Välskriven, intressant och tankeväckande

Den kontroversiella tidningen Nya Tider som väcker sådan debatt varje gång den ställer ut på bokmässan i Göteborg har recenserat min bok ANTIKALIFEN. BORT OCH HEM IGEN (mars 2017). Jag får ett gott omdöme. Boken, skriver recensenten, ”är välskriven, intressant och tankeväckande”.

Nya Tider 1

Boken är en antologi som består av nio essäer där den röda tråden är kritiken av islamismen och försvaret av vår västerländska, sekulära demokrati. Recensenten skriver vidare:

”Antologins texter följer inte någon bestämd kronologi, men det är ändå inte svårt att följa med i resonemangen. Detta beror på att språket flyter fram genom de olika delarna och gör texterna både lätta att läsa och ta till sig.”

Nya Tider 2

Du kan köpa boken genom att swisha 200 kr till 0760078008 (Råbock). Du kan också sätta in beloppet på följande bankkonto:

Swedbank
Kontoinnehavare: Eddie Råbock

Clearingnr: 8381-6
Kontonr: 403 153 111-6

Ange adressen dit boken/böckerna ska skickas.

För att kunna fortsätta mitt arbete som författare och debattör behöver jag allt stöd jag kan få. Köp gärna flera böcker eller sätt in ett valfritt bidrag.

Boken har också fått en bra recension av Jan Sjunnesson. Läs den här

Kväll med Konservativa Måndagsklubben

Maria Teresia 13 maj

Lördag den 13 maj samlades vi på Gästrike-Hälsinglands nation i Uppsala. Jag brukar säga att jag inte är en god, men en glad sångare. Här kan du höra mig sjunga en snapsvisa! Vi sjöng en del under födelsedagsfirandet också, Taube och Bellman. Sittningen arrangerades Konservativa Måndagsklubben i Uppsala. Är du intresserad av att vara med nästa gång? Kontakta mig på Facebook eller Twitter.

Gillar du vad jag gör? Jag behöver ditt stöd. Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)

Två skildringar av islamismen och Sveriges framtid

Mödrars tårarEn ny roman skildrar ett dystopiskt Sverige. Muslimer har satts i koncentrationsläger. Författaren Johannes Anyuru är en konvertit till islam. Han är poet som jag och jag känner igen mig själv i honom.

Hans sätt att framställa muslimer som offer och göra dem till helgon. I sin diktsamling Det är bara gudarna som är nya (2003) jämförs ungdomsgängen i förorten med grekiska gudar. De är så missförstådda, de rasistiska svennarna ser inte glansen. Jag gjorde ungefär samma sak i min diktsamling Tregångare från 2005. Jag hade till och med en dikt om en islamisk predikant som hette Min kompis är ett helgon. Han var himmelsk, men svennnarna fattade inte. Det var en fantasi, verkligheten var betydligt tristare. Han var inte alls ett helgon, han var en korkad fundamentalist. Jag har nyktrat till sedan dess.

När jag läser Anyurus roman De kommer att drunkna i sina mödrars tårar känner jag att han trivs bättre i fantasin än i verkligheten. Han har ännu inte nyktrat till. Jihadismen görs till något helt skilt från normal islam. På de första trettio sidorna skildras en terrorattack i Göteborg. Målet är en satirtecknare som håller föredrag på en bokhandel. Han har gjort bilder av profeten Muhammed och är inte helt olik Lars Vilks.

Men en av de tre terroristerna, en ung kvinna kallad Nour som har som uppgift att filma attacken, är inte som de andra. Under attacken vänder hon sig till en av de andra och viskar: Allt är fel. Vi borde inte vara här. Vi borde sticka.

Nour är den enda som överlever jihadattacken. Man tror att hon lider av schizofreni och hallucinationer och blir inlåst på en rättspsykiatrisk klinik. Efter ett tag kontaktar hon en författare för att berätta sin historia. Författaren är en lätt maskerad Johannes Anyuru.

