Ny recension av ”En opieätares bekännelser”

En opieätares bekännelseBloggaren Mikael Hakim har nyligen publicerat en recension av min självbiografiska och självkritiska småskrift En opieätares bekännelser:

”Tidigare i höstas kom Mohamed Omar ut med sin lilla skrift En opieätares bekännelser på det egna bokförlaget Aguéli. I denna trettiotre sidor långa skrift redogör Mohamed Omar för vad som hände efter den där ödesdigra dagen i januari 2009 då han kom ut som islamist. Mohamed Omar hade fram till det varit medias gunstling. Han gav ut dikter, var chefredaktör för kulturskriften Minaret och hans krönikor publicerades i allt från Judisk Krönika till Dagens Nyheter. Efter detta blev han pariastämplad av mer eller mindre alla. I En opieätares bekännelser berättar Mohamed Omar inte bara om tiden efter artikeln och sin katharsis  men också om sin bakgrund. Det sistnämnda är för mig bokens största behållning.

Mitt första möte med Mohamed Omar skedde när jag fortfarande läste på universitetet. Jag gillade att sitta och läsa i universitets bibliotek och älskade att upptäcka nya tidskrifter. En kväll upptäckte jag en liten vit tidskrift vid namn Minaret. Det var en unik tidskrift på många sätt och vis. Det var en muslimsk tidskrift vars texter präglades av idéhistoria, religionsfilosofi och muslimsk mystik. Det som utmärkte den var att den höll en mycket hög klass. Det närmaste jag kunde jämföra med var tidskriften Ord och Bild som utkommer fyra gånger per år. Chefredaktör för Minaret var vid den här tidpunkten Mohamed Omar och jag imponerades över den unge uppsalabons skriftspråk och spännande bakgrund.

Några år därefter kom Gazakriget och vi kunde alla läsa Expressenartikeln där Mohamed Omar tog bladet ur munnen och kritiserade Israels krigföring. Inget märkligt i sig kan tyckas. Men det var det faktum att Mohamed Omar kallade sig ‘islamist’ som provocerade många. Jag minns att jag var skeptisk till detta, islamist var alltför starkt förknippat med terrorist i västvärlden. Att rentvå begreppet är en övermäktig uppgift. Något inte ens Mohamed Omar klarade av. Jag kom i kontakt med Mohamed Omar någon gång under den här perioden genom mejl och vi utbytte våra tankar och idéer. Jag insåg ganska snabbt att det fanns ytterligare två punkter där våra åsikter skilde sig åt.

1. Mohamed Omar stödde Hamasrörelsen i Palestina. Jag hade alltid varit kritisk till den. Jag ansåg att Hamas åsamkat den palestinska kampen stor skada genom sina självmordsbombningar under 90-talet. Trots att det fanns kloka teknokrater inom partiet så hamnade dessa ofta i skuggan av de mer hårdföra och enkelspåriga elementen.

2. Mohamed Omar hyllade den islamiska revolutionen i Iran och Khomeini. Jag hade alltid varit kritisk till den. Även här ansåg jag att Khomeini och de iranska mullorna skadat islams anseende i världen under hela 80-talet. Dödsfatwan mot Salman Rushdie var en sådan sak. Fullständigt meningslöst och som bara gjorde Rushdie än mer populär.

Efter att ha läst En opieätares bekännelser så ger mig Mohamed Omar rätt. Han är starkt kritisk till Hamas och ser också hotet från de fascistiska wahhabiterna som ett hot mot islam som religion. Han skriver också att en ny Khomeini är inget att längta efter. Om det är denna insikt Mohamed Omar vunnit genom sin golgatavandring är jag beredd att påstå att det var värt det.”

Du kan beställa En opieätares bekännelser direkt av författaren genom att sätta in 72 kr (60 kr för boken, 12 kr för porto) på pg-konto 548413-4. Ange namn och adress.

Läs recensionen på Mikael Hakims blogg

Annonser

En reaktion på ”Ny recension av ”En opieätares bekännelser”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s