Pappa kommer först

Idag den 14 oktober är det 36 år sedan Cyndi Lauper släppte sitt album ”She’s so unusual” 1983. Det är Laupers debutalbum som soloartist. Men redan 1980 släppte hon ett album med gruppen Blue Angel där hon var sångerska. Det är bra, men sålde dåligt av någon anledning. Tiden var väl inte rätt. En låt från detta första album, ”Maybe He’ll Know”, återkom senare på albumet ”True Colors” 1986.

Blue Angel var ett retro rockabilly-band, bildat i New York 1979, samma år som det mer framgångsrika rockabilly-bandet Stray Cats. Namnet kommer från en Roy Orbison-låt från 50-talet. Det här var strax efter att punken hade haft sitt genombrott med bandet The Ramones, också från New York. The Ramones är också tydligt influerade av 50-talets rockabilly och doo-wop. Dessa, och liknande band, lekte med 50-talsmusiken med en blandning av genuin nostalgi och ironisk distans.

Innan Cyndi Lauper blev känd för en större publik och en av 80-talets stora, kvinnliga popikoner i konkurrens med Madonna, så spelade hon på New Yorks klubbar. Hon gjorde gärna covers av kända låtar från 50-talet och tidigt 60-tal, som Elvis Presleys ”Hound Dog” och Connie Francis “Lipstick on Your Collar”.

Hon var med andra ord en väl skolad och erfaren artist då hon debuterade. I intervjuer med Cyndi Lauper framgår det hur oerhört kunnig hon är om musikhistoria. Hon föddes 1953 i Queens, New York, så hon var 30 år när ”She’s so unusual” kom ut, vilket är ganska gammalt i popens värld.

En sak som karakteriserar en av Cyndi Laupers stil, eller kanske alter ego, är den pipiga rösten och den breda och nästan teatraliska New York-dialekten. Tittar man på hennes minspel och manér så upptäcker man snart en likhet med den tecknade figuren Betty Boop.

Betty Boop-figuren modellerades efter 20-talssångerskan Helen Kane, – från New York, förstås – som blev känd som ”The Boop-Boop-a-Doop Girl”. Lyssnar man på Kane hör man snabbt likheterna med Laupers stil. Föga förvånande är albumets titel ”She’s so unusual” en hommage till Helen Kanes sång ”He’s So Unusual”. En 45-sekunders cover finns på plattan.

Men alla hennes lån från tidigare musik görs med punkig lekfullhet och vanvördighet. Det punkiga märks också i Cyndi Laupers sätt att klä sig – det ser hemmagjort ut. På omslaget till ”She’s so unusual” framträder hon som något av en ”punkpinuppa” i sin röda vintage-balklänning (köpt på second hand-butiken där hon jobbade), trasiga fisknätsstrumpor och orangea, vilda hår.

Det är på detta album som man hittar det som kom att bli hennes signaturmelodi, ”Girls Just Want to Have Fun”. En lustig sak är att denna 80-talets tuggummituggande partytjejers kampsång skrevs av en kille, Robert Hazard. Han skrev texten ur ett killperspektiv, det vill säga att det är svårt att hitta en bra tjej, de vill bara ha kul. Lauper ändrade perspektivet till en tjejs och fick låtens budskap till att bli att det är okej för tjejer att bara vilja ha kul. En rad som ofta glöms bort när man talar om låten är att pappa ändå kommer först:

My father yells, ”What you gonna do with your life?”
Oh daddy dear, you know you’re still number one
But girls, they wanna have fun

I låten ”She Bop” är 50-talssoundet märkbart, men ”boppandet” är äldre än så. Helen Kane boppade ju redan på sin tid. Det här sättet att sjunga har sitt ursprung i jazzens scatsång, alltså meningslösa ord som man sjunger för att imitera en melodi. Ella Fitzgerald, The First Lady of Jazz, var uppskattad för sin virtuosa scatsång. Madonna, Laupers rival om platsen som 80-talets popdrottning, boppar på ett liknande sätt i sin låt ”Shoo bee doo” från 1984.

Så har vi låten ”I’ll Kiss You” som är en hommage till doo-wop-låten ”Love Potion No. 9” från 1959. Texten är nog inte helt politiskt korrekt idag eftersom den handlar om en zigenesk spågumma som säljer magisk viagra till kärlekskranka tonåringar.

I originalet heter det:

I took my troubles down to Madame Ruth
You know that gypsy with the gold-capped tooth
She’s got a pad down on Thirty-Fourth and Vine
Selling little bottles of love potion number nine

Och här följer ett utdrag ur Cyndi Laupers låt:

Went down to the local gypsy
And I handed her the same line
You know what I want from you
So honey won’t ya gimme number nine
‘Cause you know lately I ain’t feelin’ so great
Last time she gave me love potion number eight
And you know pretty baby how I think you’re pretty smart
But one sip from this bottle and I’ll tear you all apart

Sammanfattningsvis måste man säga att ”She’s so unusual” är ett riktigt bra album – i stort sätt varje låt är genomtänkt och skickligt framförd, Lauper visste som sagt vad hon gjorde. Där finns också en glädje, en slags bekymmerslös punkig attityd, som smittar av sig. Budskapet i ”Girls Just Want to Have Fun” kan kritiseras för att uppmuntra ansvarslöshet i kärleksrelationer. Men man ska nog inte se det som en allvarlig livsfilosofi, utan mer som ett uttryck för en euforisk känsla, en stämning, en övergående stund.