Hon berättar att hon kommer från framtid. En mörk framtid där svennarna tagit makten och infört en hård antimuslimsk regim. Muslimer har satts i koncentrationsläger, tvingas lära sig svenska värderingar och äta fläsk. De måste också titta på Muhammedteckningar.

Romanen inleds med en dikt skriven av en Guantanamofånge och budskapet är väl att Sverige i framtiden riskerar att bli ett stort Guantanamofängelse. Men sanningen är att det inte är inte synd om jihadisterna på Guantanamo. De sitter inte där för att amerikanerna vill jävlas med muslimer. De sitter där för att de är farliga.

Samma paranoida föreställningar känner jag igen från min tid i moskéerna. Det hette att de vill utrota oss. De hatar islam. De är sionister och korsfarare. Vi är under belägring. Sådana föreställningar kan leda till att någon, övertygad om att han är ett offer, vill ”slå tillbaka”.

Tyvärr bidrar Anyuru till att underblåsa denna typ av västofobi som tar bort en del av skulden från jihadisterna och skuldbelägger väst. Vad han inte nämner är att väst inte har hämtat hit muslimer för att plåga dem. De har kommit frivilligt och de har behandlats med respekt. De har samma fri- och rättigheter som alla andra. Till skillnad från hur icke-muslimer behandlas i många islamiska länder.

Anyuru undviker att tala om att jihadismen faktiskt är grundad i islams texter. Läser man profeten Muhammeds biografi upptäcker man att han gjorde samma saker som Islamiska Staten gör. Hade det funnits videokameror på Muhammeds tid hade vi kunnat se klipp på YouTube som är lika hemska eller hemskare än de som IS producerar. Våld, kvinnoförtryck och slaveri har varit en del av islam under hela dess historia.

Profeten Muhammed lät mörda de som häcklade honom. Om detta kan man läsa i texter som erkänns som sanna (om de verkligen är sanna är en annan fråga) inom islams huvudfåra. Han lät också avrätta fångar. Precis som Islamiska Staten.

Det blir därför märkligt när författarens alter ego i romanen är arg på dem som utför terror i islams namn och påstår att de kapat hans religion. Och i en intervju för Jönköpings-Posten säger Anyuru: ”Alla vanliga muslimer hemsöks idag av den terror som sker i islams namn. Det är som om en demon stulit ens identitet.” Jag skulle vilja veta vad Anyuru bygger denna ”verkliga” islam på för texter. Har de en annan Koran än jihadisterna? Har de en annan profet än Muhammed?

Och än idag framställs Muhammed, i samtliga moskéer, som ett evigt föredöme. Det borde Anyuru känna till om han är muslim. Därför känns det som att han utnyttjar sin poetiska talang för att vilseleda, medvetet eller omedvetet, och flytta fokus till en framtida antimuslimsk dystopi, istället för att tala om den islamiska fundamentalism som, här och nu, hotar våra europeiska samhällen. Det verkar som att han vill misstänkliggöra de som talar om svenska värderingar och assimilation. Men vad är alternativet? Det tiger han om. Att bara låta de islamiska fundamentalisterna vara?

Det dystopiska förtryckarsamhälle Anyuru beskriver finns redan. Inte i väst, utan i islamvärlden. Hela Saudiarabien är ett stort läger där man är övervakad av islamisk sedlighetspolis. Oliktänkare kallas hädare och torteras och avrättas. Det finns inte ett enda islamiskt land där man öppet kan kritisera Muhammed och hans Koran.

I intervjun för Jönköpings-Posten säger han att han tycker att det är okej att avbilda Muhammed. Där skiljer han sig från i stort sett alla världens islamiska ledare: ”För mig är detta en teologisk fråga. Om man på riktigt tror att Gud finns behöver man inte straffa människor som avbildar profeten. Den frågan ligger i Guds händer, inte i människans. Det hotar inte mig.

