Världens undergång

Den yttersta domen av Hieronymus BoschInför jul har det spekulerats i om världens snara undergång. Det är inte första gången. Nedan återger jag berättelsen om Johannes Bureus och Simon Wolimhaus domedagsprofetior hämtad ur en faksimilupplaga (1981) av boken Svensk mystik (1871):

”Fornforskaren och riksantiqvarien Johannes Thomae, född den 25 Mars 1568 i Upland, var bekant för sin stora lärdom. Nästan ingen vetenskap var för honom främmande; men han öfverlemnade sig derjemte alltför mycket åt en mängd griller, som ofta gjorde honom obegriplig och hänförde honom till kabbalistiska utflygter. Så t. ex. hade han en gång uträknat verldens undergång till en viss dag om hösten. Den bekante apotekaren i Upsala Simon Wolimhaus, lika mycket begifven på kabbalistiken som Bureus, uppställde emellertid en annan beräkning, enligt hvilken förstörelsen ej skulle inträffa förrän om våren påföljande året. De båda lärde männen kommo häröfver i tvist, förifrade sig, och som ingendera ville gifva vika, slogo de vad, hvarvid båda satte upp sina gårdar i Upsala. Den utsatta höstdagen förgick, och verldsbyggnaden stod qvar. Nu fordrade Wolimhaus sitt vunna vad samt att komma i besittning af Buraei gård. Denne gjorde nu den invändningen, att man först borde afbida den bestämda vårdagen för att se, huruvida Wolimhaus spått mera rätt än han. Som det då befanns att ingendera träffat sanningen, behöllo båda sina gårdar och sin förargelse.” (s. 2)

Berättelsen förekommer för första gången i tidningen Swenska Mercurius för år 1764, återgiven av en anonym författare, kallad Criton, som säger sig ha hört den i barndomen.

Johannes Bureus’ beräkningar visade att världen skulle gå under på hösten 1647. Wolimhaus däremot, även han en räkneskicklig forskare i det ockulta, menade att den ej skulle gå under förrän nästpåföljande vår.

I boken Gammalt och nytt. En samling kulturbilder från skilda tiders Uppsala (1935) skriver K. W. Herdin:

”Denna tradition saknar visserligen hemul i Bures efterlämnade skrifter. I detaljerna, t. ex. om vadhållningen är den törhända snarast ett studentskämt med de båda icke så litet lärdomshögfärdiga antagonisterna. Men i huvudsak torde den ej alldeles ha saknat grund. Att räkna ut tiden för världens undergång var för den med kabbalistiska studier sysslande Bure ej främmande. I hans bok Nordlanda Lejonets Rytande omtalas huru en lärd man utsatt världsdomen till år 1613 men räknat fel. Själv förkunnar han, att ’alt thet som ordenteliga länder til thetta året 1666 efter Vår Herre Christi födelse, thet skall altsammans väntas A. C. 1647 för föreskrifna 19 års afkortsning skull’, och tillägger: ’Kom Herre Jesu, var oss nådelig’”. (s. 66-67)

Berättelsen om Bureus och Wolimhaus’ har W. Peterson-Berger satt i dramatisk form betitlad Domedagsprofeterna och försett med musik till körer och visor (1916). Lyssna till en snutt här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s