Tokfundamentalisterna och den syriska oppositionen

En av de mer framträdande aktivisterna för ”revolutionen” i Syrien sitter i styrelsen för Uppsalamoskén. Han hade varit medlem i Muslimska brödraskapet i Syrien och kommit till Sverige som flykting i början av 1980-talet efter brödraskapets misslyckade, våldsamma uppror. Han talar ofta på oppositionens möten och demonstrationer. Det är också han som är ansvarig för moskéns ”studiecirklar” med den illa beryktade salafistfanatikern Abdul Wadud som ”cirkelledare”. Mannen är god vän med Abdul Wadud och i samtal med mig har han sagt att han tycker att predikanten är en ”bra förebild för ungdomar”. Det är därför han fortsätter att bjuda honom till moskén och har gjort honom till en slags ungdomsledare.

Den 16 maj 2012 sände SVT:s Uppdrag granskning ett avslöjande reportage om kvinnosynen i svenska moskéer. Två kvinnor utgav sig för att vara offer för misshandel. De sökte råd hos imamerna och filmade konversationen med dold kamera. Kvinnorna besökte också Uppsalamoskén där de fick träffa Abdul Wadud, utbildad i Saudiarabien. Moskéerna får ta del av statens bidrag till trossamfund vilket innebär att de förbinder sig att ”upprätthålla och stärka samhällets grundläggande värderingar”. Det betyder bland annat att samfunden ska arbeta för jämställdhet mellan män och kvinnor. Utåt sett är de flesta muslimska ledare tydliga med att man ska följa svenska lagar och värderingar, men inför dold kamera ger de uttryck för en helt annan inställning.

Abdul Waduds kloka råd var att den misshandlade kvinnan borde be sin make om förlåtelse! Han ansåg också att maken hade rätt att äkta en annan kvinna utan hennes samtycke och att han kan tilltvinga sig samlag med dem. Dessutom avrådde han henne från att kontakta polisen. Detta är den kvinnosyn som genomsyrar stora delar av den sunnifundamentalistiska miljön, en miljö står bakom det väpnade upproret i Syrien. En viktig anledning till upproret är faktiskt att man anser att baathpartiet har gett kvinnorna alldeles för mycket frihet! I predikan efter predikan återkommer de fundamentalistiska imamerna till det skandalösa i att kvinnor går barhuvade på gatorna. Detta är ett ”horaktigt” beteende.

Sunnifundamentalister reser redan från Sverige till Syrien för att strida. I artikeln ”Svenska islamister strider i Syrien” (21/9 2012) uppger Aftonbladet att ”ett mindre antal personer rest till Syrien för att ansluta sig till olika stridande grupper”. Man kan anta att de har inspirerats av att lyssna till fanatiska predikanter i svenska moskéer och i ännu högre grad via nätet och satellittevekanaler.

”Tidigare har det förekommit att personer bosatta i Sverige rest till länder som Irak, Afghanistan och Pakistan för att där strida på islamisternas sida mot USA. ‘Jihadturismen’ till Syrien är ett nytt fenomen.”

”Vi noterat att det uppstått ett intresse bland våldsbejakande islamister i Sverige för att åka till Syrien”, säger Jonathan Peste, Säkerhetspolisens chefsanalytiker för kontraterror. ‘Det rör sig om ett fåtal personer.’”

Syriens president, Bashar al-Assad, kommer från en alawitisk familjebakgrund, men baathpartiets sekulära arabnationalistiska ideologi betyder mer för hur han ser på världen än alawismen. I sin bok Drömmen om Damaskus nämner Aron Lund att Assad är en kultiverad man som diggar jazzmusik och gärna tar sig ett glas vin ibland. Om han är religiös så är han det åtminstone inte på ett strikt eller dogmatiskt sätt. Alawismen är överhuvudtaget en ganska liberal religionstyp. Den är en slags esoterisk gren av shiaislam, ganska lik frihetliga varianter av sufismen, som inte fäster särskilt stor vikt vid dogmer och yttre former. Assads hustru Asma har sunnitisk familjebakgrund, men liksom för sin man betyder detta föga. Hon är en modern, emanciperad kvinna. Paret har en jämställd relation och de har blivit förebilder för många unga människor i Syrien som ifrågasätter gamla religiösa och kulturella traditioner om hur män och kvinnor borde vara.

