Islams svenska ansikten. Jag och två av mina vänner pratar i radio

Ashkan AmiriI dagens avsnitt av Människor & Tro (P1) är jag och två av mina vänner, Ashkan Amiri och Pontus Näslund, med och pratar om hur vi ser på islam i Sverige. Vi hinner inte säga så mycket. Men ni hör bland annat Ashkan (se bilden) svara så här på frågan om han är muslim: ”Absolut. En kättersk sådan”.

Sveriges Radios beskrivning av programmet:

”I vårens debatt kring Omar Mustafa och Socialdemokraterna kom frågan att handla om troende muslimers plats inom svensk politik och offentlighet. Men bland landets muslimer höjdes också röster för att Omar Mustafa och Islamiska förbundet, som han är ordförande för, inte representerar dem och deras islam.

Det finns uppskattningsvis närmare en halv miljon personer i Sverige som har sina rötter i muslimska länder. Svenska muslimer utgör en brokig grupp som rymmer allt från sekulära till bokstavstrogna och de har sin bakgrund i många olika länder. Hur ser det muslimska landskapet ut i Sverige och vems islam är det som visas upp i det offentliga svenska samtalet? Borde man enas för att hitta en gemensam svensk tolkning av islam?

Människor och tro direktsänder från Kista folkhögskola i nordvästra Stockholm. I programmet Islams svenska ansikten medverkar bland andra Fazeela Selberg Zaib, projektledare för Zidni-institutet och lärare vid Kista folkhögskola, Sakine Madon, ledarskribent på tidningen Norran, Mohammad Muslim Eneborg, imam och Haider Ibrahim, ordförande islamiska shiasamfunden i Sverige.”

Lyssna här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Kom och fira den franska revolutionen!

Stormningen av BastiljenSöndag den 14 juli firar jakobinerna i Uppsala den franska revolutionen! Samling kl 12.00 vid Gunnar Wennerbergs staty i Slottsbacken. Ta gärna med vin, ost, druvor och bröd eller annat som du gillar. Den som har lust får hålla tal. Jag ska göra det.

I en biografi över en av våra tidiga socialistiska aktivister, Fredrik Sterky (1860-1900), hittade jag en anekdot om hur det gick till när arbetarrörelsen firade den franska revolutionens hundraårsdag i Stockholm 1889. Tre ledande socialdemokrater satt fängslade det året. Axel Danielsson och Hjalmar Branting för hädelse och Pehr Eriksson för majestätsbrott och smädelse mot riksdagen.

Fredrik Sterky”När Sterky på hundraårsdagen av den franska revolutionen, den 14 juli 1889 höll föredrag i Stockholm var polisstenograferna förväntansfulla, de hade pennorna vässade och när han i föredraget berörde frågan om monarki eller republik spetsade de öronen alldeles särskilt. Talaren framhöll att socialisternas krav på samhällsomdaning var alldeles oberoende av om det fanns ett regerande kungahus eller ej. Visserligen kunde det rundhänt tilltagna apanaget användas till bättre ändamål, ’men för övrigt är det absolut likgiltigt om den som sitter däroppe – vi håller oss för säkerhets skull till Frankrike – heter Napoleon eller Carnot. Systemet blir inte ändrat! Prisa ej republiken som sådan så länge kapitalet har makten.’ Sterky fick framfört vad han hade på hjärtat, men med anknytningen till förhållandena i Frankrike gled han skickligt undan från ett åtal för majestätsförbrytelse.”

Sterky kom från en överklassfamilj, men anslöt sig till arbetarrörelsen och blev radikal marxist. I början av sin politiska bana använde han pseudonymen Cajus Gracchus, en romersk ädling som ville ”samla underklassen till politisk aktion mot rikemännens herravälde”, skriver biografen.

”Det var hans förtjänst att den ortodoxa marxismen introducerades i den svenska socialdemokratiska idédebatten genom översättningen av de franska marxisternas partiprogram år 1886. Sterky var starkt påverkad av den samtida ortodoxa marxismen.”

”Han hade i likhet med den store tyske socialistledaren Ferdinand Lasalle den uppfattningen, att det bästa som kulturen gav också var avsett för arbetarklassen och att arbetarna inte hade någon anledning att avstå från vacker musik, en trevlig miljö och vällagad mat.”

