SVT Kulturnyheterna om ”En opieätares bekännelser”

I morse intervjuades jag av en reporter från SVT Kulturnyheterna om min nya småskrift En opieätares bekännelser. Vi höll till på Centralstationen i Uppsala. Fortfarande är det svårt för mitt ego att höra ordet ”avbön”. Jag har ett alldeles för stort ego. Jag kanske borde börja praktisera sufismen, islams mystik, på allvar, för att trycka ner egot lite grann. Hade jag haft ett mindre ego hade det här skett mycket tidigare. Det finns en riktning inom sufismen, som konstnären Ivan Aguéli identifierade sig med, som kallas ”melami”. De gör medvetet tokiga och pinsamma saker för att dra till sig omgivningens hån och klander. På så sätt menar de att de ska bli mer ödmjuka. Ordet ”melam” betyder klander på arabiska. Det finns många roliga historier om dem. Men nu ska jag inte låta tankarna fara i väg. Inslaget sändes ikväll kl 19.00. Det går att se här.

Du kan beställa småskriften genom att sätta in 72 kr (60 kr för skriften och 12 kr för porto) på pg-konto 548413-4. Ange namn och adress. Bor du i Uppsala kan du spara portopengarna och köpa den direkt på Drottninggatans bokhandel, Drottninggatan 7.

Svenska Dagbladet om den nya småskriften ”En opieätares bekännelser”

Henrik Sahl Johansson, journalist på Svenska Dagbladets kulturredaktion, har skrivit en kort artikel om min nya småskrift En opieätares bekännelser. Han ringde mig och också och ställde några frågor. Vilken ful bild de har rotat fram ur arkiven!

”Med sin korta text En opieätares bekännelser – titeln är en referens till Thomas De Quinceys En engelsk opieätares bekännelser – ångrar Mohamed Omar sina åsikter och ber om ursäkt till dem som tagit illa vid sig. I boken återvänder han till Marx liknelse om religionen för att förklara hur radikaliseringen blev en flyktväg från den ekonomiska och psykiska press han upplevde under åren efter sin kritikerrosade debut.”

Till SvD säger Mohamed Omar att han länge inte vågade ta tillbaka sina utspel:

‘Egentligen så kom vändningen ganska tidigt, kring tiden efter debattartikeln. Men jag kände mig inte redo, jag hade redan kommit ut och deklarerat att jag trodde på islamismen. Nu känns det som att jag har mognat. Jag behöver inte längre hålla fast vid mina tidigare ståndpunkter av ren stolthet, jag kan erkänna att jag hade fel.'”

Läs hela artikeln här

Du kan beställa småskriften genom att sätta in 72 kr (60 kr för skriften, 12 kr för porto) på pg-konto 548413-4. Ange namn och adress. Bor du i Uppsala kan du spara portopengarna och köpa den direkt på Drottninggatans bokhandel, Drottninggatan 7.

Kungen mottog ett signerat exemplar av ”En opieätares bekännelser”

Idag (onsdag 29 augusti) besökte H.M. Konungen Gamla Uppsala för att på plats studera de pågående arkeologiska utgrävningarna.  Just nu pågår nämligen den hittills största arkeologiska undersökningen som någonsin genomförts i Gamla Uppsala.

Kungen anlände kl. 10.00 till Gamla Uppsala Museum där han togs emot av landshövding Peter Egardt, Trafikverkets generaldirektör Gunnar Malm och riksantikvarie Lars Amréus. Därefter gjorde han en rundtur i fornlämningsområdet.

Jag försökte förhandla mig till ett tillstånd att personligen överräcka min nya småskrift En opieätares bekännelser till kungen. Det misslyckades. I stället gav jag skriften till kungens adjutant Ulf. Jag uppfattade inte efternamnet. Han lovade att vidarebefordra den till majestätet. Jag gav honom också mitt telefonnummer om kungen skulle vilja ringa och tacka.

”Håll upp boken så att den syns”, sade den vänlige adjutanten när min vän tog bilden. I dedikationen hade jag skrivit: ”Till kung Carl från en undersåte”.

Du kan beställa småskriften genom att sätta in 72 kr (60 kr för skriften, 12 kr för porto) på pg-konto 548413-4. Ange namn och adress. Bor du i Uppsala kan du spara portopengarna och köpa den direkt på Drottninggatans bokhandel, Drottninggatan 7.

Kulturnytt: ”Mohamed Omar gör avbön i bekännelseskrift”

Radioprogrammet Kulturnytt rapporterar idag om den nya småskriften En opieätares bekännelser. Reportern Naila Saleem menar att det kan dröja länge innan jag har återskapat det förtroende jag en gång åtnjöt. Det är nog riktigt. Men framför allt gör jag detta för min egen skull, som ett bokslut för att kunna gå vidare. Det gläder mig förstås om andra tror på mig.

”Minns ni Mohamed Omar? Framgångsrik poet, chefredaktör för tidningen Minaret och länge en moderat muslimsk röst som motsatte sig extremism.Fram till 2009 då han i en debattartikel i Expressen gjorde helt om och kom ut som radikal islamist. Ett utspel som följdes av en rad antisemitiska uttalanden och ett revisionstiskt ifrågasättande av förintelsen. Omar blev snart persona non grata i det officiella mediesverige men drev sin teser på bloggar och hemsidor. Nu gör dock Mohamed Omar avbön och ber om ursäkt. I går landade en bekännelseskrift på Kulturnytts bord.

