Spiritism och socialism

Allan KardecI boken Den gåtfulla vägen (1963) antyder Jan Fridegård, som var övertygad spiritist, en koppling mellan spiritism och socialism. I samband med att Fridegård försvarar reinkarnations- tanken nämner han den franske spiritisten Allan Kardec (1804-1869), som talade om fullständig demokratisk rättvisa på ”andra sidan”.

”Hur hans tankar nådde in bland det då arma och illa behandlade franska folkdjupet bevisas av att en stor skara arbetare i sina arbetskläder kom till hans jordfästning, och deras ledare tackade den bortgångne för det hopp, för att inte säga den visshet han givit dem.” (s. 18)

Fridegård instämmer med Kardec i att utjämningen kommer, det vill säga sociala orättvisor i detta liv kommer att rättas till genom den ständiga återfödelsen:

”En orubblig lag”, skriver Fridegård, ”placerar oss precis där vi hör hemma på grund av andliga och moraliska egenskaper och den mognad vi nått här. Under ett eller flera liv. Detta har ingenting med brinnande ugnar och eviga straff att göra. Det finns inga straff – endast följder av våra tankar och handlingar. En högt utvecklad ande inkarnerad här av någon anledning kommer givetvis till den plats, där han på grund av sin mognad hör hemma och detsamma gäller den lågt stående anden.” (s. 22)

Fridegård återger ett samtal med en skeptisk vän, Harald Beijer, som menade att när hans dagar var slut vill han vila. Han var alldeles för trött för att ens tänka på fortlevnad. Beijer ansåg också att spiritismen var en religion för dem som har det ekonomiskt ordnat i detta liv. Som har namn och fina hus.

”Jag påminde honom”, skriver Fridegård, ”om de franska arbetarna, som i sina arbetskläder gick till sin andliga hövdings, Allan Kardecs grav, och hyllade honom för den tröst och det mod han givit dem genom läran om slutlig rättvisa, om en färdig demokrati bortom gravarna. Bara utan denna kropp, som råkar ut för så mycket elände – ofta självförvållat.” (s. 51)

Den franske esoterikern Réne Guénon (1886-1951), som var antidemokrat och antisocialist, skrev en kritik av spiritismen, L’erreur spirite (1923). En av hans angreppspunkter är att spiritismen och socialismen hör ihop. Jag har läst boken i engelsk översättning av Alvin Moore, Jr. och Rama P. Coomaraswamy, The Spiritist Fallacy, utgiven 2001. Han skriver där om kardecismen, som uppstått i 1848 års ”socialistiska miljö”:

Andehand materialiseras”… Kardecism, which has always retained the traits of the socialist milieux of 1848 in which it arose.” (s. 119)

Guénon nämner också de ”demokratiska tendenser” som finns i spiritismen och som gör den suspekt. Spiritismen, menar han, är rentav en produkt av den ”demokratiska mentaliteten”.

”Besides, democratic tendencies are generelly inherent in spiritism and even in a more or less accentuated way in all ‘neo-spiritism’. This is so because spiritism, faithfully reflecting the moern mind in this as in so many other things, is and can only be a product of the democratic mentality. As has been said, the ‘religion of democracy is the heresy in which democracy can only end as religion'”. (s. 119-120)

”Thus for a long time the majority of French spiritists remained attached to socialist notions strongly colored by internationalism.” (s. 120)

”Finally, we know that a great deal of spiritism exists in communist circles.” (s. 120)

I en fotnot (not 4, s. 120-121) återger Guénon en anekdot som går ut på att bolsjevikernas ledare Lenin skulle ha varit spiritist!

”In a conversation with a Parisian school mistress (who had at one time been in trouble with the law, Lenin himself declared that he was a spiritist; it is difficult to know whether this profession of faith was really sincere, or if this was not simply an act of politeness toward a fervent spiritist. In any case, spiritism was for long time rampant in Russia in all classes of society.”

När man läser Guénon, vars lära med visst fog har kallats för ”andlig fascism”, kan jag inte låta bli att tänka på vad Fridegård skrev om de ”utvalda” som tänkt sig bilda ett ”högerparti” i himlen. Det hindrar dock inte att en progressivt sinnad demokrat också kan finna en del av värde i hans böcker.

Fridegårds dotter bor i Uppsala och vi har haft en del kontakt. I min självbiografiska och självkritiska småskrift, En opieätares bekännelser (augusti 2012), skriver jag:

”Jan Fridegårds dotter, Aase Fridegård, bor i Salabacke i Uppsala. En gång berättade hon en historia om sin far för mig. Han hade legat sömnlös och orolig på natten. Så gick han ut, plockade en ros och lade den på sin mors grav. När han först lärde känna spiritismen var han skeptisk. Men han gick med på att närvara vid en seans. Så sade mediet: ‘Det är jag, din mor’. Jan var fortfarande misstrogen. Då sade mediet: ‘Minns du när du lade en ros på min grav?’ Fridegård blev skakad. Efter denna upplevelse blev han övertygad om spiritismens sanning. Är spiritismen ett opium?” (s. 33)

Ja, den är ett opium, det vill säga, den är behaglig och mildrar dödsskräcken. Men är den en opiedröm, en inbillning? Det vet jag inte med säkerhet. Kanske är den det delvis, till och med till stor del. Jag har själv haft besynnerliga erfarenheter. Låt mig säga så här: jag är djupt skeptisk, men jag vill inte förneka. Jag är alltså långt ifrån lika övertygad som Jan Fridegård. Men jag är, och har länge varit, fascinerad av spiritismen, och kommer att fortsätta att studera den.

Köp En opieätares bekännelser här

Läs:

Jan Fridegårds gåtfulla väg

Tidningen Proletären recenserar En opieätares bekännelser

Aase Fridegård berättar om sin pappa

Anteckning rörande höger- och vänsteresoterism

Annonser

4 reaktioner på ”Spiritism och socialism

  1. S.O.P.

    Intressant detta med Fridegård och spiritismen. Jag minns att den store essäisten, poeten, heimdaliten m.m. Per Erik Wahlund skriver om detta och en del annat i en essä som ingår i boken Landkänning (1981). Jag har inte boken tillgänglig just nu (jag skulle tro att den ligger i mitt föräldrahem på Gotland), men såsom jag minns det var detta en av de saker — tillsammans med otillräckligt positiva recensioner — som problematiserade Fridegårds vänskapsförhållande till den nyktre Wahlund. Bl.a. skall Wahlund oförsiktigt påpekat för Fridegård att denne under det att han frammanat Viktor Rydbergs ande, att Rydbergs ande citerar sin Nyårskantat fel.

  2. Pingback: Spiritism och darwinism | Nya Il Convito

  3. Pingback: Michail Bakunin om spiritismen | Nya Il Convito

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s