En av den militanta oppostionens största facebooksidor, ”The Syrian Revolution”, drivs av en imam i Eskilstuna, som brukar hålla föredrag i sunnifundamentalistiska sammanhang. Han heter Fidaaldin Al-Sayid Issa. Jag har träffat honom i Uppsalamoskén. Han var där för att predika. Hans bror heter Mustafa Al-Sayed Issa och är ordförande för Sveriges Unga Muslimer (SUM). Bägge undervisar ungdomar i moskéer. En del av deras föredrag finns att se på nätet. Bägge hyllar ogenerat Ibn Taimiyya (1263-1328) som en av största skriftlärda i islams historia. Jag återkommer till Ibn Taimiyya längre fram. Det finns också en tredje bror, Yasir Al-Sayed Issa. Denne har figurerat frekvent i svenska medier som representant för oppositionen. Han är bland annat ledamot i styrelsen för Islamiska förbundet i Stockholm. På sin Facebookprofil har Yasir publicerat en bild på sig själv stående på en förstörd syrisk stridsvagn. Bröderna är söner till en välkänd ledare för det Muslimska brödraskapet i Syrien som flydde landet efter den misslyckade revolten 1976-82.

I Abdul Waduds studiedirkel i Uppsalamoskén deltog en ung man av syriskt ursprung. Låt oss kalla honom Mohammed. Jag växlade stundtals några ord med honom. Det var flera år innan den syriska tragedin tog sin början. Han berättade att stora delar av hans familj hade dödats i staden Hama 1982 när Syrien slog ner ett väpnat, sunnifundamentalistiskt uppror. Hans familj var medlemmar av Muslimska brödraskapet, berättade han. Själv var han engagerad i Muslimska Ungdomsföreningen i Uppsala (MUFU) som var anslutet till Sveriges Unga Muslimer (SUM). Mohammed ansåg att Abdul Wadud var en ”lärd man”. Han visste att jag var sufi och försökte flera gånger tala mig till rätta. Sufier ”dyrkar gravar” i stället för Gud, påstod han.

Han kunde säga de mest tokiga saker, men tog sig själv på stort allvar och menade att han ”bara sa som Koranen säger”. Jag minns särskilt en kväll när jag satt på golvet i moskéns förhall och fikade. Mohammed kom in, fick syn på mig, och satte sig bredvid mig, som vanligt för att undervisa mig i den rätta tron. ”Vet du”, sade han. ”Jag har upptäckt att torsdag är uppkallad efter guden Tor. Så vi som muslimer får inte använda det ordet. Vi får inte säga på torsdag ska jag göra si och så”. Jag tyckte att han lät väldigt komisk, men kvävde mitt skratt. ”Men hur är det med onsdag då”, frågade jag med spelat allvar. ”Men onsdag är ju uppkallad efter guden Oden”. Han rynkade pannan, så sade han: ”Hm … då får man inte säga onsdag heller”. ”Men vilka ord ska man använda i stället?” undrade jag. ”Vi muslimer ska använda arabiska namn. Arabiska är Koranens språk”. ”Okej, men det kan bli svårt att göra sig förstådd i Sverige”. ”Ja, nu jag, men om vi gör da’awa ska kommer hela Sverige att bli muslimskt och så kommer svenskarna att lära sig arabiska.” Da’awa betyder mission på arabiska, ordagrant ”kallelse”. ”Ja, det förstås”, sade jag.

