Övertygelsens pris. Islamismen. Jag blir intervjuad i Sveriges Radio

I en programserie som heter ”Övertygelsens pris” ingår ett avsnitt om mig under rubriken ”Omars lappkast”. Jag skulle dock föredra ordet ”kursändring” framför ”lappkast”. Det har nämligen varit en gradvis process, inte en plötslig omvändelse. ”Nu i höst gjorde han en helomvändning och tog avstånd från både islamism och antisemitism”, skriver Sveriges Radio. Det stämmer inte. Islamismen gjorde jag upp med långt tidigare. Det var en naturlig följd av min gamla kritik mot inskränkt fundamentalism, särskilt wahhabismen. Min kritiska forskning ledde så småningom fram till insikten att all islamism, ja, alla religiösa politiska ideologier överhuvudtaget, är oförnuftiga och skadliga. Jag är idag sekularist. Denna kursändring beror inte på att jag fick betala ett högt pris för min övertygelse. Den beror på att jag inte tror på islamismen. Läsning och erfarenheter fick mig helt enkelt att ompröva mina tidigare ståndpunkter. Idag tvivlar jag på att jag någonsin varit islamist. Men islamismen är inte en homogen rörelse. Det finns olika tolkningar. Jag stödjer dock ingen tolkning av islamismen. Jag är muslim, en kättersk muslim. Det finns mycket som är vackert i den islamiska traditionen. Det finns till exempel en lekfull sufism som talar i paradoxer. Som jag sade när jag blev intervjuad av Sveriges Radios journalist. Jag kommer att trivas i helvetet för där får jag umgås med Voltaire, Karl Marx, Nietzsche och andra. Paradiset verkar tråkigt i jämförelse. Helvetet är mitt paradis. I en självkritisk småskrift, En opieätares bekännesler, som kom ut i augusti i år, redogör jag för kursändringen.

Annonser

6 reaktioner på ”Övertygelsens pris. Islamismen. Jag blir intervjuad i Sveriges Radio

  1. JLRamírez

    Bäste Omar,
    Som du säkert känner till bildas orden i arabiskan utifrån en rot eller lexem på två eller tre konsonanter, som binder fast etymologiskt flera termer i samma semantiska familj. Så fungerar också i svenska och andra språk,
    men man blir inte medveten om det. (Det är klart att ”handling” har med ”hand att göra” och att ”Turku” inte är riktigt finska, utan lierat med ordet ”torg” och ”kredit” med både ”credo” och ”cordis” (hjärta). Engelska ”tired” och svenska ”trött” bugger på roten TRT. I arabiskan blir detta synligt genom att vokalerna inte skrivs direkt: KTB kan man använda för ”boken”, ”läsning” etc.
    Vad vill jag säga med detta?
    Jag vill säga att ordet ”muslim” är problematiskt som släkt- eller folkbenämning, eftersom den bygger på roten SLM som är exakt samma som i ”Islam”. Ja, vi vet att Salam betyder ”tjänare” och att det är förknippad med ”Guds tjänare”. Även svenskar har fraser som ”tjänare” och inte avfärdat ”guskelov”.
    Det faktum att ”muslim” väcker omedvetet associationen med ”Islam” gör att svenskar buntar ihop alla som kallas ”muslimer” med troende islamister, även när många s.k. muslimer inte är troende eller har en sekulär inställning. Det skapar fördomar.
    Om ”europeerna” hade fått beteckningen ”kristarer” eller dylikt, då hade associationen med religionen legat gömt där.
    I Spanien har vi (kanske på grund av detta) alltid föredragit att tala om ”araber” än om muslimer. Därmed begår man också en fel placering av människor (Arabien är namnet på ett land), men man vill åberopa kulturen (den arabiska kulturen) som grund, inte religionen. På samma sätt som vi säger ”hispanoamerika”. Det fattas dock en benämning som varken ska stödja sig i religionens eller i landet Arabiens namn som kulturell grund eller ursprung.
    Ni borde försöka införa en neutral benämning för dem som har sitt ursprung i Mellersta Östern utan att någon omedveten sammanblandning med religionen ska äga rum.