(Sten Sjöberg, biografi över Fredrik Sterky, 1949)

Du kan ansluta dig till vårt evenemang på Facebook

Arrangör: Aguéli förlag

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Hurra! Ivan Aguélis födelsedag

Aguelis födelsedag2Ikväll, den 24 maj 2013, firade vi konstnären Ivan Aguélis födelsedag. Han föddes i Sala den 24 maj 1869 och dog i en tågolycka i Barcelona 1917. Vi samlades vid obelisken i Odinslund (Helga Trefaldighets kyrka). Poeten Mats Nygren läste nyskrivna sonetter med motiv från Ivan Turgenjevs romaner. Det finns en koppling. Aguéli föddes nämligen som John Gustaf, namnet Ivan tog han från Turgenjev. Ashkan Amiri, en ung man med mycket lärdom och ännu mera humor, höll ett improviserat tal. Han berättade en del roliga anekdoter med anknytning till Aguélis hemstad Sala. Han sade också något om ”kättersk islam”. Denne man är en uppåtstigande stjärna, helt klart. Det fanns vin så det räckte åt alla och blev över. Jag höll följande tal:

Mina vänner och Ivan Aguélis vänner! Vi har samlats här idag för att fira konstnären Ivan Aguélis 144:e födelsedag. Men han var inte bara en konstnär. Han var en mångsidig människa som förenade vetenskapliga studier, politisk aktivism, konst och esoterism, ja, det urgamla sökandet efter ”sfinxens hemlighet”. Han var för att tala med Gunnar Ekelöf ”något av ett svenskt universalgeni”. En annan konstnär, Fritz Lindström, beskrev honom så här:

”Han var bara aktivitet och ande, en ständigt brinnande låga full av idéer, metafysik, skarpa iakttagelser och kvicka drastiska inpass.”

Aguéli var en vetgirig sökare under hela sitt liv, alltid beredd att ompröva sina åsikter. Han var frågvis och ifrågasättande. Det är denna kreativa energi som inspirerar mig och det bokförlag som jag har startat och som jag kallar Aguéli förlag. Jag delar inte alla Aguélis åsikter. Han hade sidor som var mindre smickrande, som vi inte ska ta upp hans dag.

”Fritänkare” var för Aguéli ett honnörsord. Han var också muslim, en fritänkande muslim, inte en inskränkt eller fanatisk muslim. Han var antiklerikal och motsatte sig religiöst tvång, som han såg som en kränkning av människans värdighet. Han var en sufi och sufism och fritänkeri hör ihop. Låt mig berätta en historia.

Fortsätt läsa ”Hurra! Ivan Aguélis födelsedag”

”Min roll är att vara på gränsen”. Intervju i Kyrkans Tidning 2007

Kyrkans Tidning 2007I samband med en flytt nyligen hittade jag en låda med gamla tidningsklipp, bland annat en intervju i Kyrkans Tidning 2007 (nr 20, 16-23 maj). Jag säger en del saker om kritiskt tänkande och kvinnliga imamer.

”Min roll var och är att vara på gränsen”, säger jag. Med det menar jag att jag inte kan gå in i något helt och fullt utan måste lämna någon del av mig själv utanför, annars klarar jag inte av att analysera och skriva om mina erfarenheter.

”Det har alltid funnits en skeptiker inuti mig. Religionen utövar en väldigt stark lockelse att bara ge upp sina tvivel. Men samtidigt förlorar man det kritiska tänkandet.”

Jag berättar om min kristna mor och min – någorlunda – kristna fostran. Intervjuaren frågar: ”Hur ser andra muslimer på dig med din kristna bakgrund?”

”Det är lite varierat. En del tycker att det är positivt och bra, andra blir lite misstänksamma. Men det ser jag bara som fördomar. Samma tendenser finns inom andra rörelser. Det finns fördomsfulla muslimer som knappast vill ta i en Bibel. Har man en Bibel i bokhyllan blir man misstänkliggjord bara för det. Men samma tendenser har jag sett hos exempelvis pingstvänner som inte tycker att man ska ta i en Koran. Man har ingen nyfikenhet på andras religion.”

Så nämner intervjuaren min plädering för kvinnliga imamer.

”Man kan inte förpassa kvinnor till en statisk roll – alla måste vara med i arbetslivet – och samma sak kommer att hända inom religionen. En religion kan inte hållas kvar i det stadium i historien där den uppstod. Då blir den onödig och en kuriositet. Om religionen ska överleva och kunna spela en roll måste den hitta nya former för varje tid.

I ett modernt samhälle går det inte att man är jämställd inom politiken, arbetslivet, forskningen men inte i moskén. Så småningom kommer människor inte att acceptera det. Det blir en anomali och det finns inga rationella argument.