Detta är Anyurus egen tro och har inget med Koranen och Muhammeds undervisning att göra. Här är det han som kapar islam och påstår saker i dess namn som de flesta vanliga, troende muslimer inte skulle hålla med om. Anyuru visar här att han har högre moral än sin profet Muhammed. Denne lät som sagt avrätta de som häcklade honom och förbjöd avbildningar. Dessutom: hur kan Anyuru veta mer om vad Gud vill än Muhammed, Guds profet? Om Anyuru anser sig veta mer om Guds vilja än Muhammed, varför är han då muslim? Han behöver ju inte Muhammeds uppenbarelse och vägledning. Det var sådana här resonemang som gjorde att jag själv lämnade islam.

FramtidsmannenI Anyurus roman är sverigevännerna de onda, de som indirekt provocerar fram våldet från jihadisterna genom sina envisa hävdande av yttrandefriheten, även när det kommer till kritik av islam och Muhammedbilder. Då kan vara intressant att veta att det finns en annan framtidsskildring, som berör ungefär samma ämnen, men som är skriven av en av de där otäcka sverigevännerna. Författaren och debattören Jan Sjunnessons roman heter Framtidsmannen och kom ut 2014.

Den utspelar sig under perioden 2013-23 och börjar liksom Anyurus roman med en jihadattack. Inte på en bokhandel men på ett plan på Bromma flygplats. Matematikern, statistikern och framtidsforskaren Paul-Krister, ”P.K.”, Matthiasson ingriper när islamistiska terrorister försöker kapa planet han sitter på med destination London. Paul-Krister får en platskniv i ögat, men blir också Sveriges populäraste person.

Efter den hjältemodiga insatsen blir han ett stående inslag i diverse debattprogram och morgonsoffor i olika TV-kanaler. Men så började han säga obekväma saker:

Paul-Krister berättade på två minuter att den svenska välfärdsstatens grundvalar skulle rämna inom en generation, runt 2030. Belastningen av okvalificerade migranter som inte försörjer sig själva och inte betalar in skatt kommer att bli övermäktig och skatterna måste höjas, vilket kommer leda till uppror från skattebetalarna, infödda som utlandsfödda. Vidare är denna grupp migranter mer barnrika och har andra religiösa och kulturella värderingar, vilka i båda fallen ställer dem utanför folkmajoriteten av sekulära kristna med under två barn per kvinna, hävdade han medan mikrofonen sände ut budskap som fick mig att svälja därutanför.

Hos Anyuru är har vi en tjej som kommer från framtiden och berättar hur det blev, hos Sjunnesson har vi en framtidsforskare som berättar hur det kommer att bli om vi fortsätter som vi gör. Men Framtidsmannen slutar lyckligt, Sverige räddas från sammanbrott och en dystopisk framtid. Utan hjälp av koncentrationsläger. Det går dock inte så bra för P.K. Han mördas av jihadister.

Sjunnessons framtidsskildring bör läsas bredvid Anyurus. Det är inte bara perspektivet som är nyktrare och ligger närmare de flesta svenskars erfarenhet, utan även språket. Tyvärr är Anyurus roman belastad av en överspänd, poetisk prosa, lika överspänd som hans framtidsvision.

Besök även Jan Sjunnessons hemsida

Gillar du vad jag skriver? Jag behöver ditt stöd. Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)

George Bush och kriget mot terrorismen

Jag minns vänsterns hat mot George Bush den yngre. Jag var muslim under den perioden och utan att kunna så mycket om amerikansk politik så var det en självklarhet för mig att USA var imperialistisk och hade dåliga motiv. Kriget i Irak handlade om olja. Guantánamobasen var ett koncentrationsläger. Bush krig mot terrorismen var minst lika illa som Al-Qaidas krig.

Det var många som tänkte så. Jag minns boken Fundamentalisternas kamp från 2003 av den vänsterradikale författaren Tariq Ali. Omslaget pryds av en bild av Bush i turban och skägg. Budskapet: han är en ”vit taliban”, en kristen version av Usama bin Ladin.

Det här var tankar som delades av stora delar av vänstern efter 11 september-attackerna år 2011, och till och med idag. Att det inte är så stor skillnad mellan USA och jihadistiska terrorgrupper. Terroristerna är kanske till och med bättre, de försvarar sig ju och de har dödat färre. Man glömmer ideologin, man glömmer att de står för helt olika samhällsvisioner.

