”Att ifrågasätta Förintelsen är lika dumt som att påstå att jorden är platt”

Raul Hillberg”Att ifrågasätta Förintelsen är lika dumt som att påstå att jorden är platt”, sade jag när jag intervjuades av Uppsalatidningen den 20 september 2012. Jag skulle vilja lägga till en mening. ”Med den skillnaden att den senare dumheten är harmlös”. Att ifrågasätta Förintelsen är inte bara dumt och stolligt. Det är omoraliskt.

Under en kort period av mitt liv hade jag visst samröre med s. k. ”revisionister”, det vill säga personer som på olika sätt ifrågasätter historieskrivningen om Förintelsen. Jag lät två av dem tala på möten i Uppsala, som en del av mitt pågående ”yttrandefrihetsprojekt”. Jag anlitade en hel rad s. k. ”foliehattar” som föredragshållare, bl. a. 911-truthers, folk som hade kontakt med ufo:n och kreationister. Förintelserevisionismen var bara ett av flera inslag i denna makabra ”freakshow” som jag iscensatte.

Jag ansåg inte att jag var antisemit och jag betonade alltid att ingen människa fick diskrimineras eller förföljas på grund av hennes etniska tillhörighet. Jag ansåg inte heller att jag förnekade Förintelsen. Jag accepterade att judarna i Nazityskland, bara för att de var judar, diskriminerades, förföljdes och koncentrerades i slavläger. Jag förfasades och tog avstånd från detta. Jag accepterade att judar sköts till döds i massor. Jag uttryckte dock tvivel på gaskamrarnas existens. Detta är dock inte bara att ifrågasätta, som jag trodde (eller trodde att jag trodde) då det begav sig, det är att förneka. Gaskamrarna spelar nämligen en central roll i den nazistiska människoutrotningen.

När jag intervjuades i Upsala Nya Tidning den 15 september 2012 fick jag frågan om vad jag ska göra nu. Jag svarade: ”Säkert är att jag ska skriva, bedriva upplysning och ordna möten om exempelvis antisemitismen. Och jag ska seriöst sätta mig in i Förintelsen.”

Jag har börjat att läsa seriös litteratur om Förintelsen. Hittills är det en skakande upplevelse. Jag hade säkert fått lära mig om det här i skolan. Men jag minns mycket lite. Nu har jag läst en del av forskaren Raul Hillbergs bok Hur Europas judar förintades, utgiven på svenska 1961.

Nedan återger jag det första stycket ur Hillbergs förord, som ett led i mitt anspråkslösa upplysningsarbete om Förintelsen.

”När Adolf Hitler kom till makten 1933, tog en modern byråkrati för första gången itu med uppgiften att förinta ett helt folk. Detta förintelsemaskineri var inte en ensam organisation utan ett helt nät av ämbetsverk inom partiet, statsförvaltningen, armén och industrin. Angreppet mot judarna var inte planerat på förhand, det utvecklades steg för steg. Trots denna decentralisation kunde få operationer ha varit effektivare än detta häpnadsväckande dåd mitt under brinnande världskrig.” (s. 8)

När Göran Rosenberg skrev en artikel i Dagens Nyheter den 10 juli 2009, i vilken han bl. a. kritiserade mig för att jag bjudit en revisionist till Uppsala som föredragshållare, kände jag mig orättvist behandlad. Föredragshållaren förnekade ju inte Förintelsen, tänkte jag. Han ifrågasatte vissa delar historien om Förintelsen, till exempel gaskamrarna. Men Rosenberg hade rätt: att ifrågasätta gaskamrarnas existens är att förneka Förintelsen.

Förintelserevisionismen är inte bara en annan stollig och bisarr grej vid sidan av kreationism, 911 är ett insiderjobb, frimurarkonspirationer, klimatförnekelse och så vidare. Det är allvar och bör tas på allvar.

Om mina uppgörelser med gamla förvillelser kan man läsa i den självbiografiska och självkritiska småskriften En opieätares bekännelser. Köp den här

Läs:

Jag har visserligen varit dålig, men bättre än mitt rykte. Samtal på biblioteket i Nynäshamn

Nynäshamns-Posten: ”Mohamed Omar gick från islamist till kritisk muslim”

Annonser

9 reaktioner på ””Att ifrågasätta Förintelsen är lika dumt som att påstå att jorden är platt”

  1. Björn

    ”Men Rosenberg hade rätt: att ifrågasätta gaskamrarnas existens är att förneka Förintelsen.”

    Nu ifrågasätter jag inte ”the Shoah” på något sätt, men måste det vara så absolut? Folk kan väl mycket väl ifrågasätta detaljer eller delar av historien utan att för den sakens skull vara renodlade förnekare? Vem är du att avgöra det, Omar? Yttrandefrihetens principer kvarstår väl likväl, oavsett var du eller någon annan drar gränsen för revisionism?

    Något som brukar påpekas när man pratar om Förintelsen är med vilken systematik som icke önskvärda grupper decimerades. Det brukar vara detta, i kombination med det höga antalet offer, som ”förärat” det med sin unika position i historien.

    Jag skulle dock vilja hävda att denna systematik först och främst var en naturlig konsekvens av att Tyskland på den tiden var ett av världens mest industrialiserade länder, snarare än att det berodde på någon form av unik ondska (vilket ofta verkar vara det som implicit menas). De hade resurserna och medlen till att utrota folk på rullande band, och därför gjorde de det. Det skrämmande med Tredje Rikets brott är enligt mig att de genomfördes av just vanliga människor – inte av monster.

    Systematik eller ej: enkla machetes har visat sig fungera lika ”bra” som verktyg för att bedriva folkmord som arkebuseringspatruller och gaskammare. Ondskan förblir densamma.

  2. Det har skrivits ändlöst med trams om detta. Det fanns gaskamrar, många dödades där men långt från majoriteten av dem som dog. Inte minst för att de kom igång ganska sent. De flesta dog såvitt mig bekant av bristsjukdomar pga undernäring, många sköts, och en del dog som sagt i gaskamrar. Detta borde inte vara kontroversiellt men har på något sätt blivit det. Det borde framstå som ungefär lika vedervärdigt att packa ihop folk bakom taggtråd och inte ge dom mat.

  3. Har laest en bok fraan en pojke som vaexte upp i ett laeger, en pojke som aldrig saag gaskamrar. han vet ej om de fanns eller ej, men foer honom saknade det betydelse. Hans mening var i princip att det utdragna lidandet och svaelten som han upplevde i laegren var mycket mycket vaerre aen naagra minuters lidande i en gaskammare.

  4. Jag kan också tycka att det är stolligt att ifrågasätta någonting som förintelsen. Judar var ett problem för nazister som de hatade innerligt, sen hur de dödades har för mig mindre betydelse. Om de dog av gas eller om de kicklades ihjäl med gåsfjädrar har rent moraliskt ingen större betydelse då syftet med båda sätten är att åstadkomma död åt en hatad grupp. Men minst lika stolligt anser jag förbudet att ifrågasätta är.

    Det är kontraproduktivt och gör ifrågasättarna bara mer övertygade om att den ”cover up” som de anser pågått är precis så sann som de tror att den är.

  5. Pingback: Fidel och Förintelsen | Nya Il Convito

  6. Pingback: Förintelsens minnesdag | Nya Il Convito

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s