  2. jacob

    Omar,
    Jag tycker faktiskt inte att du behöver förtydliga dig längre. Du har klart redogjort för din kursändring, och jag känner att den är ärlig. De flesta som följer dig, har säkert en likadan uppfattning.

    Jag undrar är om du får inlägg av muslimer som häcklar dig för din kursändring? Att nassarna gör det, är jag övertygad om.

    I Sverige har judar generellt en uppfattning om att muslimer inte kan hålla isär judar och Israelisk politik. Var är din uppfattning om detta?

    Du svarar mig sällan när jag ställer frågor till dig. Jag frågar seriöst och vill gärna ha en kommunikation, något jag trodde att bloggare erbjöd när folk engagerar sig i deras bloggar….

  3. Herman von Rescht

    Hela projektet går ut på hitta ”Omars” plats eller ett hemvist för en individ som inte hör till kollektivet men ska tillhöra en sorts (samhälls)gemenskap. Alla, inkl han själv har problem med titulering och etikettering, eller ”varumärket”. Omvärlden har inga problem med att se honom som poet, skribent och politisk debattör. Något som han varit hela tiden. Heter man ”Mohammed Omar” som skribent så behöver man inte släpa på adjektivet muslimsk. Alla förstår att han är framsprungen ur ett muslimskt kontext, som han vill behålla. Det är ”radikalismen”, eller snarare hans försök till radikalisering, som ställer till problem. Han sökte (och söker fortfarande) sin hemvist bland totalitära ideologier. Den kommunism som han vurmar för är lika besudlad och diskrediterad som islamism, antisemitism, fascism, nazism, sionism och baathism. Tiden har sprungit ifrån såväl elitens härskarideologier som hembygdsideologier. Omars har en tendens att vilja omfamna och ta i mun de ideologier han närmar sig. Vissa saker ska man bara förhålla sig till och vissa saker ta i hand men inte mer, förutsatt att man vill lära känna dem. Men om projektet går ut på att lära känna en ideologi genom att leva intimt med den (svälja den och sedan bära den inombords) för att sedan kunna leda den (basa över dem som tror på den) på ett trovärdigt sätt, Vad som kanske borde diskuteras närmare är att Omar-projektet egentligen aldrig handlade om att vara esoterisk islamist eller radikal svensk nationalist, utan om att leda dem som trodde på sådana idéer. Projektet havererade när det visade sig att det han trodde var ”rörelser” var stiltje eller var programmerade för att sträva bakåt.

    Därmed inte sagt att islamismen har misslyckats. På längre sikt kan den mycket väl lyckas, eftersom den förlitar sig på att det finns tillräckligt många som lever kvar i gammalreligiösa föreställningar, har vördnad och respekt för religiösa lagar och auktoriteter och är rädda för att hamna i helvetet. Eller vars röst helt enkelt kan köpas. Det räcker med att det finns en elit ”imamer” som monopoliserar makt och rikedomar och en massa som ställer upp på att bli en proletariserad massa ”en ummah” och reagerar rätt på signalerna. Den esoteriska progressiva islamismen som Omar försökt sig på har ingen politisk marknad. Den upplysta muslimen finns inte. De som trodde att islam eller islamiska ledare kan vara vägen till demokrati och frihet har så att säga givit upp allt hopp om islam och islamister. Deras kamp – om vi t ex tittar på situationen i Iran – handlar om att hävda individens rätt till integritet och tvinga den islamiska övermakten att respektera mänskliga fri- och rättigheter. Islamisterna (i Iran) däremot vägrar ta minsta ansvar för sina handlingar och grova förbrytelser och lagbrott. Istället hoppar de till ”nästa steg i sin process” och förklarar att det de vill är ”en islamisk civilisation”. Nu är det så att det man i Iran menar med islamisk civilisation är något helt annat än det araber (eller sunni-fundamentalister) menar. Islam som ideologisk produkt har väldiga problem med att kunna förena. Den splittrar också islamisterna och skapar splittring och bitterhet. Utmaningen ligger att kunna hantera islam som problem. Att helt enkelt kunna hantera det problembarnet islam. Det handlar om att bli vuxen och kunna vara en god förälder åt ett sjukt och bråkigt och besvärligt barn besatt av fixa idéer som vägrar släppa taget. Får inte ungen en islamisk civilisation, känslan att få rätt, så blir den inte botad. Islamisten lever i föreställningen att inte ha rätt utan vara rätt och att historien är predestinerad åt hans/hennes (utopiska) föreställning. Islamisten behöver inga nya ledare eller talespersoner. Sådana finns det tonvist av. Sådana som säljer ett helvete av sharia-lagar som det paradis Allah utlovat. Så länge världen inte kommer med en lösning kommer islamisten att plågas av våldsamma drömmar, tankar, ord och handlingar. Och skapa nya problem. Islamismen är intressant som ett problem eller en problemskapare och inte som lösning. Vi har inte sett några som vill förstå och lösa islamismens gåta.