I grund och botten handlar det om rädsla, människans naturliga konservatism. Samtidigt är det ett manlighetskomplex. Man vill inte att en kvinna ska stå där framme och säga åt en man vad han ska göra. Men det måste man lära sig leva med. Det är en ny tid nu.”

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Vem är Mohamed Omar? En gammal intervju

Omars olika sidorNär man flyttar kommer saker fram ur gömmorna. Jag har just flyttat (från en lägenhet till en annan, samma gata). I en låda fann jag gamla tidningsurklipp, bland annat en intervju i Uppsalatidningen från 2005 (12-18 juni 2005). Jag hade just debuterat som poet med diktsamlingen Tregångare. Rubriken lyder: ”Mohamed Omars olika sidor”. Journalisten Andreas Victorzon (numera på Aftonbladet) undrar vilken av de olika sidorna som är den ”riktige” Omar.

”Ordet besök dyker upp flera gånger under intervjun. Drivkraften är att utforska olika miljöer och därför går han ständigt in i roller. Men vilken av alla personerna är egentligen Mohamed Omar?

’Det är nog allihopa. Jag försöker sätta ihop alla i den här diktsamlingen. Men jag kommer nog aldrig att se hela pusslet klart innan jag dör. Längtan finns. Man vill komma närmare sig själv och försöka förstå vad som är meningen med alltihop. Samtidigt inser jag att det är ett hopplöst företag. Jag är inte samma i dag som i morgon.’”

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Därför lämnade jag islamismen

Friheten på barrikadernaFöljande historia, om hur jag under en kort period av mitt liv blev islamist, bara för att sedan bli en än mer radikal och mer övertygad sekularist än jag var innan, har jag berättat många gånger. Jag har till och med författat en småskrift, En opieätares bekännelser, som jag gav ut i augusti 2012. Men varje gång jag berättar historien kommer jag på något nytt.

Småskriften En opieätares bekännelser fick ett stort genomslag. Den recenserades i flera större och mindre tidningar. Jag blev intervjuad om min resa i teve, radio och tidningar och fick också möjlighet att hålla föredrag på olika ställen. Mitt syfte var uppnått. Jag ville att det skulle bli känt att jag inte längre var islamist.

Jag tillkännagav min islamism första gången i en artikel i Expressen, ”Gaza har gjort mig radikal”, den 9 januari 2009. Den uttryckte min ilska över Gazamassakern. Jag hade i många år undvikit Palestinafrågan. Nu kom den till mig och jag kunde inte värja mig. Som Göran Greider skriver i sin fina dikt, det kändes som om ”Palestina översvämmade världen”.

Gazamassakern var ett uppvaknande. Jag blev alltså palestinier. Men jag blev dessutom islamist. Det var detta som var så dumt. Det har en förhistoria. Jag hade länge varit en så kallad ”sökare”. I tonåren utforskade jag många olika religioner och livsåskådningar. Det slutade med islam, rättare sagt sufismen. Jag inspirerades av den svenske konstnären Ivan Aguéli (1869-1917) som hade konverterat till islam, följde sufismen, och kallade sig Abd al-Hadi.

Fortsätt läsa ”Därför lämnade jag islamismen”

Zdenko Fibich. En dikt

Zdenko FibichZdenko Fibich (1850-1900) var en tjeckisk nationalromantisk tonsättare. Hans produktion är stor och mångsidig, med bl. a. sju operor. I den symfoniska dikten Am Abend (1875) ingår hans mest kända verk Poème, oftast framfört i violinisten Jan Kubeliks arrangemang för violin och piano. Ett stycke för vänster hand, andante ur Stimmungen, Eindrücke und Erinnerungen op. 47, spelades av Tomas Tranströmer. När jag hörde honom fick jag ingivelsen till följande dikt. Den publicerades första gången i den ”retrogardistiska” tidskriften Aorta 14/2006.

Zdenko Fibich

Tonen säger att jag ska gå in
i den allt trängre återvändsgränden
och ställa mig där
med händerna i byxfickorna
och se upp mot muren
tills svindeln nalkas.
I springan mellan hustaken – jugend –
skymtar en flik av natthimlen.
Dimman stiger upp ur avloppsbrunnarna
och jag måste stå kvar
tills jag inte längre syns
– osynliggjord av dimman –
och tonen, tonen ger mig sitt sällsynta tillstånd.

NOT: Man kan lyssna på Tranströmers tolkning av Zdenko Fibich på CD-skivan Klangen säger att friheten finns, utgiven av Bonniers förlag 2002.

Läs:

Romanska bågars systers

Grattis, Tomas!

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter