Nynäshamns-Posten: ”Mohamed Omar gick från islamist till kritisk muslim”

Nynäshamns-PostenFörst var jag kritisk, sedan blev jag mindre kritisk och nu är jag mer kritisk än jag var från början. Så kanske man kan sammanfatta min resa. Idag är jag betydligt mer sekulär än jag var före 2009 då jag utropade mig till ”islamist”. Jag har alltså inte bara återgått till min tidigare position. Mina erfarenheter under denna märkliga period har, tror jag åtminstone, ”flyttat upp” mitt tänkande ett snäpp. Söndagen den 27 denna månad besökte jag biblioteket i Nynäshamn för att försöka förklara hur jag ser på saker och ting idag, särskilt religion och politik, och hur mitt seende förändrats. En journalist från Nynäshamns-Posten var där och lyssnade. Idag (29/1) publicerade tidningen en rapport från mitt framträdande.

”Mohamed Omar gick från islamist till kritisk muslim”

Poeten och före detta islamisten Mohamed Omar bjöds in till samtal av Tankesmedjan Nynäshamn i söndags. I biblioteket i Folkets hus berättade han om hur han i dag ser på islam.

Mohamed Omar är en poet och skribent som väckte starka reaktioner 2009 när han genom en artikel i Aftonbladet [Expressen] kom ut som islamist. Men förra året gav han ut boken En opieätares bekännelser där han tar avstånd från alla sina tidigare åsikter och ber om ursäkt för de antisemitiska utspel han har gjort.

Fortsätt läsa ”Nynäshamns-Posten: ”Mohamed Omar gick från islamist till kritisk muslim””

Annonser

Jag har visserligen varit dålig, men bättre än mitt rykte. Samtal på biblioteket i Nynäshamn

Nynäshamn, Omar talarIgår (27/1 2013) talade jag på biblioteket i Nynäshamn. Ämnet var min omprövning efter den turbulenta tiden från och med vintern 2009 då jag kallade mig ”islamist”. Det ordet förknippas vanligtvis med barbariska straff, terror och kulturfientlighet. Jag var dock aldrig någon bokstavstrogen fundamentalist och jag tog starkt avstånd från grupper som talibanerna och Al-Qaida. Jag hade, och har, stor respekt för andra religiösa traditioner. Jag var, och är, fascinerad av den gränsöverskridande mystiken. Jag försvarade alltid och kompromisslöst religions- och yttrandefriheten. Jag var visserligen dålig, men alltså bättre än mitt rykte.

När jag publicerade den självbiografiska och självkritiska småskriften En opieätares bekännelser (augusti 2012) skrev Tidningen Dagen att jag före ”islamismen” varit känd som ”dialoginriktad”. Man antydde att jag under den ”islamistiska” perioden var ointresserad av dialog. Det är ett missförstånd. Efter vintern 2009, då jag visserligen begick många misstag som jag ångrar och som jag har bett om ursäkt för, befann jag mig i ständig dialog med kristna, judar, hinduer, ateister och nyandliga. Jag hade en judisk vän som nära samarbetspartner. Jag intervjuade en ultraortodox jude om dennes syn på Israel. Jag samtalade med både katoliker och protestanter. Och så vidare.

Mitt problem var nog snarare att jag var för dialoginriktad. Jag bjöd in föreläsare till mina möten som talade om att de hade kontakt med UFO:n. Jag intervjuade en distingerad katolsk professor i medeltida latin som var öppen för att kriminalisera homosexuella handlingar. Jag var nära att få pastor Åke Green till Uppsala. Bland mina föreläsare och intervjuoffer hittade man en ultraortodox jude, en katolik som ansåg att påven var en kättare, en kristen kreationist, en hinduisk kreationist, en muslimsk kreationist, en klimatskeptiker, en kvinna som upptäckt gudinnan inom sig och som varnade för att vacciner innehöll gift, en Förintelserevisionist, en 11 september ”truther” som menade att terrorattacken mot de två tornen var ett insiderjobb, en som hade upptäckt att frimurarna styrde världen, en som hade talat med änglar, en som förordade alternativ medicin enligt häxornas medeltida recept, en jude som lämnat judendomen och blivit kristen, en kristen som blivit muslim, en mormon som blivit nyandlig UFO-troende och en muslim som blivit hedning. Och några till som jag inte kommer på just nu. Den enda som fattades för att göra verket fullkomligt var en representant från jorden-är-plattrörelsen. Min ambition var att bryta tabun. Jag ville undersöka och diskutera allt det som man enligt konventionell anständighet inte får undersöka och diskutera.