En vers i låten handlar om att gömma flickor:

Some boys take a beautiful girl
And hide her away from the rest of the world
I want to be the one to walk in the sun
Oh girls, they wanna have fun

Det får mig att tänka på något jag ofta hört av troende muslimer som försvarar slöjan, nämligen att en vacker och dyrbar sak, till exempel en diamant, förvarar man på en säker plats. Avsikten är att förklara slöjbruket på ett smickrande sätt. Men de som resonerar på detta sätt förstår inte att det snarare är kränkande för kvinnor i väst att jämföras med ägodelar, vilket gör att pinsamma situationer kan uppstå.

Massinvandringen från islamiska länder kommer sannolikt att påverka tjejers liv och möjligheter till en ”just have fun”-tillvaro i västvärlden. Lauper står för övrigt politiskt till vänster och diggar innegrejer som mångkultur och mångfald. Jag har inte mer än anekdotiska bevis, men jag hör ständigt historier om att tjejer numera gärna vill bli skjutsade av föräldrar för att det känns otryggt på stan. Pappor kan man, eller ska man åtminstone kunna, lita på. Med Cyndi Laupers ord: ”Oh daddy dear, you know you’re still number one”.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie)

Annonser

Bullerbybarnen firade halloween, eller?

Från filmen 1960

När jag letade efter någon svensk historia att läsa för barnen på halloween, så hittade jag ett kapitel i Alla vi barn i Bullerbyn som jag tycker passar. Boken kom ut 1946 och är den första av Astrid Lindgrens böcker om Bullerbyn.

Den halloweenesqua episoden heter ”När vi klädde ut oss” och handlar om hur barnen klär ut sig en föräldrafri höstkväll:

”En kväll i höstas var alla föräldrarna i Bullerbyn borta på kalas till handlaren i Storbyn. Bara vi barn var hemma.”

De vill förstås hitta på något roligt. Eftersom det här är Bullerbyn och inte Rinkebyn så betyder inte roligt att bränna bilar eller råna en svenne. Det fanns ännu inga mobiler eller paddor så barn kunde faktiskt tycka att det var kul att titta på bokmärken:

”Först tittade vi på alla mina bokmärken och spelade fia en stund.”

Sedan får Anna en idé:

”Hon hittade på, att vi skulle klä ut oss, så kanske Agda inte skulle känna igen oss.”

Agda är pigan.

Britta klädde ut sig till en herre. Det fanns crossdressing då också. Hon sätter på sig pappas kavaj och byxor och sotar sig i ansiktet så hon får skägg och mustasch.

Lisa klär ut sig till en äldre dam och sätter på sig en svart hatt med flor:

”När jag hängde ner floret för ansiktet, kunde inte Britta och Anna känna igen mig.”

Så går de för att skrämma Agda. Scenen påminner om hur utklädda barn, inspirerade av amerikansk populärkultur, går runt och knackar dörr och frågar ”bus eller godis?”. Barnen dunkar på.

”’Vem är det’, sa Agda där inne, och hon lät rädd. Först visste vi inte, vad vi skulle svara, men sen sa Britta med grov röst: ’Luffare!’

’Här kan ni inte få komma in, för dom är inte hemma’, sa Agda.

’Vi vill komma in’, skrek vi och dunkade på dörren. Men så kunde vi inte låta bli att skratta. Jag försökte skratta tyst, men det precis bubblade i mig av skratt, så jag tror nog, att Agda hörde det. Hon gläntade försiktigt på dörren, och då passade vi på och klev in.

’Nu har jag väl aldrig sett på maken’, sa Agda. Vad är det här för fint herrskap, som är ute och går.

’Jag heter Karlsson, sa Britta. Och det här är mina fruar.’

’Det var fina fruar, herr Karlsson har’, sa Agda. ’Och två stycken till och med. Får jag bjuda herrskapet på lite saft?’”

I dåtidens Sverige var en herre med två fruar ett skämt. Idag kan man inte vara säker – i vår mångkulturella idyll, Rinkebyn, finns sådant på riktigt.

Sen bestämmer sig flickorna för att gå visa sig för pojkarna på Sörgården. De tog vindstrappan upp till Olles rum.

När Olle såg de utklädda flickorna blev han rädd:

”Han trodde nog, att det var tre spöken, som stod där i trappan.”

Ja, de såg ut som spöken i sina kostymer. Nu är det halloweenstämning i Bullerbyn!

När pojkarna lugnat sig ville de också vara med och leka. Lasse tog på sig en klänning och ville se ut som en tant. Han talade med pipig röst och sa:

”Hur bär sig frun åt för att få sina pepparkakor så fina? Kan jag inte få receptet?”

Hade en pojke gjort något liknande på en förskola idag hade han väl fått en reprimand för att han har en stereotyp uppfattning om kvinnor. Om han däremot satt på sig en klänning och sagt att han tror att han är tjej, så hade han fått såååå mycket uppmuntran och alla hade ansträngt sig till sitt yttersta för att spela med för att inte ”Pelle” ska bli ledsen.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie)

Ny podd: Sopranos – mat och fester är viktiga även för svenskar

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 4 oktober) pratar Eddie (Mohamed Omar) med Bitte Assarmo om teveserien Sopranos. Serien, som sändes i 86 avsnitt mellan 1999 och 2007, handlar om en italienskättad maffiafamilj i New Jersey.

