklaring 1789. Med handen darrande av upprördhet skriver han ner följande sprängfyllda sentenser:

Tage Lindbom”1789 års verk blir liksom ett ideologiskt vulkanutbrott, en höjdpunkt av alla de sublima galenskaper, som samlats under århundraden.”

”Människoriket är utropat, och de mänskliga rättigheternas förklaring är dess magna charta.”

”Sekularisering betyder nu, i 1789 års fullbordade form, att människan faller ned i tillbedjan av sig själv.”

”År 1789 är den första stora segern för den Människa, som drömmer om att vinna all makt på jorden. Det är en revolution i ordets egentliga mening, ty de mänskliga rättigheternas förklaring innebär en total omvälvning av vår uppfattning av såväl den enskilde människan som av samhället. Men 1789 är också – vilket inte alltid tillbörligt uppmärksammas – en moralisk revolution. För den traditionella människan är det goda förbundet med en andlighet, som ej är av denna världen, och det onda därmed förbundet med den sataniska kraft, som står Gud och Hans rike emot.  Den franska revolutionen 1789 förkunnar det motsatta.”

”År 1789 gol hanen för första gången. År 1917 gol hanen för andra gången. Snart gal hanen för tredje och sista gången.”

I Lindboms kompromisslösa uppgörelse med det moderna Västerlandet, i hans förkastelsedomar över renässansen, upplysningen och de franska och ryska revolutionerna, har han ofrivilligt skapat en lika ljuvligt klingande som mäktigt stormande lovsång till Människoriket, ja, som Beethovens Eroica översatt till filosofisk prosa.

Vid läsningen av denna märkliga och sällsynt ärliga skrift förstår man bättre värdet av sekulariseringen i allmänhet och den franska revolutionen i synnerhet. Som Carl-Göran Ekerwald skriver i boken Frihet, jämlikhet, broderskap (1988):

”Allt det som en stor del av världen idag betraktar som naturliga politiska reformer, de blev allra först genomförda under den franska revolutionen, och det inom loppet av några få år. Om inte alla reformer blev omedelbart bestående så kvarstod de som lovande tecken för framtiden. Den franska revolutionens idéer är i själva verket det enda stora bidrag till mänsklighetens andliga historia som Västeuropa har att uppvisa.”

Därför, omslag2Ekerwald överdriver. Västeuropa har fler stora bidrag att uppvisa, men den franska revolutionens idéer hör absolut till de större. Sublima galenskaper!

På söndag den 14 juli kommer jakobinerna i Uppsala och deras vänner att fira dessa stora, galna idéer. Samling kl 12.00 vid Gunnar Wennerbergs staty i Slottsbacken. Ta gärna med vin, ost, druvor och bröd eller annat som du gillar. Den som har lust får hålla tal. Jag ska också passa på att presentera min nya bok Därför lämnade jag islamismen. Köp den här

Evenemanget har en grupp på Facebook här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s