    Omar valde att leva, leda och uppmuntra islam som ett problem. Låt vara att han förkastade kungadömet Saudi-arabiens och salafisternas sätt att skapa problem. Men den islamiska republikens sätt att skapa problem har han noga undvikit att beröra. Kanske kan hans dolda vurm för den islamism som praktiseras av härskarna i Iran. Tror han att en civilisation är möjlig t ex ”Teheran-Bagdad-Damaskus-Beirut-Palestina” och även österut från Kabul och borta mot Indien och Kina, så ska han inte söka dem hos det nuvarande maktsystemets aktörer och entreprenörer. De som en gång bidrog till skapa civilisation i den islamiserade världen var aldrig några religiösa lärda eller kalifer. Du kan inte hitta en enda mufti eller ayatollah bland dem. Det var filosofer, poeter, arkitekter, konstnärer, som lyckades sälja in sina idéer, inte tack vare utan trots etablicemanget. Ghazalli kallades Imam för sin teologiska tankar och filosofiska verk och inte för att vara domare eller rabiat förespråkare för gammaltestamentelig straffrätt. Civiliserat folk i den islamiserade världen ser dem som lyckas hävda mänsklighet – ja det gudomliga – mot tyranniets maktuttryck som sina hjältar. Där står vi än idag: Vem vill lyfta upp och hävda ”folkintresset” eller ”gudsintresset” bland fullständigt gudlösa, människofientliga och självrättfärdiga fariséer som bara tänker på att ta makten, och härska med svärdet, koranen, penningen och pungen?

    1. jacob

      Herman,
      Jag småler när du skriver: ”Den kommunism som han vurmar för är lika besudlad och diskrediterad som islamism, antisemitism, fascism, nazism, sionism och baathism.”

      Givetvis är det så att det irriterar mig att du buntar ihop sionismen med de övriga. Sionismen vill se en stat där judar kan leva och utvecklas. Sionismen är en sekulär rörelse med stort ”Lebensraum” för övriga religioner i Israel. Detta till skillnad från från de teokratiska grannarna där ett fåtal om någon idag skulle tillåta uppförandet av en kyrka eller en synagoga.

      Din avsky mot kommunismen delar jag helt och fullt. Det skulle vara intressant att läsa om du har personliga erfarenheter av kommunismen från ditt eventuella leverne från Tyskland?

      I min ungdom var de flesta kommunister jag träffade på ense med mig att Sovjet inte predikade kommunism, men de utmålade Östtyskland som ett kommunistiskt mönsterland. Idag vet vi ju bättre….

      1. Herman von Rescht

        Det hjälper inte att skylla kommunismens tillkortakommanden på en dålig tillämpning. Den världsliga Islamismens fader Khomeini lovade frihet, demokrati och välfärd men levererade krig, likvidering av motståndare och envälde. Eftersom revolutionen krävde sina offer, som han tyckte. I fallet med sionism blev Palestina och palestinier det ultimata offret men också alla frihets- och demokratisträvanden i regionen. Alla ”progressiva” och ”antiimperialistiska” despoter i regionen (Saddam, Khaddafi, Assad och sedan Khomeini och sedermera Khamenei) rättfärdigar sitt förtryck och sitt envälde på sionismen och stämplar opponenterna för att gå sionismens ärenden. Sedan viftar de bort den oerhörda plundringen av sina länders resurser, elitens korruption och diskrimineringen av de som inte tillhör makten på sitt stöd till Palestinierna. Något som i klartext innebär att ett land som Iran måste sugas ut och dess tillgångar plundras för att maffiabossarna i Hezbollah, Hamas och Islamiska Jihad ska förses med pengar och vapen.