Den italienska identiteten är väldigt viktig för maffiabossen Tony Soprano och hans familj. Så är det för italiensk-amerikaner, både i serien och verkligheten. Mat och högtider är ett sätt att skapa gemenskap och hemkänsla. I Sverige förstår man detta när det gäller andra grupper, men svenskens längtan efter gemenskap och hemkänsla kan ses som suspekt.

Eddie och Bitte menar att mat, fester och traditioner är viktiga även för svenskar. Bitte Assarmo skriver en blogg om mat, ”Matmamman”, och är intresserad av svenska mattraditioner medan Eddie har skrivit mycket om svenska högtider.

Avengers Endgame. Farväl till den vite manlige hjälten?

I ett avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 24/8) pratar Eddie (Mohamed Omar) med Niclaz Erlingmark om filmen Avengers Endgame. Erlingmark är filmskapare, kritiker och debattör. Avengers Endgame är den avslutande delen i en serie Marvel-filmer om superhjältegruppen Avengers, skapad av Stan Lee och Jack Kirby 1963. Den första filmen i serien, Iron Man, hade premiär 2008. Gruppen består av bland andra Captain America, Iron Man och The Hulk. I podden undrar Eddie om inte filmen bara är ett farväl till denna serie, utan också kan ses som ett farväl till den vite, manlige hjälten. Erlingmark är tveksam.

Fornnordisk halloweenläsning

Eftersom första november är Alla helgons dag, så borde 31 oktober kallas Alla helgons afton eller Allhelgonaafton, vilket den också gör på engelska, ”All Hallows’ Eve” eller ”Halloween”. På samma sätt som vi kallar dagen före juldagen den 25 december för julafton, dagen före Valborgsmässodagen för Valborgsmässoafton och dagen före nyårsdagen för nyårsafton.

I Sverige flyttades år 1772 Alla helgons dag till den första söndagen i november. Sedan vid den svenska helgdagsreformen 1953 flyttades den till den lördag som infaller mellan den 31 oktober och 6 november. Heliga Birgitta skriver att man ska fasta på allhelgonaafton… Varken bus eller godis, alltså. Hur som helst har vi svenskar firat Alla helgons dag den 1 november i omkring 700 år, så du gör inte fel om du fortsätter den traditionen. Man kan fira båda dagarna, den gamla och den nya.

Allhelgonafton har på senare tid blivit en populär högtid i Sverige under det engelska namnet halloween genom påverkan från amerikansk populärkultur. Det moderna, amerikanska halloween-firandet har delvis sitt ursprung i gamla keltiska traditioner, vilka i sin tur kan ha påverkats av det fornnordiska höstblotet.

I tidskriften Populär historia 11/2010 kan man i artikeln ”Spår av forntidens kalender” kan man läsa det här om samain, den irländska hösthögtiden:

”Samain var, liksom höstblotet, ett nyår, gränsen mellan nytt och gammalt då porten till andra sidan öppnades och de levande kom i kontakt med allsköns monster och döda. När utspökade och otrevliga ungar under det mer sentida halloween ringer på dörren nästa gång är det alltså inte bara att avfärda som ett kommersiellt påhitt från Amerika. Det kan med lite god vilja ses som en återupplivning av det gamla nordiska höstblotet.”

Hur det än är med den här historiska förbindelsen, så tror jag att det har föga betydelse för oss. Det är den amerikanska versionen, känd genom filmer, teveserier och musik, som utgör vår bild av halloween. Och det är väl ganska roligt. Men varför inte ha en skräckromantisk Allhelgonafton-middag med fornnordiskt tema? Dricka mjöd i stället för vin? Här kommer i alla fall några förslag på fornnordisk halloween-läsning.

Hervorsagan

Den här sagan handlar om sköldmön Hervor och hennes son Heidrek, kungen av Reidgotaland vid Dnepr. Mellan kungens söner Angantyr och Hlod, utbryter inbördeskrig om faderns arv. Hlod söker hjälp från hunnerna medan Angantyr får hjälp av sin faders fosterfar Gizur, kung av Götaland.

Angantyrs bar ett magiskt svärd som kallades Tirfing. Svärdet, som lyste som en solstråle, hade smitts av dvärgsmeder åt Odens sonson. Då dvärgarna gav honom svärdet uttalade de en förbannelse över det, att det aldrig kunde dragas ur slidan utan att bli någons bane. När Angantyr stupat i strid på Samsö i Kattegatt nedlades svärdet i hans gravhög.

Men Angantyrs dotter Hervor, som var en sköldmö och hade befäl över vikingar, ville äga det mäktiga svärdet. När hon kom till Samsö uppväckte hon sin fars lik med sånger, så manade hon honom att ge henne Tirfing. Scenen är väldigt halloweenesque: högen öppnas, lågor slå upp, och den dödes röst hörs. Angantyr varnar sin dotter om att svärdet är förbannat och bara kommer att bringa släkten olycka, men hon envisas.

Hervors saga finns att läsa här i en svensk översättning av A. U. Bååth från 1925: Hervars och Hedreks saga.

