Sommarnattens leende

Henrik och piganIdag vill jag kort kommentera Bergmanfilmen Sommarnattens leende (1955). Den unge teologistudenten Henrik föraktar världen och tror sig ha ett ”högre kall”. Men husets piga har en erotisk dragningskraft som stör hans Lutherstudier.

Han är son till advokaten Fredrik Egerman som lever i ett platonskt förhållande med sin betydligt yngre hustru Anne. Henrik åtrår sin faders hustru och hon besvarar hans känslor. Men tills vidare måste de dölja sin relation.

Filmen heter Sommarnattens leende och det är just vad den är: ett sorgligt, vemodigt och trevande sommarnattsleende, som på slutet brister ut i ett skratt av barnslig glädje över livet – den korta stund vi har på jorden.

”Ta min eländiga dygd ifrån mig för jag orkar inte leva med den längre!” utbrister Henrik. Han försöker hänga sig. Det misslyckade självmordet är ändå inte misslyckat. Han dör, den dygdige Henrik dör, och uppstår i en ”jordisk himmel”.

Han vinner nämligen Anne, den kvinna han längtar efter. Han kastar bort den himmelska himlen för den jordiska. Han vågar bekänna för Anne: ”Jag har älskat dig hela tiden”.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s