Jag har visserligen varit dålig, men bättre än mitt rykte. Samtal på biblioteket i Nynäshamn

Nynäshamn, Omar talarIgår (27/1 2013) talade jag på biblioteket i Nynäshamn. Ämnet var min omprövning efter den turbulenta tiden från och med vintern 2009 då jag kallade mig ”islamist”. Det ordet förknippas vanligtvis med barbariska straff, terror och kulturfientlighet. Jag var dock aldrig någon bokstavstrogen fundamentalist och jag tog starkt avstånd från grupper som talibanerna och Al-Qaida. Jag hade, och har, stor respekt för andra religiösa traditioner. Jag var, och är, fascinerad av den gränsöverskridande mystiken. Jag försvarade alltid och kompromisslöst religions- och yttrandefriheten. Jag var visserligen dålig, men alltså bättre än mitt rykte.

När jag publicerade den självbiografiska och självkritiska småskriften En opieätares bekännelser (augusti 2012) skrev Tidningen Dagen att jag före ”islamismen” varit känd som ”dialoginriktad”. Man antydde att jag under den ”islamistiska” perioden var ointresserad av dialog. Det är ett missförstånd. Efter vintern 2009, då jag visserligen begick många misstag som jag ångrar och som jag har bett om ursäkt för, befann jag mig i ständig dialog med kristna, judar, hinduer, ateister och nyandliga. Jag hade en judisk vän som nära samarbetspartner. Jag intervjuade en ultraortodox jude om dennes syn på Israel. Jag samtalade med både katoliker och protestanter. Och så vidare.

Mitt problem var nog snarare att jag var för dialoginriktad. Jag bjöd in föreläsare till mina möten som talade om att de hade kontakt med UFO:n. Jag intervjuade en distingerad katolsk professor i medeltida latin som var öppen för att kriminalisera homosexuella handlingar. Jag var nära att få pastor Åke Green till Uppsala. Bland mina föreläsare och intervjuoffer hittade man en ultraortodox jude, en katolik som ansåg att påven var en kättare, en kristen kreationist, en hinduisk kreationist, en muslimsk kreationist, en klimatskeptiker, en kvinna som upptäckt gudinnan inom sig och som varnade för att vacciner innehöll gift, en Förintelserevisionist, en 11 september ”truther” som menade att terrorattacken mot de två tornen var ett insiderjobb, en som hade upptäckt att frimurarna styrde världen, en som hade talat med änglar, en som förordade alternativ medicin enligt häxornas medeltida recept, en jude som lämnat judendomen och blivit kristen, en kristen som blivit muslim, en mormon som blivit nyandlig UFO-troende och en muslim som blivit hedning. Och några till som jag inte kommer på just nu. Den enda som fattades för att göra verket fullkomligt var en representant från jorden-är-plattrörelsen. Min ambition var att bryta tabun. Jag ville undersöka och diskutera allt det som man enligt konventionell anständighet inte får undersöka och diskutera.

Nynäshamn, affischenRedan några veckor efter att jag kom ut med buller och bång och utropade min personliga variant av ”islamism” började jag tvivla. Vad sysslar jag på med? Men jag tänkte att jag får hålla ut ett tag till. Man kan inte komma ut som islamist ena veckan och krypa till korset nästa. Jag var också för stolt att erkänna mitt misstag. I början föreställde jag mig ordet ”islamist” som något kaxigt, som en muslimsk motsvarighet till négritude, ja ungefär som de svarta rapparna som stolt kallar sig ”niggers”. Men det fick en helt annan effekt. Enligt kulturchefen Lisa Irenius på Upsala Nya Tidning blev man rädd för mig.

Efter samtalet var det en dam bland åhörarna som kom fram till mig och sade: ”Du gjorde en Lars Vilks”. Hm … det skulle man nog kunna säga. Det finns vissa likheter mellan mitt projekt och Lars Vilks. Damen fortsatte med att säga att Vilks är i sjuttioårsåldern och har ännu inte blivit klok. Det var en tröstande tanke. Det finns alltså åtminstone en annan kulturpersonlighet i Sverige som är minst lika bråkig som jag och som dessutom, trots att han är mycket äldre, ännu inte besinnat sig. En annan tröst är att jag inte är den ende poeten i svensk litteraturhistoria som drabbats av tillfällig galenskap eller som vandrat vilse i excentriska intressen.