Bush kan likställas med talibanerna och att detta ens ska behöva sägas är på flera sätt bisarrt. För det första är ju kristendom och islam helt olika religioner. Det finns inget stöd i evangelierna för en talibanrörelse, för heligt krig och för att upprätta en brutal teokrati. För det andra var Bush ledare för en demokrati, inte en terrorgrupp.

När Bush, som första sittande amerikanske president någonsin, besökte Sverige i juni 2001 så fick han inget folkligt välkomnande. Han möttes av en stor skara demonstranter som hade samlats inför EU-toppmötet i Göteborg under parollen: ”Bush not Welcome”.

Men Tariq Ali och andra vänsterintellektuella var inte hederliga. De översåg med massor av saker. Som att Bush aldrig någonsin förde ett krig mot muslimer, han förde ett krig mot terrorister. I ett försök att räcka ut en hand till de goda krafterna inom islam talade han till och med om islam som ”fredens religion”, vilket i och för sig är vilseledande. Om man med islam menar en religion som bygger på Koranen och texterna om Muhammeds liv och lära så är det inte en fredlig religion. Koranen är inte en fredlig bok och Muhammed var inte en fredlig man.

Bush gjorde inte tillräckligt, terrorn fortsätter. Det beror till stor del beror det på motståndet från vänstern som försökte svartmåla alla ansatser att skydda USA från terrorism som ”islamofobi”. Vi har haft samma situation i Sverige, och värre, där vänstern gjort allt för att sabotera terrorbekämpningen. Nu är det år 2017 och världen plågas fortfarande av hotet från jihadismen, en ideologi och en rörelse som förstört hela länder.

Redan 2001 förstod Bush vad det handlade om och uttryckte sig så här i ett tal inför kongressen en månad efter 11 septemberattacken:

On September the 11th, enemies of freedom committed an act of war against our country. …

The terrorists’ directive commands them to kill Christians and Jews, to kill all Americans, and make no distinction among military and civilians, including women and children.

This group and its leader — a person named Osama bin Laden — are linked to many other organizations in different countries, including the Egyptian Islamic Jihad and the Islamic Movement of Uzbekistan. …

They are recruited from their own nations and neighborhoods and brought to camps in places like Afghanistan, where they are trained in the tactics of terror. They are sent back to their homes or sent to hide in countries around the world to plot evil and destruction.…

We will take defensive measures against terrorism to protect Americans. …

This is not, however, just America’s fight. And what is at stake is not just America’s freedom. This is the world’s fight. This is civilization’s fight. This is the fight of all who believe in progress and pluralism, tolerance and freedom.

We ask every nation to join us. … The civilized world is rallying to America’s side. They understand that if this terror goes unpunished, their own cities, their own citizens may be next.

Redan var Bush på det klara att detta var en kamp som hela den civiliserade världen måste föra tillsammans. Det var inte bara USA som hade attackerats, utan hela västvärlden. Alla som inte delar de islamiska fundamentalisternas ideal är måltavlor. Vi svenskar har sedan dess drabbats av två jihadattacker, Taimour Abdulwahab 11 december 2010 och Rahmat Akilov den 7 april 2017. Båda var invandrare.

De som genomförde 11 septemberattackerna var muslimska invandrare. USA införde därför en striktare invandringspolitik. Men USA beslutade också att föra kriget på fiendens hemmaplan där terrorbaserna fanns. ”Our immediate strategy is to eliminate terrorist threats abroad so we do not have to face them here at home,” förklarade Bush år 2005.

Massinvandringen från muslimska länder till Sverige har gjort att vi inte längre kan skydda oss från jihadistisk terror genom en striktare invandringspolitik. Hotet finns här, mitt ibland oss. Men det finns ett större hot än väpnad jihad, och det är det islamistiska missionsarbetet. Hur man arbetar för att bygga upp ett parallellsamhälle, ett samhälle som finns på det svenska territoriet men som inte är en del av Sverige. Denna splittring kan så småningom leda till väpnade konflikter, alltså att kriget mot terrorismen får föras här i stället för i Irak, Syrien och Afghanistan.