Groas trollsång

Groa är namnet på en död völva, en spåkvinna, som omtalas i eddadikten Groas trollsång. När hennes son Svipdag av sin elaka styvmor tvingas ut på en friarfärd, väcker han upp sin döda mor för att be henne sjunga trollsånger som kan skydda honom under den långa och farofyllda resan.

Groas trollsång är en av gudasångerna i Den poetiska Eddan och består av 16 strofer. Dikten börjar med dödsuppväckningen och låter så här i Erik Brates översättning från 1913:

”Vakna nu, Groa!
Vakna, goda kvinna!
Dig jag väcker vid de dödas dörrar,
om du minnes det,
att du manade din son
att komma till kumlet vid din grav.”

Modern sade:
”Vad angeläget har
min enda son?
Vad ont har överfallit dig,
då din moder du kallar,
som i mullen är kommen
och ur människors värld har vandrat?”

Det är med en liknande formel Hervor väcker sin fader Angantyr på Samsö. Svipdag berättar om sin elaka styvmor och Groa bestämmer sig för att hjälpa sin son.

Dikten finns att läsa här

Helge Hundingsbanes död

Helge Hundingsbane är son till Sigmund Völsung, som även var far till den berömde hjälten Sigurd Fafnesbane. Sigurd hade en annan mor än Helge. När Helge blir 15 år gammal hämnas han sin far genom att dräpa Hunding, saxarnas kung, och blir så känd som Hundingsbane.

En dag, när Helge är ombord på sitt vikingaaskepp, får han besök av valkyrian Sigrun. Kata Dalström har samlat flera gamla nordiska sagor i den lättlästa antologin Nordiska hjältesagor från 1888. Hon beskriver mötet med valkyriorna så här:

”När Helge drog från striden, såg han ett flammande sken bryta fram ur Lågefjällen och ur skenet sprängde en lysande skara af högresta, sköna valkyrior, med glänsande hjälmar, blod-bestänkta brynjor och med spjut, som blixtrade likt solens strålar. Helge sporde de framilande valkyriorna, om de vågade följa honom och hans kämpar hem och dricka kraft ur mjödfyllda horn.”

Kan det bli mer skräckromantiskt? Varför inte, om du är tjej, klä ut sig till en blodbestänkt valkyria på halloween-partyt?

Helge förälskar sig i den skönaste av valkyriorna, Sigrun. Hennes far har dock lovat bort henne till en annan, så det blir strid mellan hjälten och rivalens ätt. Helge segrar och gifter sig med Sigrun och får många söner. Men Dag ur rivalens ätt får ingen ro – hedern kräver hämnd. Oden ger Dag det magiska spjutet Gungne. Med det blir Helge dräpt.

Sigrun begraver sin älskade Helge i ett gravkummel, men hans själ är redan i Valhall. En kväll säger Sigrund tärna att hon sett Helge rida med ett följe in i sitt eget kummel:

”En afton gick Sigruns tärna utmed Helges grafhög; då såg hon Helge jämte många män komma ridande till högen. Tärnan sade: ’Är det ett bländverk, som sväfvar för min syn, eller stundar Ragnarök? Hvart rida de döde, som sporra hästarna? Får höfdingen vända åter till sörjande maka?’”

[…]

”Tärnan gick då hem till Sigrun och sade: ’Gå, Sigrun från Säfvafjället, om du än vill möta härens höfding. Högen står öppen och Helge har kommit. Såren drypa af blod, han bad dig stämma dess flöde’”.

Sigrun går till graven för att se efter. Han uppträder då med håret täckt av frost och våta händer. Han förklarar att han blivit kall och våt av hennes sorgetårar. Vilka halloweenesque syner! De två delar sedan en natt av kyssar och omfamningar i graven – som i en gotisk roman.

Helges själ återvänder sedan till Valhall. Sigrun väntar förgäves på att han ska visa sig vid gravkumlet igen. Hon dör av sorg. Men det troddes att både hon och Helge blev födda på nytt. Då var hon valkyrian Kåra och han Helge Huddingeskate.

Sagan i Kata Dalströms version finns att läsa här

Sigurd och Brynhild

I berättelsen om den mest ryktbare hjälten av dem alla, drakdödaren Sigurd Fafnersbane, finns det flera halloweenesqua inslag. Efter att Sigurd dödat draken Fafner rider han på sin häst Grane till Hindarfjäll. När han närmar sig ser han ett väldigt ljussken, och när han kommer ännu närmare ser han flera eldar som omger en bergstopp. Så här beskrivs scenen i Kata Dalströms version:

”Vid framkomsten till Hindarfjället såg han ett flammande eldsken sprida sig högt upp mot himlahvalfvet, och högst på fjälltoppen reste sig en sköldborg med en svajande fana på.

Sigurd trängde genom de flammande lågorna in i borgen. Där såg han en man ligga sofvande, iförd full rustning. Rustningen satt som vore den fastvuxen vid kroppen. Sigurd aftog hjälmen och såg då, att det var den fagraste Valkyria och ej någon kämpe. Då riste han med svärdet Gram upp brynjan och skar varligt upp ärmarna, därpå drog han af den. Då vaknade valkyrian, reste sig och sade: ’Hvem är så stark att han mäktar genomskära brynjans ringar och väcka mig ur min djupa sömn? Månne det är Sigurd, Sigmunds son, med Fafners bane i sin hand?’