Ja, kanske var cirkusen efter 2009 någon slags provokativ installation à la Vilks. Den bestod till viss del av gyckelspel, det vill säga jag kände att jag i många fall hade en ironisk distans till personerna som jag intervjuade och anlitade som föreläsare. Den bestod kanske också av en släng av verklig galenskap, sådan som man som skapande nog människa måste ha. Den bestod också av ett ärligt sökande. Någonstans inom mig tänkte jag att jag inte bara lättvindigt kunde avfärda teorier, läror och åsikter som jag inte studerat. Det fanns också en pojkaktig känsla av att göra hyss och uppröra det ”vuxna” och anständiga samhället.

Nynäshamn, publiken 2Mötet på biblioteket öppnades av journalisten Ulla Tengling, ordförande för Tankesmedjan Nynäshamn som arrangerade det hela. Moderator var Hannu Komulainen. Jag inledde med att berätta historien om hur jag kom in på skaldebanan. Min första diktsamling, Orientalisk sejd (1995), gav jag ut för att imponera på en äldre kvinna som jag var olyckligt förälskad i. Men det hjälpte inte. Jag fick nobben ändå. Det väckte en del munterhet när jag skildrade hur jag låg i gräset utanför hennes fönster och ylade mot månen. Så läste jag en dikt ur den bok som räknas som min verkliga debut, nämligen Tregångare (2005).

Jag fick många frågor om hur jag tänkte och varför jag betedde mig så konstigt efter 2009, men jag kunde inte ge några helt tillfredsställande svar. Allt jag kan göra är att försöka förklara. Även för mig själv. Människan är som bekant inte en helt rationell varelse. Dessutom är inte allt som medierna skrev om mig under perioden sant. Många falska rykten kom i svang.  Ibland känns det som om jag ber ursäkt för andras bild av mig mer än för mina egna ord och gärningar.

Den där tumultartade perioden har jag också tänkt på som det sista rycket på min tonårskris som varade alldeles för länge, men som jag nu för alltid lagt bakom mig. Många människor blev besvikna och sårade av mitt barnsliga och själviska beteende, men också av vissa journalisters och bloggares överdrifter och skadeglada ryktesspridning.

På den övre bilden ser ni mig med moderatorn Hannu Kumalainen och ordföranden Ulla Tengling framför tidskriftshyllan på biblioteket i Nynäshamn. Jag är väldigt tacksam att jag fick komma och ge min syn på denna i många stycken olyckliga historia. När vi var klara fick jag ett diplom med texten: ”Tack, Mohamed Omar, för att Du idag söndagen den 27 januari 2013, med start kl. 15.30, i bibliotekets lokaler inrymda i Folkets hus i Nynäshamn, med intresse, engagemang, poesi, fantasi och kunskap medverkat till att stärka och fördjupa det ärliga, öppna och kritiska samtal som är en omistlig del i varje demokratiskt och hederligt samhälle”.

Jag har tidigare talat om samma saker på Röda stjärnan, en socialistisk bokhandel i Uppsala, och snart ska jag tala på den konservativa studentföreningen Heimdal. Därefter ska jag läsa nya dikter i Missionskyrkan. Håll utkik i min kalender! Om min uppgörelse med islamismen kan man läsa i den självbiografiska och självkritiska småskriften En opieätares bekännelser. Köp den här

Annonser

8 reaktioner på ”Jag har visserligen varit dålig, men bättre än mitt rykte. Samtal på biblioteket i Nynäshamn

  1. Ulla Tengling

    TAck Mohamed för att du var här – och för allt du gav oss/ tack för din spontanitet, din poesi och inte minst för din samhällsanalys, hoppas att hemresan gick bra för er båda! hälsn Ulla ( dvs ordföranden för Tankesmedjan och den person som du kallar för damen som kom fram till dig efteråt…)

  2. Pingback: Annika Borg om nåd och omvändelse. Fallet Mohamed Omar | Nya Il Convito

  3. Pingback: Min omprövning. Jag talade på den konservativa studentföreningen Heimdal | Nya Il Convito

  4. Pingback: Snart debuterar jag som poet | Nya Il Convito

  5. Pingback: Ny diktsamling släpps den 18 september! | Nya Il Convito

  6. Pingback: Den nya diktsamlingen är klar! | Nya Il Convito

  7. Pingback: Boksläpp den 18 september! | Nya Il Convito

  8. Pingback: Boksläppet undanstökat | Nya Il Convito

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s