Gaskamrarna – den ofattbara, grymma sanningen

Missionskyrkan på S:t Olofsgatan i Uppsala är förutom kyrka också ett livaktigt kulturcentrum. Jag deltar i den litteraturcirkel som hålls där på måndagar. Måndagen den 18 februari samtalade vi om Göran Rosenbergs bok Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz (2012).

Rosenbergs föräldrar, Dawid Rozenberg och Hala Staw, överlevde Förintelsen. De skickades till Auschwitz där människor massavlivades i gaskammare, men förpassas efter några dagar till olika slavarbeten på andra orter. Först en lastbilsfabrik i Braunschweig och sedan vidare.

Auschwitz var ett helvete, ett ofattbart helvete. Rosenberg återkommer till denna ofattbarhet. Många av dem som överlevde Förintelsen blev inte trodda. Berättelserna var för ofattbara. Jag var en av dem som trodde på naziregimens grymhet och barbari, på dess hat, diskriminering och förföljelser av judar, och på dess slavläger. Men under en kort period av mitt liv uttryckte jag tvivel på gaskamrarna.

Jag läste vissa av revisionisternas böcker. Till exempel fransmannen Robert Faurisson. Revisionister kallas de som ifrågasätter den gängse historieskrivningen om Förintelsen. Jag var absolut ingen förnekare, tänkte jag. Jag accepterade ju att de judiska samhällena i Europa hade förintats av nazismen. Jag accepterade ju att judar trängts samman i fruktansvärda slavläger. Jag accepterade massarkebuseringar. Jag tvivlade endast på gaskamrarna. Det var för ofattbart.

När man läser högt ur Rosenbergs bok i kyrkan skäms jag. Hans far tog livet av sig. Han sökte gottgörelse för sitt lidande från förbundsstaten Tyskland. Men den svenske läkare som skulle utröna om han hade rätt till det, misstrodde honom. Han tyckte att Dawid Rozenbergs berättelser verkade överdrivna.

Det känns som om de andra cirkeldeltagarna klandrar mig. Det är förmodligen inbillning, men de flesta kulturintresserade uppsalabor vet vem jag är. Några av dem vet att jag lät revisionister, personer som påstår att gaskamrarna inte existerat, hålla föredrag i Uppsala. Jag såg det som en del av mitt dåvarande ”yttrandefrihetsprojekt”. Jag lät alla möjliga stollar komma till tals, inte bara revisionister.

Har vi yttrandefrihet så har vi. Så var tanken. Låt alla dem med alternativa teorier, hur stolliga de än är, lägga fram och försvara dem. Jag anlitade en hel rad s.k. ”foliehattar” som föredragshållare, bl. a. 911-truthers, kreationister, vaccinparanoiker och folk som hade kontakt med ufo:n. Förintelserevisionismen var alltså bara ett av flera inslag i denna makabra ”freakshow”.

Det där med gaskammare var så svårt att tro på. Hade inte den judiskamerikanske statsvetaren Norman Finkelstein, i sin bok Förintelseindustrin (2001), avslöjat överdrifter och rena påhitt i olika berättelser om Förintelsen? Hörde måhända gaskamrarna till dessa överdrifter?

Jag ansåg inte att detta tvivel var liktydigt med att förneka Förintelsen. Det var bara att revidera den. Idag inser jag att jag hade helt fel. Gaskamrarna intar en central plats i den nazistiska judeutrotningen.

”Att ifrågasätta Förintelsen är lika dumt som att påstå att jorden är platt”, sade jag när jag intervjuades i Uppsalatidningen den 20 september 2012. Jag skulle vilja lägga till en mening. ”Med den skillnaden att den senare dumheten är harmlös”.

När jag intervjuades i Upsala Nya Tidning den 15 september 2012 fick jag frågan om vad jag ska göra nu. Jag svarade: ”Säkert är att jag ska skriva, bedriva upplysning och ordna möten om exempelvis antisemitismen. Och jag ska seriöst sätta mig in i Förintelsen.”

Jag har börjat studera seriös litteratur om Förintelsen. Den första boken jag läste var Hur Europas judar förintades av forskaren Raul Hillberg, utgiven på svenska 1961. Efter att ha läst den är det omöjligt att tvivla på gaskamrarnas existens. Förintelsen är väldokumenterad.

I en artikel i Dagens Nyheter den 10 juli 2009, ”Israels mjuka makt”, fick jag hård kritik av Göran Rosenberg för att jag låtit en revisionist tala på ett av mina ”yttrandefrihetsmöten”. Då kände jag mig orättvist behandlad.  Föredragshållaren förnekade ju inte Förintelsen, tänkte jag. Han ifrågasatte vissa delar av historien om Förintelsen, närmare bestämt gaskamrarna. Men Rosenberg hade rätt: att ifrågasätta gaskamrarnas existens är att förneka Förintelsen.

Förintelserevisionismen är inte bara en annan stollig och bisarr grej vid sidan av kreationism, 911 är ett insiderjobb, frimurarkonspirationer, ufo:n, klimatförnekelse och så vidare. Förintelsen är en allvarlig och fruktansvärd sak.

”Förintelseförnekelse är inte uttryck för ovisshet om gaskamrarnas existens (det råder ingen ovisshet), utan ett uttryck för judehat (ett ord som tydligare än antisemitism säger vad det handlar om)”, skriver Rosenberg i artikeln.

Revisionismen är med andra ord inte bara ett uttryck för vetenskaplig skepsis. Den är för det mesta ett förklätt judehat som ytterst syftar till att återupprätta nazismen. Trots sin ofattbarhet bör man göra en ansträngning att försöka fatta Förintelsen. Man kan till exempel läsa Rosenbergs vemodiga, grymma och vackra bok Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz.

En kortare version av denna artikel publicerades i Uppsalatidningen den 7/3 2013. Läs den här

I småskriften En opieätares bekännelser (augusti 2012) tar jag avstånd från alla former av antisemitism och Förintelseförnekelse. Köp den här

Annonser

7 reaktioner på ”Gaskamrarna – den ofattbara, grymma sanningen

  1. DZ

    Primo Levi finns översatt till svenska. Både ”Är detta en människa?” och den lika intressanta fortsättningen ”Fristen” i en sambuden pocketutgåva (Ingrid Börjes fina översättning).

    Dock finner jag talet om ”ofattbarhet” närmast antiintellektuellt. Så mycket har skrivits om såväl gaskamrar som andra avlivningsmetoder i nazitidens Europa att det går att fatta högst konkret. Att tala om ”ofattbarhet” blir ju bara att fördunkla sammanhangen och avrusta vårt intellektuella försvar mot totalitära anspråk.

    Tankelathet bör inte uppmuntras. Då kan mycket skämt tankegods smita in under den sänkta garden!

  2. Du har alltjämt haft förmågan att uttrycka dig väl, glädjer det mig att du återvänt till en sansad och nyttig ståndpunkt. Din progressiva inställning är glädjande.

    /Bruce Ali, Politifonen

  3. Pingback: Förintelsens minnesdag | Nya Il Convito

  4. Intressant att du drog parallellen ”lika dumt som att jorden är platt”. Jorden var ju som bekant ”platt” en gång i tiden, man dömde också personer som ifrågasatte det hela. Nu är det precis tvärtom, efter att revision tillåtits och vetenskap segrat.

    Kanske kommer man i framtiden säga just som du gjorde nu, ”…lika dumt som att säga att man tror på förintelsen av 6 miljoner judar under andra världskriget”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s