        Nu har Hamas lärt sig att spela ut den ena rivalen mot den andra, och tjäna grova pengar på palestina-businessen. Det är inte bara palestinierna själva utan också folket i regionen i övrigt som rycker på axlarna när Gaza flygbombas eller israeliska bussar sprängs i luften. Sionismen och Palestinafrågan, såsom den behandlas engagerar inte längre. Det är synd om de människor som måste betala priset för att Hanniyeh eller Mashaal vill komma i rampljuset eller räknas som förhandlingspartner. För att inte tala om den sorgliga figuren Netanyahu som är fånge av sin retorik och måste sälja skräck, krig och palestinskt blod för att kunna vinna ”demokratiska” val. Israelisk sionism och palestinafrågan (i vänsterns och islamisternas tappning) har devalverat människovärdet och tron på demokrati och fredlig lösning av konflikter. 40 000 döda i Syrien, flygbombning av syriska städer och enorm förödelse. Några hundra till döda på Gaza av israeliska flygbombningar. Allt går att förklara med hänvisning till Palestinafrågan. Palestinafrågan har tagits som gisslan av diktaturkrafterna (vänstern och islamisterna) precis som judefrågan tagits som gisslan av högerkristna, neokonservativa och bombliberaler inom vad som man kan kalla för ”demokraturer i västblocket”.

        Kommunism och islamism är två grenar av det judisk-sionistiska trädet. Sionister, kommunister och islamister har mer gemensamt än det går att föreställa. För de alla är det staten som är gudomen och att ifrågasätta deras stat och deras respektive prelaters rätt att bedriva politik att betrakta som värsta hädelse. Dessa har ersatt en metafysisk gud och religion men sin egen gud och sin egen religion. Ingen av dessa tål kritik av sina grundvalar. Dessa anses vila på vetenskapliga grunder (Marx), historiska grunder (fakta enligt judar) eller arabiska härskartraditioner (kalifat eller imamat). Alla dessa använder sig av horder av zombier som alibi för att rättfärdiga sitt maktövertagande. I fallet med judendomen krävdes en rejäl dos tysk nazism och östeuropeiskt svineri för att få jobbet gjort; övertyga judarna om att lämna Europa för Palestina. Judar, kommunister och islamister står för vår tids Farao-dyrkan, om jag ska använda mig av Strindbergs metafor. Det är verkligen synd att människorna år 2012 ska behöva stå ut med hopplöst efterblivna ideologier och den politik de levererar. Krig, elände och diktatur. För några sketna staters självutnämnda rätt att existera. Å kommunism, Å sionism, Å Israel, hur kul är det?

  4. jacob

    Vad är sionism? Detta är definitionen och historik.

    Sionismen växte fram under 1800-talets senare hälft som en effekt av förföljelsen av den judiska befolkningen i Europa, framförallt pogromerna i Östeuropa. Den moderna sionismen smälte samman de bibliska och historiska banden till det judiska folkets hemland med ideerna om nationell gemenskap, som under denna tid skapade bl.a. det moderna Italien och Tyskland. Sionismen hävdar att judarnas särprägel definieras av ett gemensamt ursprung, en gemensam religion, kultur och historia.

    Begreppet ‘sionism’ myntades 1893 av Nathan Birnbaum och kom att beteckna den judiska nationella rörelsen. Längtan att återvända till Sion, dvs. både det bibliska landet Israel och Jerusalem, har varit judendomens hörnsten sedan den judiska exilen för 2000 år sedan och har lämnat spår i judiska böner, ritualer, litteratur och kultur.

    Theodor Herzl betraktas ofta som de sionistiska ideernas fader, mycket tack vare att han var den drivande kraften bakom den första sionistiska kongressen i Basel i augusti 1897. Det var vid denna kongress som den Sionistiska Organisationen skapades. Sedan 1960 heter den World Zionist Organization (WZO). Baselprogrammet fastslog bland annat att “sionismen söker etablera ett hem för det judiska folket i Palestina”.

    Judar med olika bakgrund, av alla politiska schatteringar, religiösa såväl som sekulära har slutit sig samman kring den sionistiska ideen och arbetat för det genmensamma målet – en judisk stat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s