”Ett trefaldigt kättarstyre”. Ingmar Karlsson om tidigare fundamentalistiska uppror i Syrien

Hafiz al-AssadEn sak i min nya bok Den syriska tragedin, som tyvärr alltför få andra har uppmärksammat, är att det fundamentalistiska upproret i Syrien till stor del är en fortsättning på tidigare fundamentalistiska uppror. Jag har just läst Ingmar Karlssons bok Gud med oss. Religion och politik i Mellanöstern (1984). I kapitlet ”Alawiterna – en religiös minoritet vid makten” (s. 166-183) gör han flera iakttagelser av relevans för att förstå det nuvarande skeendet.

”Assad [Hafiz al-Assad] lanserade en politik som betecknades som ‘infitah’ (öppning) som bl. a. innebar att den privata sektorn samt utländska investeringar uppmuntrades samt att ett ekonomiskt samarbete med de arabiska grannstaterna, då framför allt Jordanien, inleddes. Denna politik syftade framför allt till att få den huvudsakligen sunnitiska affärsmannabourgeoisin på den nya regimens sida. Samtidigt försökte Assad även bredda basen åt vänster genom att 1972 bilda den s. k. progressiva nationella fronten vars övriga medlemmar, kommunistpartiet och två smärre arabiskt socialistiska partier, fick platser i regeringen.

Under åren 1970-75 var denna politik lyckosam och Syrien upplevde en period utan större inrikespolitiska problem även om Assadregimens sekulära politik tidigt stötte på motstånd i fundamentalistiska muslimska kretsar. 1973 tvingades t. ex. Assad till reträtt då det i ett förslag till ny konstitution ej utsades att islam skulle vara statsreligion. Detta ledde bl. a. till svåra upplopp i Hama som i sin tur framtvingade ändringar i konstitutionsförslaget vari det fastslogs att presidenten måste vara muslimsk trosbekännare.” (s. 173-174)

Ingmar Karlsson skildrar sedan den hänsynslösa sunnifundamentalistiska terror som drabbade Syrien under mitten på 1970-talet fram till början av 1980-talet.

”För de sunnitiska fundamentalisterna, som stod bakom dessa attentat, var regimen Assad ett trefaldigt kättarstyre dels på grund av Baathpartiets sekulära ideologi, dels därför att Assad var alawit, dels därför att regimen lierat sig med det gudlösa Sovjetunionen.” (s. 175)

”Den breda passiva oppositionen som ej hör hemma i de fanatiska muslimska lägren blev vidare efter hand alltmer skrämd av de våldsmetoder som den fundamentalistiska oppositionen konsekvent tillgrep och som ofta slog blint.” (s. 180)

”Natten mellan den andra och tredje februari 1982 beslöt den uppenbarligen alltmer trängda oppositionen att sätta allt på ett kort och försökte att med utgångspunkt från Hama starta en allmän resning mot regimen Assad. Från minareterna i staden uppmanades till heligt krig. Ett allmänt uppror blev följden och under två dagar höll rebellerna Hama ockuperat varunder personer betraktade som regimanhängare massakrerades tillsammans med sina familjer. Regimen tvingades sätta in stora arméstyrkor som först efter hänsynslöst bombardemang av staden och utdragna strider från hus till hus lyckades krossa upproret.” (s. 180)

Karlsson avslutar med att en överväldigande majoritet av Syriens befolkning, enligt hans bedömning, utan tvekan föredrog Hafiz al-Assad framför en fundamentalistisk regim.

”Detta gäller såväl den tongivande sunnitiska bourgeoisin som, inte minst, den stora och ekonomiskt inflytelserika kristna minoriteten som, även om den ej sympatiserar med regimens ekonomiska politik, dock inser att ingen annan regim torde så följa Baathpartiets sekulära doktrin som Assad gjort.” (s. 181)

Boken Den syriska tragedin finns att köpa här

Annonser

2 reaktioner på ””Ett trefaldigt kättarstyre”. Ingmar Karlsson om tidigare fundamentalistiska uppror i Syrien

  1. Herman von Rescht

    Resonemanget saknar relevans. Under 70-talet var det proggigt med arabism och socialism. Så var det inte under 80-talet och än mindre senare. Efter invasionen av Irak och Saddams fall blev Bashars Syrien både bas och inkörsporten för jihadister, salafister och al Qaeda till Irak. Ur det västerländska perspektivet är det islamismen som är den nya kommunismen och islamisterna det proletariat som ska införa den totalitära diktaturstaten. Baath-styre (i Irak och i Syrien) var inte mer än locket på en tryckkokare. Vi får se hur det går med den arabiska bolsjevismen och stödet från den arabiska storfinansen..Kommunisterna i Ryssland fick också stöd av storfinansen i väst. Efter det massiva erkännadet (av över 100 stater) av den syriska oppositionen som landets legitima har också Putins Ryssland börjat hysa tvivel om denna regims framtid. Vi får se hur mycket mer islamisterna i Iran och Hezbollah vågar engagera sig. En sak är klar, hur det än går med baathregimen i Damaskus så kommer islamisterna inte segrande ur striden. Egyptens islamister har stora inrikespolitiska problem och regimen i Teheran har öppet tagit ställning för Mursi och hans ärkereaktionära brödraskap. För kretsen kring khamenei är islamismen vid makten överordnad konflikten med Egypten om inbördeskriget i Syrien. Men med islamisterna i Syrien (som en del av makten) lär både Khamenei och Hezbollah definitivt få problem. Min bedömning är att också dessa kommer att slåss om islamisternas gunst. Men också motsatsen är giltig, brödraskapet i Syrien och oppositionen i övrigt kan inte heller regera utan medverkan från Iran och dess Hezbollah, Saddam och Talibanerna kunde inte störtas utan den iranska regimens medverkan. Egentligen ska man inte tillmäta vad stalinisterna i Moskva, ledningen i Kina eller ateist-vänstern i väst tycker. Också oppositionen i Syrien har insett Teherans betydelse och uttryckligen bett ledningen i Teheran och även Hezbollah att inte fortsätta med sitt stöd. Min analys är att man inte ska tillämta sunni-fundamentalisterna någon tyngre betydelse. De har inte visat sig såå slagkraftiga i militärt hänseende och de lär bli en allt större belastning för den demokratiska delen av den syriska oppositionen. Jihadisterna, särskilt sunni-fundamentalisterna, har visat sig vara duktiga på att ge sig på civilbefolkning än att ge sig på militärer. För Teheran och Hezbollah har det det internationella politiska stödet åt den syriska oppositionen blivit det stora bekymret. Väst spelar skickligt. Återstår att se hur mycket framgång arabiska petrodollars och islam-kommunister lyckas leverera. Blir läget riktigt desperat i lägret Teheran-Damaskus-Beirut kan Hezbollah tvingas leta efter en ursäkt att ge sig på Israel. En Israel som i den här konflikten är helt på Assads sida. Den syriska tragedin (som inte är en tragedi) omvandlas till en iransk-libanesisk krigskomedi. Alla vänner av storpolitik tar sig för pannan, är det så här världens konflikter kommer att hanteras i framtiden? Ett krigshot hängande över den judiska staten kan bli Assadregimens räddning.

  2. Pingback: För att förstå konflikten i Syrien bör man läsa böcker | Nya Il Convito

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s