Sverige behöver kvinnliga imamer

Fredagen den 15 november 2004 inträffar en sorglustig incident i Bahrain. I en av örikets största moskéer har drygt sju tusen människor samlats för att förrätta den sedvanliga fredagsbönen. Knappt har imamen stigit upp i predikstolen förrän man upptäcker att allt inte står rätt till. Imamens röst saknar nämligen den djupa baston som man kommit att vänja sig vid genom åren. Trots det välgjorda lösskägget och mustascherna, avslöjas den medelålders kvinnliga bedragarskan. Det krävdes fyra karlar för att övermanna och överlämna henne till polisen. Hon var med andra ord en ovanligt stark representant för ”det svaga könet”. Det sorgliga med incidenten är att vi aldrig fick veta vad hon hade tänkt säga i sin predikan. Att det var viktigt förstår vi av den stora uppoffringen.

Detta misslyckade första försök av en kvinna att leda fredagsbönen skulle så småningom komma att följas av ett lyckat sådant, i ett helt annat land och under helt andra former. Den 18 mars 2005 leder den afro-amerikanska imamen Amina Wadud en blandad församling av män och kvinnor i S:t Johns katedral i New York på Manhattans Upper West Side. Även böneutroparen Suheyla El-Attar var en ”syster”, och gudstjänsten skedde, till skillnad från i Bahrain, fullkomligt offentligt och ”oförklätt”.

Amina Waduds fredagsbön i katedralen i New York den 18 mars 2005 har blivit något av en milstolpe i islams historia och har satt i gång en livlig och fruktbar diskussion mellan så kallade ”konservativa” och ”progressiva” muslimer i USA. Händelsen, som skulle kunna beskrivas som en ”happening”, arrangerades av gräsrotsrörelsen Progressive Muslims Union.

Sedan dess har det börjat hända en hel del. I alltfler moskéer i USA ifrågasätts åtskillnaden mellan könen och en kvinna som stiger upp i predikstolen en fredag är på god väg att bli ett vardagligt och icke-uppseendeväckande inslag i den muslimska miljön. Och detta tack vare pionjären Amina Wadud som sade: ”Jag vill ingjuta mod i muslimernas hjärtan, så att de i både sina offentliga, privata och religiösa angelägenheter, ska veta att de är enade och jämlika.” Om patriarkatet konstaterar imamen lakoniskt: ”Dess tid är förbi.” Alldeles nyligen firade muslimer över hela världen, även här i Sverige, högtiden Eid Al-Adha till minne av fader Abrahams offer av en vädur i stället för sin son Ismail/Isak. I USA leddes en av de offentliga bönerna av den kvinnliga imamen Nakia Jackson.

Amina Wadud är för närvarande verksam som professor i islamologi vid Virginia Commonwealth University i USA. Redan i augusti 1994 hade dock Amina Wadud hållit en predikan vid Claremont Road-moskén i Kapstaden, Sydafrika. Händelsen ledde till att hon började få dåligt rykte i vissa fundamentalistiska kretsar men kom aldrig att uppmärksammas internationellt. Kvinnliga imamer har faktiskt agerat böneledare vid ett fåtal tillfällen tidigare i länder som Sydafrika och Kanada, men det är först i och med Waduds spektakulära gudstjänst i katedralen i New York som fenomenet uppnått vidsträckt ryktbarhet.

Sedan dess har imam Wadud fortsatt sin pastorala verksamhet, som har blivit alltmer avdramatiserad och en naturlig del av den muslimska vardagen i USA. Den 28 oktober 2005 var hon inbjuden som talare på en konferens för islamisk feminism i Barcelona, Spanien. Hon fick då tillfälle att leda bönen för den blandade församlingen. Därmed tog idén om kvinnligt imamskap ett av sina första stapplande steg i Europa. Fröet har slagit rot, och gror. Välutbildade, välartikulerade och fromma muslimska kvinnor i Västvärlden upplever det som minst sagt märkligt att inte kunna tala till både män och kvinnor i moskéerna. Wadud och hennes progressiva rörelse kräver inte att andra tolkningar upphävs. Allt de vill är att deras synsätt ska erkännas som en del av islams mångfald.

Det är klart att tolkningarna blir annorlunda om även kvinnor är med. Kvinnornas erfarenheter och röster behövs. I Sverige har islam en betydligt kortare historia än i USA och samfundet består ännu till största delen av invandrare. Men även här kommer vi i sinom tid säkerligen att få se framväxten av en kvinnoimamrörelse motsvarande den amerikanska. Jag ser fram emot den dagen då man kommer att kunna arrangera öppna seminarium och paneldebatter i våra svenska moskéer med både manliga och kvinnliga deltagare. Det låter varken märkvärdigt eller kontroversiellt. Att vi ska behöva dagdrömma om dylikt säger därför desto mer om det bedrövliga tillstånd svensk islam befinner sig i.

Mohamed Omar är poet och chefredaktör för tidskriften Minaret. Han rekommenderar Amina Waduds bok Inside the gender jihad (2006), som är både personlig och teoretisk. Amina är ensamstående mamma och berättar hur hon blivit bemött och kämpat, men väver också in teologi och Korantolkningar.

Not:

Artikeln ”Sverige behöver kvinnliga imamer” publicerades i Expressen 6/2 2007. Den är fortfarande angelägen för än så länge är moskéerna i Sverige fortfarande helt och hållet mansdominerade. Det finns enstaka kvinnliga religiösa ledare, men de verkar oftast i exklusivt kvinnliga miljöer. Men det finns ljuspunkter. I en moské som jag besökte var vi en blandad publik, män och kvinnor, som lyssnade till en kvinnlig föreläsare.

Läs:

Uppdrag granskning om moskéer

Usel kvinnosyn på islamiska hemsidor och något om wahhabismen

 

Annonser

13 reaktioner på ”Sverige behöver kvinnliga imamer

  1. Som icke-troende har jag naturligtvis inte anledning att ha synpunkter på olika samfunds prelaters könsliga tillhörighet, det är en inre angelägenhet, så länge de inte driver argumentationen med våldsamma medel. Däremot kan man väl gissa att med den utbildningsnivå som kvinnor har i länder som Iran och Saudiarabien så kommer gubbsen att få det allt svårare att dominera i framtiden. Men vägen dit kan bli besvärlig, som fallet med den skjutna flickan i Pakistan visar.

    Däremot undrar jag om inte den stiliga damen på bilden skulle kunna vara ett exempel på det som salig Edward Said kallade ‘orientalism’, alltså en bild av ‘österlandet’ som i själva verket mer handlar om västliga fantasier?

    1. Herman von Rescht

      En välvillig tolkning av islam är att islam formar sig efter det samhälle den verkar i. Det är åtminstone den linje som MO och andra skribenter följde under den s k blågula islamismens glada dagar under Abdel-Hagh Kilans ledning i Minaret. I fallet med kvinnliga imamer (t ex i amerikansk församling och dessutom i en katedral) tyder på anpassning till västliga erotiska fantasier a la tusen och en natt eller till politiska jämställdhetsprojekt eller feminism bland religiösa samfund. Att kvinnor ska lära sig imitera män och få en plats i manliga strukturer. Svensk media gjorde intensiva försök att lansera Helena Benhouda som en kvinnlig talesperson för ”islam” och det försöket slutade med en katastrof efter hennes svärson Awads misstänktes och sedan dömdes för sin djupa delaktighet i terroristverksamhet riktade mot danska och svenska intressen. Man kan säga att ”islam” – i sin organiserade form – anpassade sig till den korruption och det missbruk som systemet erbjöd. Islam förblev ett trotsigt barn som stannade vid att testa gränser och att försöka hur mycket våld och tvång man kan smuggla in i samhället eller komma undan med. Islamister är alltför låsta vid förhållanden i sina hemländer och lät sig bindas till konservativa riktningar. Med facit i hand blev integration av islam med politisk makt och samhällsinflytande blir sällan en lyckad kombination.

      Det är en himmelsvid skillnad mellan situationen för kvinnor i Saudi och Iran. Konservativa kretsar bland präster och traditionalister driver en segregationslinje (sexuell apartheid) och ser helst att Irans kvinnor behandlas som saudiska kvinnor. Problemet för dem är att utvecklingen i motsatt riktning gått för långt och motståndet från kvinnor, ungdomar och det civila samhället är för starkt. Då och då ”önskar” de konservativa i form av varningar och profetior, att Iran i allmänhet och Teheran i synnehet drabbas av jordbävning och ”guds vrede” för den outhärdigliga synd som kvinnors vägran att bära hijab, frigörelse och vilja till ett eget liv. För ayatollor är respekten för hijab en central del i religionen, långt viktigare än tro på gud, profeten och domedagen. Hela islams väsen har kommit att handla om ett heligt könskrig. Väntar med spänning på fördömanden av talibanernas angrepp på den fjortonåriga flickan från ledande islamiskt religiöst håll.

  2. bashar

    Att det behövs kvinnliga imamer håller jag med om. Ska kvinnor leda män i bön? Jag är ingen expert i fiqh och sharia, men antar att det finns bevis för att det inte är tillåtet. Har du bevis på det motsatta?

    Eller ska vi skippa allt vad bevis och sharia innebär? Hur långt ska man gå?

    Anser du, Mohammed Omar, att man även ska viga homosexuella i moskeerna? Fega inte ur, och svara på min fråga.

    1. Mohamed Omar

      Det är redan tillåtet för homosexuella att ingå äktenskap i Sverige. Om någon vill bygga en moské och viga homosexuella enligt en islamisk rit så finns det ingenting som hindrar det i svensk lag. Jag tycker att det är bra. Men du behöver inte tycka det.

      1. jacob

        Omar,
        Problemet är att du kan acceptera en moské som viger homosexuella av en kvinnlig imam, men även i Sverige skulle denna moské rivas av fanatikerna. Det är ju en utopi, en saga lika vacker som kommunismen…

    1. Herman von Rescht

      Exakt vad är de lärda i? Man blir inte lärd av att rabbla upp och reproducera det reaktionära patriarkatets hopplöst föråldrade läror. Möjligtvis består denna kvinnliga lärdom i att det pågår försök att skapa en kultur för muslimska kvinnor i form av koran- och hadithskolor bakom slöja och gardiner och att dessa kvinnor ska uppmuntras att ta del i det islamistiska samhällsprojektet. En kapitulation för sanden och intagande av rollen som tjänarinnor till röskägg och lata stofiler som går i långa vita sängkläder också till vardags. Men skapande av någon lära är det inte. Snarare är detta något man ska dra lärdom av. Män i rödmålade skägg som går i sömnen och gör inte annat än att skapa mardrömmar för barn, ungdom och kvinnor i sin omgivning. Vad är skillnaden mellan tjänande muslimska ”lärda” kvinnor och vampyrbrudar som har till uppgift att skaffa oskuld och färskingar åt sin ”herre”, Vlad Tepes? Islamismen kunde utvecklats till något intressant tema för en horror show och en Halloweenfest, men knappast som lära och livsstil.

      Nu undrar greve von Rescht, var finns muslimska kvinnors protester mot talibanernas förföljelse av skolflickor och deras avskyvärda mordförsök på den vackra, lärda och modiga Malala Yousofzai? Ska vi acceptera ideologisk och religiöst motiverade ritualmord på ljusa dagen, nu på fjortonåringar som vägrar ställa upp för skäggiga bockar i sängkläder?

      1. jacob

        Herman,
        Du efterfrågar ”muslimska kvinnors protester mot talibanernas förföljelse av skolflickor och deras avskyvärda mordförsök på den vackra, lärda och modiga Malala Yousofzai?”

        Jag vet inte var de håller hus men här kan du läsa om 2000 judar som ber för den modiga Malala Yousofzai!

        ”In a touching display of support and concern for a young Pakistani girl who stood up to the Taliban and was rewarded with a gunshot to her head, more than 2,000 Jews prayed – in unison – for her recovery.”
        http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-4293692,00.html

  3. Herman

    Kan det verkligen vara så illa att du helt missat de omfattande protesterna mot talibanerna och det enorma stöd Malala och hennes familj fått från befolkningen i Pakistan och runt om i världen? Och för några veckor sedan fick även den unga, kristna flickan Rimsha Masih i Pakistan, anklagad för blasfemi, en massiv uppbackning av människor från olika religioner, inklusive stora muslimska organisationer.

    1. Herman von Rescht

      Vad jag efterlyst och alltjämt saknar är protester och fördömanden från tongivande islamiska religiösa ledare och talesman från politiska religiösa organisationer i Pakistan och Afghanistan och även resten av den muslimska världen. Du får gärna skicka mig länkar som ”prove me wrong”.

  4. Herman von Rescht

    Vad Sverige behöver är inte kvinnliga imamer som bidrar till svensk jämställd-”hets” i dagens moskéer (milimeterrättvisa och kilogramdemoktrati för statistikens skull) och legitimierar skägg- och kaftanvälde. Svensk religion och politik är ljusår efter utvecklingen i civilsamhällen i muslimska världen. Svensk stat och media anpassar sin islampolitik efter sina relationer till stater och maktkretsar och inte till den sociala realiteten. Det är t ex viktigare att hålla goda relationer till talibaner i Afghanistan och Pakistan än att konsekvent ta avstånd från dem som anställer mord på en Benazir Bhutto eller motarbeta dem som vägrar flickor skolgång. USA och EU driver en appeasmentpolitik mot islamister. De känner skuld för att islamister tidigare hindrades från att ta makten i Algeriet eller Palestina och nu ska de kompenseras i Egypten, Tunisien och Yemen. Islamismen är den nya sionismen och islamisternas behov av makt, statsmakt i muslimska områden eller moskémakt i icke-muslimska områden, ska till varje pris tillgodoses och Gamla testamentets gud och lagar ska praktiseras. Så länge gubbar styr i moskéerna, tillsättningar är toppstyrda och VÅLD MOT KVINNOR ÄR OK, är den appeasment som Omar förespråkar till nackdel. I så fall är separata moskéer eller moskéer för enbart kvinnor att föredra.

    Kan muslimer vinna svensk guldmedalj i judendom?

    Vad Sverige behöver är opinionsbildare som gör Malala Yousofzai till en Anna Frank, noga beskriver hennes väg till muslimska bödlar och givetvis rättvis fördelar skulden till denna dödsmarschs entreprenörer och kollaboratörer. Det handlar om att till varje pris hävda individens rätt mot apparaten, utan minsta hänsyn till svensk politik, media, utrikes- och säkerhetsintressen. Vem ska ha rätt att släcka en flickas dröm bara för att våra s k stater inte anser det passande. Annars har vi, som det heter inget lärt från fallet ”Anna Frank”. De muslimska protesterna i Pakistan är landsomfattande, och riktar sig mot talibanerna, deras mosaiska stentavlor och gammaltestamenteliga lagar, som hamnat i ett trängt läge, Nu när vi har fått en OS-tävling i ”judaistisk” så borde ”muslimerna” slå judiska aktivister i att skuldbelägga allt som går att skuldbelägga, leta skyldiga, nagelfara dem och ordna domstolar, varhelst det går. Snart ska det vara synd om inte bara dem som sköt mot Malala, utan alla dem som passivt eller aktivt legitimerade skottet mot Malala.

  5. Herman von Rescht

    Vad vi behöver se och höra i våra moskéer är vackra ansikten och röster, inte från dem som gömmer bort kvinnan och förnekar dem deras existens i det offentliga, utan från dem överlevt den islamiska maktens organiserade tyranni. Som institutioner bär moskéer en stor skuld mot mänskligheten. De måste sona sitt brott; att vara en pesthärd och ett näste varifrån synd, skam, osanning och brottslighet hejdlöst och skamlöst spritts i guds namn. Låt vackra röster från vackra ansikten rena moskéers väggar från tjocka lager av falska myter, påbud och förbud.

    Fromma drömmar om moskéer

    Med moskéer är som med den svenska vapenbyken, på den tid det begav sig. Inte nog med att de idag används som vapensystem, som plattformar för sprida att hat och bädda för krig mot en stor del av mänskligheten. De måste tvättas offentligt och ordentligt. Dessa ord av Sverige f d utrikesminister och partisekreterare Sten Andersson blev aldrig någon verklighet, utan stannade vid retorik i någon valdebatt för sådär 20 år sen. Men som klippet visar så vinner drömmar till slut, när de väl fått chansen att blomma ut. Kanske är kvinnor rentav bättre på att hålla sina löften, än manliga politiker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s