Mohamed Omar skriver 33 sidor självutlämnade text om sin resa ner i islamismen. Han liknar det vid en missbrukares snedtändning. Han skyller på utanförskap, okunskap och allmänt högmod. Pressen blev för stor och han ” tog sin tillflykt till religionens bitterljuva opium”. Idag vill han inte längre stå för sina islamistiska åsikter. Tidigare i sommar bad han på Newsmill om ursäkt för sina antisemtiska utspel som han skrev hade skadat palestiniernas sak. Samma palestinier för vars skull han en gång blev islamist.

Fortsätt läsa ”Kulturnytt: ”Mohamed Omar gör avbön i bekännelseskrift””

Möte med ett helgon i Domtrappan

Konstnären och juridikstudenten Pontus Näslund har flera projekt på gång. Den 11 november i år arrangerar Collegium Curiosorum en utställning med hans verk. Men han är också en av två blivande ägare av helgon.se, ett populärt alternativtkulturellt community på nätet.

I söndags eftermiddag (26/8) mötte jag honom i Domtrappan, Uppsalas äldsta byggnad, för att prata om hans tankar och planer.

Helgon.se har ”inga helgon direkt” som motto. Då menar de förmodligen att medlemmarna inte passar in i den stereotypa bilden av det fromma och dygdiga helgonet. Men det finns andra sorters helgon. I den islamiska traditionen talar man till exempel om awliyya ash-shaytan eller ”Satans helgon”, ett begrepp hämtat från Koranen.

Vilken slags helgon är Pontus? Den 30 juli i år intervjuades han i radioprogrammet ”Övernaturligt” om sin pakt med ”Mörkrets furste”. Den slöt han en midnatt för fem år sedan under ett äppelträd kyrkogården. Han menar att hans konstnärliga talang delvis kan vara en frukt av den pakten.

Det hände en märklig sak när radioprogrammet spelades en. En av journalisternas digitala inspelningsapparat numrerar de olika inspelningarna. Efter intervjun med Pontus stannade den på nummer 666!

Pontus menar att Satan inte alls behöver vara en ”ond” gestalt i den vanliga betydelsen av ordet. Ormen i lustgården säger till Adam och Eva att äta av kunskapens frukt, att öppna sina ögon och utnyttja sin fulla potential som människor. Anarkisten Mikhail Bakunin skrev om detta i boken Gud och staten. Han använde Satan som symbol för fritänkaren och rebellen.

Fortsätt läsa ”Möte med ett helgon i Domtrappan”

Två nya recensioner av ”En opieätares bekännelser”

Kerstin Berminge har utmärkt sig på nätet genom sina skarpa analyser av skeendena i Libyen och Syrien, vilka ofta går på tvären med de bilder som förmedlas av etablerade medier i Sverige. På sin blogg recenserar hon småskriften En opieätares bekännelser:

”När jag nu har läst Mohamed Omars skrift, om vars innehåll man kan läsa mer på andra bloggar, Pierre Gillys och Björn Nilssons ex, varför jag inte refererar innehållet här, tycker jag att Mohamed Omar är en stark person. Det ska mycket av inre styrka och mod till för att gå ut och be om ursäkt för och förklara sina allmänt kända felsteg som han gör i den här skriften. Inte många människor klarar av att göra en sådan avbön offentligt. Att han berättar om sin bakgrund gör honom dessutom till en mer levande människa, i alla fall i mina ögon. Sen vet jag inte om han hade behövt ursäkta sig så mycket som han gör.

Han gjorde en resa in i en religion, som säkert kommer att ha berikat och utvecklat honom, precis som han skriver. Det har, enligt honom själv, gett honom djupare insikter, både om honom själv och om medmänniskorna.

Jag träffade Mohamed Omar, och utbytte några meningar med honom, under de Nordiska Fedssamtalen i Degerfors för några veckor sen. Han verkar vara en trevlig ung man som ärligt menar vad han skriver i denna skrift. I varje fall jag är beredd att förlåta och glömma och jag hoppas innerligt att alla andra också är det.

Fortsätt läsa ”Två nya recensioner av ”En opieätares bekännelser””

Pierre Gilly recenserar ”En opieätares bekännelser”

Författaren och frilansjournalisten Pierre Gilly har recenserat småskriften En opieätares bekännelser. Han har för övrigt skrivit en av de bästa och mest nyanserade böckerna som finns på svenska om Iran: Bombdiplomati (2008). Jag brukar hänvisa till den.

”Första gången jag stötte på Mohamed Omars namn måste ha varit i mitten av nittiotalet när jag jobbade på Folket i Bild. Vi hade ingen kontakt men han skrev i tidningen. Jag följde Omar ur ögonvrån. Han skrev mycket och han skrev överallt. Han hade en närmast hypomanisk produktivitet. Han skrev i vänstertidningar, och högertidningar. Han skrev i stora tidningar och små. Han hamnade i TV soffor och radioprogram. Han var kulturparnassens muslimska maskot.

Efterfrågan på Omar tycktes ett tag närmast omättlig. Om det var Omar som var grejen eller Omars texter kan kanske ingen svara på men ett tag verkade han befinna sig i alla frilansskribenters paradis.

Avfallet kom med en artikel i Expressen artikeln den 9 januari 2009 då Omar kom ut som islamist. Det följdes av antisemitiska texter och plötsligt var Omar fullständigt utfrusen. Bortsett från den yttersta brunhögern ville ingen ha med honom att göra. Så efter tre år i intellektuell karantän bad Omar om ursäkt för sin antisemitism och islamism i en artikel i Folket i Bild.”

Fortsätt läsa ”Pierre Gilly recenserar ”En opieätares bekännelser””