Så här ser min nya bok ut

Titeln på den nya boken är alltså hämtad från Thomas De Quinceys roman En engelsk opieätares bekännelser. Han led av ångest, krämpor och hungersmärtor. Opiet skänkte lindring.

”Här fanns en läkedom för all mänsklig bedrövelse. Äntligen var den upptäckt: lyckans hemlighet, som filosoferna hade brottats med i alla tider”. Han skulle dock snart upptäcka drogens destruktiva och mörka sidor.

De Quincey var trettiosex år gammal när han fick sina bekännelser införda i tidskriften London Magazine. När jag skriver dessa rader är även jag trettiosex. Är det ett meningsfullt sammanträffande?

För omslaget har jag valt en illustration av Sidney Paget ur Sherlock Holmes-äventyret Mannen med den förvridna läppen. Jag är nämligen barnsligt förtjust i Sherlock Holmes och skulle inte ha någonting emot kalla mig ”sherlockian” om det inte vore för att sherlockianerna själva skulle betrakta mig som en inkräktare.

Hur kommer det sig att jag har kunnat falla för Holmes charm när min egen tillvaro som städare, pizzabagare, kioskbiträde, industriarbetare och taxislusk är så otroligt fjärran från högreståndslivet i det viktorianska London? Just därför. En av litteraturens funktioner är identifikation, en annan är eskapism: litteraturen som opium.

Min morfar, som var bondson och televerksarbetare, älskade P. G. Woodhouses berättelser. Han läste förstås också proletärförfattarna som skildrade hans egen verklighet, men ibland behövde han sitt opium och han ville ha det serverat på silverfat av butler Jeeves.

Novellen, som innehåller både opium och identitetsförväxlingar, publicerades första gången i Strand Magazines decembernummer 1891. Bilden som jag har valt för omslaget har i en svensk version en undertext som lyder: ”Holmes’, viskade jag. ’Vad gör du i den här opiumhålan?’”

Det är en häpen och något skrämd dr Watson som undrar. Holmes är förklädd och sitter hopsjunken invid ett fyrfat med brinnande träkol. I knäet har han en opiumpipa. Watson känner först inte igen honom. Det beror nog inte bara på det täta mörkret, den tjocka, bruna röken och på Holmes förklädnad. I opiumhålan är han sig inte lik.

Boken trycks på Kopieringshörnan, Skolgatan 1 i Uppsala. Läs mer om det här. Den är klar om några dagar. Du kan beställa ett exemplar redan nu genom att sätta in 72 kr (60 kr för boken, 12 kr för porto) på pg-konto 548413-4. Ange namn och adress.

I Uppsala kommer boken att säljas på Drottninggatans bokhandel. Mer information kommer. Jag håller er underrättade. Ni kan även mejla mig på mohamed-omar@hotmail.se

Den begåvade litteraturstudenten Viola Bao, aktiv i föreningen Litteraterna, var redaktör för boken. Hon har lovat att fortsätta samarbeta med Aguéli förlag.

Annonser

En reaktion på ”Så här ser min nya bok ut

  1. Pingback: Svenska Dagbladet och Mohammed Omar | o.s.v. o.s.v., etc. etc.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s