Vi har hjälpt flyktingar genom att ta in dem i vårt land, men på bekostnad av vår egen säkerhet. Det hade varit mycket bättre att hjälpa flyktingarna i närområdet. Då hade man kunnat hjälpa fler för mindre pengar och sluppit problemet med att islamisk fundamentalism sprids i Sverige.

USA-kännaren Ronie Berggren har nyligen gett ut en bok George Bush och hans tid. Det är den mest omfattande skildringen som finns på svenska och den första i en serie planerade böcker. Den första delen som finns ute nu handlar om presidentvalet år 2000, en kommande bok kommer att handla om kriget mot terrorismen. Det finns nog ingen svensk som är lika lämpad att skriva en sådan här bok. Berggren har följt Bushs presidentskap från början, lyssnat till alla hans tal och läst all relevant litteratur samtidigt som han drivit sin blogg och podcast Amerikanska nyhetsanalyser.

Själv har jag utvecklats och förändrat många av mina åsikter. Jag är inte längre muslim då jag inte kunde försona Koranens budskap med mitt samvete. Det gick inte att gå runt de hemska partierna eller låtsas som om de inte existerade. Under åren som gått har jag kommit att bättre uppskatta Bush. I flera av sina tal visar han på insikter om en grundläggande konflikt mellan västvärlden och islamisk fundamentalism. I moskéerna i Sverige var Bush hatad. Det fanns ett fåtal som var glada över 11 september, men många fler som kunde förstå varför jihadisterna gjorde som de gjorde, USA var ju islams fiende. USA är hatat för sina värderingar som man menar sprids över världen och undergräver moralen och livsstilen i islamiska samhällen.

Men Bush var inte perfekt. Hans tal om ”fredens religion” har fördröjt en nödvändig kritisk debatt om islam. Irakkriget gick inget vidare. Det blev en halvmesyr där USA störtade Saddam bara för att ge bort landet till Iran. Kriget kostade enorma summor. En riktig kolonisation hade förmodligen varit bättre. Framför allt för irakierna som visat att de inte är mogna för demokrati.

Saudiarabien är ett mycket större problem än Irak någonsin varit. Den saudiska världsmissionen, med sin finansiering av moskéer, koranskolor och imamer, lägger grunden för jihadismen. Att invadera och kolonisera Saudiarabien hade dock varit för riskfyllt och förmodligen lett till en blodig terrorvåg i hela västvärlden. Massiva protester i islamiska länder hade kunnat övergå till uppror, ungefär som under arabiska våren, och fört brutala, antivästliga islamistiska rörelser till makten.

Gillar du vad jag skriver? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)

Så kan man tåga på första maj nästa år

Första maj är vårglädje. Majsolen som ler. Vintern som rasat. Första dagen på sommarhalvåret. Men det är också de allt glesare, röda demonstrationstågen. I boken Våra högtider av Helge Ljungberg får jag reda på att traditionen att tåga på första maj går mer än tusen år tillbaka i tiden.

Ljungberg berättar att traditionen ursprungligen uppstått i frankerriket på 700-talet:

I det merovingiska riket hade man för sed att 1 mars, före sommarens fälttåg, hålla en generalmönstring i samband med vårtinget. Möjligen är seden ännu äldre, fastän man inte känner till den förrän under merovingernas tid. I Gregorius av Tours krönika berättas att konung Klodvig befallde hela hären att infinna sig i full beväpning för att uppvisa sina vapens glans in campo Martio.

De merovingiska konungarnas makt var starkt beskuren. Den låg hos rikshovmästaren, major domus. Mönstringen på marslägret omgavs av vissa riter. Kungen skulle föras dit på en vagn dragen av oxar. Han hade sin plats på en kulle, och där mottog han gåvor av folket. Men bredvid honom stod hans major domus, och det var han som utdelade befallningarna till folket.

