Om hur Torbjörn Säfve blev sufi

I den självbiografiska kollageboken Jag har valt att dyrka kvinnorna (1993) berättar Torbjörn Säfve om hur han upptäckte sufismen. Det var så att i början av sjuttiotalet hade han och hustrun Lena rest till Marocko.

”Jag hade konsumerat all tillgänglig buddistisk litteratur och läst Stalins samlade verk (de viktigaste i alla fall) och njutit av anarkismens olika utopiska manifest, men något saknades: en legering, en sammanhållande kunskap om världen. Den sökte jag och min hustru i arabvärlden. Och vi fann den. Jag ska inte berätta exakt hur det gick till, endast säga detta: aldrig förr har en filosofi gjort mig så harmonisk som den jag fick presenterad av min ‘guru’ Bashir Wuzziane Ganouni.

Det är sufismen det handlar om, ibn al-Arabis mästerliga vision om världen som en serie kristallationspunkter för Allahs vilja. Vi lever i en Tanke, som tänker oss. Vi är tankar tänkta av en större hjärna än vår egen. Och det finns ingen gräns för det vi stimuleras att tänka och göra. Det finns egentligen inget fängelse för någon av oss.

Våra kontrollutövande fiender (och de är många) strävar hela tiden efter att reducera vår frihet och hämma våra kapaciteter, men i det ögonblick insikten om världen som ett brokigt och skönt skådespel regisserat av Allah och den därmed sammankopplade insikten om lidandet och kärleken som valda av oss själva före vår födelse plötsligt illuminerar vårt medvetande – då är det möjligt att bli en sann och sansad revolutionär.

Vår uppgift är att göra världen bättre för alla människor och det kan endast ske om vi underkastar oss denna Tanke. Det är det som är innebörden i ordet ‘islam’, som bokstavligen betyder ‘underkastelse’. Det är ett ord som måste tolkas på ibn al-Arabis sätt. Vi lever gång på gång i ständigt nya existenser och vi kan välja om det är Majakovskij vi vill bli eller renässansälskare eller sufiska filosofer – eller allt på en gång.

Och den som inte begriper det, borde tillbringa en tid i sufers och dervishers sällskap.

Jag har en mycket stor respekt för den arabiska anden och dess ‘fanatism’. Man måste våga se den i ögonen och förstå i hur hög grad den ger oss självständighet, just precis den personliga självständighet som både Majakovskij och ibn al-Arabi är exponenter för.” (s. 56)

”För tio år sen blev jag muslim när jag hade bott en längre tid i arabvärlden. Jag blev inte ortodox muslim, jag bekänner mig till en sekt, ibn-Arabis sekt. Den skiljer sig från övriga Islam på ett oväsentligt och ett väsentligt sätt. De oväsentliga är att vi anser att det inte är nån dödssynd att sig ett glas vin då och då. Den väsentliga skillnaden är dock att ibn-Arabi anser att kvinnan är överlägsen mannen. Det är inte så vanligt inom Islam.” (s. 168)

Läs min intervju med Torbjörn Säfve här. Publicerad i tidskriften Minaret nr 4 2007.

Annonser

2 reaktioner på ”Om hur Torbjörn Säfve blev sufi

  1. Pingback: ”USA ut ur Sverige!” « Nya Il Convito

  2. Pingback: Jag är mohamedan | Nya Il Convito

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s