Stokely Carmichael talade i universitetsaulan

Carmichael i UppsalaÅr 1967 utgav Stokely Carmichael (1941-1998) boken Black Power – The Politics of Liberation of America, där slagordet Black Power myntades. Den 28 november 1967 talade han i universitetsaulan i Uppsala. Min mor var där och lyssnade på honom. Det var en upplevelse.

Mamma hade kommit till Uppsala och skrivit in sig vid universitetet i augusti 1966. Hon hyrde ett rum på Norrtäljegatan 5, bakom Vaksalaskolan, hos en åttioårig tant vid namn Anna Johansson. I min självbiografiska och självkritiska småskrift En opieätares bekännelser (augusti 2012) har jag skrivit att hyran var 200 kr i månaden. Det är fel. Mamma betalade endast 85 kr för rummet.

Efter sitt framträdande i aulan besökte Carmichael African Students Association som höll till i en källare på Rackarberget, närmare bestämt den lokal som sedan skulle bli känd som Rackis Pub. Där träffade han min pappa. Min pappa kom som SIDA-stipendiat från Kenya till Uppsala i juni 1966. Han studerade marklära. Den första tiden bodde han i de så kallade Blåsenhus-barackerna på Villavägen. Där finns numera SGU (Sveriges geologiska undersökning) på nr 18 och 20. Pappa köpte boken Black Power av Stokeley. Han har aldrig varit särskilt politiskt aktiv, men tyckte boken var intressant.

I Upsala Nya Tidning den 29 november 1967 rapporterade man – på första sidan – från Stokelys föreläsning i aulan under rubriken ”Ghetton kolonier på USA:s mark”.

”Hur ska negrerna kunna försvara demokratin när de inte ens får lära sig att stava till ordet? undrade Carmichael i aulan.”

”Med en fem minuters lång applåd tackade publiken vid dennes framträdande i universitetets aula i Uppsala på tisdagskvällen. Aulan var fullsatt och extrastolar hade ställts in.”

”Det heter att integration är lösningen på rasproblemet. Vad menas egentligen med integration, frågade han. Den betyder att skolor och annat är uppdelade i svarta och vita skolor. De vita är bra skolor, de svarta är dåliga. Några färgade får ‘förmånen’ att gå i den vita, bättre skolan. Detta kallas integration. Varför sänds aldrig några vita över till negerskolorna? Integration i USA är humbug, menade han.”

”USA nöjer sig inte med kolonier utanför sina gränser. Det har också fräckheten att ha kolonier innanför dem, nämligen i form av dessa utnyttjade negerghetton. Då och då avbröts han av starka applåder.”

Ergo om Stokely CarmichaelCarmichael sade också att det kapitalistiska ekonomiska systemet borde ersättas av ett socialistiskt. Någon av er som läser detta kanske undrar hur jag som är vit kan ha en mörk pappa från Kenya. Han är min adoptivfar, inte min biologiske far. Men det är han som har uppfostrat mig och det är honom jag kallar pappa, ingen annan.

UNT-artikeln var ganska objektiv. Studenternas tidning Ergo införde dock i nr 17/1967 en mycket kritisk ledare som jämförde Carmichaels framträdande i aulan med ett maranata- eller fascistmöte.

”Stokely Carmichael gjorde nyligen ett omtalat framträdande här i stan inför 2000 studenter. ‘Mitt i en vintrigt kylig, borgerlig, svensk stad fann Carmichael plötsligt sin egen publik. En publik med samma lystna lyhördhet för rasförtryck och vit imperialism som nånsin under en het sommar i ett av USA:s negerghetton’, skriver Expressens utsände reporter.

Från min plats långt uppe på läktaren hade också jag goda möjligheter att observera auditoriet, ett auditorium som likt ett marantamöte med konvulsiviska explosioner av bifall besvarade varje vink av den våldspredikande demagogen på podiet. (Om man på grund av sin ungdom ej upplevt 30-talseran, fick man kanske en liten aning om hur den kunde vara!)

Jag lämnade alltså detta möte med åtskilligt att tänka på. Naturligtvis kan det inte vara någon tvekan om att vi stöder de förtryckta i deras kamp mot förtryckarna. Men måste vi som biprodukt få denna intellektuella brutalisering som vissa delar av publiken tycktes ge prov på?”

”USA:s negrer och Vietnams folk behöver vårt stöd och engagemang. Men det slag av förment solidaritet och identifikation som glimtade till i jublet på universitetet kan bara kallas vid ett enda namn – skenhelighet.”

Annonser

En reaktion på ”Stokely Carmichael talade i universitetsaulan

  1. Jag hade just muckat från KA4 (oktober -67) efter att ha varit en termin i Uppsala före det (ht -66). När jag återkom till Uppsala vt -68 talade man fortfarande om Stokleys framträdande, det var oerhört laddat. Min storasyster var helt fångad. Jag var skeptisk. USA hade ju räddat världen från nazismen, kunde inte vara rasistikt. Men de följande månaderna i Uppsala vändes min världsbild upp och ner. Och på den vägen är det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s