Fortsätt läsa ”Jag har visserligen varit dålig, men bättre än mitt rykte. Samtal på biblioteket i Nynäshamn”

Marsianer, muhammedaner, moskéer

Moskén i WokingHar marsianer, muhammedaner och moskéer någonting gemensamt förutom att alla tre orden börjar på m? Ja, en liten stad utanför London vid namn Woking. I en av de tidigaste science fictionromanerna, Världarnas krig (1898) av H G Wells, invaderar marsianerna jorden. Han anses vara en av sf-genrens grundlagsfäder och är dessutom, eller snarare därför, en av de stora inspirationskällorna inom steampunken, en retrofuturistisk subkultur vars estetik brukar definieras som ”våra föreställningar om hur den viktorianska epokens människor föreställde sig framtiden”. Den första marsianska farkosten landar på Horsell-allmänningen i Woking. Wells bodde i staden under en period. Tidigt i handlingen skildrar Wells hur marsianerna med sina steampunkiga ”värmestrålar” förstör något som kallas Oriental Institute och en intilliggande moské. Ja, det fanns faktiskt en moské i Woking redan 1898!

”Vid sextiden på kvällen, när jag satt och drack te med min hustru i lusthuset och talade stora ord om den förestående striden, hördes en dov detonation från allmänningen och omedelbart därefter ett häftigt skjutande. Sedan skakades marken där vi satt av en våldsam skräll. Jag rusade ut på gräsmattan och fick se trädtopparna på Oriental College fatta eld och tornet på den lilla kyrkan därintill falla samman i en ruinhög. Moskéns spira hade försvunnit och taket på collegebyggnaden såg ut som om det beskjutits med en hundratons kanon. En av våra skorstenar exploderade som om den träffats av ett skott, och bitar av den rullade nerför takpannorna och bildade en hög av röda spillror på blomsterrabatten nedanför fönstret till mitt arbetsrum.” (Världarnas kring, s. 39, svensk översättning Gertrud Hallvig, 1966)

Den så kallade Shah Jahan-moskén, som ligger på 149 Oriental Road, hade uppförts av orientalisten Gottlieb Wilhelm Leitner. Denne föddes i en judisk familj i Budapest 1840. Han uppvisade en ovanlig språkbegåvning redan som barn. Vid åtta års ålder reste han till Konstantinopel och lärde sig arabiska och turkiska, och vid tio talade han turkiska, arabiska och flera europeiska språk. När han var femton utnämndes han till översättare av det brittiska kommissariatet på Krimhalvön, med överstes rang. När Krimkriget upphörde ville Leitner bli präst och reste därför till London för att studera vid King’s College. När han var nitton blev han lärare i arabiska, turkiska och samtida grekiska, vid tjugotre professor i arabiska och islamisk lag vid King’s College. Han sägs ha behärskat femtio språk, av vilka flera flytande. År 1864 blev han rektor för seminariet i Lahore i nuvarande Pakistan, det som senare blev Punjabuniversitetet. Han grundade många skolor, litterära sällskap, bibliotek och akademiska tidskrifter.

Fortsätt läsa ”Marsianer, muhammedaner, moskéer”

”Därför lämnade jag islamismen”. Jag talar på biblioteket i Nynäshamn

När man hör ordet ”islamism” leder tankarna till arga talibaner. Den islamism som jag trodde mig omfatta från och med årsskiftet 2008-2009 hade dock ingenting med talibaner eller Al-Qaida eller liknande grupper att göra. Sådana barbarer betraktade jag som fiender. Jag kallade dem ”steningsislamister”, ”obskurantister” och ”fanatiker”. Jag föreställde mig en demokratisk, kultiverad islamism med sufismen, islams mystik, i centrum. Jag var inte heller ”islamist” i tre år, trots att det dröjde till hösten 2012 innan jag tillkännagav min nya riktning. Redan efter några veckor började jag tvivla på om ”islamism” verkligen var en så god idé. Ordet i sig var också problematiskt. Det försvårade kommunikationen. Men det tog tid att erkänna mitt misstag. Jag var för stolt. I stället försökte jag omtolka min egen islamism ända tills det bara blev onödigt och löjligt att kalla sig islamist eftersom innehållet var borta. Idag vågar jag säga att jag förkastar alla former av islamism, oavsett om den är ”hård” eller ”mild”. Jag tror på sekularismen. Jag är dock fortfarande muslim. Söndagen den 27 januari kommer jag att tala om min resa på biblioteket i Nynäshamn. Arrangör: Tankesmedjan Nynäshamn. Läs mer om evenemanget här. Om min uppgörelse med islamismen – och en del annat – kan man läsa i den självbiografiska småskriften En opieätares bekännelser. Köp den här

Ny recension av ”Den syriska tragedin”

Simon O. Pettersson, fil. kand i tyska och fri skribent, recenserar Den syriska tragedin för Tidningen Kulturen. Här är några klipp ur Petterssons recension:

”Mohamed Omar har efter sin tid som ‘islamist’ gjort en ärlig och rakryggad avbön från dessa åsikter, och är nu istället övertygad anti-islamist, och särskilt kritisk mot den hårdföra islamism som kallas wahhabism (efter grundaren Muhammed ibn Abd al-wahhab som levde i Saudiarabien på 1700-talet). Ett sådant patos genomsyrar denna bok. Omar menar att det syriska upproret domineras av wahhabitiska fundamentalister, och att den terror de åsamkat den syriska befolkningen fullkomligt förtigits i västerländsk media. En bakgrund till fundamentalismen uppkomst i Syrien tecknas, där det muslimska brödraskapet i Syriens grundade 1944 är en av huvudpunkterna.