En annan gång kom han fram till mig, granskade mig med en misstänksam blick, så sade han: ”Du är sufi, va?” ”Ja”, sade jag, ”jag gillar sufismen”. ”Sufier dansar”, sade han. ”Det får man inte. Det är haram. Profeten Mohammed dansade inte. Då ska inte vi heller dansa.” ”Tack för dina goda råd, broder. Du kommer ju från Syrien. Finns det inte rätt många sufier där?” ”Ja”, sa han. ”Det finns sufier där. De dansar och dricker sprit och begår zina”. Zina är arabiska för otukt. ”Det är regeringens fel. Det är inte en islamisk regering, en riktig islamisk regering skulle aldrig tillåta sufismen. Den skulle förbjuda dans och sprit och zina”. ”Men Syrien är väl ett islamiskt land?” undrade jag. ”Nej”, sade han, ”det finns ingen islam i Syrien, bara jahiliyya”. Jahiliyya är bland religiösa en nedsättande beteckning på den arabiska, hedniska religionen som föregick islam. Mohammed menade alltså att Syrien befann sig i ett hedniskt tillstånd.

”I Syrien får man inte ha skägg”, fortsatte han. Det var en vanlig propagandalögn man ofta hörde från sunnifundamentalister. Detta trots att den var så lätt att avslöja. Det var ju bara att titta på en bild av muftin Ahmad Hassoun. Han har både turban och skägg. Mannen i Uppsalamoskéns styrelse, han som är ansvarig för Abdul Waduds studiecirklar, brukade berätta de mest löjliga skrönor om hur ”muslimer”, det vill säga sunnifundamentalister, förtrycktes i Syrien. En gång sade han att det var förbjudet att be, en annan att det var förbjudet att gå till moskén. ”Vi vill ha frihet”, sade han. ”Men enligt sharia”, sade jag, ”har ju inte judar och kristna samma rättigheter som muslimer. Och du säger ju att du vill ha sharia i Syrien. Är inte det också ett slags förtryck?” ”Nej, sharia är inte förtryck. För oss muslimer är det är sharian som bestämmer vad som är förtryck. Det som går emot sharian är för förtryck. Det är så vi menar.” ”Men vad menar du med frihet?” ”Vi menar friheten att leva efter sharian. Islam är både religion och politik. Man kan inte bara följa en del av islam. Man måste följa allt eller inget.” Jag ville fråga massor av saker, som vad man ska göra med dem som inte vill leva efter sharian, men insåg att det var lönlöst. ”Alawiterna”, fortsatte han, ”är Guds fiender. De låtsas vara muslimer för att förstöra islam innifrån. De är farligare än judar.” Frihet för alawiter att utöva sin religion stod inte högt upp på dagordningen för den fundamentalistiske styrelseledamoten i Uppsalamoskén.

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

13 reaktioner på ”Tokfundamentalisterna och den syriska oppositionen

  1. Herman von Rescht

    Det du beskriver som tokfundamentalism är mainstream och norm bland dagens troende muslimer. Med troende menas här de som sätter sin muslimska identitet som sin främsta för att inte säga enda identitet. De som stålsatt sig i denna identitet kommer att se på omvärlden som något orent och kommer inte att nöja sig med mindre än att göra den ren, genom att erövra, döda eller tvinga till konvertering. Den väntar bara på att få politisk makt. Mest problem har den med muslimerna, som inte delar de s k troende muslimernas hat- och våldsideologi. Därav det extrema våld som de praktiserar mot muslimer i övrigt. Och som tidigare påpekats i fallet med Malala Yousofzai, vägrar de fördöma sina trosfränders våld och terror. Egentligen ska man avskaffa bruket av muslim som identitet. Ingen ska behöva svara på frågan om man är muslim eller ej.