’Jag är en ung Völsungason», svarade Sigurd. ’Allt för djup synes mig din sömn. Jag har sport att du är en mäktig konungs dotter, berömd för din skönhet och din kunskap om andra världars visdom.’”

Brynhild, som också kallades Segerdriva, och Sigurd ”svor varandra dyra eder” och fick tillsammans en dotter, Aslög. Brynhild räckte Sigurd ett horn med magiskt mjöd som skulle stärka hans minne, så lärde hon honom visdomsrunor.

Berättelsen om hur Sigurd möter Brynhild och väcker henne ur sin törnrosasömn i Kata Dalströms version finns att läsa här

Frithiofs saga

Frithiofs saga är inte ett fornnordiskt verk, utan en lång dikt av Esaias Tegnér, som publicerades i bokform första gången 1825. Delar av dikten hade tidigare publicerats i Götiska Förbundets tidskrift Iduna. Dikten är dock inspirerat av Fritjof den djärves saga, en isländsk saga som nedtecknades på medeltiden. De halloweenesqua stycken finns framför allt i kapitlen ”Frithiof på sin faders hög” och ”Frithiof tager arf efter sin fader”.

Frithiof står vid sin faders gravhög anropar sin döde fader att genom ett tecken säga honom, hur han kan blidka Balder, som han förtörnat genom att bränna ner hans tempel. Som ett tecken från den döde fadern tecknar sig för honom en syn i aftonrodnaden av ett nytt tempel. Han ska gottgöra sitt fel genom att återuppbygga ett tempel åt Balder i stället för det brända. Tegnér nämner också Angantyr som för att förankra scenen i den verkliga, nordiska traditionen.

Här är min faders gravhög. Sover hjälten?
Ack! han red hän där ingen kommer från.
Nu dväljs han, sägs det, uti stjärnetälten,
och dricker mjöd och gläds åt sköldars dån.
Du asagäst, se ner från himlafälten,
din son dig kallar, Thorsten Vikingsson!
Jag kommer ej med runor eller galder,
men lär mig blott, hur blidkas Asabalder?

Har graven ingen tunga? För en klinga
den starke Angantyr ur högen kvad.
Det svärd var gott, men Tirfings pris är ringa
mot vad jag ber, om svärd jag aldrig bad;
svärd tar jag väl i holmgång själv, men bringa
du mig försoning ifrån asars stad.
Min skumma blick, min gissning blott du lede,
ett ädelt sinne tål ej Balders vrede.

Tegnér låter också Frithiof framföra sin anhållan om Ingeborgs hand till Bele-sönerna på deras faders hög och därvid vädja till den gamle kungen, som ”hör vart ord”.

Frithiofs saga finns att läsa här

Hamlet

Shakespeares pjäs Hamlet skrevs tidigare än Tegnérs dikt, men långt efter den fornnordiska periodens slut. Hamlet var en dansk sagofigur, som ursprungligen förekommer i den danske krönikören Saxo Grammaticus latinska verk Gesta Danorum (skrivet omkring år 1200), känt som ”Danernas bedrifter”, där han kallas Amletus. Prinsen ska ha levt någon gång i den grå forntiden.

Berättelsen finns med i Kata Dalströms antologi Nordiska hjältesagor där han kallas Amlede. Hamlets farbror mördar hans far och gifter sig med hans mor:

”För att undgå sin faders öde låtsade Hamlet vara galen. Han låg alltid hemma vid spiseln och gräfde i askan och aldrig ville han tvätta sig, ännu mindre vara väl klädd, som det höfdes en kungason.

Där satt Hamlet dag efter dag och täljde träkrokar, hvilka han härdade i elden. När man sporde hvad dessa skulle vara till, svarade han: ’Jag hvässer spjut, för att hämnas min faders död’. Man skrattade och lät honom hållas. Alla krokarna förvarade han väl.’”

De mest halloweenesqua inslagen finns dock Shakespearepjäsen, framför allt mötet med faderns vålnad och scenen på kyrkogården när Hamlet filosoferar högt medan han håller i narren Yoricks skalle. Hamlet har faktiskt haft stor betydelse för den gotiska litteraturen, alltså skräcklitteraturen i bredare mening, som började komma på 1700-talet. Som den första gotiska romanen brukar man räkna Horace Walpoles The Castle of Otranto, publicerad 1764.

I Hamlet finns flera ingredienser som sedan blev typiska för den gotiska litteraturen, till exempel: den utspelas i ett slott, det spökar, den har en tragisk och mystisk stämning, där finns en jungfru i nöd (Ofelia) och en melankolisk hjälte. När Horatio ser den döde kungens spöke säger han i Hagbergs översättning att han är ”stel af skräck och häpnad”.

Den nordiska berättelsen i Kata Dalströms version finns här

Shakesparepjäsen i Carl August Hagbergs klassiska översättning finns här

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie)

Mickelsmäss

Den 29 september är det den helige Mikaels dag, Mickelsmäss eller Mikaelidagen. Det betyder att sommaren är slut och hösten tar vid, sommarhalvåret övergår nu i vinterhalvåret. Egentligen skedde detta den en 23 september i år vid höstdagjämningen. Höstdagjämningen innebär att natten är lika lång som dagen, sedan, under vinterhalvåret, blir natten längre och längre och dagarna kortare, tills vi kommer till vintersolståndet, årets kortaste dag den 22 december. Det är då, i den mörkaste tiden, vi firar solens födelse och återkomst, de kristna firar även Jesus, Guds sons födelse, ”världens ljus”.

