Vad tror alawiterna?

Alawiter dansar omkring 1880Alawismen eller nosairiterna, som de även kallas, är den största av Syriens religiösa minoriteter. I den fundament- alistiska propagandan, som är inriktad på regimskifte i Syrien, framställs alawiternas tro som skandalös och upprörande. Demoniseringen av alawismen är en av de viktigaste drivkrafterna i det pågående upproret i Syrien. Många av dem som strider mot Assadregeringen motiverar sina handlingar med att regeringen är ”alawitisk” och därför ”otrogen”. De svenska medborgare som rest till Syrien för att strida hävdar till exempel att Assad är ”kafir”, dvs. icke-muslim, och det därför är en plikt att störta hans regering. (Med samma argument skulle de kunna inleda ett uppror mot den svenska regeringen …)

Vad tror alawiterna? För att ta reda på det har jag läst Ingmar Karlssons bok Gud med oss. Religion och politik i Mellanöstern (1984), kapitlet ”Alawiterna”, s. 101-116. Islam är uppdelad i två huvudgrupper: sunni och shia. Alawismen är en gren av shiaislam.

”Den mest spridda och även mest accepterade teorin [om alawismens ursprung] är att beteckningen nosairit härrör från den man, Muhammed ibn Nosair, som tros vara religionens grundare. Denne var en anhängare till den elfte shiitiske imamen, al-Hassan al-Askari, och bördig från södra Irak där de karmatiska strömningarna var starka vid denna tidpunkt, dvs. slutet av 800-talet. Religionen skulle således ha uppkommit vid en tid då den islamska världen genomgick en omfattande religiös kris. Det abbasidiska kalifatet befann sig i en svår nedgångsperiod, och den shiitiska propagandan stod på sin höjdpunkt. Religionen skulle därmed ha en bakgrund liknande den ismailitiska.” (s. 102)

”Några konkreta uppgifter om hur religionen kommit till bergstrakterna längs den syriska medelhavskusten finns ej. En av Muhammed ibn Nosairs främsta missionärer, Hamdan Khasibi, påstås emellertid ha dött i Aleppo år 960. Möjligen har irakiska missionärer funnit anklang för sina idéer bland den isolerade bergsbefolkningen, som vid tiden för deras ankomst troligen var hedningar eller tillhörde olika gnostiska sekter. Alawiterna skulle därmed kunna vara ett unikt exempel på en grupp som övergått direkt från hedendomen till en shiitisk utbrytarsekt vars doktriner och ritualer, som nedan framgår, uppblandats med gnostiska och kristna element samtidigt som även inslag av förkristna feniciska religiösa bruk och föreställningar bibehållits.” (s. 103)

Det som framför allt utmärker alawiterna i förhållande till andra shiamuslimer är deras föreställning om Imam Ali, ett av islams helgon, som gudomlig.

”Vad som särskilt utmärker den alawitiska tron är dess starka fokusering på Ali ibn Abi Talib, Muhammeds kusin och svärson, som för dem spelar en större roll än för shiiter [tolvimamshiiter] och ismailiter och betraktas som en gudom. Medan Ali för ismailiterna är en inkarnation av den universella anden och en gudomlig yttring betraktas han av en initierad alawit som själva Guden. Alawiterna har sin egen variant av islams ‘shahada’: ‘Jag vittnar att det finns ingen Gud utom Ali’. Vidare åkallas han i religiösa ceremonier direkt som Gud med orden Ali Allah (Ali är Gud) eller Ali al-A’la (Ali är den allra högste).”

Alawiterna själva betraktar sig själva som muslimer. Det finns företrädare för både shiism och sunnism som har erkänt detta anspråk och som alltså räknar alawiterna till muslimerna. Så finns det dem som inte gör det. Huvuddelen av shiiterna anser att alawiterna har en felaktig tro, men uppvisar ingen fientlighet mot dem. Det är bland sunniterna, särskilt wahhabiterna, som man hittar hatet och fientligheten mot alawiterna. Den största toleransen mot alawiterna finns bland sekulära grupper som marxister, nasserister, baathister, liberaler och så vidare.

Min personliga ståndpunkt: Diskussionen om alawiternas ”islamiskhet” är för mig absurd och skrämmande. Den implicerar att deras rättigheter är beroende av om deras trosföreställningar är ”korrekta” eller ej. Det bästa skyddet för religionsfriheten är enligt min mening en sekulär stat. Om alawiterna definierar sig som muslimer så har ingen rätt att förvägra dem detta. Jag förstår inte heller hur fundamentalisternas ”upprördhet” kan vinna gehör. Muslimer borde uppröras av fundamentalisternas intolerans och hat, inte av att alawiterna har avvikande teologiska uppfattningar.

Annonser

En reaktion på ”Vad tror alawiterna?

  1. Karl Bergman

    Intressant och saklig framställning. Dessutom är skribentens personliga ståndpunkt klart nyanserad och vettig till skillnad från det mesta som framförs i dagens debatt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s