    Så länge islam står för hat, förtryck, lögn, efterbliven fanatism och terror ska ingen vettig människa bekänna sig till islam. Det är dumt att stanna kvar i ett hus som tagits över råttor. Numera ska vi tro att hela islam byggdes för att en dag bli till ett råttbo. Det horibla är att ingen ”muslimsk lärd” (vad detta begrepp betyder i vår tid) ifrågasätter det som pågår i islams namn i islamiska församlingar, överallt i världen och i bland alla trosriktningar. Förr i tiden kallades en muslim för lärd just för sin tolerans, vidsynthet och framför allt vishet och förnuft. Nu är all muslimska lärda som har tillgång till makten och megafoner predikanter av det motsatta.

    En lärd (i betydelsen förnuftig) människa av muslimska härkomst ska idag ta avstånd från islam. Att vara muslim ska vara att kritisera islam istället för att dyrka den. Som de flesta sanna ”muslimer” gjorde förr i tiden. Ständigt prövade det hållbara också i de mest centrala trosfrågorna och omprövade sina tidigare ställningstaganden. De tänkte på egen hand utan att be någon annan om lov. Fast det intressanta med muslimer förr i tiden var att de inte ens kallade sig för muslimer. Vetenskapsmän som Razes, Avicenna, Birouni m fl eller poeter och skalder som Molana, Hafez, Ferdowsi, Saadi, Attar … ingen av dessa kallade sig eller blev kallade för muslimer. Deras vetande, kunnande och gärningar hade tillräcklig substans för att inte behöva religiös draghjälp eller reklam från teologiskt håll.

    Om man verkligen har utvecklats till något, varför kalla sig något efter vad man blivit född till. Man kan ha blivit född till man eller kvinna, svensk eller turk, blond eller svart. Varför ska folks identitet bestämmas av en förlegad ”arvegods”? Ska någon betraktas som rik eller fattig, tjuv eller välgörare, mördare eller människovän bara för att föräldrarna eller förfäderna var det?

    Slutsatsen måste vara att muslim som identitet måste vara en bristsjukdom; en identitet som någon påtar sig när man inte kunde bli något annat. Och omvänt, när någon från den icke-muslimska världen väljer att kalla någon för muslim trots att denna person besitter andra högre egenskaper och inte vill bli förknippad med det muslimska ”stadiet”, då måste detta tolkas som ett försök till nedvärdering. En sorts rasism om man så vill. Européerna insisterar att betrakta allt som sker i ”den islamiska världen” som något muslimskt och det muslimska ska nu dessutom definieras om till något arabiskt. Men arabiskt i betydelsen religiöst, konservativt och arkaiskt, och inte som något som ska skapa nationell identitet för arabiskt-talande folk, som fallet var under kampen mot kolonialismen i arabländerna.

    Det påstås att i Syrien ska man ha vapenvila under Eid-el-Adha. Egentligen har dessa religiösa högtider spelat ut sin roll, precis som mycket av islam i övrigt har gjort det. Djaheliya-araberna som muslimerna talar så illa om hade som sed att det var strängt förbjudet att bära vapen eller föra krig under fyra av månårets tolv månader. Alla stammar i den s k ociviliserade djaheliya-eran respekterade den fred som skulle råda under pilgrimsmånaden och månaden innan. Men se, inte ens denna sed som också erkänns av muslimerna respekteras. Det islam som vi känner till idag består till 80-90 procent av traditioner från djaheliya-eran). Det finns så mycket prestige och så mycket laddning i ”muslimernas” försök att ta över Syrien. Bristen på argument kompenseras av makt och våld. Kanske kommer det krig som vi idag ser utspelas i Syrien att avgöra islams öde. Att det ska behöva spillas så mycket blod och orsaka så mycket lidande för en missuppfattning. Är det något som araberna ska slakta till Guds ära så är det bästa de har, dvs sin islam.

    1. Herman von Rescht

      Gå till närmaste moské och konvertera till islam, så får du höra. Med lite list och tålamod kan du få din beskärda del av både antisemitism och gamla testamentet. Har du tur så kan du bilda en alldeles egen Jihadcell, och få dina adepter att offra sina liv på din befallning. Mer judiskt kan det inte bli.