Julen har sannolikt firas i vårt land sedan urminnes tider, som en fest för att fira solens födelse vid vintersolståndet. Den svenske 1600-talsskalden Samuel Columbus menade att ordet jul hängde ihop med ordet hjul eftersom solen vänder om, det vill säga kommer tillbaka, och dagarna nu börjar bli längre. På 1670-talet skrev Columbus: ”Ock weestu eij hwarför Wij Swänske kalla Juul, Därför at Werldens Lius då wänder om sijn Hiuul”. På modern svenska: ”Vet du inte varför vi svenskar säger jul? Därför att världens ljus då vänder sitt hjul”.

Den heliga Mikaels dag är också en kyrklig högtid till ärkeängeln Mikaels ära. I Uppenbarelseboken strider han mot djävulen som uppträder i en drakes skepnad. Mikael avbildas ofta med svärd och rustning som en riddare. Han var riddarnas skyddshelgon – den helige krigaren som stred mot draken, det onda. I Min svenska historia (1970) skriver Vilhelm Moberg om hur medeltidens människor uppfattade riddarna:

Den främsta och förnämligaste människan under medeltiden var riddaren. Om riddaren handlar sångerna, visorna, krönikorna på vers och prosa, nästan all diktning. Dikten och konsten behärskades av riddartanken, som uppstod ur kristendomen. Det var kyrkans försök att humanisera krigaren och förvandla honom till en ädel och god människa, som trädde i Fridsfurstens fotspår. Han skulle ställa sitt svärd i kyrkans tjänst och bli en Kristi Legoknekt. Ärkeängeln Mikael var den förste riddaren, Apokalypsens stridsman som besegrar de onda makterna, personifierade i Draken. Han blev riddarnas skyddshelgon och skulpterades och målades i rustning med ett väldigt svärd eller en lång lans. Han var en i hög grad krigisk ängel. Korsriddarna var en jordisk änglaskara, som kämpade om Kristi grav i Jerusalem med ärkeängeln Mikael som överbefälhavare. Änglarna i rustning och med svärd och lans odlade fromheten och alla dygder, de skulle frälsa världen från det onda och det onda var hedningarna, de otrogna, som härskade i den heliga staden.

Så när vi firar Mikaels dag, firar vi också den förste riddarens dag. En dag att påminna sig om de ridderliga idealen, mod, trohet, styrka och barmhärtighet. Man kan läsa dikter eller sagor eller sjunga sånger om riddare. Varför inte den populäraste av dem alla, kung Arthur?

Det är inte omöjligt kronorna i vårt svenska riksvapen kommer från de tre kronorna i Arthur vapensköld. I den här videon berättar Herman Lindqvist om svenska symboler. Från den tredje minuten talar han om de tre kronorna. De infördes av Albrekt av Mecklenburg som blev svensk kung år 1364. Albrekt var en bildad och berest man och hade förmodligen besökt katedralen i Köln där de tre vise männens reliker förvaras. De kallas också heliga tre konungar och deras symbol är tre kronor.

Heliga tre konungar var omtyckta och vördade i Europa under medeltiden och de tre kronorna finns i flera vapensköldar. Kung Arthur hade dem på sin sköld. Så avbildas han till exempel på en skulptur i Kölns rådhus. Och kronorna, säger Lindqvist, var ”precis så ordnade som Albrekt bestämmer att det svenska riksvapnet ska se ut”.

Det är inte omöjligt att Albrekt varit i rådhuset och sett skulpturen, menar Lindqvist. Vid sidan om Arthur avbildas åtta andra hjältar. Under medeltiden hyllade man nio hjältar som de ypperste. Dessa kallades ”De nio ärorika” och delades in i tre triader – tre hedningar: Hektor, Alexander och Julius Caesar; tre judar: hertig Josua, kung David och Judas Makkabeus; samt tre kristna: kung Arthur, Karl den store och greve Gottfrid av Bouillon.

Lindqvist säger i videon att han tror att Albrekt av Mecklenburg läste berättelserna om kung Arthur och hans ädla riddare. Ja, sagorna var väldigt populära under denna tid. På tornerspel runtom i Europa brukade man ikläda sig roller ur sagorna, någon var Arthur, någon var Galahad och någon var Guinevere och så vidare. Man lajvade alltså.

Kölns rådhus. Den andra skulpturen från vänster föreställer kung Arthur med de tre kronorna i skölden:

Mickelsmäss är också en skördefest, man hade slagit den sista skörden inför vintern, och den liknar därför den tyska oktoberfest som firas ungefär samtidigt. Eftersom oktoberfesten har blivit populär i Sverige på senare år – i Uppsala är det många studenter som firar oktoberfest. Man skulle man kunna baka ihop dessa fester till en och låta dem korsbefrukta varandra, till exempel en oktoberfest med inslag av mickelsmäss eller en mickelsmäss med inslag av oktoberfest. Tyskt veteöl vid sidan om svensk snaps passar till exempel utmärkt på en mikaelifest. Bellman har skrivit flera visor där ölet nämns, som Fredmans epistlar 6, 24, 43 och 53 och så Fredmans sång 4.