Den siste av de frankiska rikshovmästarna vid konungens sida var Karl Martells son Pippin den lille. Sedan han antagit konungatiteln flyttade han vårmönstringen till första maj. Den kallades sedan för campus Madius eller campus Maiius, majlägret. Detta skedde år 755.”

Sista april kallas ofta slarvigt Valborg. Men den riktiga Valborgsdagen infaller första maj. Det är första maj som är den heliga Valborgs dag, medan sista april är valborgsmässoafton.

Valborg (ursprungligen Walpurgis), född 710 och död 779, var en engelsk prinsessa som blev nunna och sedan kallades till Tyskland av Bonifatius, ärkebiskopen av Mainz, för att arbeta för tyskarnas kristnande. Hon kanoniserades den första maj år 870.

Här är alltså två aspekter av första majfirandet som brukar få föga uppmärksamhet: den militära och den kristet katolska. Hur många firar den heliga Valborg på första maj?

Så jag har ett förslag till ett förstamajtåg den första maj 2018. Det kommer att få betydligt mer uppmärksamhet än de röda tågen. Och mer uppskattning också.

Allra främst tågar munkar och präster bärandes på en stor staty av den heliga Valborg. Statyn bör vara klädd i blommor. Ett standar med hennes bild är inte heller fel. Korgossar svingar rökelsekar som sprider väldoft omkring sig. De sjunger hymner på latin.

Efter de fromma tågar en grupp studenter i vit mössa och frack som sjunger Vintern rasat och O, hur härligt majsol ler. Men kanske även Kungssången. Den passar alla högtidliga tillfällen. Bäst vore om kungen kunde vara närvarande, sitta på någon plattform och ta emot hyllningar.

För sist i tåget paraderar de svenska soldaterna i vackra uniformer. Med klang och spel! För att göra den militära delen ännu pampigare kan man en grupp till häst klädda som frankiska riddare. Det ska påminna om campus Maiius år 755.

Men verkar ju tolerera alla sorters tåg på första maj numera. I år gick en grupp muslimska kvinnor och skanderade slagord till förmån för hijab, den islamiska sjalen. ”Rör inte min hijab!” Kvinnor som inte täcker sitt hår kommer att brinna i helvetet, varnade profeten Muhammed. Till skillnad från detta kommer vårt tag att vara lustigt.

Bilderna visar Pippin den lille och heliga Valborg.

Gillar du vad jag skriver? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)

Vi firade Engelbrekt

På kvällen den 4 maj samlades jag och mina vänner vid den ståtliga obelisken i Odinslund. Obelisken restes en gång av den förste Bernadotten för att hedra Gustav II Adolf. Denna kväll firade vi upprorsledaren Engelbrekt. Trappan erbjuder en plattform för den som vill stå upp och tala eller deklamera. Vi läste biskop Thomas frihetsvisa och drack varandra till i O.P:s akvavit. Men ceremonin inleddes med Helan går. Sedan promenerade vi till Slottsbacken där vi hade picknick med ostar, korvar och bröd som sköljdes ner med öl. Vi sjöng Bellman och skrattade så att vi fick ont i magen. Sedan kom punschen, ljuv och sval. Tanken bakom dessa möten är att vi lär oss svensk kultur och svensk historia och bygger vår vänskap. Ceremonin och picknicken arrangerades av Konservativa Måndagsklubben i Uppsala. Är du intresserad av att vara med nästa gång? Kontakta mig på Facebook eller Twitter.

Engelbrektsdagen

Gillar du vad jag gör? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)

 

Himlen ler i vårens ljusa kvällar

Första maj på VG

Första maj i Uppsala var härlig. Majsolen log verkligen. Jag gick inte i några demonstrationståg, däremot tågade jag med studenterna i Västgöta nation. Först till Gunnar Wennerbergs staty i Slottsbacken och sedan till nationsgraven. Där hedrade vi de döda, lyssnade till en predikan av nationskaplanen och sjung Härlig är jorden, härlig är Guds himmel. På kvällen åt och drack vi i nationens festsal. Kören sjung Vintern rasat och vi drack kören och varandra till.