  2. Björn

    Får man inte be eller ha skägg i Syrien? Haha!
    När jag bodde i Damaskus som ung tonåring (i samma veva som Hafez gick bort och efterträddes av sin son btw) kunde jag inte sova de första veckorna eftersom muezzin satte igång sitt ropande på andra sidan gatan – enligt min uppfattning – omänskligt tidigt.

    Jag minns också att skäggiga gubbar i kaftan gick runt bland butikerna i kvarteret där jag bodde och besvärade innehavarna med snack om ”jihad” (ungefär det enda jag uppfattade, min arabiska är högst bristfällig, milt sagt), vilket inte såg ut att roa folket särskilt mycket.

    Min uppfattning är att syrier i gemen är ganska öppensinnade och ”liberala”, (i brist på bättre uttryck) snarare än fundamentalistiska.

  3. Herman von Rescht

    Ägnade sabbaten åt att fördjupa mig i zarathustrainismen efter grundaren som levde och verkade för 3700 år sen, enligt Alexander Bard.på tuden.och andra klipp om hans filosofi. Ser honom som ett framgångsrikt exempel på ”konvertismen”. Han var mycket pedagogiskt i sin redogörelse och kontrasterade bra mot både grekisk filosofi och abrahramiterna. Saknade dock utläggningar om mörkrets ”overlord” Ahriman och demonerna (deevs eller djävlarna) i den iranska mytologin. Själv uppvisar jag tendenser till overload. Måste vara overlorden i mig.

    Måste ge abrahamisten Jacob rätt. Det är talk shows, gärna late night shows, som är min grej. Skriver oftast mina inlägg efter midnatt, som en Vampyr som får blodsmak av allt det ondska abrahamiterna sprider och vaknar till liv. Det är inte bara för att det är höst och Halloweentider.

    Kanske ska jag öppna en moské, och showa där för den israelitiska publiken (vilka de nu är eller blir) och det för ett enda syfte: Samla ihop till ett tempel, både folk och pengar och resa det för tredje gången (gärna efter persiska paradisisk förlaga).

    Läser man 5:12 i Koranen så förstår man bättre.

    [5:12] GOD had taken a covenant from the Children of Israel, and we raised among them twelve patriarchs. And GOD said, ”I am with you, so long as you observe the Contact Prayers, give the obligatory charity, and believe in My messengers and respect them, and continue to lend GOD a loan of righteousness. I will then remit your sins, and admit you into gardens with flowing streams. Anyone who disbelieves after this, has indeed strayed off the right path.”

    ”Patriarchs” i denna vers refererar direkt till den titel som bara ankommer min familj och förhållandet till Israels barn. Det har ingenting med shia-musliermas tolv imamer eller muslimer att göra, som någon nitisk islamisk teolog gärna skulle tolka in. Den som skrev denna vers förstod att muslimer eller andra (inkl judar) inte förtjänar att kallas för ”children of Israel” utan att anstränga sig och göra skäl för namnet. En riktig cool sura som ger en hopp och man blir både glad och varm av. Utan abrahamism, mardrömmar om ritualmord på barn eller blodspillan för hans söner för att bevisa lojalitet mot en arg, svartsjuk och kärlekslös gud. Children of Israel är något helt annat än och bortom ”Children of Abraham, Satan or blood sacrifices”. Ingen ska behöva offra något till minne av Abraham. Ska man offra något så ska det vara tid och pengar på Herman.

    Eller som Cornelius enkelt uttryckte; jag e bra … har du tid och pengar så köper du min samba. Dedicerar helgen till honom, hans gitarr o hans musik. Han förtjänar en helgonbild för bara den låten.

  4. Pingback: För att förstå konflikten i Syrien bör man läsa böcker | Nya Il Convito

  5. Pingback: ”Svenskar för Jihad” | Häxanmexan

  6. Pingback: Joshua | | birgitta-markinhuhta.net

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s