I det svenska bondesamhället var fram till 1800-talet mickelsmäss en av de viktigaste högtiderna, den markerade som sagt skiftet mellan sommarhalvår och vinterhalvår. Skörden skulle nu vara bärgad, djuren tas hem från fäbodarna. Det var också höstens stora marknadsdag. Under mikaeli hade tjänstefolket möjlighet att byta anställning, något den här fina folkvisan handlar om:

Rätt nu lider det åt Mikaeli, då har jag tjänat ut mitt år.
När de andra de gråta och sörja så fäller jag alls ingen tår.

Äpplen är en symbol för hösten och skörden. Jenny Nyström har illustrerat skördetiden med plockning av äpplen. Därför passar det bra med äppellekar på en mikaelifest. Häng ett äpple i ett snöre i en dörröppning. Deltagarna ska hålla händerna bakom ryggen och försöka ta tuggor ur den dinglande frukten. En annan lek är att lägg äpplen på två stolar eller små bord. Tävla sedan, med händerna på ryggen, vem som kan äta äpplet utan att de trillar av.

Karlfeldt har i sin poesi besjungit alla svenska årstider och högtider. Våren i dikter som Vårlåt och Intet är som väntanstider, vintern i Vinterhälsning, men efter vad han själv påstått var hösten hans bästa inspirationstid. Hösten, ”årets högsta tid”, har Karlfeldt diktat om oftare än någon annan svensk skald. Dikten ”Mikael” är hämtad ur samlingen Flora och Bellona från 1918:

De svarta molnen sjunga
en sång på Mikaels dag
och svepa rymden i tunga
och dånande vingeslag:
Som gamar av öknen vi hasta
i härjningens röda spår,
tills vintersvanarna kasta
sitt dun över lundernas sår.

De sorgsna furorna sjunga
på Mikaels mulna dag:
Ro, ro, du unga
som föddes så sen och svag,
du sista, bleka prinsessa
av vårviolernas hus,
som lyfte din gula hjässa
mot sista soldagens ljus.

Mitt hjärta sjunger och bävar
i Mikaels mörka kväll,
ty skuggan av gamen svävar
hotfullt under dess päll,
och snart skall dess himmel lysa
av svanarnas vinterfärd
och sista drömmen förfrysa
som fötts i violernas värld.

Varför inte fira Miikaelidagen genom att chilla och softa med barnen. Sätt på någon bra riddar- eller kung Arthur-rulle, ställ fram popcorn, chips och cola. Min dotter, som nu är 14, älskar till exmpel den brittiska teveserien Merlin som sändes i fem säsonger 2008-2012.

Är man lite mer ambitiös kan man arrangera ett mikaelibord, ungefär som ett jul- eller midsommarbord med traditionella svenska rätter, särskilt sådana som känns höstiga. Kantarell är gott! Äpplen är ett måste! Jag skulle gärna ha flera sorters tyska korvar för att få in mer av den där bayerska oktoberfestupplevelsen. Självklart ska man skåla för Sankt Mikael, ärkeängeln och drakdödaren.

Med barnen så kan man sjunga sånger som till exempel Elsa Beskows Höstvisa, Årstiderna och Herr Kantarell. Månadsvisan passar året runt, en härlig melodi också, Beethovens symfoni nr 9. Jag kommer att fira Mikaelidagen väldigt enkelt med mina två döttrar, 14 och 9 år gamla. Jag ska laga färsbiff med potatismos och rårörda lingon. I moset kommer jag att blanda i lite västerbottensost. Till maten ska jag dricka en tysk veteöl, en franciskaner. Flickorna får läsk. Till efterrätt ska jag göra smulpaj – då kommer äpplena och höstkänslan med. Jag kommer att hålla ett 3-minuters föredrag för flickorna om Mickelsmäss, så kommer vi att skåla och sjunga några visor. När efterrätten är avklarad ska jag läsa en historia om Arthurs riddare för dem. Senare på kvällen kanske vi ser några avsnitt ur Merlin och käkar smågodis.

Glad Mikaelidag!

Jesus. Fuckin’ California – framtidsstaten

Jesus. Fuckin' California.

I filmen Die Hard från 1988 befinner sig polisen John McClane (Bruce Willis) på en julfest på sin ex-frus arbetsplats i Los Angeles. En man kommer fram till John och hälsar på honom med en kindpuss. John studsar, och med avsmak i minen säger han: ”Jesus! Fuckin’ California”.Kalifornien var sedan länge känt för att vara liberalt på fler än ett sätt. Kindpussar var tydligen för liberalt för en hårdkokt snut från New York. Det var här studentrevolten mot Vietnamkriget började. Det var här hippierörelsen hade sitt Mecka.

Idag har Kalifornien utvecklats till ett fäste för Demokraterna, som gör vad de kan för att obstruera Trumps reformer inom invandringspolitiken. Att någon som Ronald Reagan skulle bli guvernör i Kalifornien igen ser jag som osannolikt.

Demokraternas dominans kan förklaras med massinvandringen till delstaten från Latinamerika. De nya kalifornierna röstar hellre vänster än höger. Kalifornien har parallellt med den politiska förändringen genomgått en dramatisk demografisk förändring. Idag utgör vita, det vill säga europeiskättade kalifornier, en minoritet om ca 36 procent.

