Tariq Ali om wahhabismens rötter

Tariq Ali är en brittisk-pakistansk vänsterradikal författare och historiker. Han har gjort sig ett namn som palestinavän och kritiker av USA-imperialismen, men också av islamisk fundamentalism. I boken Fundamentalisternas kamp (Ordfront, 2003) skriver han – inte utan humor – om wahhabismens uppkomst:

”Dess inspiratör var Muhammad ibn Abdul Wahhab (1703-1792), son till en lokal teolog, född i den lilla och relativt välmående oasstaden Uyayna. Muhammads far Abdul Wahhab försvarade en ultraortodox tolkning av den muslimska rätten från 700-talet. Trött på att sköta dadelpalmer och vakta boskap började hans unge son predika i trakten och kräva en återgång till gamla tiders ’rena tro’. Han vände sig mot dyrkan av profeten Muhammed, fördömde muslimer som bad vid helgonaltaren, kritiserade seden att utmärka gravar, betonade ’den ende Gudens enhet’ och fördömde alla icke-sunni – och även vissa sunnigrupper (inklusive sultanen-kalifen i Istanbul) som kättare och hycklare. Allt detta utgjorde ett politiskt-religiöst försvar för en ultrasekteristisk jihad mot andra muslimer, särskilt ’shiakättarna’ men också det osmanska väldet.

Dessa åsikter var knappast originella. Den muslimska puritanismen hade alltid haft sina försvarare. I sig skulle Ibn Wahhabs uppfattningar ha varit harmlösa. Det var hans sociala föreskrifter – däribland tron på muslimska fysiska bestraffningar: kravet att äktenskapsbrytare skulle stenas till döds, amputationer på tjuvar och offentliga avrättningar av brottslingar – som skapade verkliga problem 1740. Religiösa ledare i regionen protesterade starkt när han började praktisera vad han predikade. Förtretad över detta nonsens och av fruktan för en folklig revolt uppmanade emiren av Uyayna predikanten att lämna staden.

Under de följande fyra åren reste Ibn Wahhab runt i regionen och besökte Basra och Damskus för att med egna ögon se den slapphet och löslighet som osmanerna hade infört i islam. Han blev inte besviken. Överallt dit han kom märkte han avvikelser från den sanna tron. Han fann dock även likasinnade präster som uppmuntrade hans åsikter. Ibn Wahhab blev alltmer besluten att återge islam dess ursprungliga renhet. Detta ständiga åberopande av en ’ren period’ eller guldålder byggde på rena fantasier men fyllde en funktion. Det är inte möjligt att skapa en väckelserörelse utan en puristisk rekonstruktion av den tro eller religion som det handlar om.

’Fanatiker har sina drömmar’, skrev John Keats, ’med vilka de bygger ett sektens paradis’. Romantikens engelske skald syftade på de puritanska religiösa sekter som uppstod före, under och efter 1600-talets engelska revolution, men orden kan lika väl tillämpas på den ökenpredikant som återvände till den trakt han kände bäst för att bygga sin rörelse. År 1744 kom Ibn Wahhab till Deraiya, en annan liten oasbaserad stadsstat i Najdprovinsen. Jorden var bördig och folket fattigt. Staden var känd för sina fruktträdgårdar och dadelpalmsplanteringar, samt ökänd för sin bandit till emir. Muhammed ibn Saud mottog gärna en predikant som en rivaliserande potentat hade fördrivit. Han förstod genast att Ibn Wahhabs läror skulle gynna hans egna militära strävanden. De två männen var som gjorda för varandra.

Ibn Wahhab tillhandahöll ett teologiskt försvar för nästan allt som Ibn Saud ville åstadkomma: en permanent jihad som innefattade plundring av andra muslimska bosättningar och städer, olydnad mot kalifen, hård disciplinering av det egna folket och slutligen en expansion av styret till angränsande stammar i ett försök att ena halvön. Efter utdragna diskussioner enades emiren och predikanten om en mithaq, ett bindande avtal som för evigt skulle följas av deras efterträdare. De två paragrafer som infogades av Ibn Saud visade vad han hade i sinnet: andligt nit skulle tjäna de politiska strävandena men inte omvänt.”

Tariq Ali, Fundamentalisternas kamp, Ordfront 2003, s. 120-122

Advertisements

9 reaktioner på ”Tariq Ali om wahhabismens rötter

  1. Pingback: Wahhabism « Yasers hörna

  2. Pingback: Det finns muslimer som är mer islamofobiska än sverigedemokrater « Nya Il Convito

  3. Pingback: Tokfundamentalisterna och den syriska oppositionen « Nya Il Convito

  4. Pingback: Wahhabismen uppmärksammas « Nya Il Convito

  5. Pingback: Mattias Gardell talade i Missionskyrkan. Något om muslimernas islamofobi « Nya Il Convito

  6. Pingback: Gaza bombas tillbaka till medeltiden « Nya Il Convito

  7. Pingback: Jan Hjärpe om tidigare fundamentalistiska uppror i Syrien. Något om hatet mot alawiterna | Nya Il Convito

  8. Pingback: Manifestation framför Tunisiens ambassad | Nya Il Convito

  9. Pingback: Jag är mohamedan | Nya Il Convito

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s