Mediekritiken riktar sig också mot beroendet av Al-Jazeera, vars uppgifter alltför ofta okritiskt kolporterats av västerländsk media utan någon tanke på att TV-kanalen i hög grad tjänar regimen i Qatar, där den har sitt säte, och dess intressen. För att visa vad wahhabismen är ges en kort introduktion till olika inriktningar inom islam. En bärande tanke är att det inte finns någon äkta eller ren islam, utan att t.ex. alawiternas islamtolkning har samma rätt att kallas islam som wahhabiternas. Utförligt diskuteras också wahhabismens inflytande i Sverige och framförallt i de svenska moskéerna, vilka inte sällan blivit till propagandamegafoner för denna inriktning av islam.”

”I huvudsak måste man tycka det är en välbehövlig, intressant och välskriven nyansering av den gängse mediebilden. På några punkter divergerar emellertid recensentens och författarens åsikter tydligt. Omar vill gärna, kanske litet påverkad av marxistisk historieanalys, se rationella intressen, såsom USA-imperialismen, ett av Omar frekvent använt begrepp, bakom de politiska processerna. Människans rationalitet bör aldrig överdrivas, och det är i allmänhet mycket svårt att bedöma varför människor gör som de gör under det att de gör det. Först i skymningen flyger Minervas uggla.

Men som sagt: en viktig och intressant bok, som man hoppas kommer att läsas av en och annan journalist och opinionsbildare, och som också visar att Mohamed Omar är tillbaka på allvar efter att ha undanröjt sina irrbloss. Det behövs – det är på många sätt en unik röst i den svenska offentligheten.”

Läs recensionen i sin helhet här

Köp Den syriska tragedin här

”Den okända islamismen”. Jag talade på Örebro universitet (2011)

IMG_2078Den 29 mars 2011 föreläste jag på Örebro universitet. Rubriken var ”Den okända islamismen”. Arrangör var Utrikespolitiska föreningen.

Jag förklarade att islamismen är en heterogen rörelse och att min uppfattning av islamismen, som jag omfamnade då (inte nu), var helt annorlunda än den islamism som förknippas med talibanerna eller Al-Qaida, grupper som jag alltid har kritiserat och tagit starkt avstånd ifrån.

Jag sade vidare att jag föreställde mig en demokratisk islamism med stor tolerans för olika tolkningar av islam och för andra religioner. För mig var, och är, sufismen eller den islamiska mystiken den mest attraktiva delen av den islamiska traditionen. Den vidriga självmordsattacken i Stockholm julen 2010 berördes också. Jag återgav innehållet i en artikel som jag publicerat på nätet strax efter händelsen, i vilken jag i otvetydiga ordalag fördömde terrordådet.

Det året gick Örebro universitets demokratipris till Utrikespolitiska föreningen. På bilden syns jag och Arvid Vikman, föreningens ordförande, som studerar statsvetenskap vid universitet. Utrikespolitiska föreningen är väl värd sitt demokratipris. Före mig har de bjudit in flera andra kontroversiella personligheter och har på så sätt bidragit till att främja yttrandefriheten och det civiliserade samtalet i Sverige.

Vikman visade sig vara en intelligent, trevlig och artig ung man. Av Utrikespolitiska föreningen och övriga studenter vid universitetet bemöttes jag med respekt och nyfikenhet. Jag hade en stimulerande dialog med studenterna under frågestunden som varade i omkring en timme.

Sedan 2012 tar jag avstånd från alla former av islamism, både de ”hårda” och de ”milda” varianterna, och bekänner mig till sekularismen. Jag är övertygad om att man kan vara både muslim och sekularist. Om min uppgörelse med islamistiska förvillelser kan man läsa i småskriften En opieätares bekännelser. Köp den genom att sätta in 80 kr pg-konto 548413-4. Ange namn och adress. Porto ingår.

Läs om föreläsningen på Utrikespolitiska föreningens hemsida här

Läs mer om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Ny recension av ”Den syriska tragedin”

Victor Kennmark har recenserat Den syriska tragedin för Tidningen Kulturen:

”Den arabiska våren är ett enormt misslyckande. I de flesta sammanhang skulle föregående mening framstå som idiotisk, ja, rentav världsfrånvänd och obildad. Men om man precis har tagit del av en insiktsfull och grundlig skärskådning av läget i Mellanöstern, med särskilt fokus på Syriens roll i det hela, framstår styckets första mening som den naturliga slutsatsen. Organiserade fundamentalister utnyttjade de sår som protestvågorna och frihetskampen rev upp i regimerna, och till slut hamnade vi där vi är idag: med en enorm syrisk tragedi.”

Läs recensionen i sin helhet här. Köp Den syriska tragedin här