Jag pratade med Natalia Kazmierska

KazmierskaIdag (23/4) talade jag i radio med Natalia Kazmierska om vårt kulturcenterprojekt. Hon spelade upp en snutt från min ”tid i helvetet”. Den tid då jag trodde att jag var islamist. Den lilla snutten räckte för att jag skulle må illa. Hur som helst förklarade jag att vårt kulturcentrum inte är någon ”homomoské”, det vill säga den är inte ett kulturcentrum som huvudsakligen är till för homosexuella eller som drivs av framför allt homosexuella.

Det är ett tolerant och progressivt kulturcentrum. Alla är välkomna oavsett sexuell läggning. Vi hoppas att ha upplysningsmöten om HBT, men också om andra viktiga frågor. En plats för samtal, föreläsningar, poesi och musik.

Jag nämnde också att kulturcentret kan göra viss nytta i att motverka den växande islamofobin i landet genom att visa att muslimer inte alls behöver vara intoleranta och reaktionära, utan att de tvärtom kan vara öppna och nyfikna.

Kazmierska frågade om jag var troende. Jag är skeptisk till en enkel uppdelning av människor och troende och icke-troende. Människor är komplicerade. De flesta är nog både troende och icke-troende på samma gång. Jag anser inte att man måste vara troende eller ens observant för att ha rätt att kalla sig muslim.

Man kan vara muslim och ateist eller muslim och agnostiker. Det beror på hur man definierar ”islam”. För många är ”islam” förknippat med känslor och minnen, med familj och ritualer, inte med en lista över trosartiklar som man skrivit under på.

I boken Fundamentalisternas kamp (Ordfront, 2003) skriver den vänsterradikale brittisk-pakistanske författaren Tariq Ali: ”Religiösa föreställningar har aldrig spelat någon roll i mitt liv. Från fem eller sex års ålder var jag agnostiker. Vid tolv blev jag benhård ateist och har så förblivit, i likhet med många av mina barndomsvänner. Men jag uppfostrades i den muslimska kulturen och den har berikat mitt liv. Det är fullt möjligt att ingå i en kultur utan att vara troende.”

Lyssna på mitt samtal med Kazmierska här

En opieätares bekännelser

Ett tag försökte jag passa in i en konservativ mall om hur en muslim ska vara. Jag gick så långt att jag kallade mig själv islamist. Liksom Omar Mustafa, den omtalade ordföranden för Islamiska förbundet, bjöd jag in föreläsare som torgförde antisemitiska konspirationsteorier. Jag var dock inte lika dogmatisk och strikt rent religiöst som förbundet, utan bejakade islams mångfald och hade stor sympati för sufismen, den mystiska traditionen. Jag mådde väldigt dåligt under denna period. Idag har jag brutit mig ur den tvångströjan. Jag vågar vara mig själv och lyssna på mitt eget hjärta. Både antisemitism och islamism har jag kastat i soporna. Det finns mer att läsa om min resa i den självkritiska småskriften En opieätares bekännelser. Köp den här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

2 reaktioner på ”Jag pratade med Natalia Kazmierska

  1. Pingback: Arab Nyheter » تأسيس أول مسجد في اوبسالا يستطيع اللوطيين والمثليين من الصلاة فيه !

  2. Pingback: Karl Marx var en opieätare | Nya Il Convito

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s