Mamma och pappa 1968

Mamma och pappa 1968Året var 1968. Det var valborg, Uppsalas största fest. Mamma och pappa lät sig fotograferas av en vän i Slottsbacken. 1968 har blivit en symbol för den nya studentradikalismen. Maj- revolten i Paris och allt det där. Mamma var visserligen med i FNL-grupperna och deltog i några studiecirklar, men hon blev aldrig särskilt radikal. Det var sossarna som gällde.

Mamma hade kommit till Uppsala och skrivit in sig vid universitetet i augusti 1966. Hon hyrde ett rum på Norrtäljegatan 5, bakom Vaksalaskolan, hos en åttioårig tant vid namn Anna Johansson. I min självbiografiska och självkritiska småskrift En opieätares bekännelser (augusti 2012) har jag skrivit att hyran var 200 kr i månaden. Det är fel. Mamma betalade endast 85 kr för rummet. Länge var inackordering hos privatpersoner den normala boendeformen för studenter. Mamma studerade först nordiska språk, sedan övergick hon till engelska och sedan till litteraturhistoria.

Pappa kom som Sida-stipendiat från Kenya till Uppsala i juni 1966 för att studera marklära. På den tiden var Birgitta Dahl 1:e byråsekreterare vid Sida. Det var hon som tog emot studenterna. Pappa träffade henne i olika sammanhang. Han studerade på geovetenskapliga institutionen, som låg i en tegelbyggnad på Norbyvägen bakom nuvarande Evolutionsmuseet. Professorn hette Lambert Wiklander.

Den första tiden bodde pappa i de så kallade Blåsenhus-barackerna på Villavägen. Där finns numera SGU (Sveriges geologiska undersökning) på nr 18 och 20. Så småningom flyttade han till en studentkorridor på Karlsrogatan i kvarteret Triangeln, som byggdes 1958-1960. Bostäderna ägdes av Snerikes nation, i vilken han var medlem. Från sitt fönster kunde han se svartklädda gestalter begrava sina döda på Gamla kyrkogården.

Någon av er som läser detta kanske undrar hur jag som är vit kan ha en mörk pappa från Kenya. Han är min adoptivfar, inte min biologiske far. Men det är han som har uppfostrat mig och det är honom jag kallar pappa, ingen annan.

Apropå valborg skriver poeten Lars Bäckström i sin självbiografiska bok Bildningsroman från 1976:

”Sista april är i Uppsala årets och vårens stora traditionella studenthelg, som lockar till drömmar om gemenskap och mer eller mindre förtvivlade försök att förverkliga den – och som isolerar de ensamma nästan mer desperat än den mer allmänt drabbande julen kan göra det.” (s. 127)

Mitt första minne av valborg är att jag går hand i hand med mamma på S:t Persgatan. Vi passerar den stora byggnaden som rymmer Totemteatern (numera Den lilla teatern) och jag ser hopar av unga människor med ölburkar och flaskor i händerna som går på gatan utan att bry sig om biltrafiken. Jag frågar mamma varför de beter sig på detta vis, varför de inte begagnar övergångsställena. Mamma svarar att det är valborg och ”då gäller inte vanliga regler”. Vi bodde då på Långjärnsgatan 5 på Kvarngärdet och var på väg mot stan.

Mamma var kristen. Hon växte upp i ett frikyrkligt arbetarhem i Östersund. I hemmet förenades de tre stora folkrörelserna: arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och väckelserörelsen.

Den stora gruvstrejken bryter ut i december 1969. Jan Myrdal kommer till Uppsala och håller ett brandtal på Folkets hus. Mamma och en väninna är där och hör på.

Läs:

Stokely Carmichael talade i universitetsaulan

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s