Annika Borg om nåd och omvändelse. Fallet Mohamed Omar

Annika BorgAnnika Borg, författare och präst i Svenska kyrkan, menar i en ny artikel (27/2) på bloggen Kristen opinion att en riktigt hård variant av predestinations- läran har kommit på modet inom kyrkan. Är man förtappad så är man. Det tas för lite hänsyn till människans svaghet, begränsade förståelse och benägenhet att fela. Människor förändras, därför bör man inte vara snar att döma, tror jag att Annika vill säga. Hon använder mig som exempel på en människa som gjort fel och ändrat sig, vilket gör artikeln särskilt intressant för Nya Il Convito.

”Att tro att man själv är god är den farligaste vägen av alla att beträda”, skriver Annika. ”Och poängen med kristendomen – mycket tydlig i den lutherska förståelsen av den – är ju att vi verkligen kan få slippa den självuppfattningen. Vi vet inte vet vad som rör sig inom andra, inget om deras gudsförhållande och det ankommer inte på oss att döma andra vare sig till ett jordiskt eller efterjordiskt helvete. Gud är större än vårt hjärta och förstår allt, var det inte så?

Sedan en tid tillbaka har jag funderat på det Mohamed Omar sagt om vad han nu han ska göra med sitt liv. Han har insett vad hans extremism och antisemitism ställt till med och bett om förlåtelse.

Han säger i en intervju i UNT och på sin blogg att han nu ska läsa och skriva om antisemitism och Förintelsen och ägna sig åt att upplysa sina medmänniskor om detta. Hans ånger och bot finns det många som inte tror på. Expo till exempel. Och de behöver ju inte det.

Men jag är intresserad av hur vi som kristna möter den medmänniska som är eller har varit paria. Intresserad är en underdrift. Jag menar att det är där min tro visar sig. Vad är den värd? Betyder den något? För det finns ju en hierarki även i talet om den föraktade. Menar vi den föraktade föraktade när vi talar om främlingen och den ur gemenskapen utstötte? Nej, sällan gör vi det. Vi kvalificerar vilka de föraktade är.

Jag talar inte om politik här, jag talar om kristen nåd, tro och kristen människosyn och om att den nåden omfattar alla. Det fanns en tid då jag i ett kyrkligt sammanhang inte hade behövt påpeka det. Och det fanns en tid då jag inte hade behövt dessa krumbukter kring vad jag skriver.

Mohamed Omar var en gullegris i såväl kultureliten som inom Svenska kyrkan. En muslim man ville lyssna på och hylla. En präst skrev till och med en bok tillsammans med honom. Men sedan föll Omar ned i extremism. Och i samhällets och kyrkans ögon får man inte komma tillbaka därifrån, oavsett ånger, avbön och bot.”

Läs Annikas artikel i sin helhet här

Det finns skäl att säga något om min så kallade ”extremism”. Jag har aldrig varit någon taliban. Jag såg tvärtom talibanerna och liknande grupper som mina värsta fiender. Hur mycket det svenska kulturetablissemanget än tog avstånd från mig så var deras avståndstagande ingenting i jämförelse med det hat som jag fick utstå från de ultrakonservativa och bokstavstrogna muslimska grupper som i mig såg en kättare. Under hela den perioden då jag var ”extremist” sprutade jag ur mig artiklar som i skarpaste ordalag fördömde dessa grupper och deras rigida tolkningar av islam. Jag kallade dessa former av islam för ”steningsislamism”, ”obskurantism” och ”fanatism”. Det som attraherade mig i den islamiska traditionen var mystiken. Jag kallade mig visserligen ”islamist” men jag menade något helt annat med denna term än de flesta som använder den i våra medier. Det var ett misstag att kalla sig så. Jag skrämde många människor. Idag tror jag inte på någon slags islamism, vare sig ”hård” eller ”mjuk”. Jag är sekularist. I mina ögon var det inte min religiösa extremism, som egentligen inte var så extrem, som var mitt största misstag, utan det var att anlita Förintelseförnekare som talare vid möten i Uppsala och att själv uttrycka tvivel på om gaskammare användes för massavlivning av människor i Nazityskland.

Om min uppgörelse med gamla förvillelser kan man läsa i den självbiografiska småskriften En opieätares bekännelser. Köp den här

Läs:

Jag ber om ursäkt för att ha torgfört antisemitiska idéer (17/7 2012)

Annika Borg, Helle Klein och den antisemitiske syndaren (22/7 2012)

Jag har visserligen varit dålig, men bättre än mitt rykte (28/1 2013)

”Att ifrågasätta Förintelsen är lika dumt som att påstå att jorden är platt” (12/2 2013)

Annonser

4 reaktioner på ”Annika Borg om nåd och omvändelse. Fallet Mohamed Omar

  1. Annika Borg

    Det är viktigt att påpeka: jag skriver detta i en inomkyrklig debatt där samtalsklimatet frusit till is. Det är en teologisk text om en kristen tanke som omöjliggör att vi avhumaniserar NÅGON ENDA människa. Det har den kristna kyrkan dock gjort, inte minst i Tredje riket. Använd mig, men missbruka inte min text. Jag har tillit. Hälsn, Annika

  2. DZ

    Jag har läst mycket i mina dar, men begriper fortfarande inte vad det är för någon sorts ”antisemitism” MO har framfört tidigare, men nu vill ta avstånd ifrån. Tacksam för en konkret och tydlig förklaring på detta!

    Däremot förstår jag mycket väl vad som i denna kontext menas med den andra anklagelsepunkten, nämligen ”extremism”. Det rör MOs förut tydliga ställningstagande för den palestinska, folkrättsligt helt legitima, kampen mot ockupanterna av hemlandet och samtidigt mot den av ockupationsmakten upprättade apartheidstaten Israel på delar av ockuperat område! Att MO nu inte är lika rak och tydlig på denna punkt är givetvis mindre ”extremistiskt”, men inte speciellt hedervärt.

  3. Jan E.

    När jag nu och da laser denna nya blogg av Muhammed Omar och jamfor den med den gamla, som jag laste ofta och som jag larde mej mycket utav, sa blir jag pamind av en debatt, strax efter den illegala Anglo-American-Israeli invasionen av Iraq i 2003, mellan George Galloway och Christopher Hitchens. Som vi alla vet sa andrade sej Hitchens innan han dog, nar det gallde hans syn pa bade USA’s utrikespolitik och den illegala occupationen av Palestina. Han allierade sej alltsa med lognare och mordare.

    Efter att ha lyssnat till Hitchens ramblings i forsvar av USA’s warcrimes mot Iraq sager Galloway; ”Tonight you are witnessing something unique in natural history, the first ever metamorphosis from a butterfly back into a slug.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s