Tittar man på gamla filmklassiker som utspelar sig i Kalifornien, till exempel Sunset Boulevard från 1950 och Rebel Without a Cause med från 1955, är det som en helt annan värld. Man kan komplettera upplevelsen genom att titta på autentiska foton och filmklipp. Massinvandringen har gjort att Kalifornien allt mer liknar Mexiko på andra sidan gränsen.

I filmen Rebel Without a Cause går Jim (James Dean) på high school – scenerna är inspelade på Santa Monica High School. Då var det en i stort sett helvit skola, det är också så den skildras i filmen. Idag är de vita eleverna i minoritet.

Även i filmer från 80-talet skildras Kalifornien fortfarande som en huvudsakligen vit miljö. I den kända tonårsfilmen Fast Times at Ridgemont High från 1982 förekommer till exempel bara en svart rollfigur i hela ensemblen – och ingen latino. I filmen Less Than Zero från 1987, som utspelar sig i Los Angeles, ser det likadant ut: alla huvudpersoner vita. Robert Downey jr gör rollen som en ung kille som knarkar ner sig och till slut dör av en överdos.

Varför bry sig om hur det går för Kalifornien? Kalifornien är den folkrikaste delstaten i USA och den tredje största till ytan, ja, men framför allt är det ett centrum för den amerikanska underhållningsindustrin, Hollywood, med stor global påverkan. Här finns medieföretag som Disney och Time Warner och IT-företag som Apple, Google och Facebook.

År 1980 var 66,6 procent av invånarna i Kalifornien vita, år 2018 hade andelen sjunkit till 36,8 procent. Vita eller europeiskättade är alltså numera i minoritet i delstaten. Och den förändringen har gått ganska fort. Idag skulle det vara omöjligt att göra en film som utspelar sig i Kalifornien utan att ta hänsyn till den nya demografiska verkligheten. Samma demografiska förändring pågår över hela USA och det dröjer nog inte många decennier innan vita är i minoritet i hela landet från att ha utgjort en tydlig majoritet. År 1960 var andelen vita i USA ungefär 90 procent, idag ungefär 60 procent.

I den dystopiska science fiction-filmen Blade Runner från 1982 skildras Los Angeles som en mörk och hemsk metropol. Det är också en mångkulturell stad med stora asiatiska inslag. Så kommer det nog inte att se ut i verkligheten. Visst kommer Los Angeles att vara mångkulturellt, men det är snarare latinamerikansk och inte kinesisk eller japansk kultur som kommer att dominera. I Blade Runner har de som kan flytt från jorden till kolonier i rymden. I verklighetens USA flyttar medel- och överklassen från Kalifornien till andra stater. Miljoner har flyttat de senaste trettio åren och blivit ersatta av invandrare från Latinamerika.

Hillary Clinton fick knappt tre miljoner fler röster än Trump i presidentvalet 2016 och merparten av dem härrörde från Kalifornien. Massinvandringen från Latinamerika gör att Demokraterna kommer att kunna behålla sitt grepp om makten under en överskådlig framtid.

Den konservative debattören Tucker Carlson på Fox News varnade förra året för att Kalifornien, till stor del på grund av massinvandringen, håller på att förvandlas från ett västerländskt samhälle till ett u-land. Så här sa han:

”The overwhelming majority have come from Latin America. And a lot of them are awesome people, and smart, and add a lot, and even the super poor ones, I think a lot of them are really great people. But the truth is, if you import millions of really poor people with no education, it doesn’t mean they are bad people, but maybe your state gets a lot more like the countries they left.”

En fjärdedel av befolkningen i dagens Kalifornien lever under fattigdomsgränsen, ytterligare en femtedel befinner sig nära gränsen. En tredjedel av USA:s alla socialbidragstagare lever i Kalifornien. Delstaten har vidare det högsta antalet hemlösa i USA. Tyfus och hepatit A härjar i städerna. Hepatit A orsakas av ett virus som sprids främst via förorenat vatten. Sophögarna växer på trottoarerna.

Risken är att hela USA, om inget händer, kommer att gå samma väg som Kalifornien. Man skulle kunna kalla den framtidsstaten – här kan man se hela nationens framtid. På samma sätt som Malmö i Sverige i framtidsstaden i den meningen att den visar oss hur hela Sverige kommer att bli om den negativa utvecklingen tillåts fortsätta. Även här röstar man vänster i invandrartäta områden – så ju fler invandrare som kommer från tredje världen, desto fler röster får vänstern som ser till att den ansvarslösa invandringspolitiken kan fortsätta.

I journalisten Lars Åbergs bok från 2017, Framtidsstaden Malmö – om Sverige imorgon blir som Malmö idag, hur blir Sverige då?, visar han hur massinvandringen och mångkulturalismen har förvandlat en svensk stad. Åberg intervjuar en socialsekreterare som säger: ”Resten av Malmö håller på att bli som Rosengård.” Ja, och resten av Sverige håller på att bli som Malmö. Det är Sverige som förändras och blir mer likt invandrarnas hemländer i Afrika och Mellanöstern på samma sätt som Kalifornien allt mer liknar Mexiko.
I Malmö kan vi se Sveriges framtid, i Kalifornien USA:s framtid. Och USA:s framtid kan bli hela västvärldens framtid.